SFS 1994:750
Utkom från trycket
den 20 juni 1994
Lag
om ändring i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning;
utfärdad den 9 juni 1994.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 9 och 20 §§ lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning skall ha följande lydelse.
9 § Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i
något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk
person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt be-
stämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänst-
ledig och vikarierar för en annan läkare.
20 § Till en läkare som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller
2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller
inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län
eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall läm-
nas arvoden enligt 15 § med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts gäller
dock inte om läkaren tagit över en motsvarande praktik.
Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter
två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter
årligen ner till fem procent.
Till en läkare som har sin verksamhet inom de områden eller kommuner
som anges i första stycket skall landstinget lämna särskild ersättning för
telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
På regeringens vägnar
BO K�NBERG
Susanne Billum
(Socialdepartementet)
1
Prop. 1993/94:220, bet. 1993/94:SoU33, rskr. 1993/94:412.
45-SFS 1994
1409