SFS 1996:1150 Lag om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

Du är här: Start / Hälso- och sjukvårdsrätt och hälsoskydd / Lag (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. / SFS 1996:1150 Lag om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
SFS 1996_1150 Lag om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

2198

SFS 1996:1150
Utkom från trycket
den 10 december 1996

Lag

om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.;

utfärdad den 28 november 1996.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

1 § Receptbelagda läkemedel och vissa receptfria läkemedel som av
läkare, tandläkare, distriktssköterska eller legitimerad tandhygienist för-

skrivs för människor i syfte att påvisa, lindra eller bota sjukdom eller
symtom på sjukdom eller i likartat syfte, omfattas av högkostnadsskydd
enligt 4 § om ett försäljningspris fastställts för läkemedlet på det sätt som
anges i 3 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter

1. om att ett visst receptbelagt läkemedel eller en viss grupp av sådana

läkemedel inte skall omfattas av högkostnadsskydd,

2. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av högkostnadsskydd,

och

3. om att läkemedel som avses i 5 § första stycket andra meningen och

tredje stycket läkemedelslagen (1992:859) får omfattas av högkostnads-
skydd utan att pris fastställs för dessa medel på det sätt som anges i 3 §.

1

Prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58.

background image

SFS 1996:1150

Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som inte

ingår i ett landsting.

2 § Under förutsättning att ett försäljningspris har fastställts för varan på
det sätt som anges i 3 § skall högkostnadsskydd enligt 4 § omfatta även

1. varor på vilka 3 § läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig och som

förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte av läkare eller barnmorskor,
och

2. förbrukningsartiklar som behövs vid stomi och som förskrivs av läka-

re eller av annan som Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.

3 § Riksförsäkringsverket skall på begäran av den som marknadsför en
vara som avses i 1 eller 2 § fastställa ett försäljningspris för varan. Den

sökande skall förebringa den utredning som behövs för att priset skall
kunna fastställas. Innan Riksförsäkringsverket meddelar beslut i ett sådant
ärende skall sökanden och landstingen ges tillfälle till överläggningar med
myndigheten.

Fråga om ändring av ett tidigare fastställt försäljningspris får, förutom av

Riksförsäkringsverket, tas upp på begäran av den som marknadsför varan
eller av ett landsting. Dessa har även rätt att påkalla överläggning med
Riksförsäkringsverket. Om inte överläggning begärs kan Riksförsäkrings-

verket fastställa det nya priset på grundval av tillgänglig utredning.

4 § Med högkostnadsskydd avses en reducering av kostnaden för inköp

av förmånsberättigade varor som avses i 1 och 2 §§. Kostnadsreduceringen
beräknas på den sammanlagda kostnaden för varor som den förmåns-
berättigade köper under ett år räknat från det första inköpstillfället och
lämnas vid varje inköpstillfälle på grundval av den sammanlagda kostnaden
för de dittills och vid tillfället inköpta varorna.

Så länge den sammanlagda kostnaden inte överstiger 400 kronor lämnas

ingen kostnadsreducering. När den sammanlagda kostnaden överstiger
detta belopp, utgör kostnadsreduceringen

1. 50 procent av den del som överstiger 400 kronor men inte 1 200 kro-

nor,

2. 75 procent av den del som överstiger 1 200 kronor men inte 2 800

kronor,

3. 90 procent av den del som överstiger 2 800 kronor men inte 3 800

kronor, samt

4. hela den sammanlagda kostnaden till den del den överstiger 3 800

kronor.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin

vård, tillämpas bestämmelserna i första och andra styckena gemensamt för
barnen. Kostnadsreducering gäller under tid som avses i första stycket även
för barn som under denna tid fyller 18 år. Med förälder avses även foster-
förälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder stadigvaran-
de sammanbor och som är eller har varit gift eller har eller har haft barn
med föräldern.

5 § För varje läkemedel, till vilket det på den svenska marknaden finns
en likvärdig motsvarighet i form av ett eller flera generiska läkemedel, skall
ett lägre pris än det fastställda gälla vid tillämpningen av 4 §.

2199

background image

SFS 1996:1150

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket

meddelar föreskrifter om vilka läkemedel ett sådant pris skall tillämpas för
och om det pris som därvid skall gälla.

Läkemedelsverket får medge undantag från bestämmelserna i första

stycket för en enskild person, om det finns synnerliga skäl för det.

6 § I den mån regeringen så föreskriver har den som är under 16 år rätt
till nedsättning av det fastställda priset per inköp för livsmedel som avses i
20 § livsmedelslagen (1971:511) med hela det belopp som överstiger 120
kronor om livsmedlen förskrivs av läkare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer

villkor för att tillhandahålla sådana livsmedel till nedsatt pris.

Kostnaden för livsmedlen får inte räknas samman med köp av sådana lä-

kemedel, födelsekontrollerande medel och förbrukningsartiklar som avses i

1 och 2 §§.

7 § Förbrukningsartiklar som behövs för att tillföra kroppen ett läkeme-
del eller behövs för egenkontroll av medicinering tillhandahålls kost-
nadsfritt om de på grund av sjukdom förskrivs av läkare eller tandläkare
eller av någon annan som Socialstyrelsen förklarat behörig därtill. För

sådana förbrukningsartiklar tillämpas 3 §.

8 § Rätt till förmåner enligt denna lag har

1. den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen (1962:381)

om allmän försäkring och är bosatt i Sverige, samt

2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige

vid sjukdom eller moderskap enligt vad som följer av rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen2.

Rätt till förmåner enligt 4 och 6 §§ med undantag för varor som avses i

2 § 2 har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sverige, har an-
ställning här.

Lagen gäller inte för den som får sjukhusvård som avses i 5 § hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

9 § Har den som avses i 8 § inköpt varor som avses i 1 § eller 2 § 1 i
Danmark, Finland, Island eller Norge och har läkemedlen eller de födel-
sekontrollerande medlen förskrivits av läkare i Sverige eller av behörig
läkare i annat nordiskt land än det där inköpet gjordes, ersätts den del av
inköpskostnaden som överstiger den kostnad som han skulle ha fått
vidkännas om varan inköpts i Sverige. I fråga om vara för vilken fastställts
pris på det sätt som anges i 3 § skall ersättning inte beräknas på högre
inköpskostnad än som motsvarar det fastställda priset eller, i det fall
bestämmelserna i 5 § är tillämpliga, det lägre pris som följer av sistnämnda
paragraf.

Ersättning betalas ut av Apoteksbolaget Aktiebolag mot att recept och

kvitto på det gjorda inköpet visas upp. Har ersättningen inte begärts inom
ett år från inköpstillfället utbetalas den inte.

2

EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 416 (Celex 371L1408).

2200

background image

SFS 1996:1150

10 § Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av det landsting

inom vars område den berättigade är bosatt.

Om den berättigade inte är bosatt inom något landstings område, skall det

landsting inom vars område den berättigade är förvärvsverksam eller, när
det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område per-
sonen är registrerad som arbetssökande, svara för kostnader för förmåner
enligt denna lag. Vad som nu sagts skall när det gäller den som är berätti-
gad till förmåner enligt denna lag i egenskap av familjemedlem till anställd
eller egenföretagare enligt rådets förordning nr 1408/71, i stället avse det
landsting inom vars område den anställde eller egenföretagaren är för-
värvsverksam eller registrerad som arbetssökande.

I andra fall än som avses i första och andra styckena ersätts kostnaderna

av det landsting inom vars område den som förskrivit en förmånsberättigad
vara har sin verksamhetsort.

11 § Efter överenskommelse med en annan stat får regeringen föreskriva
att denna lag skall tillämpas helt eller delvis på personer, som utan att vara
svenska medborgare vistas i Sverige och på vilka lagen annars inte är

tillämplig.

12 § Rätten till förmån enligt denna lag prövas av det landsting som

enligt 10 § har att svara för kostnaden för förmånen.

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 10 och 12 §§ den 1 januari 1998

och i övrigt den 1 januari 1997 då lagen (1981:49) om begränsning av lä-
kemedelskostnader, m.m. skall upphöra att gälla.

2. Såvitt avser kostnader som uppkommit enligt denna lag före den

1 januari 1998 skall 10 och 12 §§ lagen (1981:49) om begränsning av lä-

kemedelskostnader, m.m. alltjämt gälla. Därvid skall som beslut enligt 7 §
nämnda lag anses beslut enligt 4 § denna lag.

3. En kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av lä-

kemedelskostnader, m.m. som gäller vid utgången av år 1996 skall bestå
enligt äldre föreskrifter även därefter.

4. Med fastställt försäljningspris enligt 3 § skall likställas pris som fast-

ställts av Riksförsäkringsverket enligt 3 § lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m.m.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

MARGOT WALLSTR�M

(Socialdepartementet)

2201

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätten

Viktiga lagar inom hälso- och sjukvårdsrätten

Hälso- och sjukvårdslagen
Patientsäkerhetslagen
JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

JP Infonets hälso- och sjukvårdsrättsliga tjänster

Jobbar du med hälso- och sjukvårdsrätt som exemplevis verksamhetschef eller chefssjuksköterska? Eller kanske på ett privat vårdföretag eller inom elevhälsan? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterialet du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig tillgång till relevanta rättskällor och vägledande dokument som ger dig ett omfattande stöd. Se allt inom hälso- och sjukvårdsrätt.