SFS 1995:832 Lag om obduktion m. m.

SFS 1995_832 Lag om obduktion m. m.

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1995:832
Utkom från trycket
den 22 juni 1995

Lag
om obduktion m. m.;

utfärdad den 8 juni 1995.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om obduktioner och vissa andra

åtgärder med kroppen efter en avliden människa.

Den som skall göra ett ingrepp i eller vidta annan åtgärd med en död

kropp skall fullgöra sin uppgift med respekt för den avlidne.

2 § I lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans
död finns bestämmelser om fastställande av en människas död.

Bestämmelser om dödsbevis och intyg om dödsorsaken finns i begrav-

ningslagen (1990:1144). I begravningslagen finns också bestämmelser om
gravsättning och kremering.

1

Prop. 1994/95:148, bet. 1994/95: SoU21, rskr. 1994/95:381.

1486

background image

SFS 1995:832

3 § Kan det antas föreligga skäl för en rättsmedicinsk undersökning av
en avliden och skulle resultatet av den undersökningen kunna äventyras
genom ett ingrepp i kroppen för annat ändamål, får sådant ingrepp inte
göras.

Gemensamma bestämmelser om obduktion m. m.

4 § Med obduktion avses att kroppen efter en avliden öppnas och under-
söks invändigt. Obduktionen kan vara klinisk eller rättsmedicinsk. En
rättsmedicinsk obduktion skall också innefatta en yttre undersökning av
kroppen.

Med rättsmedicinsk likbesiktning avses en yttre undersökning av krop-

pen efter en avliden. Undersökningen kan innefatta blodprovstagning och
andra mindre ingrepp.

5 § Vid en obduktion får organ och annat material tas ut ur kroppen för
undersökning, om det behövs för att syftet med obduktionen skall kunna

tillgodoses. Biologiskt material skall läggas tillbaka i kroppen när obduk-
tionen har slutförts, om inte syftet med obduktionen kräver att materialet

tas till vara för undersökning under en längre tid.

Klinisk obduktion

6 § En klinisk obduktion får utföras om obduktionen behövs för att

1. fastställa dödsorsaken,

2. vinna viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om

verkan av behandling som den avlidne gått igenom, eller

3. undersöka förekomsten av skador eller sjukliga förändringar i den

avlidnes kropp.

7 § Om det finns personer som stått den avlidne nära skall någon av
dessa underrättas innan obduktionen utförs och ges skälig tid att yttra sig.

Underrättelse behöver dock inte ske om obduktionen får utföras enligt 8
eller 9 § och det är omöjligt att inom tillgänglig tid nå en sådan person eller
att utreda om någon sådan person finns.

8 § En klinisk obduktion får utföras om den avlidne skriftligen har
medgett obduktion eller uttalat sig för en sådan åtgärd eller om det av

andra skäl finns anledning att anta att obduktion skulle stå i överensstäm-
melse med den avlidnes inställning.

9 § Obduktion för ändamål som anges i 6 § 1 får, förutom i fall som
avses i 8 §, utföras om det är av särskild betydelse att dödsorsaken fast-

ställs.

10 § Obduktion för ändamål som anges i 6 § 2 eller 3 får, förutom i fall

som avses i 8 §, utföras om det är oklart vilken inställning den avlidne
hade till en sådan obduktion och inte någon som stått den avlidne nära
motsätter sig det. Om det inte finns någon som stått den avlidne nära som
kan underrättas får sådan obduktion utföras endast om det finns särskilda
skäl.

1487

background image

SFS 1995:832

11 § Beslut i fråga om klinisk obduktion fattas av läkare. Endast läkare

får utföra en sådan obduktion.

Rättsmedicinsk undersökning

12 § Med rättsmedicinsk undersökning avses i denna lag rättsmedicinsk

obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning. Undersökningen skall göras i
form av rättsmedicinsk obduktion, om inte ändamålet kan tillgodoses
genom rättsmedicinsk likbesiktning.

13 § En rättsmedicinsk undersökning av en avliden får göras om under-

sökningen kan antas vara av betydelse för utredningen av ett dödsfall som
inträffat under sådana omständigheter att

1. det inte skäligen kan bortses från möjligheten att dödsfallet har

samband med ett brott, eller

2. det kan misstänkas ha förekommit fel eller försummelse inom hälso-

och sjukvården.

14 § En rättsmedicinsk undersökning får också göras om ett dödsfall kan

antas ha orsakats av yttre påverkan och undersökningen behövs för att

1. fastställa dödsorsaken, eller

2. vinna upplysningar av särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd,

trafiksäkerhet eller annat liknande intresse.

15 § En rättsmedicinsk undersökning får också göras om det behövs för

att fastställa en avlidens identitet.

16 § Sedan gravsättning har skett, får kroppen efter en avliden tas om

hand för rättsmedicinsk undersökning endast om det skäligen kan miss-
tänkas att dödsfallet har samband med ett brott för vilket det inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och undersökningen kan
antas vara av väsentlig betydelse för utredningen. Om det finns synnerliga
skäl får kroppen tas om hand för sådan undersökning även i annat fall.

17 § En rättsmedicinsk undersökning får genomföras, även om åtgärden
strider mot den avlidnes eller de närståendes inställning.

18 § Beslut om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13 � 15 §§
meddelas av polismyndighet. �ven allmän domstol eller allmän åklagare
får besluta om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13 § 1. Beslut om
rättsmedicinsk undersökning som avses i 16 § meddelas av allmän dom-
stol.

19 § Om det inte är uppenbart obehövligt skall polismyndigheten under-
rättas om tid och plats för en rättsmedicinsk undersökning. Polisen får
närvara vid en sådan undersökning.

20 § Rättsmedicinsk undersökning skall utföras av läkare. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om krav på särskild läkarkompetens för att utföra en rättsmedicinsk un-
dersökning.

1488

background image

SFS 1995:832

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också

meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk under-
sökning samt om protokoll och utlåtande över undersökningen.

Vissa andra ingrepp på avlidna

21 § Kroppen efter en avliden får användas för dissektion vid en hög-
skoleenhet för undervisning i anatomi, om den avlidne skriftligen har
samtyckt till det. Kroppen får tas i anspråk under högst ett år efter

dödsfallet, om inte den avlidne har föreskrivit annat.

22 § Om det finns särskilda skäl får ingrepp i kroppen efter en avliden
göras av läkare eller under läkares överinseende för träning av operations-
teknik eller för förbättring eller utveckling av operationsmetoder. Sådant

ingrepp får göras endast om åtgärden är förenlig med den avlidnes inställ-
ning på sätt som anges i 8 §.

23 § Ingrepp i syfte att från en avliden ta ut icke-biologiskt material som

har infogats i kroppen (implantat) får göras även om åtgärden strider mot
den avlidnes eller de närståendes inställning, om det behövs för att före-
bygga fara för människor eller annan väsentlig olägenhet.

Ett ingrepp som avses i första stycket får, om åtgärden är förenlig med

den avlidnes eller de närståendes inställning på sätt som anges i 8 eller

10 §, också göras om implantatet skall användas för behandling av en

annan människa eller för forskning eller annat medicinskt ändamål.

Bestämmelserna i 7 § och 11 § första meningen skall tillämpas även vid

ingrepp enligt denna paragraf.

24 § Kroppen efter en avliden får balsameras om det av sanitära skäl är
nödvändigt för att kroppen skall kunna bevaras till dess kremering eller
gravsättning sker eller om den skall tas i anspråk för anatomisk dissektion.

Balsamering får också ske på begäran av den som enligt 5 kap. 1 §

begravningslagen (1990:1144) ordnar med gravsättning.

Straff m. m.

25 § Den som med uppsåt utför ingrepp på en avliden människa i strid

med denna lag döms till böter.

26 § Beslut enligt denna lag får överklagas endast om det följer av en
särskild föreskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 då obduktionslagen (1975:191)

och kungörelsen (1973:710) om rättsmedicinsk obduktion skall upphöra
att gälla.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

INGELA THAL�0N

(Socialdepartementet)

1489

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätten

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätten

Hälso- och sjukvårdslagen
Patientsäkerhetslagen
JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

Jobbar du med hälso- och sjukvårdsrätt som exemplevis verksamhetschef eller chefssjuksköterska? Eller kanske på ett privat vårdföretag eller inom elevhälsan? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterialet du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig tillgång till relevanta rättskällor och vägledande dokument som ger dig ett omfattande stöd. Se allt inom hälso- och sjukvårdsrätt.