2198
SFS 1996:1150
Utkom från trycket
den 10 december 1996
Lag
om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.;
utfärdad den 28 november 1996.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.
1 § Receptbelagda läkemedel och vissa receptfria läkemedel som av
läkare, tandläkare, distriktssköterska eller legitimerad tandhygienist för-
skrivs för människor i syfte att påvisa, lindra eller bota sjukdom eller
symtom på sjukdom eller i likartat syfte, omfattas av högkostnadsskydd
enligt 4 § om ett försäljningspris fastställts för läkemedlet på det sätt som
anges i 3 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter
1. om att ett visst receptbelagt läkemedel eller en viss grupp av sådana
läkemedel inte skall omfattas av högkostnadsskydd,
2. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av högkostnadsskydd,
och
3. om att läkemedel som avses i 5 § första stycket andra meningen och
tredje stycket läkemedelslagen (1992:859) får omfattas av högkostnads-
skydd utan att pris fastställs för dessa medel på det sätt som anges i 3 §.
1
Prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58.
SFS 1996:1150
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som inte
ingår i ett landsting.
2 § Under förutsättning att ett försäljningspris har fastställts för varan på
det sätt som anges i 3 § skall högkostnadsskydd enligt 4 § omfatta även
1. varor på vilka 3 § läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig och som
förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte av läkare eller barnmorskor,
och
2. förbrukningsartiklar som behövs vid stomi och som förskrivs av läka-
re eller av annan som Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.
3 § Riksförsäkringsverket skall på begäran av den som marknadsför en
vara som avses i 1 eller 2 § fastställa ett försäljningspris för varan. Den
sökande skall förebringa den utredning som behövs för att priset skall
kunna fastställas. Innan Riksförsäkringsverket meddelar beslut i ett sådant
ärende skall sökanden och landstingen ges tillfälle till överläggningar med
myndigheten.
Fråga om ändring av ett tidigare fastställt försäljningspris får, förutom av
Riksförsäkringsverket, tas upp på begäran av den som marknadsför varan
eller av ett landsting. Dessa har även rätt att påkalla överläggning med
Riksförsäkringsverket. Om inte överläggning begärs kan Riksförsäkrings-
verket fastställa det nya priset på grundval av tillgänglig utredning.
4 § Med högkostnadsskydd avses en reducering av kostnaden för inköp
av förmånsberättigade varor som avses i 1 och 2 §§. Kostnadsreduceringen
beräknas på den sammanlagda kostnaden för varor som den förmåns-
berättigade köper under ett år räknat från det första inköpstillfället och
lämnas vid varje inköpstillfälle på grundval av den sammanlagda kostnaden
för de dittills och vid tillfället inköpta varorna.
Så länge den sammanlagda kostnaden inte överstiger 400 kronor lämnas
ingen kostnadsreducering. När den sammanlagda kostnaden överstiger
detta belopp, utgör kostnadsreduceringen
1. 50 procent av den del som överstiger 400 kronor men inte 1 200 kro-
nor,
2. 75 procent av den del som överstiger 1 200 kronor men inte 2 800
kronor,
3. 90 procent av den del som överstiger 2 800 kronor men inte 3 800
kronor, samt
4. hela den sammanlagda kostnaden till den del den överstiger 3 800
kronor.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin
vård, tillämpas bestämmelserna i första och andra styckena gemensamt för
barnen. Kostnadsreducering gäller under tid som avses i första stycket även
för barn som under denna tid fyller 18 år. Med förälder avses även foster-
förälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder stadigvaran-
de sammanbor och som är eller har varit gift eller har eller har haft barn
med föräldern.
5 § För varje läkemedel, till vilket det på den svenska marknaden finns
en likvärdig motsvarighet i form av ett eller flera generiska läkemedel, skall
ett lägre pris än det fastställda gälla vid tillämpningen av 4 §.
2199
SFS 1996:1150
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket
meddelar föreskrifter om vilka läkemedel ett sådant pris skall tillämpas för
och om det pris som därvid skall gälla.
Läkemedelsverket får medge undantag från bestämmelserna i första
stycket för en enskild person, om det finns synnerliga skäl för det.
6 § I den mån regeringen så föreskriver har den som är under 16 år rätt
till nedsättning av det fastställda priset per inköp för livsmedel som avses i
20 § livsmedelslagen (1971:511) med hela det belopp som överstiger 120
kronor om livsmedlen förskrivs av läkare.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
villkor för att tillhandahålla sådana livsmedel till nedsatt pris.
Kostnaden för livsmedlen får inte räknas samman med köp av sådana lä-
kemedel, födelsekontrollerande medel och förbrukningsartiklar som avses i
1 och 2 §§.
7 § Förbrukningsartiklar som behövs för att tillföra kroppen ett läkeme-
del eller behövs för egenkontroll av medicinering tillhandahålls kost-
nadsfritt om de på grund av sjukdom förskrivs av läkare eller tandläkare
eller av någon annan som Socialstyrelsen förklarat behörig därtill. För
sådana förbrukningsartiklar tillämpas 3 §.
8 § Rätt till förmåner enligt denna lag har
1. den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring och är bosatt i Sverige, samt
2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige
vid sjukdom eller moderskap enligt vad som följer av rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen2.
Rätt till förmåner enligt 4 och 6 §§ med undantag för varor som avses i
2 § 2 har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sverige, har an-
ställning här.
Lagen gäller inte för den som får sjukhusvård som avses i 5 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.
9 § Har den som avses i 8 § inköpt varor som avses i 1 § eller 2 § 1 i
Danmark, Finland, Island eller Norge och har läkemedlen eller de födel-
sekontrollerande medlen förskrivits av läkare i Sverige eller av behörig
läkare i annat nordiskt land än det där inköpet gjordes, ersätts den del av
inköpskostnaden som överstiger den kostnad som han skulle ha fått
vidkännas om varan inköpts i Sverige. I fråga om vara för vilken fastställts
pris på det sätt som anges i 3 § skall ersättning inte beräknas på högre
inköpskostnad än som motsvarar det fastställda priset eller, i det fall
bestämmelserna i 5 § är tillämpliga, det lägre pris som följer av sistnämnda
paragraf.
Ersättning betalas ut av Apoteksbolaget Aktiebolag mot att recept och
kvitto på det gjorda inköpet visas upp. Har ersättningen inte begärts inom
ett år från inköpstillfället utbetalas den inte.
2
EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 416 (Celex 371L1408).
2200
SFS 1996:1150
10 § Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av det landsting
inom vars område den berättigade är bosatt.
Om den berättigade inte är bosatt inom något landstings område, skall det
landsting inom vars område den berättigade är förvärvsverksam eller, när
det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område per-
sonen är registrerad som arbetssökande, svara för kostnader för förmåner
enligt denna lag. Vad som nu sagts skall när det gäller den som är berätti-
gad till förmåner enligt denna lag i egenskap av familjemedlem till anställd
eller egenföretagare enligt rådets förordning nr 1408/71, i stället avse det
landsting inom vars område den anställde eller egenföretagaren är för-
värvsverksam eller registrerad som arbetssökande.
I andra fall än som avses i första och andra styckena ersätts kostnaderna
av det landsting inom vars område den som förskrivit en förmånsberättigad
vara har sin verksamhetsort.
11 § Efter överenskommelse med en annan stat får regeringen föreskriva
att denna lag skall tillämpas helt eller delvis på personer, som utan att vara
svenska medborgare vistas i Sverige och på vilka lagen annars inte är
tillämplig.
12 § Rätten till förmån enligt denna lag prövas av det landsting som
enligt 10 § har att svara för kostnaden för förmånen.
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 10 och 12 §§ den 1 januari 1998
och i övrigt den 1 januari 1997 då lagen (1981:49) om begränsning av lä-
kemedelskostnader, m.m. skall upphöra att gälla.
2. Såvitt avser kostnader som uppkommit enligt denna lag före den
1 januari 1998 skall 10 och 12 §§ lagen (1981:49) om begränsning av lä-
kemedelskostnader, m.m. alltjämt gälla. Därvid skall som beslut enligt 7 §
nämnda lag anses beslut enligt 4 § denna lag.
3. En kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av lä-
kemedelskostnader, m.m. som gäller vid utgången av år 1996 skall bestå
enligt äldre föreskrifter även därefter.
4. Med fastställt försäljningspris enligt 3 § skall likställas pris som fast-
ställts av Riksförsäkringsverket enligt 3 § lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m.m.
På regeringens vägnar
G�RAN PERSSON
MARGOT WALLSTR�M
(Socialdepartementet)
2201