SFS 2017:30 Hälso- och sjukvårdslag

1

Svensk författningssamling

Hälso- och sjukvårdslag;

utfärdad den 9 februari 2017.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER

1 kap. Innehåll och tillämpningsområde

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om hur hälso- och sjukvårdsverk-

samhet ska organiseras och bedrivas. Lagen gäller för samtliga vårdgivare
samt landsting och kommuner som huvudmän.

Lagen består av fem avdelningar:
Avdelning I innehåller inledande bestämmelser (1 och 2 kap.).
Avdelning II innehåller bestämmelser för all hälso- och sjukvård (3–

6 kap.).

Avdelning III innehåller bestämmelser om landstingets ansvar som huvud-

man (7–10 kap.).

Avdelning IV innehåller bestämmelser om kommunens ansvar som huvud-

man (11–13 kap.).

Avdelning V innehåller övriga bestämmelser för huvudmännen (14–

18 kap.).

2 §

Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också kommuner som inte

ingår i ett landsting.

Avdelning IV gäller de kommuner som inte ingår i ett landsting enbart i de

fall det är särskilt föreskrivet.

2 kap. Definitioner

1 §

Med hälso- och sjukvård avses i denna lag

1. åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar

och skador,

2. sjuktransporter, och
3. omhändertagande av avlidna.
Lagen omfattar inte tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125).

2 §

Med huvudman avses i denna lag det landsting eller den kommun som

enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Inom en huvudmans
geografiska område kan en eller flera vårdgivare bedriva verksamhet.

1 Prop. 2016/17:43, bet. 2016/17:SoU5, rskr. 2016/17:141.

SFS 2017:30

Utkom från trycket
den 21 februari 2017

2

SFS 2017:30

3 §

Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, landsting, kom-

mun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso-
och sjukvårdsverksamhet.

4 §

Med sluten vård avses i denna lag hälso- och sjukvård som ges till en

patient som är intagen vid en vårdinrättning.

5 §

Med öppen vård avses i denna lag annan hälso- och sjukvård än sluten

vård.

6 §

Med primärvård avses i denna lag hälso- och sjukvårdsverksamhet där

öppen vård ges utan avgränsning när det gäller sjukdomar, ålder eller pa-
tientgrupper. Primärvården svarar för behovet av sådan grundläggande medi-
cinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som
inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild
kompetens.

7 §

Med rikssjukvård avses i denna lag hälso- och sjukvård som bedrivs av

ett landsting och som samordnas med landet som upptagningsområde.

AVDELNING II. BESTÄMMELSER FÖR ALL HÄLSO- OCH
SJUKVÅRD

3 kap. Allmänt

1 §

Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika

villkor för hela befolkningen.

Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den en-

skilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och
sjukvård ska ges företräde till vården.

2 §

Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.

4 kap. Organisation

1 §

Offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet ska vara organi-

serad så att den främjar kostnadseffektivitet.

2 §

Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det finnas någon

som svarar för verksamheten (verksamhetschef).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om ansvar och uppgifter för verksamhetschefen.

3 §

Ansvaret för ledningsuppgifter i fråga om psykiatrisk tvångsvård samt

isolering enligt 5 kap. 1 och 3 §§ smittskyddslagen (2004:168) ska utövas av
en chefsöverläkare. Denne ska ha specialistkompetens.

Om verksamhetschefen inte är en läkare med specialistkompetens, ska led-

ningsuppgifterna fullgöras av en särskilt utsedd chefsöverläkare eller, i fråga
om smittskydd, av en befattningshavare som har förordnats med stöd av
5 kap. 24 § smittskyddslagen.

3

SFS 2017:30

5 kap. Verksamheten

Allmänt

1 §

Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god

vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska

1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard,
2. tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdsper-

sonalen, och

5. vara lätt tillgänglig.

2 §

Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det finnas den per-

sonal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna
ges.

3 §

Innan en ny diagnos- eller behandlingsmetod som kan ha betydelse för

människovärde och integritet börjar tillämpas, ska vårdgivaren se till att
metoden har bedömts från individ- och samhällsetiska aspekter.

4 §

Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas

och säkras.

5 §

Vårdgivaren ska tillhandahålla en specificerad faktura avseende kost-

naderna för den hälso- och sjukvård en patient tagit emot, om patienten avser
att begära ersättning för sina kostnader för vården i enlighet med Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämp-
ningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den
ursprungliga lydelsen.

Särskilda skyldigheter i fråga om barn

6 §

När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas.

7 §

Ett barns behov av information, råd och stöd ska särskilt beaktas om

barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsam-
mans med

1. har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning,
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller något annat beroendeframkallande

medel.

Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet

varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.

8 § Hälso- och sjukvården ska på socialnämndens initiativ, i frågor som rör
barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan,
organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäl-
ler de begränsningar som följer av 6 kap. 12–14 §§ patientsäkerhetslagen
(2010:659) och av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan

behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

4

SFS 2017:30

6 kap. Övriga bemyndiganden

1 §

Regeringen får meddela föreskrifter om

1. att landet ska delas in i regioner för den hälso- och sjukvård som berör

flera landsting,

2. hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utom-

ordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, och

3. bedrivande av hälso- och sjukvårdsverksamhet i övrigt.

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om

1. behörighet för anställning och tillsättning av tjänster inom hälso- och

sjukvården,

2. skyldigheter för läkare som är anställda vid sjukvårdsenheter där det be-

drivs högskoleutbildning för läkarexamen och forskning,

3. hälso- och sjukvården i fredstid om det ur ett nationellt perspektiv finns

behov av katastrofmedicinska insatser, och

4. hälso- och sjukvård som behövs till skydd för enskilda.

AVDELNING III. LANDSTINGETS ANSVAR SOM
HUVUDMAN

7 kap. Organisation, planering och samverkan

1 §

Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten i landstinget ska ut-

övas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är före-
skrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). Bestämmelser om gemen-
sam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och
omsorgsområdet.

2 §

Landstinget ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i

behovet av vård hos dem som omfattas av landstingets ansvar för hälso- och
sjukvård.

Landstinget ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård som

erbjuds av andra vårdgivare.

Landstinget ska även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrof-

medicinsk beredskap upprätthålls.

3 §

Landstinget ska organisera primärvården så att alla som omfattas av

landstingets ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och
sjukvårdstjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vård-
valssystem). Landstinget får inte begränsa den enskildes val till ett visst geo-
grafiskt område inom landstinget.

Landstinget ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare behandlas

lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från landstinget till
utförare inom ett vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare.

När landstinget beslutat att införa ett vårdvalssystem ska lagen (2008:962)

om valfrihetssystem tillämpas.

4 §

För hälso- och sjukvård som kräver intagning vid vårdinrättning ska det

finnas sjukhus.

5

SFS 2017:30

5 §

Den myndighet som regeringen bestämmer beslutar vilken hälso- och

sjukvård som ska utgöra rikssjukvård.

För att få bedriva rikssjukvård krävs det tillstånd. Den myndighet som

regeringen bestämmer får efter ansökan från ett landsting besluta om sådant
tillstånd. Tillståndet ska vara tidsbegränsat och förenat med villkor.

Myndighetens beslut enligt första och andra styckena får inte överklagas.

6 §

Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ändamålsenlig

organisation för att till och från vårdinrättning eller läkare transportera per-
soner vars tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är
särskilt inrättade för ändamålet.

7 §

I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården ska landstinget

samverka med samhällsorgan, organisationer och vårdgivare.

8 §

I frågor om hälso- och sjukvård som berör flera landsting ska lands-

tingen samverka.

9 §

Landstinget får träffa överenskommelser med kommuner, Försäkrings-

kassan och Arbetsförmedlingen om att inom ramen för landstingets uppgifter
enligt denna lag samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av till-
gängliga resurser. Landstinget ska bidra till finansieringen av sådan verk-
samhet som bedrivs i samverkan. Enligt lagen (2003:1210) om finansiell sam-
ordning av rehabiliteringsinsatser får landstinget delta i finansiell samordning
inom rehabiliteringsområdet.

Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i samverkan

med och delvis finansierats av Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen.
Riksrevisionen har rätt att ta del av de uppgifter som behövs för gransk-
ningen.

8 kap. Ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård

1 §

Landstinget ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt

inom landstinget. Detsamma gäller i fråga om den som är kvarskriven enligt
16 § folkbokföringslagen (1991:481) och som stadigvarande vistas inom
landstinget. Även i övrigt ska landstinget verka för en god hälsa hos befolk-
ningen.

2 §

Landstinget ska även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt

1. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid

sjukdom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av
de sociala trygghetssystemen, och

2. den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och

som omfattas av förordningen.

Vården ska erbjudas av det landsting inom vars område personen är för-

värvsverksam eller, i fråga om en person som är arbetslös, det landsting inom
vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning
familjemedlemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid
sjukdom och moderskap enligt vad som följer av förordningen, ska familje-

6

SFS 2017:30

medlemmarna erbjudas vård av samma landsting. Om familjemedlemmarna
är bosatta i Sverige gäller dock 1 §.

3 §

Landstinget ska erbjuda öppen vård åt den som omfattas av ett annat

landstings ansvar för hälso- och sjukvård. En sådan patient omfattas inte av
landstingets vårdgaranti enligt 9 kap. 1 §. I övrigt ska vården ges på samma
villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna.

Om patienten omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjuk-

vård enligt 1 §, svarar det landstinget för kostnaderna för vård som patienten
ges med stöd av första stycket. Detta gäller dock inte om det landstinget stäl-
ler krav på remiss för vården och dessa remissregler inte följs.

4 §

Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver

omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget erbjuda sådan vård.

5 §

Landstinget får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som

omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård, om

1. landstingen kommer överens om det, eller
2. det är fråga om rikssjukvård.

6 § Landstingets ansvar omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som en
kommun inom landstinget har ansvar för enligt 12 kap. 1 § eller 14 kap. 1 §.

7 §

Landstinget ska erbjuda dem som avses i 1 §

1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva

och hörselskadade.

Landstingets ansvar omfattar dock inte insatser enligt första stycket 1 och 2

som en kommun inom landstinget ansvarar för enligt 12 kap. 5 §. Lands-
tingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbets-
givare eller andra kan ha enligt annan lag.

Landstinget ska, i samverkan med patienten, upprätta en individuell plan

när insatser som avses i första stycket 1 eller 2 erbjuds. Av planen ska plane-
rade och beslutade insatser framgå.

8 §

Landstinget får erbjuda läkemedel utan kostnad till den som får hälso-

och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).

9 §

Landstinget ska tillhandahålla den som avses i 1 § förbrukningsartiklar

som fortlöpande behövs på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling
för sådan sjukdom. Detta gäller inte om kommunen har motsvarande ansvar
enligt 12 kap. 6 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om vilka förbrukningsartiklar som omfattas av första stycket.

10 §

Särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvård finns i lagen

(2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407)
om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nöd-
vändiga tillstånd.

7

SFS 2017:30

9 kap. Vårdgaranti

1 §

Landstinget ska erbjuda vårdgaranti åt den som omfattas av landstingets

ansvar enligt 8 kap. 1 eller 2 §. Vårdgarantin ska innehålla en försäkran om
att den enskilde inom viss tid får

1. kontakt med primärvården,
2. besöka läkare inom primärvården,
3. besöka den specialiserade vården, och
4. planerad vård.

2 §

Om landstinget inte uppfyller garantin enligt 1 § 3 eller 4, ska lands-

tinget se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad
för patienten.

3 §

Landstinget ska rapportera in uppgifter om väntetider till en nationell

databas.

4 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om

1. de tidsperioder inom vilka vårdgarantin enligt 1 § ska vara uppfylld och i

övrigt om garantins innehåll, och

2. landstingens rapporteringsskyldighet enligt 3 §.

10 kap. Övrigt

Val av behandlingsalternativ

1 §

Landstinget ska ge patienten möjlighet att välja behandlingsalternativ

enligt vad som anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821).

Val av hjälpmedel

2 §

Landstinget ska ge patienten möjlighet att välja hjälpmedel enligt vad

som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821).

Ny medicinsk bedömning

3 §

Landstinget ska ge patienten möjlighet att få en ny medicinsk bedöm-

ning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § patientlagen (2014:821).

Sjukvård i samband med sjöräddningsinsatser

4 §

I samband med sjöräddningsinsatser i de delar av havet utanför Sveriges

sjöterritorium, där sjöräddningstjänsten ankommer på svenska myndigheter,
får landstinget bedriva hälso- och sjukvård i syfte att minimera de fysiska och
psykiska följdverkningarna av en olycka.

Allmäntjänstgöring och specialiseringstjänstgöring

5 §

I landstingen ska det finnas möjligheter till anställning för läkares all-

mäntjänstgöring i sådan omfattning att alla läkare som avlagt läkarexamen
och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits allmäntjänstgöring ges

8

SFS 2017:30

möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som läkare
enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). Anställning för allmäntjänst-
göring ska ske för viss tid.

I landstingen ska det också finnas möjligheter till anställning för läkares

specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade
framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.

AVDELNING IV. KOMMUNENS ANSVAR SOM HUVUDMAN

11 kap. Organisation, planering och samverkan

1 §

Ledningen av den kommunala hälso- och sjukvårdsverksamheten ska

utövas av den eller de nämnder som kommunfullmäktige enligt 2 kap. 4 §
socialtjänstlagen (2001:453) bestämmer. Bestämmelser om gemensam nämnd
finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgs-
området.

2 §

Kommunen ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i

befolkningens behov av sådan vård.

Kommunen ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård som

erbjuds av andra vårdgivare.

3 §

I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården ska kommunen

samverka med samhällsorgan, organisationer och vårdgivare.

4 §

Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer ska det finnas

en medicinskt ansvarig sjuksköterska.

Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering, får en

fysioterapeut eller en arbetsterapeut fullgöra de uppgifter som åligger en
medicinskt ansvarig sjuksköterska.

Första och andra styckena gäller sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet

som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ i en kommun som inte ingår i ett landsting, om
det i verksamheten inte finns någon läkare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om ansvar och uppgifter för personal som avses i första och andra
styckena.

12 kap. Ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård

1 §

Kommunen ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som efter

beslut av kommunen bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i
5 kap. 5 § andra stycket, 5 kap. 7 § tredje stycket eller 7 kap. 1 § första
stycket 2 socialtjänstlagen (2001:453). Kommunen ska även i samband med
dagverksamhet enligt 3 kap. 6 § samma lag erbjuda en god hälso- och sjuk-
vård åt den som vistas i dagverksamheten.

2 §

Kommunen får erbjuda den som vistas i kommunen hälso- och sjukvård

i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt boende.

3 §

Med undantag för vad som anges i 16 kap. 1 § tredje stycket gäller vad

som sägs i 1 och 2 §§ inte sådan hälso- och sjukvård som ges av läkare.

9

SFS 2017:30

4 §

Landstinget får på framställning av en kommun inom landstinget

erbjuda läkemedel utan kostnad ur läkemedelsförråd till den som

1. bor i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 § andra stycket

socialtjänstlagen (2001:453), eller

2. får hemsjukvård genom kommunens försorg.
Landstinget svarar för kostnaderna för läkemedel som rekvireras till läke-

medelsförråden.

5 §

Kommunen ska i samband med hälso- och sjukvård enligt 1 eller 2 §

eller 14 kap. 1 § erbjuda habilitering och rehabilitering samt hjälpmedel för
personer med funktionsnedsättning.

Kommunen ska, i samverkan med den enskilde, upprätta en individuell

plan när insatser som avses i första stycket erbjuds. Av planen ska planerade
och beslutade insatser framgå.

6 §

Kommunen ska i samband med hälso- och sjukvård enligt 1 § tillhanda-

hålla sådana förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §.

13 kap. Övrigt

Val av behandlingsalternativ

1 §

Kommunen ska ge den enskilde möjlighet att välja behandlings-

alternativ inom sådan hälso- och sjukvård som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ och
14 kap. 1 § enligt vad som anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821).

Val av hjälpmedel

2 §

Kommunen ska ge den enskilde möjlighet att välja hjälpmedel enligt

vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821).

AVDELNING V. ÖVRIGA BESTÄMMELSER FÖR
HUVUDMÄNNEN

14 kap. Överlåtelse av ansvar från landsting till kommun

1 §

Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten

att erbjuda hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt boende, om
landstinget och kommunen kommer överens om det. Överenskommelsen får
inte avse ansvar för hälso- och sjukvård som ges av läkare. Överenskom-
melsen får även avse ansvar för sådana förbrukningsartiklar som avses i
8 kap. 9 §.

Landstinget får lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som moti-

veras av överlåtelsen.

2 §

Om samtliga kommuner inom ett landstings område ingår i en över-

låtelse av ansvar för hemsjukvård enligt 1 § och om det behövs för kostnads-
utjämning mellan kommunerna, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag
till varandra.

3 §

Landstinget får träffa överenskommelse med en kommun inom lands-

tinget om att kommunen ska ha ansvar för hjälpmedel för personer med funk-

10

SFS 2017:30

tionsnedsättning. Bestämmelserna om individuell plan i 12 kap. 5 § andra
stycket och om val av hjälpmedel i 13 kap. 2 § gäller även i dessa fall.

15 kap. Avtal med annan om överlämnande av uppgifter

1 §

Landsting och kommuner får med bibehållet huvudmannaskap sluta av-

tal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget eller kom-
munen ansvarar för enligt denna lag. Av avtalet ska framgå de särskilda vill-
kor som gäller för överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsut-
övning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till en juri-
disk person eller en enskild individ.

16 kap. Samverkan mellan huvudmännen

1 §

Landstinget ska till kommunerna inom landstinget avsätta de läkar-

resurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso- och
sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma
gäller hemsjukvård i ordinärt boende, om en kommun ansvarar för vården
enligt 14 kap. 1 §.

Landstinget ska med kommunerna inom landstinget sluta avtal om omfatt-

ningen av och formerna för läkarmedverkan.

Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhanda-

hålla läkare, har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersätt-
ning för sina kostnader för det från landstinget.

2 §

Landstinget och kommunen ska samverka så att en enskild, som kom-

munen enligt 12 kap. 1 eller 2 § har ansvar för, också får övrig vård och be-
handling, hjälpmedel samt förbrukningsartiklar enligt 8 kap. 9 § som hans
eller hennes tillstånd fordrar.

3 §

Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett sam-

arbete i fråga om

1. personer med psykisk funktionsnedsättning, och
2. personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkal-

lande medel, läkemedel eller dopningsmedel.

Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller

deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överens-
kommelsen.

4 §

När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården

och från socialtjänsten, ska landstinget tillsammans med kommunen upprätta
en individuell plan.

Planen ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den be-

hövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde
samtycker till det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.

Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den enskilde.

Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämp-
ligt och den enskilde inte motsätter sig det.

Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser som respektive huvudman ska svara för,

11

SFS 2017:30

3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kom-

munen, och

4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.

17 kap. Avgifter

Uttag av avgifter

1 §

Vårdavgifter och avgifter med anledning av att patienter uteblir från

avtalade besök får tas ut enligt grunder som landstinget eller kommunen be-
stämmer. Patienter som omfattas av ett landstings eller en kommuns ansvar
för hälso- och sjukvård enligt 8 kap. 1–3 §§ respektive 12 kap. 1 och 2 §§ och
14 kap. 1 § ska behandlas lika.

Första stycket gäller inte i den mån annat är särskilt föreskrivet.

2 §

Landstinget får för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomst-

intervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som ska
gälla. Avgiften för sluten vård får för varje vårddag uppgå till högst 0,0023
prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat
nedåt till närmaste tiotal kronor.

3 §

Av patienter som är 85 år eller äldre får vårdavgifter och andra avgifter

för sådan vård och sådana förbrukningsartiklar som avses i 6 § inte tas ut.

4 §

Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för långtidssjukvård som den

har betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas betal-
ningsansvar för viss hälso- och sjukvård.

5 § Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
vården ges eller patienten uteblir från ett avtalat besök. Om det finns flera för-
myndare svarar de solidariskt för avgiften. Avgiften får tas ut av den under-
årige om det finns särskilda skäl.

Högkostnadsskydd för avgifter till landsting

6 §

För den enskilde får följande poster tillsammans under ett år, räknat från

det första tillfälle då avgift betalats, uppgå till högst 0,025 prisbasbelopp
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste
femtiotal kronor, eller det lägre belopp som bestämts av landstinget:

1. vårdavgifter som avser öppen vård enligt denna lag i andra fall än som

avses i 8 § första stycket 1,

2. avgifter för förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §, och
3. avgifter för tandvård som avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125).
Vid beräkning av avgiftsbefrielse enligt första stycket ska även sådana

avdrag som har gjorts enligt 7 § andra stycket lagen (2013:513) om ersättning
för kostnader till följd av vård inom Europeiska ekonomiska samarbets-
området medräknas.

7 §

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin

vård, får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter och
gjorda avdrag enligt 6 § sammanlagt uppgår till det belopp som avses där.

12

SFS 2017:30

Sådan avgiftsbefrielse gäller även för barn som under den tid som avses i 6 §
fyller 18 år.

Med förälder avses även familjehemsförälder. Som förälder räknas även

den med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har
varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

Högkostnadsskydd för avgifter till kommuner

8 §

För den enskilde får avgifter för följande poster tillsammans per månad

uppgå till högst en tolftedel av 0,5392 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken:

1. vård enligt 12 kap. 1 eller 2 § eller 14 kap. 1 §,
2. förbrukningsartiklar enligt 12 kap. 6 §,
3. långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2 §

lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård, och

4. hemtjänst och dagverksamhet enligt 8

kap. 5 § socialtjänstlagen

(2001:453).

Avgifterna får dock inte uppgå till ett så stort belopp att den enskilde inte

förbehålls tillräckliga medel av sitt avgiftsunderlag för sina personliga behov
och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). När avgifterna fast-
ställs, ska kommunen dessutom försäkra sig om att den enskildes make eller
sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.

Vid beräkning av avgiftsunderlag och förbehållsbelopp enligt andra stycket

ska 8 kap. 3, 4, 7 och 8 §§ socialtjänstlagen tillämpas.

18 kap. Övrigt

Underrättelseskyldighet i fråga om missbruk

1 §

Om en nämnd som utövar ledning enligt 7 kap. 1 § eller 11 kap. 1 § i sin

verksamhet iakttagit något som tyder på att nya medel används för miss-
bruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, ska
nämnden utan dröjsmål anmäla detta till Folkhälsomyndigheten.

Forskning

2 §

Landsting och kommuner ska medverka vid finansiering, planering och

genomförande av dels kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens
område, dels folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Landsting och kom-
muner ska i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med var-
andra och med berörda universitet och högskolor.

Hälso- och sjukvård vid extraordinära händelser i fredstid

3 §

Personer som tas emot från en annan kommun eller ett annat landsting

enligt 4 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder
inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap omfattas
av mottagande kommuns och landstings skyldigheter enligt denna lag.

13

SFS 2017:30

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
2. Genom lagen upphävs hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
3. Bestämmelsen i 8 kap. 3 § första stycket gäller inte vård som ges enligt

avtal om hälso- och sjukvårdstjänster som landstinget träffat med vårdgivare
före den 1 januari 2015, så länge avtalet gäller. Efter den 1 april 2017 får ett
sådant avtal inte förlängas utan att 8 kap. 3 § första stycket beaktas.

4. Bestämmelserna i 17 kap. 5 § gäller inte avgifter för vilka betal-

ningsskyldighet uppkommit före den 1 juni 2010.

5. För den som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den

14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen gäl-
ler fortfarande 3 c § den upphävda lagen i dess lydelse före den 1 januari
2011.

6. För sjukgymnaster gäller fortfarande 24 § den upphävda lagen i dess

lydelse före den 1 januari 2014.

På regeringens vägnar

STEFAN LÖFVEN

GABRIEL WIKSTRÖM
(Socialdepartementet)

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2017