821111.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1982:1111 Lag

Utkom från trycket

om ändriug B utlänMiiiigsIageini (198(0): 376);

den 23 december 1982

utfärdad den 16 december 1982.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om utlänningslagen

(1980:376)

dels att 36 § skall upphöra att gälla,
dels att 7, 8, 30, 32, 47, 50, 52, 54, 56-60, 62, 67, 72, 74, 82, 84, 90, 93,

95, 96 och 99 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 19 a, 84 a, 90 a, 99 a och

99 b §§ samt närmast före 90 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från och med den

dag då denna lag träder i Icraft.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ut ur

Sverige samt uppehålla sig och ha anställning här.

Ingen utlänning får tvingas att lämna Sverige i något annat fall eller på

något annat sätt än lagen anger. Lagen skall tillämpas på ett sådant sätt att
utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i vaije

särskilt fall.

2 § Den kontroll över utlänningar som behövs för tillämpningen av den­
na lag utövas under ledning av statens invandrarverk. Kontrollen över

utlänningar, som har anställningar som avser befattning på svenska fartyg i
utrikes fart, utövas dock under ledning av arbetsmarknadsstyrelsen.

Rätt till asyl m. m.

3 § En flykting skall inte utan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om

han behöver sådant skydd.

Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land, i

' Prop. 1981/82:146, AU 1982/83:3, rslcr 43 oc h prop. 1981/82:186, KoU 1 982/

2770

83:12, rslcr 74.

\

¬

background image

vilket han är medborgare, därför att han känner välgrundad fruktan för

SFS 1982:1111

förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhälls­
grupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte

kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd.

Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl

befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort

och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit.

Med förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som

riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår
beskaffenhet (politisk förföljelse).

4 § En flykting upphör att vara flykting, om han

1. av fii vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är

medborgare,

2. efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fn vilja förvärvar det på

nytt,

3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som avses i 3 §

andra stycket, eller

5. inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd, där han är

medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort, på

grund a v att de omständigheter, som medförde att han enligt 3 § var att
anse som flykting, inte längre föreligger.

5 § Den som har övergett en Icrigsskådeplats eller som har flytt från sitt

hemland f ör att undgå förestående krigstjänstgöring (Icrigsvägrare) skall

inte utan särskilda skäl vägras rätt att vistas i S verige, om han behöver
skydd här.

6 § En utlänning, som inte är flykting men som ändå på grund av de

politiska förhållandena i sitt hemland inte vill återvända dit och som kan

åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta, skall inte utan
särsldlda skäl vägras rätt att vistas i Sverige, om han behöver skydd här.

Pass och anmälningsslcyldighet m. m.

7 § Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall ha

pass, om regeringen har förordnat om detta. Regeringen eller, efter rege­
ringens bemyndigande, statens invandrarverk föreskriver vilka legitima­
tionshandlingar som far gälla som pass. Regeringen förordnar vidare om i
vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för flyktingar eller andra

utlänningar.

8 § Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för

polismyndigheten, om inte regeringen har föreslcrivit annat. En utlänning

skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar som begärs av
polismyndigheten.

En utl änning som vistas i Sver ige är skyldig att efter kallelse av polis­

myndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upplysning­

ar om sin vistelse här. Om han inte efterkommer kallelsen, får han hämtas.

2771

¬

background image

\

SFS 1982:1111

Kan det med h änsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga

omständigheter skäligen befaras att han ej skulle efterkomma en kallelse,
far utlänningen hämtas utan föregående kallelse. På begäran skall utlän­

ningen även visa upp sitt pass för polismyndighet eller polisman.

För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse eller

hämtning enligt andra stycket får utlänningen kvarhållas, dock inte längre

än som är nödvändigt och inte i någo t fall l ängre än sex timmar, om inte

beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 §,

I samband med inresekontroll får en polisman undersöka bagageutrym­

men och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte

att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelserna i
denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag.

Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndighet eller med
biträde av särsldlt förordnad passkontrollant, skall tulltjänstemannen eller
passkontrollanten ha samma befogenhet.

9 § Regeringen far utfärda föreskrifter om skyldighet att anmäla utlän­

ningars vistelse och anställning i riket.

Tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige
10 § Regeringen får föreskriva att utlänningar inte utan tillstånd får resa

in i eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd ges som visering eller uppehålls­

tillstånd. Av 26 § följer att även annat villkor kan ställas för rätt till inresa.

Visering
11 § Visering avser inresa och vistelse i riket under en viss tid. Visering­

en får förenas med sådana förbehåll och föreskrifter som behövs med

hänsyn till inresans syfte och övriga omständigheter. Viseringen får åter­
kallas, om utlänningen mot bättre vetande har lämnat oriktiga uppgifter

eller svildigen förtigit vissa omständigheter eller det i övrigt föreligger

särskilda skäl.

Uppehållstillstånd

12 § Uppehållstillstånd får ges för viss tid. �r utlänningen fast bosatt här

i riket, får uppehållstillstånd ges utan tidsbegränsning (permanent uppe­
hållstillstånd).

Uppehållstillstånd får vägras en utlänning på grund av hans vandel

endast om förhållandena är sådana som anges i 29 § första stycket 2-4
eller 43 §.

2772

13 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ger utlänningen rätt att vistas i
Sverige under den tid som har angetts i ti llståndet. Det medför däremot

inte någon rätt till inresa, om inte detta har angetts^^ärskilt i uppe hållstill­
ståndet. Tillståndet får begränsas till att gälla uppehåll endast inom en viss
del av riket. Begränsningen får dock inte avse en mindre del av riket än en

kommun. Tillståndet får även innehålla föreskrifter om byte av bostad och

anställning samt om anmälningsskyldighet. Stannar utlänningen kvar i
Sverige sedan uppehållstillståndet har upphört att gälla, skall föreskrifter­

na i til lståndet fortfarande följas tills nya föreskrifter meddelas för utlän­
ningen.

/

¬

background image

14 § Ett uppehållstillstånd, som ger en utlänning rätt att vistas inom

SFS 1982; Ull

endast en kommun, får avse högst ett år. Tillståndet far förlängas, dock

högst med ett år varje gång,

15 § Ett permanent uppehållstillstånd ger utlänningen rätt att resa in i
och vistas i Sverige utan tidsbegränsning. Den som har ett sådant tillstånd

får uppehålla sig här även om han saknar pass.

16 § På begäran av flykting som är i behov av fristad här i riket skall, när

uppehållstillstånd meddelas honom efter inresan, i beslutet eller i särskild
handling anges att han är flykting i behov av fristad i Sverige (flyktingför­
klaring).

�&terkallelse av uppehållstillstånd eller flyktingförklaring

17 § Har en utlänning fått uppehållstillstånd genom att mot bättre vetan­
de lämna oriktiga uppgifter eller svikligen förtiga vissa omständigheter, får

tillståndet återkallas.

Har utlänningen ännu inte rest in i Sverige, får tillståndet återkallas även

om det finns andra särskilda skäl.

Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas, om utlänningens bo­

sättning här i riket upphör.

En flyktingförklaring skall återkallas, om det framkommer att utlänning­

en inte är att anse som flykting i behov av fristad i Sverige.

Beslutande myndigheter m.m.

18 § Visering ges av statens invandrarverk. Visering får ges även av,

chefen för utrikesdepartementet samt, i den omfattning regeringen före­
skriver, av diplomatiska eller konsulära myndigheter eller av polismyn­
digheter.

Visering återkallas av den myndighet som har givit viseringen. Statens

invandrarverk får återkalla även sådana viseringar som andra myndigheter

har givit, med undantag av viseringar som har givits av chefen för utrikes­

departementet.

19 § Uppehållstillstånd och flyktingförklaringar utfärdas av statens in­

vandrarverk. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges även av polismyn­

digheter i den omfattning som regeringen föreskriver. Anser en polismyn­
dighet att en ansökan om uppehållstillstånd inte bör bifallas, skall ärendet
överlämnas till statens invandrarverk.

Uppehållstillstånd och flyktingförklaringar återkallas av statens invand­

rarverk.

19 a § Socialnämnden skall på begäran av statens invandrarverk eller en

polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållan­

den, om uppgifterna behövs i ett ärende om uppehållstillstånd.

2773

¬

background image

SFS 1982:1111

ArbetstiSlstånd och anställningstillstånd

20 § Regeringen får föreskriva att en utlänning måste ha tillstånd för att

1. ha anställning här i riket eller arbeta här på grund av anställning

utomlands annat än som handelsresande (arbetstillstånd), eller

2. ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart

(anställningstillstånd).

Skyldighet att ha arbets- eller anställningstillstånd får inte föreskrivas

för utlänningar som har permanent uppehållstillstånd.

Arbetstillstånd

21 § Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag eller
vissa slag av arbete och förenas med de övriga föresloifter som behövs.

Anställningstillstånd

22 § Anställningstillstånd ges för tjänstgöring i en befattning på ett visst
fartyg eller vissa fartyg eller på fartyg som tillhör ett visst rederi. Tillstån­
det får förenas med de föreskrifter som behövs.

�&terkallelse

23 § Ett arbets- eller anställningstillstånd får återkallas om utlänningen
mot bättre vetande har lämnat oriktiga uppgifter eller svikligen har förtigit

vissa omständigheter eller om det i �vrigt föreligger särskilda skäl.

Beslutande myndigheter m. m.

TA § Arbetstillstånd ges och återkallas av statens invandrarverk. I den
omfattning som föreskrivs av regeringen eller, efter regeringens bemyndi­
gande, av statens invandrarverk får arbetstillstånd också ges av arbets­

marknadsstyrelsen eller polismyndigheter eller länsarbetsnämnder. Anser
myndigheten att en ansökan om arbetstillstånd inte bör bifallas, skall

ärendet överlämnas till statens invandrarverk.

Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd som har principiell bety­

delse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer få tillfälle att yttra sig.

25 § Anställningstillstånd ges och återkallas av arbetsmarknadsstyrel­
sen. Tillstånd får dessutom ges

1. av de sjömansförmedlingar, som utses av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer, och

2. av de svenska utlandsmyndigheter som chefen för utrikesdeparte­

mentet bestämmer.

Vissa särskilda bestämmelser för inresa, uppehåll och arbete

Tillstånd före inresan
26 § Regeringen får föreskriva att en utlänning, som enligt 20 § behöver
arbetstillstånd, inte får resa in i Sverige förr än han har fått tillståndet.

Särskilda begränsningar
27 § När det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, får rcgering-

en inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom vissa områden. Under

¬

background image

samma fö rutsättning får regeringen föreskriva att utlänningar inte utan

SFS 1982:1111

tillstånd av regeringen eller av statens invandrarverk får anställas i ett visst
företag eller i företag av ett visst slag.

Särskilda bestämmelser finns om förbud för utlänningar att ha vissa

anställningar.

Avvisning

Grunder för avvisning
28 § En utlänning som kommer till Sverige får avvisas,

1. om han saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd,

när detta fordras för inresa i Sverige,

2. om han tänker besöka något annat nordiskt land men saknar erforder­

ligt tillstånd att resa in dit,

3. om han un dandrar sig att vid inresan visa upp sitt pass för polismyn­

digheten eller att lämna begärda upplysningar till denna, eller

4. om han vid inresan mot bättre vetande har lämnat polismyndigheten

oriktiga uppgifter om någon omständighet som är av betydelse för rätten
att resa in i riket eller svilcligen har förtigit någon sådan omständighet.

29 § En utlänning får dessutom avvisas,

1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin

vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka,
samt för sin hemresa,

2. om han tänker söka sitt uppehälle i Sverige eller i något annat nor­

diskt land och det skäligen kan antas att han inte kommer att ärligen
försörja sig eller kommer att bedriva verksamhet som kräver arbetstill­

stånd utan att ha sådant tillstånd,

3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan

särskild omständighet skäligen kan antas komma att begå brott i Sverige
eller i annat nordiskt land,

4. om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller i övrigt

skäligen kan befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller
olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i annat nordiskt land, eller

5. om det med stöd av lagen (1971; 176) om vissa internationella sank­

tioner har föreslcrivits att avvisning kan ske.

En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den

centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas
att han annars beger sig till det land, som har begärt avvisning.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte den som har

visering eller uppehållstillstånd som fortfarande gäller.

30

En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas, om det finns

grundad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en sådan organi­
sation eller grupp som avses i a ndra stycket och om det dessutom med

hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övrigt

föreligger fara för att han här i riket medverkar till sådana handlingar som

avses i det stycket.

^ �ndringen innebär att tredje stycket upphävs.

2775

¬

background image

\

SFS 1982:1111

2776

I första stycket avses en organisation eller grupp som, med hänsyn till

vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland

använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana

gärningar här i riket.

Tidsfrister, beslutande myndigheter m.m.

31 § Avvisning enligt 28 § skall ske när utlänningen kommer till Sverige
eller inom en vecka efter ankomsten. Har en utlännings rätt att resa in i
Sverige inte prövats vid ankomsten till riket, får avvisning enligt 28 § ske

när han första gången uppsöker eller anträffas av en polismyndighet eller

inom en vecka därefter, men inte senare än tre månader från ankomsten.

Avvisning enligt 29 § skall ske när utlänningen kommer till Sverige eller

inom tre månader från ankomsten.

Beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § meddelas av polismyndighet, om

inte ärendet skall överlämnas till statens invandrarverk enligt 33-35 §§.

32

Uppkommer fråga om att en utlänning som kommer till Sveri ge

skall avvisas enligt 30 §, skall polismyndigheten genast överlämna ärendet

till regeringens avgörande. Innan regeringen avgör ärendet skall förhand­

ling hållas. Yttrande skall även inhämtas från statens invandrarverk, om
det inte möter hinder på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.

Regeringen får dock utan föregående förhandling eller hörande av statens
invandrarverk besluta att icke avvisa utlänningen enligt 30 §.

Beslut om avvisning enligt 30 § skall förenas med förbud för utlänningen

att återvända till Sverige under en viss tid eller utan tidsbegränsning. I

beslutet skall utlänningen upplysas om vilken dag som förbudet upphör att

gälla.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter med riktlinjer för poUsmyn-

dighetemas prövning av frågan om ett ärende skall överlämnas till re ge­

ringens avgörande enligt första stycket.

33 § Anser en polismyndighet att det föreligger skäl till avvisning enligt
28 eller 29 §, men påstår utlänningen att han i d et land, som han skul le

komma att sändas till, löper risk att

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller
2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en

krigsskådeplats eUer annars vägrat att fullgöra krigstjänstgöring,

skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som

möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land där
han löper denna risk.

�rendet skall inte överlämnas till invandrarverket, om utlänningens

påstående är uppenbart oriktigt.

34 § Vad so m sägs i 33 § om överlämnande av ärende gäller även, när

utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av

de politiska förhållandena där.

�rendet skall inte överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för

^ �ndringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.

/

¬

background image

att inte vi^ja återvända till hemlandet kan lämnas utan avseende, eller, när

SFS 1982:1111

utlänningen skall sändas till ett annat land än hemlandet, om det är uppen­

bart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet.

35 § Avvisningsärenden skall överlämnas till statens invandrarverk även

när det finns anledning till avvisning enligt 29 § andr a stycket. Detsamma

gäller när en polismyndighet i andra fall än som anges i 33 eller 34 § anser
det tveksamt om en utlänning, mot vilken det finns grund för avvisning,
skall avvisas.

36 § '⬢

Skyldighet att anmäla avvisningsbeslut till statens invandrarverk

37 § Har en polismyndighet avvisat en utlänning i fall som avses i 33 eller

34 §, skall beslutet skyndsamt anmälas till statens invandrarverk.

Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta ären­

det eller inte. �rendet skall övertas, om utlänningens påstående inte är
uppenbart oriktigt, eller, i fall som avses i 34 §, de åberopade omständighe­

terna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket far även i annat fall
överta ärendet, om det finns skäl till detta.

�vertar invandrarverket ärendet, förfaller polismyndighetens avvis­

ningsbeslut.

Anmälan enligt första stycket skall inte ske, om utlänningen avger nöjd­

förklaring enligt 70 §.

Utvisning
Utvisning på grund av att en utlänning saknar pass eller tillstånd

38 § En utlänning får utvisas ur riket, om han uppehåller sig här utan att

ha erforderligt pass eller tillstånd att uppehålla sig i Sverige.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av statens invandrar­

verk. Avslås en ansökan om uppehållstillstånd, skall invandrarverket sam­
tidigt besluta om utvisning utom i de fall då det föreligger synnerliga skäl

mot detta.

39 § Om d et inte föreligger särskilda skäl, skall utvisningsbeslutet för­

enas med förbud för utlänningen att under en viss tid återvända till Sverige

utan tillstånd av statens invandrarverk.

Utvisning på grund av brott
40 § En utlänning får utvisas ur riket,

1. om utlänningen döms för ett brott, på vilket kan följa fängelse i mer

än ett år, eller om domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn
som utlänningen har dömts till för ett sådant brott, eller

2. om utlänningen har begått ett brott, på vilket kan följa fängelse enligt

denna lag eller enligt författningar som har utfärdats med stöd av lagen,
samt omständigheterna vid brottet är försvårande eller utlänningen under
de senaste två åren före brottet har begått brott av samma slag.

" Paragrafen upphävd genom denna lag.

2777

¬

background image

\

⬢f

'}

SFS 1982:1111

Utlänningen får dock utvisas endast om det på grund av gämingefls

beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att
fortsätta med brottslig verksamhet här i riket eller om brottet är sådant att
han inte bör få stanna kvar.

Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger

brottmålet.

Utvisas en utlänning, skall det men som han därigenom åsamkas beaktas

när påföljden fö r brottet bestäms. När en domstol enligt 34 kap. brottsbal­

ken beslutar att förändra en påföljd, som en utlänning har dömts till jämte
utvisning, får domstolen även meddela det beslut beträffande utvisningen,

som förändringen av påföljd ger anledning till.

41 § När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 40 §,
skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt
till hur länge han har vistats i Sverige. En utlänning, som hade permanent

uppehållstillstånd sedan minst ett år när åtalet väcktes eller som då var
bosatt i Sv erige sedan minst tre år eller, i fråga om medborgare i annat
nordiskt land, sedan minst två år, får utvisas endast om det föreligger

synnerliga skäl. Den som har en flyktingförklaring eller den som annars

uppenbart är att anse som flykting och har behov av fristad i Sverige får
utvisas endast om han har begått sådana handlingar som anges i 78 §.

42 § En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehål­
la förbud för utlänningen att återvända till Sverige under en viss tid eller

utan tidsbegränsning. I domen eller beslutet skall utlänningen upplysas om
vilken dag som förbudet upphör att gälla och om den påföljd som �v erträ­

delse av förbudet kan medföra enligt 98 §.

Utvisning på grund av asocialitet
43 § En utlänning far utvisas ur riket,

1. om utlänningen yrkesmässigt bedriver otukt eller i övrigt underlåter

att ärligen försörja sig, eller

2. om utlänningen är missbrukare av alkohol eller narkotika och befinns

med anledning därav vara farlig för någon annans personliga säkerhet eller

leva på ett grovt störande sätt.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av länsrätten.

44 § När en förvaltningsdomstol överväger om en utlänning bör utvisa s
enligt 43 §, skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhål­
landen samt till hur länge han har vi stats i Sverige. En utlänning, som hade
permanent uppehållstillstånd sedan minst ett år när utvisningsärendet an-

hängiggjordes vid länsrättten eller som då var bosatt i Sverige sedan minst

tre år eller, i fråga om medborgare i annat nordiskt land, sedan minst två

år, får utvisas endast om det föreligger synnerliga skäl. Den som har en
flyktingförklaring eller den som annars uppenbart är att anse som flykting
och har behov av fristad i Sverige får inte utvisas.

45 § I ärenden hos länsrätten om utvisning enligt 43 § skall hållas muntlig

förhandling som avses i 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), om utlän-

2778

ningen begär det. Länsrätten skall i god ti d innan den beslutar om utvisning
underrätta utlänningen om hans rätt att begära muntlig förhandling.

¬

background image

Vid muntlig förhandling hos en förvaltningsdomstol i utvisningsärenden

SFS 1982:1111

tillämpas bestämmelserna om allmänt ombud och förfarandet i 58 och

59 §§ samt 60 § första stycket. I fråga om ersättning till allmänt ombud och

tolk tillämpas bestämmelserna i 61 § tred je stycket och 62 §.

46 § Beslut om utvisning enligt 43 § skall förenas med förbud för utlän­

ningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i 42 §.

Särskilda utvisnings grunder
47 § En utlänning far utvisas ur riket, om det föreligger sådana omstän­

digheter som anges i 30 §.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av regeringen. I

sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från
statens invandrarverk, om hinder inte möter på grund av att ärendet är
synnerligen brådskande.

48 § När det behövs av hänsyn till rikets säkerhet får regeringen utvisa
en utlänning eller föreslcriva inslo-änkningar och villkor i fråga om utlän­

ningens vistelseort, byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt.

I ärenden om utvisning enligt första stycket skall förhandling hållas.

49 § Beslut om utvisning enligt 47 eller 48 § skall förenas med förbud för
utlänningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i
42 §.

Särskilda tvångsåtgärder

Förvar och uppsikt m.m.

50 § En utlänning får tas i förvar om det föreligger sannolika skäl för
avvisning eller för utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § eller om det upp­

kommer fråga om verkställighet av en sådan åtgärd eller av utvisning på

grund av br ott. Förvar beslutas av den myndighet som handlägger avvis-

nings- eller utvisni ngsärendet eller verkställighetsärendet. Beslut om för­
var får dock meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens person­
liga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han
kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet här eller om
utlänningens identitet är oklar.

Om det bedöms tillräckligt, kan myndigheten under de förutsättningar

som anges i fö rsta stycket i stället för att ta utlänningen i f örvar ålägga
utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller
föresioiva, att utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller därmed jämställd
legitimationshandling, eller föreslcriva de andra villkor som behövs för att

hålla utlänning en under uppsikt. Om utlänningen inte följer sådana före­

skrifter, kan han tas i förvar.

I ärenden som handläggs av regeringen får det statsråd som ansvarar för

ärenden enligt denna lag, för tiden till dess regeringen avgör ärendet,

meddela beslut i frågor som rör särskilda tvångsåtgärder.

51 § När statens invandrarverk har beslutat om avvisning eller utvisning
av en utlänning eller har fattat beslut om verkställighet, får invandrarver-

2779

¬

background image

SFS 1982:1111

ket till dess besvär anförts eller beslutet har vunnit laga kraft meddela
beslut enligt 50 §.

Tillfälliga beslut av polismyndighet

52 § När det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens

beslut om särskilda tvångsåtgärder mot en utlänning eller statens invand­
rarverks beslut enligt 51 §, far en polismyndighet tillfälligt ta utlän ningen i

förvar eller ställa honom under uppsikt enligt 50 §.

�ven om de i 50 § angivna förutsättningarna inte föreligger, får en

polismyndighet ta en utlänning i fö rvar eller ställa honom under uppsikt
när fråga om avvisning skall överlämnas till regeringen enligt 32 § fö rsta
stycket eller när det uppkommer fråga om att utvisa utlänningen enligt
47 §.

Anmälan om att en utlänning har tagits i förvar eller ställts under uppsikt

enligt första eller andra stycket skall skyndsamt göras hos den myndighet
som handlägger ärendet eller, i fall som anges i 51 §, hos statens invandrar­

verk. Denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om åtgärden skall
bestå.

Kvarhållande i förvar m.m.

53 § En utlänning far inte utan synnerliga skäl hållas kvar i förvar längre

tid än två veckor eller, när beslut har meddelats om avvisning eller utvis­

ning, två månader från det att han togs i förvar.

Ett beslut att hålla en utlänning kvar i förvar gäller för vaije gång inte

längre än två veckor från beslutets dag eller, i de fall då beslut har
meddelats om avvisning eller utvisning, två månader från beslutets dag.
Varje beslut om kvarhållande i för var utöver den tid som anges i första

stycket skall föregås av förhandling.

Ett beslut att ställa en utlänning under uppsikt gäller för varje gång högst

sex månader.

2780

54 § Beslutas avvisning eller utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § av en

utlänning, som hålls i för var eller står under uppsikt, skall den myndighet

som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande skäll hållas i för var
eller stå under uppsikt. Detsamma skall gälla när regeringen eller statens
invandrarverk fattar beslut i verkställighetsärenden. Regeringens beslu t
enligt detta stycke om att hålla en utlänning kvar i förvar gäller inte längre
än fyra dagar från beslutets dag. I fråga om verkställande myndighets
skyldighet att besluta i förvarsfrågan gäller 50 § första stycket samt andra
stycket av denna paragraf.

Finns det inte längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller under

uppsikt, skaU åtgärden omedelbart upphävas.

Befogenheter för personal som medverkar vid utlänningskontroll

55 § Att en polisman i vissa fall som avses i 50 och 52 §§ far omhänderta
en utlänning i avvaktan på beslut av polismyndighet följer av 1 § lag en
(1973:558) om tillfälligt omhändertagande.

I den mån utlänningskontroll sker under medverkan av tullmyndighet

eller med biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänstC'

mannen eller passkontrollanten ha motsvarande befogenhet att tillfiilliot

¬

background image

omhänderta en utlänning. Han är dock skyldig att så skyndsamt som

SFS 1982:1111

möjligt anmäla åtgärden till en polisman för prövning av om omhänderta­

gandet skall bestå.

Förhandling i utlänningsärenden
56 § När förhandling skall hållas enligt en bestämmelse i denna lag

tillämpas 57�62 §§. Detsamma gäller när det annars finns anledning att
hålla förhandling i e tt ärende enligt denna lag hos regeringen eller statens
Invandrarverk.

57 § Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ären­

det. Statens invandrarverk får dock besluta att en länsrätt eller länsstyrelse
skall hålla förhandling i ett ärende som verket handlägger samt därvid

bestämma om andra än utlänningen skall höras. I ärenden, som handläggs

av regeringen, får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag
eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om förhandling
och bestä mma om andra än utlänningen skall höras samt, där annat ej
följer av andra stycket, utse domstol eller förvaltningsmyndighet som skall

hålla förhandlingen.

I ärenden om avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 § skall

förhandlingen hållas vid Stockholms tingsrätt, om det inte föreligger sär­

skilda skäl mot det.

Allmänt ombud

58 § När det behövs får den myndighet som håller förhandlingen uppdra

åt en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara allmänt
ombud vid förhandlingen. Allmänt ombud skall alltid förordnas vid för­
handling i äre nden om avvisning enligt 30 § elle r utvisning enligt 47 eller

48 §.

Förfarandet vid förhandling

59 § Utlänningen och andra personer, som skall höras, skall kallas till
förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den domstol eller för­

valtningsmyndighet som håller förhandlingen besluta om hans inställelse.
Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skaU höras minst fyra
dagar före förh andlingen och uteblir den kallade utan att ha anmält laga

förfall, får domstolen eller förvaltningsmyndigheten besluta om hämtning.

Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om det

föreligger synnerliga skäl.

60 § Vid förhandlin gen skall noga utredas de omständigheter som kan
inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle att ange sin
ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ären­

det.

I fråga om förhandling vid allmän domstol skall, i den mån annat inte

följer av 57�59 samt 61 och 62 §§, i tillämpliga delar gälla bestäm melserna
om bevisupptagning utom huvudförhandling i brottmål. Utöver vad som
följer av 5 kap. 1 § rä ttegångsbalken får rätten förordna att förhandlingen
skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen

2781

¬

background image

\

SFS 1982: nil

kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller seltretess
som avses i sekretesslagen (1980:100).

Förhandling vid förvaltningsdomstol skall, om annat inte följer av 57-

59 §§ samt 61 och 62 §§, ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad som
föreskrivs om muntlig förhandling vid sådan domstol.

Förhandling vid förvaltningsmyndighet skall vara offentlig, om utlän­

ningen begär det och myndigheten inte anser att omständigheterna föranle­

der något annat.

Ersättning

61 § För inställelsen vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning av
allmänna medel för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med hänsyn

till hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vistats i riket samt

övriga omständigheter. Förskott far beviljas på ersättningen.

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har rätt

till ersättning av allmänna medel för kostnad och tidsspillan med anledning

av inställelsen. Förskott får beviljas på ersättning för resa och uppehälle.

Den som är allmänt ombud eller tolk har rätt att av allmänna medel f a

arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan, om inte uppdraget

har fullgjorts i tjänste n.

162 § Frågan om ersättning eller förskott prövas av den domstol eller

förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen. Närmare bestämmelser

om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

Klagan över beslut m. m.

Klagan över beslut om avvisning eller utvisning m. m.

63 § En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas av utlän­

ningen. Detta sker genom att besvär anförs hos statens invandrarverk.

64 § En förvaltningsdomstols beslut i ett mål om utvisning far överldagas
av utlänningen enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291). När ett mål om utvisning handläggs i kammarrätten, skall
nämndemän ingå i rätten.

En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott far överldagas

enligt vad som gäller om klagan ö ver allmän domstols dom eller beslut i

brottmål.

65 § Statens invandrarverks beslut i fråga om avvisning eller utvisning
får överklagas av utlänningen. Detsamma gäller ett sådant beslut om

uppehållstillstånd som anges i 14 § och invan drarverkets beslut att inte ge

flyktingförldaring eller att återkalla en sådan förklaring.

Klagan över invandrarverkets beslut som avses i första stycket förs hos

regeringen genom besvär.

66 § En förvaltningsmyndighets beslut om ersättning enligt 61 § får
överldagas hos kammarrätten genom besvär.

2782

¬

background image

Klagan över beslut omförvar

SFS 1982:1111

67 § Beslut enligt 50, 51 eller 53 § om att en utlänning slcall tas i förvar

eller hållas kvar i förvar får av utlänningen överklagas genom besvär till

kammarrätten, om beslutet har fattats av en polismyndighet, statens in­
vandrarverk eller en annan förvaltningsmyndighet. Behörig är i samtliga

fall den kammarrätt som har att överpröva beslut av statens invandrar­

verk. Beslut av en förvaltningsdomstol får överklagas enligt bestämmelser­
na i förvaltningsprocesslagen (1971; 291).

Klagan får föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.

Om ett beslut som avses i först a stycket har fattats av det statsråd som

ansvarar för ärenden enligt denna lag, prövar regeringsrätten på framställ­

ning av utlänningen, om åtgärden skall bestå.

Begränsning av rätten att överklaga beslut

68 § Beslut av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligt denna lag får
överklagas endast i de fall som anges i 63, 65, 66, 67 och 90 §§.

Klagan får föras även över en förvaltningsmyndighets beslut att avvisa

ombud eller biträde och beslut i jävsfråga. Sådan Idagan får föras särskilt.

�verlämnande av ärenden till regeringen
69 § Statens invandrarverk får överlämna ett ärende till regeringens av­
görande, om verket anser att särskilda skäl motiverar dqt. Invandrarverket
skall då bifoga eget yttrande i ärendet.

Nöjdförklaring

70 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller
ett beslut om utvisning enligt 38 eller 43 § kan för ldara att han avstår från
att överklaga beslutet (nöjdförldaring).

Nöjdförklaring avges inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför

polismyndighet eller styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller före­

ståndaren för ett häkte eller den som tjänstgör i stället för styresmannen
eller föreståndaren. Nöjdförklaring som avser utvisning enligt 43 § kan
avges även inför länsrätt eller kammarrätt. Nöjdförklaringen får dock

avges inför en annan myndighet än den som har meddelat beslutet endast
om den som tar emot förldaringen har tillgång till en utskrift av beslutet
eller ett bevis om vad d et innehåller.

En nöjdförldaring k an inte återtas. Har utlänningen överklagat beslutet

innan nöjdförklaringen avges, skall hans talan anses återkallad genom

nöjdförldaringen.

Första�tredje styckena tillämpas även beträffande allmän domstols

dom eller beslut i den del som avser utvisning på grund av brott. Nöjdför­

klaring beträffande domen eller beslutet får dessutom avges inför den
domstol som har meddelat domen eller beslutet eller inför allmän under­
rätt.

Upphävande av beslut m. m.

Beslut om utvisning på grund av brott eller asocialitet

71 § Finner regeringen att ett beslut om utvisning enligt 40 eller 43 § inte

kan verkställas eller finns det annars skäl för att beslutet inte längre skall

2783

¬

background image

SFS 1982:1111

gälla vare sig det har verkställts eller inte, får regeringen upphäva beslutet
helt eller delvis eller också medge att utlänningen får uppehålla sig här i
riket trots beslutet.

Har frågan om verkställighet av ett beslut om utvisning enligt 40 eller

43 § överlämnats till statens invandrarverk och finner invandrarverket att
beslutet inte bör verkställas, skall verket med eget yttrande överlämna

ärendet till regeringen.

Beslut om avvisning eller om utvisning i övrigt

72 § Har frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning enligt 28
eller 29 § eller utvisning enligt 38 § överlämnats till statens invandrarverk

enligt 85, 86 eller 89 § eller övertagits av invandrarverket enligt 90 a § och

finner invandrarverket att beslutet inte bör verkställas, får verket upphäva

beslutet eller besluta anstånd med verkställigheten. Frågor om upphävan­
de av beslut som anges i denna paragraf eller anstånd med verkställigheten
av ett sådant beslut kan prövas av regeringen endast då invandrarverket

med stöd av 69 § har överlämnat verkställighetsärendet till regeringen eller

då verkets beslut har överklagats enligt 90 §.

73 § När regeringen har beslutat om avvisning enligt 30 § eller utvisning
enligt 47 eller 48 § men det m öter hinder enligt 77-80 §§ mot att verkställa

beslutet eller beslutet av annan särskild anledning inte bör verkställas,

skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte får ske. Avvis-

nings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet att verkställighet tills

vidare inte får ske skall omprövas när det finns skäl till detta.

Föreskrifter för utlänningen

74 § När regeringen upphäver ett beslut enligt 71 eller 72 § eller medger
en utlänning rätt att uppehålla sig här i riket trots ett utvisningsbeslut, får

regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och
villkor för utlänningens vistelse här i riket som anges i 48 § första stycket.

När verkställighet inte skall ske i fall som avses i 73 §, får regeringen

meddela sådana föreskrifter som anges i första stycket. Detsamma gäller

när ett beslut om avvisning eller utvisning i andra fall inte kan verkställas

och det beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som
anges i 30 §. I ärenden enligt detta stycke skall förhandling hållas.

Behörighet att meddela interimistiskt beslut

75 § När fråga uppkommer om upphävande av ett utvisningsbeslut enligt
71 § eller annan åtgärd som avses i 71 eller 73 §, får det statsråd som
ansvarar för ärenden enligt denna lag besluta att verkställighet inte skall

ske innan regeringen har avgjort ärendet. Ett sådant beslut får även fattas

av statens invandrarverk. Verket skall då genast underrätta regeringen och
anmäla ärendet, om det ännu inte har kommit under regeringens prövning.

�ven i andra fall när ärenden enligt denna lag skall prövas av regeringen

får det statsråd som avses i första stycket besluta att ett avlägsnandebeslut
inte får verkställas innan regeringen har avgjort ett sådant ärende.

2784

¬

background image

Tillstånd till kort besök i riket

SFS 1982:1111

76 § Statens invandrarverk får ge en utlänning tillstånd att göra ett kort

besök i riket för synnerligen viktiga angelägenheter även om han har

utvisats med återreseförbud.

Verkställighet av avvisning eller utvisning

Politiskt verkställighetshinder m.m.

77 § När avvisning eller utvisning skall verkställas får en utlänning inte
sändas till ett land, där utlänningen riskerar poUtisk förföljelse. Inte heller
får utlänningen sändas till ett land där han inte är skyddad mot att sändas

vidare till ett land där han riskerar sådan förföljelse.

78 § Bestämmelserna i 77 § hindrar inte at t en utlänning sänds till ett

sådant land som anges där, om utlänningen inte kan sändas till något annat
land och om han genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle

innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta hono m
stanna kvar här i riket och om den förföljelse som hotar honom i det landet
inte innebär fara för hans liv och inte heller i övrigt är av särskilt svår

beskaffenhet.

Om en utlänning i eller utom riket har bedrivit verksamhet som har

inneburit fara för rikets säkerhet och det finns an ledning att anta att han
skulle fortsätta sådan verksamhe t här, får han sändas til l ett sådant land
som anges i 77 §, om han inte kan sändas till något annat land.

79 § Vid verkst ällighet av avvisning eller utvisning får en krigsvägrare

inte sändas till ett land där han riskerar att sända s till en krigsskådeplats.
Inte helle r får han sändas till ett land där han inte är skyddad mot att

sändas vidare till ett land, där han löper denna risk.

Om utlänningen inte kan sändas ti ll något annat land och det föreligger

särskilda skäl för verkställighet, får han dock sändas till ett sådant land
som anges i första stycket.

80 § En utlänning, som avses i 6 § och som anför synnerliga skäl för att

han inte skall sändas till sitt hemland, får inte vid verkställighet sändas dit

eller till ett land där han riskerar att bli sänd till sitt hemland.

Land till vilket avvisning eller utvisning skall ske m.m.

81 § En utlänning som avvis as skall sänd as till det land fr ån vilke t han

har kom mit hit till riket. En utlänning som utvisas skall sändas till sitt
hemland. Kan hemlandet inte fastställas, skall han sändas till det land från
vilket han kom hit.

Om beslutet inte kan verkställas på det sätt som ange s i första stycket

eller om det annars finns särskilda skäl mot detta, får ut länningen sändas

till det land som bedöms lämpligast.

Första och andra styckena hindrar inte att en utlänning, som har kommit

hit från något av de andra nordiska länderna, sänds till något av dem i

enlighet med en överenskommelse som rege ringen har ingått med dessa

länder.

2785

175-SFS 1982

¬

background image

SFS 19C2:1111

2786

82 § Avvisas en utlänning, som har kommit hit till riket med fartyg eller

luftfartyg, får han föras tillbalca till fartyget eller luftfartyget, om detta skall
avgå till utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också
sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare.

Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att ta emot utlänningen, får

I polismyndigheten förelägga honom lämpligt vite.

Första stycket gäller även verkställighet av utvisning enligt 38, 43, 47

eller 48 §, om utlänningen har underlåtit att vid inresan visa upp sitt pass

för polismyndigheten och utvisningsbeslutet har meddelats inom sex må­

nader efter inresan.

Första och andra styckena gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall

avgå till ett land dit utlänningen enligt 77�80 §§ inte får sändas.

Tidpunkten för verkställighet. Beslutande myndighet

83 § Ett beslut om avvisning, som har meddelats av en polismyndighet

vid utlänningens ankomst hit till riket eller inom en vecka därefter, skall
verkställas utan hinder av att beslutet har överklagats. Detsamma gäller

avvisningsbeslut som har meddelats när en utlänning, vars rätt att resa in i
Sverige inte har prövats vid ankomsten, första gången har uppsökt eller
anträffats av en polismyndighet eller inom en vecka därefter. Vad som n u

har sagts gäller dock inte avvisningsbeslut som skall anmälas till statens

invandrarverk enligt 37 §. Ett sådant beslut får, om inte utlänningen har
avgett nöjdförldaring, verkställas först när invandrarverket har förklarat

att verket inte övertar ärendet.

En dom eller ett beslut om utvisning får verkställas fastän domen eller

beslutet inte har vunnit laga Itraft, om utlänningen har avgett nöjdförlda­
ring.

84 § Beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas så snart det kan

ske. Verkställigheten ankommer på polismyndighet. I fråga om avvisning
enligt 30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 § får regeringen förordna att

verkställigheten skall ske genom annan myndighets försorg.

84 a § Socialnämnden skall på begäran av en polismyndighet lämna ut

uppgifter om en utlännings adress, om uppgifterna behövs för verkstäl­
lighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

85 § Om en utlänning, när verkställighet skaU ske av avvisning enligt 28

eller 29 § eller av utvisning enligt 38, 40 eller 43 §, påstår att han i det land,

till vilket han skul le komma att sändas, löper risk att

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller

2. bli sänd till en Icrigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en

Icrigsskådeplats eller annars har vägrat att fullgöra krigstjänstgöring,

skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som

möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land där
han löper denna risk.

�rendet skall inte överlämnas till invandrarverket, om utlänningens

påstående är uppenbart oriktigt eller om det har prövats i ärendet om

avvisning eller i samband med utvisningsbeslut enligt 38 §.

¬

background image

86 § Vad som sägs i 85 § om överlämnande av ärende gäller även, när

SFS 1982:1111

utlänningen förlclarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av

de politiska förhållandena där.

�rendet skall inte överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för

att inte vdja åter\'ända till hemlandet kan länmas utan avseende, eller, när

utlänningen skall sändas till ett annat land än hemlandet, om det är uppen­
bart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet eller om
utlänningens invändningar mot verkställigheten redan har prövats i ären­

det om avvisning eller i samband med utvisningsbeslut enligt 38 §.

87 § �renden om verkställighet av avvisning enligt 30 § ell er av utvis­

ning enligt 47 eller 48 § skall hänskjutas till statens invandrarverk, om det

föreligger sådana omständigheter som enligt 85 eller 86 § föranleder att

ärenden som avses där överlämnas till statens invandrarverk. Invandrar­

verket skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. I ärendet
hos regeringen skall förhandling hållas.

88 § Om statens invandrarverk anser att ett avvisnings- eller utvisnings­

beslut skall verkställas med stöd av 78 §, skall frågan överlämnas till
regeringen.

89 § Om det i ett annat fall än som avses i 85-87 §§ uppstår hinder eller

svårighet att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning eller om det
är tveksamt om eller hur beslutet skall verkställas, skall ärendet överläm­

nas till statens invandrarverk.

90 § Statens invandrarverks beslut i ett verkställighetsärende får över­

klagas av utlänningen, om ärendet har överlämnats till verket enligt 85 eller

86 § eller om ärendet har överlämnats på annan grund eller övertagits

enligt 90 a § och utlänningen i ärendet har anfört omständigheter som
enligt 85 eller 86 § skall föranleda att ärenden som där avses överlämnas

till verket.

Klagan förs hos regeringen genom besvär.

\ Skyldighet att anmäla fråga om verkställighet till statens invandrarverk

90 a § Om en utlänning först i samband med verkställigheten av en

polismyndighets avvisningsbeslut har anfört sådana omständigheter som

avses i 85 eller 86 § och polismyndigheten vid sin prövning finner att

verkställighetsärendet enligt angivna bestämmelser inte skall överlämnas
till statens invandrarverk, skall frågan om verkställighet skyndsamt anmä­

las till verket.

Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta ären­

det eller inte. �rendet skall övertas, om utlänningens påstående inte är

uppenbart oriktigt eller, i fall som avses i 86 §, de åberopade omständighe­
terna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även i annat fall

överta ärendet, om det finns skäl till detta. Innan invandrarverket har
fattat beslut i fråga om övertagande får vidare verkställighetsåtgärder inte

vidtas.

2787

¬

background image

SFS 1982:1111

Anvisningar om verkställigheten m.m.

91 § När statens invandrarverk eller regeringen har fattat beslut om
avvisning eller utvisning far invandrarverket respektive regeringen lämna
de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten. Sådana anvis­

ningar skall invandrarverket även annars lämna, när en verkställande
myndighet begär det.

Att ett beslut om avvisning eller utvisning, som inte kan verkställas, i

vissa fall kan upphävas eller ändras följer av 71 och 72 §§.

Frivillig verkställighet samt preskription

92 § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, när

utlännningen har lämnat riket sedan beslutet har vunnit laga Icraft och han

har fått del av beslutet. Detsamma gäller, om beslutet inte hade vunnit laga
kraft när utlänningen lämnade rilcet men vinner laga kraft medan han
uppehåller sig utom riket.

Ett beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § eller utvisning enligt 38 eller

43 § förfaller, om det inte har verkställts inom två år från det att beslutet

vann laga Icraft.

Om en utlänning inte har kunnat anträffas för verkställighet av ett sådant

beslut som avses i andra stycket inom den tid som anges där och det

därefter uppkommer fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den

prövningen antas att verkställighet har skett enligt första stycket inom
tvåårstiden, om annat inte visas.

Ny verkställighet m.m.

93 § Om en utlänning, som har avvisats eller utvisats med förbud för

honom att under en viss tid återvända till Sverige, återvänder utan att vara

berättigad till detta, skall beslutet verkställas på nytt.

94 § Om en utlänning, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag, inte far uppehålla sig utanför en viss ort eller kommun eller ett

visst polisdistrikt men anträffas på annan plats inom riket, skall han genom
polismyndighetens försorg föras till en plats där han far vistas.

2788

Ansvar m.m.

95 § Till böter döms

1. en utlänning som uppehåller sig i S verige utan föreslcrivet tillstånd

och utan att inom föreskriven tid ha ansökt om ett sådant tillstånd, eller

2. en utlänning som har anställning eller bedriver verksamhet, som

kräver arbetstillstånd, utan att han har ett sådant tillstånd.

Den som har en utlänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har före­

skrivet arbets- eller anställningstillstånd, döms till böter eller, när omstän­
digheterna är försvårande, till fängelse i högst ett år. I fråga om påförande
av en särskild avgift gäller 99 a-b §§.

96 § Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse

högst sex månader döms

1. den som inte gör en sådan anmälan som föreskrivs i en författning

som har utfärdats med stöd av denna lag.

¬

background image

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsärende enligt denna

SFS 1982:1111

lag eller enligt en författning, som har utfärdats med stöd av denna lag, mot

bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om
något förhållande av betydelse,

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot

föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av

lagen, eller

4. en utlänning som, i annat hänseende än beträffande skyldighet att ha

pass, visering, uppehå llstillstånd eller arbetstillstånd, överträder bestäm ­

melserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen.

Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till

böter döms, utan hinder av första stycket,

1. den som hjälper en sådan utlänning som avses i 30 § första och andra

styckena att komma in i Sverige,

2. den som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt

30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 §, eller

3. den som genom att dölja en utlänning eller genom annan sådan åtgärd

försöker hindra ver kställighet av beslut om avvisn ing enligt 28 eller 29 §
eller utvisning enlig t 38, 40 eller 43 §, såvida gärningen har förövats i

vinningssyfte.

För försök till brott som avses i första stycket 3 eller andra stycket 1

döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

97 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,

till böter döms

1. en utlänning som överträder föreskrifter som har meddelats med stöd

av denna lag och som i nnehåller förbud för utlän ningen att uppehålla sig
utanför en viss ort eller kommun eller ett visst polisdistrikt, eller

2. en utlänning som överträ der en sådan föreskrift som har meddelat s

enligt 74 § andra stycket.

98 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms

en utlänning som upp ehåller sig i Sv erige, fastän han enligt ett verkställt

beslut om utvis ning enligt 40, 43 , 47 elle r 48 § int e har haft rätt a tt åter- ⬢
vända hit. Detta gäller dock inte utlänningar som har flytt hit för att undgå

politisk förföljelse.

I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än

om det är påkallat från allmän synpunkt.

99 § Avvisas eller utvisas en utlänning, är han skyldig att betala kostna­
den för sin egen resa till den ort, dit han genom myndighets försorg sänds

eller åläg gs resa. Detsamma gäller när en utlänning enligt 94 § genom

polismyndighets försorg förs till en plats, där han får vistas.

Om en utlänning enligt 82 § förs tillbaka till det fartyg eller luftfart yg

med vilk et han har kommit till Sverige eller sätts ombord på ett annat

fartyg eller luftfartyg med samma inne havare, är innehavaren skyldig att

utan ersättning av staten föra utlänningen ut ur Sverige.

Om en utlänning, som är anställd ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg

eller som utan tillåtelse har fö^t med detta, lämnar fartyget eller luftfarty­
get under dess uppehåll i Sverige, och olovligcn reser in i Sverige, är

2789

¬

background image

\

SFS 1982; 1111

fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig att svara för de kostnader
som uppstår för det allmänna för utlänningens uppehälle i Sverige under de

närmaste tre månaderna och för hans utresa ur Sverige.

I fråga om ett fartyg med utländsk innehavare är befälhavaren och den

som har anlitats för inldarering av fartyget skyldiga att på innehavarens

vägnar svara för kostnader enligt tredje stycket, om det inte är uppenbart

oskäligt.

99 a § Fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst,

fastän denne inte har föreslcrivet arbets- eller anställningstillstånd, skall

erlägga en särskild avgift.

För vaije utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av

det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäloing som gällde när
överträdelsen upphörde. Har överträdelsen pågått under längre tid än tre

månader, utgör avgiften för vaije utlänning i stället hela basbeloppet.
Avgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda omständigheter förelig­

ger.

99 b § Frågor om påförande av avgift enligt 99 a § prövas av allmän
domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åldagare inom två år
efter det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan gäller i tillämp­

liga d elar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket
inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem
år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras.

Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att

beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet.
Betalas inte avgiften inom denna tid, får den jämte restavgift, som beräk ­

nas enligt 58 § 1 m om. uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning

som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder

får dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga

kraft.

2790

Särskilda bestämmelser
100 § Med polismyndighet avses i denna lag även länspolischefen.

101 § Beträffande diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära

tjänstemän som är anställda av främmande makter i Sverige samt deras

familjer och betjäning liksom främmande makters kurirer tillämpas denna
lag endast i den utsträckning som regeringen förordnar om detta.

I fråga om andra utlänningar, vilka är berättigade till förmåner enligt

lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, ialcttas de in ­
skränkningar som följer av 2-5 §§ i den lagen.

102 § Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen (1971:290) tillämpas i
ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och

återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast när utlänningen är

bosatt eller annars vistas i Sverige.

\

¬

background image

Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen tillämpas inte beträffande be-

SFS 1982:1111

slut om visering och arbetstillstånd och inte heller beträffande beslut om
tidsbegränsat uppehållstillstånd i andra fall än som avses i 14 §.

103 § �r Sverige i krig el ler lerigsfara eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som rilcet har

befunnit sig i, far regeringen utfärda särskilda föreskrifter om utlänningars
inresa och uppehåll i riket, utresa ur riket, rätt att ha anställning eller

offentligt förtroendeuppdrag här, avlägsnande från riket samt om omhän­

dertagande av utlänningar i anstalt eller förläggning.

Har regeringen i andra fall än då Sverige är i krig utfärdat föreskrifter om

verkställighet av avvisning eller utvisning, vilka avviker från vad som

föreskrivs i 77 och 78 §§, ell er föreskrifter om omhändertagande av utlän­

ningar i anstalt eller förläggning, skall föreskrifterna, om riket inte kommer
i krig, underställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet.

Annars förlorar de sin verkan. Om föreskrifterna inte godkänns av riksda­

gen inom två månader från det att de underställdes, upphör de att gälla,

104 § Regeringen utfärdar föreskrifter om hemsändande av utlänningar,

som har tagits om hand enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmel­
ser om vård av unga, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vi ssa fall eller 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda och som inte är flyktingar.

Efter avtal med annat land om behandlning av fripassagerare far rege­

ringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt utfärda
de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet.

Om utlämning för brott och om överförande till annat land för verkstäl­

lighet av en här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt om utlämning
till annat nordiskt land för verkställighet av beslut om vård eller behandling

finns särskilda bestämmelser.

�vergångsbestämmelGer

Denna lag^ träde r i l<raft den 1 juli 1980, då utlänningslagen (1954:193)

upphör att gälla.

Om ett ärende har anhängiggjorts hos polismyndighet, statens invand­

rarverk eller regeringen innan denna lag har trätt i loaft, tillämpas fortfa­
rande äldre bestämmelser. Nya lagens bestämmelser om flyktingförldaring
tillämpas dock även i sådana ärenden.

Förekommer i lag eller annan författning uttrycken förpassning eller

förvisning, skall d ärmed avses utvisning enligt 38 r espektive 40 § i d enna
lag.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreslcrift, som

har ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den nya bestäm­
melsen tillämpas.

Denna lag^ träder i Icraft den 1 januari 1983,

' 1980:376.

1982:1111,

2791

¬

background image

SFS 1982:1111

1- Har före ilcraftträdandet besvär enligt 67 § anhän giggjorts hos en

i

länsrätt, tillämpas äldre bestämmelser.

H

2. I fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraf tträdandet

p

gäller äldre bestämmelser.

^

3. Bestämmelserna i 99 a och 99 b § § tillämpas endast i fråga om över-

trädelser som har skett efter ikraftträdandet.

i

4. Har före ikraftträdandet beslut om utvisning överlämnats till en läns­

styrelse för verkställighet, gäller beträflFande verk ställigheten äldre be­
stämmelser.

,

På regeringens vägnar

ANITA GRADIN

Lars Lunning

(Arbetsmarknadsdepartementet)

a

¬

Viktiga lagar inom migrationsrätten

Viktiga lagar inom migrationsrätten

Lagen om mottagande av asylsökande
Utlänningslagen
JP Infonets tjänster inom migrationsrätt

JP Infonets tjänster inom migrationsrätt

Jobbar du med migrationsrätt på exempelvis en advokatbyrå eller myndighet? Eller kanske ansvarar du för integrationsfrågor i en kommun? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig ständig tillgång till rättskällor, vägledande dokument och dagliga uppdateringar om de senaste nyheterna i rättsutvecklingen. Se allt inom migrationsrätt.