SFS 1984:595

840595.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Lag

SFS 1984:595

om ändring i nOänningslagen (1980:376);

Utkom från trycket

den 25 juni 1984

Utfärdad den 14 juni 1984.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om utlänningslagen

(1980:376)^ att 12, 16, 17, 28, 31, 33-35, 41, 44, 50, 83, 85, 86 och 96§§
skall ha nedan angivna lydelse.

Till följd hära v kommer lagen a tt ha följande lydelse från och med den

dag då denna lag träder i kraft.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ut ur

Sverige samt uppehålla sig och ha anställning här.

Ingen utlänning får tvingas att lämna Sverige i något annat fall eller på

något annat sätt än lagen anger. Lagen skall tillämpas på ett sådant sätt att

utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i vaije

särskilt fall.

2 § Den kontroll ö ver utlänningar som behövs för tillämpningen av den­
na lag u tövas under ledning av statens invandrarverk. Kontrollen över
utlänningar, som har anställningar som avser befattning på svenska fartyg i
utrikes fart, utövas dock under ledning av arbetsmarknadsstyrelsen.

Rätt till asyl m.m.

3 § En flykting skall inte utan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om
han behöver såda nt skydd.

Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land, i

vilket han är medborgare, därför att han känner välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin ra s, nationalitet, tillhörighet till en viss samhälls­
grupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte

kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta l ands skydd.

Söm flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl

befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort

och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit.

',Prop. 1983/84:144, SfU 30, rskr 410.

Lagen omtryckt 1 982:1111.

'-93

¬

background image

SFS 1984:595

Med förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som

riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår
beskaffenhet (politisk förföljelse).

4 § En flykting upphör att vara flykting om han

1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är

medborgare.

2. efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det på

nytt,

3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,
4. av fri vilja åt ervänder för att bosätta sig i de t land, som avses i 3§

andra stycket, eller

5. inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd, där han är

medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort, på

grund av att de omständigheter, som medförde att han enligt 3 § var att
anse som flykting, inte längre föreligger.

5 § Den som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt

hemland för att undgå förestående krigstjänstgöring (krigsvägrare) skall

inte utan särskilda skäl vägras rätt att vistas i Sv erige, om han behöver
skydd här.

6 § En utlänning, som inte är flykting men som ändå på grund av de

politiska förhållandena i sitt hemland inte vill återvända dit och som kan

åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta, skall inte utan
särskilda skäl vägras rätt att vistas i Sverige, om han behöver skydd här.

Pass och anmälningsskyldighet m. m.
7 § Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall ha

pass, om regeringen har förordnat om detta. Regeringen eller, efter rege­
ringens bemyndigande, statens invandrarverk föreskriver vilka legitima­
tionshandlingar som får gälla som pass. Regeringen förordnar vidare om i
vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för flyktingar eller andra

utlänningar.

8 § Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för

polismyndigheten, om inte regeringen har föreskrivit annat. En utlänning

skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar som begärs av

polismyndigheten.

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att efter kallelse av polis­

myndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upply sning­

ar om sin vistelse här. Om han inte efterkommer kallelsen, får han hämtas.

Kan det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga

omständigheter skäligen befaras att han ej skulle efterkomma en kallelse,

får utlänningen hämtas utan föregående kallelse. På begäran skall utlän­

ningen även visa upp sitt pass för polismyndighet eller polisman.

För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse eller

hämtning enligt andra stycket får utlänningen k varhållas, dock inte längre

1294

än som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar, om inte

beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 §.

¬

background image

I samband med inresekontroll får en polisman undersöka bagageutrym-

SFS 1984:595

men och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte

att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelserna i
denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag.

Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndighet eller med
biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänstemannen eller
passkontrollanten ha samma befogenhet.

9 § Regeringen får utfärda föreskrifter om skyldighet att anmäla utlän­

ningars vistelse och anställning i riket.

Tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige
10 § Regeringen får föreskriva att utlänningar inte utan tillstånd får resa

in i eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd ges som visering eller uppehålls­
tillstånd. Av 26 § följer att även annat villkor kan ställas för rätt till inresa.

Visering
11 § Visering avser inresa och vistelse i riket under en viss tid. Vise­

ringen får förenas med såd ana förbehåll och föreskrifter som behövs med
hänsyn till inre sans syfte och övriga omständigheter. Viseringen får åter­

kallas, om utlänningen mot bättre vetande har lämnat oriktiga uppgifter

eller svikligen förtigit vissa omständigheter eller det i övrigt föreligger
särskilda skäl.

Uppehållstillstånd

12 § Uppehållstillstånd får ges för viss tid. Avser utlänningen att bosätta

sig här i rik et, får uppehållstillstånd ges utan tidsbegränsning (permanent

uppehållstillstånd).

Uppehållstillstånd får vägras en utlänning på grund av hans vandel

endast om förhållandena är sådana som anges i 29 § första stycket 2-4 eller
43 §.

13 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ger utlänningen rätt att vistas i
Sverige under den tid som har angetts i t illståndet. Det medför däremot

inte någon rätt till inres a, om inte detta har angetts särskilt i uppehållstill­
ståndet. Tillståndet får begränsas till att gälla uppehåll endast inom en viss
del av riket. Begränsningen får dock inte avse en mindre del av riket än en

kommun. Tillståndet får även innehålla föreskrifter om byte av bostad och

anställning samt om anmälningsskyldighet. Stannar utlänningen kvar i
Sverige sedan uppehållstillståndet har upphört att gälla, skall fö reskrifter­

na i tillståndet fortfarande följas tills nya föreskrifter meddelas för utlän­
ningen.

14 § Ett uppehållstillstånd, som ger en utlänning rätt att vistas inom
endast en kommun, får avse högst ett år. Tillståndet får förlängas, dock

högst med ett år vaije gång.

15 § Ett permanent uppehållstillstånd ger utlänningen rätt att resa in i

och vistas i Sverige utan tidsbegränsning. Den som har ett sådant tillstånd

1295

får uppehålla sig här ä ven om han saknar pass.

¬

background image

SFS 1984:595

16 § På begäran av flykting som är i behov av fristad här i riket skall, när

uppehållstillstånd meddelas honom efter inresan, i beslutet eller i särskild
handling anges att han är flykting i behov av fristad i Sverige (flyktin gför­
klaring). Flyktingförklaring skall också utfärdas om sådan begärs efter det
att uppehållstillstånd har meddelats.

�&terkallelse av uppehållstillstånd eller flyktingförklaring

17 § Har en utlänning fått uppehållstillstånd genom att mot bättre vetan­
de lämna oriktiga uppgifter eller svikligen förtiga vissa omständigheter, får

tillståndet återkallas.

Har utlänningen ännu inte rest in i Sverige, får tillståndet återkallas även

om det finns andra särskilda skäl.

Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas om utlänningens bo­

sättning här i ri ket upphör. Tillståndet får vidare återkallas, om förhållan­
dena är sådana som anges i 29 § första stycket 2-4 eller 43 §, dock endast

om utlänningen innan han har varit bosatt här ett år underrättats om att

frågan om återkallelse av tillståndet har tagits upp.

En flyktingförklaring skall återkallas, om det framkommer att utlänning­

en inte är att anse som flykting i behov av fristad i Sverige.

Beslutande myndigheter m. m.
18 § Visering ges av statens invandrarverk, Visering får ges även av

chefen för utrikesdepartementet samt, i d en omfattning regeringen före­
skriver, av diplomatiska eller konsulära myndigheter eller av polismyn­
digheter.

Visering återkallas av den myndighet som har givit viseringen. Statens

invandrarverk far återkalla även sådana viseringar som andra myndigheter
har givit, med undantag av viseringar som har givits av chefen för utrikes­

departementet.

19 § Uppehållstillstånd och flyktingförklaringar utfärdas av statens in­

vandrarverk. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges även av polismyn­

digheter i den omfattning som regeringen föreskriver. Anser en polismyn­
dighet att en ansökan om uppe hållstillstånd inte bör bifallas, skall ärend et

överlämnas till statens invandrarverk.

Uppehållstillstånd och flyktingföridaringar återkallas av statens invand­

rarverk.

1296

19 a § Socialnämnden skall på begäran av statens invandrarverk eller en

polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållan­
den, om uppgifterna behövs i ett äre nde om uppehållstillstånd.

Arbetstillstånd och anställningstillstånd

20 § Regeringen får föreskriva att en utlänning måste ha tillstånd för att

1. ha anställning här i riket eller arbeta här på grund av anställning

utomlands annat än som handelsresande (arbetstillstånd), eller

2. ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart

(anställningstillstånd).

Skyldighet att ha arbets- eller anställningstillstånd får inte föreskrivas

för utlänningar som har permanent uppehållstillstånd.

¬

background image

Arbetstillstånd

SFS 1984; 595

21 § Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag eller

vissa slag av arbete och förenas med de övriga föreskrifter som behövs.

Anställningstillstånd

22 § Anställningstillstånd ges för tjänstgöring i en b efattning på ett visst
fartyg eller vissa fartyg eller på fartyg som tillhör ett visst rederi. Tillstån­
det får förenas med de föreskrifter som behövs.

�&t er kallelse

23 § Ett arbets- eller anställningstillstånd får återkallas om utlänningen

mot bättre vetande har lämnat oriktiga uppgifter eller svikligen har förtigit
vissa omständigheter eller om det i övrigt föreligger s ärskilda skäl.

Beslutande myndigheter m.m.
24 § Arbetstillstånd ges och återkallas av statens invandrarverk. I den
omfattning som föreskrivs av regeringen eller, efter regeringens bemyndi­

gande, av statens invandrarverk får arbetstillstånd också ges av arbets­

marknadsstyrelsen eller polismyndigheter eller länsarbetsnämnder. Anser
myndigheten att en ansökan om arbetstillstånd inte bör bifallas, skall

ärendet överlämnas till statens invandrarverk.

Vid handläggning av f rågor om arbetstillstånd som har principiell bety­

delse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer få tillfälle att yttra sig.

25 § Anställningstillstånd ges och återkallas av arbetsmarknadsstyrel­
sen. Tillstånd får dessutom ges

1. av de sjömansförmedlingar, som utses av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer, och

2. av de svenska utlandsmyndigheter som chefen för utrikesdeparte­

mentet bestämmer.

Vissa särskilda bestämmelser för inresa, uppehåll och arbete

Tillstånd före inresan
26 § Regeringen får föreskriva att en utlänning, som enligt 20 § behöver

arbetstillstånd, inte får resa in i Sverige förrä n han har fått tillståndet.

Särskilda begränsningar

27 § När det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, får regering­
en inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom vissa områden. Under
samma förutsättning får regeringen föreskriva att utlänningar inte utan
tillstånd av regeringen eller av statens invandrarverk får anställas i ett visst
företag eller i företa g av ett visst slag.

Särskilda bestämmelser finns om förbud för utlänningar att ha vissa

anställningar.

1297

¬

background image

SFS 1984:595

Avvisning

Grunder för avvisning

28 § En utlänning som kommer till Sverige får avvisas,

1. om han saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd,

när detta fordras för inresa eller vistelse i Sverige,

2. om han tänker besöka något annat nordiskt land men saknar erforder­

ligt tillstånd att resa in dit,

3. om han undandrar sig att vid inresan visa upp sitt pass för polismyn­

digheten eller att lämna begärda upplysningar till denna, eller

4. om han vid inresan mot bättre vetande har lämnat polismyndigheten

oriktiga uppgifter om någon oms tändighet som är av betydelse för rätten
att resa in i riket eller svikligen har förtigit någon sådan omständighet.

29 § En utlänning far dessutom avvisas,

1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin

vistelse i Sverige eller i något anna t nordiskt land, som han tänker besöka,
samt för sin hemresa,

2. om han tänker söka sitt uppehälle i Sv erige eller i något annat nor­

diskt land och det skäligen kan antas att han inte kommer att ärligen

försörja sig eller kommer att bedriva verksamhet som kräver arbetstill­

stånd utan att ha sådant tillstånd,

3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan

särskild omständighet skäligen kan antas komma att begå brott i Sve rige

eller i annat nordiskt land,

4. om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller i övrigt

skäligen kan befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller

olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i annat nordiskt land, eller

5. om de t med stöd av lagen (1971:176) om vissa internationella sank­

tioner har föreskrivits att avvisning kan ske.

En utlänning får avvisas även i a ndra fall när det har begärts av den

centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas
att han annars beger sig till det land, som har begärt avvisning.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte den som har

visering eller uppehållstillstånd som fortfarande gäller.

I29S

30 § En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas, om det finns
grundad anledning att anta att han tillhör e ller verkar för en sådan organi­
sation eller grupp som avses i a ndra stycket och om det dessutom med

hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övr igt

föreligger fara för att han här i riket medverkar till sådana handlingar som

avses i det styc ket.

1 första stycket avses en organisation eller grupp som, med hänsyn till

vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland

använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana
gärningar här i riket.

Tidsfrister, heslutande myndigheter m.m.

31 § Avvisning enligt 28 eller 29 § skal! ske när utlänningen kommer till
Sverige eller så snart som möjligt efter ankomsten. Avvisning får inte ske
senare än tre månader från ankomsten.

¬

background image

Beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § meddelas av polismyndighet, om

SFS 1984:595

inte ärendet skall överlämnas till statens invandrarverk enligt 33- 35 §§.

32 § Uppkommer fråga om att en utlänning som kommer till Sverige
skall avvisas enligt 30 §, skall polismyndigheten genast överlämna ärendet
till regeringens avgörande. Innan regeringen avgör ärendet skall förhand­
ling hållas. Yttrande skall även inhämtas från statens invandrarverk, om
det inte möter hinder på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.
Regeringen får dock utan föregående förhandling eller hörande av statens

invandrarverk besluta att icke avvisa utlänningen enligt 30 §.

Beslut om avvisning enligt 30 § skall förenas med förbud för utlänningen

att återvända till Sv erige under en viss tid eller utan tidsbegränsning. I

beslutet skall utlänningen upplysas om vilken dag som förbudet upphör att

gälla.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter med riktlinjer för polismyn­

digheternas prövning av frågan om ett ärende skall överlämnas till rege­

ringens avgörande enligt första stycket.

33 § Anser en polismyndighet att det föreligger skäl till avvisning enligt
28 eller 29 §, men påstår utlänningen att han i det land, som han skulle

komma att sändas till, löper risk att

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller

2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en

krigsskådeplats eller annars vägrat att fullgöra krigstjänstgöring,

skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som

möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land där
han löper denna risk.

Om utlänningens påstående är uppenbart oriktigt, skall ärendet inte

överlämnas till invandrarverket annat än när detta följer av 35 §.

34 § Vad som sägs i 33 § om överlämnande av ärende gäller även, när

utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av

de politiska förhållandena där.

Där annat ej följer av 35 § skall ärendet inte överlämnas, om de skäl som

utlänningen åberopar för att inte vilja återvända till he mlandet kan lämnas
utan avseende eller, när utlänningen skall sändas till ett annat land än

hemlandet, om det är uppenbart att han inte löper risk att sändas vidare till
hemlandet.

35 § Avvisningsärenden skall överlämnas till statens invandrarverk även

när det finns anledning till avvisning enligt 29 § andra stycket. Detsamma

gäller när en polismyndighet i andra fall än som anges i 33 eller 34 § anser
det tveksamt om en utlänning, mot vilken det finns grund för avvisning,

skall avvisas.

Avvisningsärenden skall vidare överlämnas till statens invandrarverk

när detta har föreskrivits av regeringen eller, efter regeringens bemyndi­

gande, av invandrarverket.

1299

\ \

¬

background image

SFS 1984:595

36

Skyldighet att anmäla avvisningsbeslut till statens invandrarverk

37 § Har en polismyndighet avvisat en utlänning i fall som avses i 33 eller

34 § skall beslu tet skyndsamt anmälas till statens invandrarverk.

Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta ären­

det eller inte. �rendet skall övertas, om utlänningens påstående inte är

uppenbart oriktigt, eller, i fall som avses i 34 §, de åberopade omständighe­
terna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även i annat fall

överta ärendet, om det finns skäl till detta.

�vertar invandrarverket ärendet, förfaller polismyndighetens avvis­

ningsbeslut.

Anmälan enligt första stycket skall inte ske, om utlänningen avger nöjd­

förklaring enligt 70 §.

Utvisning

Utvisning på grund av att en utlänning saknar pass eller tillstånd

38 § En utlänning far utvisas ur rikeit, om han uppehå ller sig här utan att

ha erforderligt pass eller tillstånd att uppehålla sig i Sverige.

Beslut om utvisning enligt först a stycket meddelas av statens invandrar­

verk. Avslås en ansökan om uppehållstillstånd, skall invandrarverket sam­

tidigt besluta om utvisning utom i de fall då det föreligger synnerliga skäl
mot detta.

39 § Om det inte föreligger särskilda skäl, skall utvisningsbeslutet för­

enas med förbud för utlänningen att under en viss tid återvända till Sverige

utan tillstånd av statens invandrarverk.

Utvisning på grund av brott
40 § En utlänning far utvisas ur riket,

1. om utlänningen döms för ett brott, på vilket kan följa fängelse i mer

än ett år, eller om domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn
som utlänningen h ar dömts till för ett sådant brott, eller

2. om utlänningen har begått ett brott, på vilket kan följa fängelse enligt

denna lag eller enligt författningar som har utfärdats med stöd av lagen,
samt omständigheterna vid br ottet är försvårande eller utlänningen under
de senaste två åren före brottet har begått brott av samma slag.

Utlänningen får dock utvisas endast om det på grund av gärningens

beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att

fortsätta med brottslig verksamhet här i riket eller om brottet är sådant att

han inte bör få sta nna kvar.

Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger

brottmålet.

Utvisas en utlänning, skall det men som han därigenom åsamka s beaktas

när påföljden för brottet bestäms. När en domstol enligt 34 kap. brottsbal­
ken besluta r att förändra en påföljd, som en utlänning har dömts till jämte

1300

^ Paragrafen upphävd genom 1 982; 1111.

¬

background image

utvisning, får domstolen även meddela det beslut beträffande utvisningen,

SFS 1984:595

som förändringen av påföljd ger anledning till.

41 § När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 40 §,
skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt
till hur länge han har vistats i Sverige.

En utlänning, som hade vistats i Sve rige med permanent uppehållstill­

stånd sedan minst två år när åtalet väcktes eller som då var bosatt i Sverige
sedan minst tre år eller, i fråga om medborgare i annat nordiskt land, sedan

minst två år, får utvisas endast om det föreligger synnerliga skäl. Den som
har en flyktingförklaring eller den som annars uppenbart är att anse som

flykting och har behov av fristad i Sverig e får utvisas endast om han har

begått sådana handlingar som anges i 78 §. En utlänning som kom till

Sverige innan h an fyllde 15 år och som när åtalet väcktes hade vistats här
sedan minst fem å r far inte utvisas.

42 § En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehål­
la förbud för utlänningen att återvända till Sverige under en viss tid el ler
utan tidsbegränsning. I domen eller beslutet skall utlänningen upplysas om
vilken dag som förbudet upphör att gälla och om den påföljd som ö verträ­
delse av förbudet kan medföra enligt 98 §.

Utvisning på grund av asocialitet
43 § En utlänning far utvisas ur riket,

1. om utlänningen yrkesmässigt bedriver otukt eller i övrigt underlåter

att ärligen försöija sig, eller

2. om utlänningen är missbrukare av alkohol eller narkotika och befinns

med anledning därav vara farlig för någon annans personliga säkerhet eller

leva på ett grovt störande sätt.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av länsrätten.

44 § När en förvaltningsdomstol överväger om en utlänning bör utvisas

enligt 43 §, skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhål­

landen samt till h ur länge han har vistats i Sverige.

En utlänning, som hade vistats i Sver ige med permanent uppehållstill­

stånd s edan minst två år när utvisningsärendet anhängiggjordes vid län s­

rätten eller som då var bosatt i Sverige sedan minst tre år eller, i fråga om

medborgare i annat nordiskt land, sedan minst två år, far utvisas endast om

det föreligger synnerliga skäl. Den som har en flyktingförklaring eller den

som annars uppenbart är att anse som flykting och har behov av fristad i

Sverige far inte utvisas. En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde

15 år och som när utvisningsärendet anhängiggjordes vid lä nsrätten hade
vistats här sedan minst fem år får inte utvisas.

45 § I ärenden hos länsrätten om utvisning enligt 43 § skall hållas muntlig

förhandling som avses i 9§ förvaltningsprocesslagen (1971:291), om utlän­

ningen begär det. Länsrätten skall i god tid innan den beslutar om utvisning
underrätta utlänningen om hans rätt att begära muntlig förhandling.

Vid muntlig förhandling hos en förvaltningsdomstol i utvis ningsärenden

tillämpas bestämmelserna om allmänt ombud och förfarandet i 58 och 59 §§

j 3Q j

¬

background image

SFS 1984:595

samt 60 § första stycket. I fråga om ersättning till allmänt ombud och tolk
tillämpas bestämmelserna i 61 § tredje stycket och 62 §.

46 § Beslut om utvisning enligt 43 § skall förenas med förbud för utlän­

ningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i 42 §.

Särskilda utvisningsgriinder

47 § En utlänning får utvisas ur riket, om det föreligger sådana omstän­
digheter som anges i 30 §.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av regeringen. I

sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från
statens invandrarverk, om hinder inte möter på grund av att ärendet är
synnerligen brådskande.

48 § När det behövs av hänsyn till rikets säkerhet får regeringen utvisa
en utlänning eller föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om utlän­

ningens vistelseort, byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt.

I ärenden om utvisning enligt första stycket skall förhandling hållas.

49 § Beslut om utvisning enligt 47 eller 48 § skall förenas med förbud för
utlänningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i
42 §.

1302

Särskilda tvångsåtgärder

Förvar och uppsikt m.m.

50 § En utlänning får tas i förvar om det föreligger sannolika skäl för

avvisning eller för utvisning enligt 38, 43,47 eller 48 § eller om det uppkom­

mer fråga om verkst ällighet av en sådan åtgärd eller av utvisning på grund

av brott. Förvar beslutas av den myndighet som handlägger avvisnings-
eller utvisningsärendet eller verkställighetsärendet. Beslut om förvar får
dock meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga
förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han kom­

mer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet här eller om
utlänningens identitet är oklar. �r utlänningen under 16 år, får han inte
utan synnerliga skäl tas i fö rvar. Detsamma gäller hans vårdnadshavare

eller, om de är flera, en av dem.

Om de t bedöms tillräckligt, kan myndigheten under de förutsättningar

som anges i fö rsta stycket i s tället för att ta utlänningen i förv ar ålägga

utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten el ler

föreskriva, att utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller därmed jämställd

legitimationshandling, eller föreskriva de andra villkor som behövs för att

hålla utlänningen under uppsikt. Om utlänningen inte följer sådana före­

skrifter, kan han tas i förvar.

I ärenden som handläggs av regeringen får det statsråd som ansvarar för

ärenden enligt denna lag, för tiden till dess regeringen avgör ärendet,

meddela beslut i frågor som rör särskilda tvångsåtgärder.

51 § När statens invandrarverk har beslutat om avvisning eller utvisnin g
av en utlänning eller har fattat beslut om verkställighet, får invandrarver-

¬

background image

ket till dess besvär anförts eller beslutet har vunnit laga kraft meddela

SFS 1984:595

beslut enligt 50 §.

Tillfälliga beslut av polismyndighet

52 § När det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens

beslut om särskilda tvångsåtgärder mot en utlänning eller statens invand­
rarverks beslut enligt 51 §, får en polismyndighet tillfälligt ta utlänningen i

förvar eller ställa honom under uppsikt enligt 50 §.

�ven om de i 50 § angivna förutsättningarna inte föreligger, får en

polismyndighet ta en utlänning i f örvar eller ställa honom under uppsikt
när fråga om avvisning skall överlämnas till regeringen enligt 32 § första

stycket eller när det uppkommer fråga om att utvisa utlänningen enligt
47 §.

Anmälan om att en utlänning har tagits i förvar eller ställts under uppsikt

enligt första eller andra stycket skall skyndsamt göras hos den myndighet
som handlägger ärendet eller, i fall som anges i 51 §, hos statens invandrar­

verk. Denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om åtgärden skall
bestå.

Kvarhållande iförvar m.m.

53 § En utlänning får inte utan synnerliga skäl hållas kvar i förvar längre

tid än två veckor eller, när beslut har meddelats om avvisning eller utvis­
ning, två månader från det att han togs i förvar.

Ett beslut att hålla en utlänning kvar i fö rvar gäller för varje gång inte

längre än två veckor från beslutets dag eller, i de fall då beslut har
meddelats om avvisning eller utvisning, två månader från beslutets dag.
Vaije beslut om kvarhållande i fö rvar utöver den tid som anges i fö rsta
stycket skall föregås av förhandling.

Ett beslut att ställa en utlänning under uppsikt gäller för vaije gång högst

sex månader.

54 § Beslutas avvisning eller utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § av en

utlänning, som hålls i för var eller står under uppsikt, skall den myndighet

som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande skall hållas i förv ar
eller stå under uppsikt. Detsamma skall gälla när regeringen eller statens
invandrarverk fattar beslut i verkställighetsärenden. Regeringens beslut
enligt detta stycke om att hålla en utlänning kvar i förvar gäller inte längre
än fyra dagar från beslutets dag. I fråga om verkställande myndighets
skyldighet att besluta i förvarsfr ågan gäller 50 § första stycket samt andra
stycket av denna paragraf.

Finns det inte längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller under

uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.

Befogenheter för personal som medverkar vid utlänningskontroll
55 §"* Att en polisman i vissa fall som av ses i 50 och 52 §§ får omhänderta

en utlänning i avva ktan på beslut av polismyndighet följer av 11 § polisla­
gen (1984:387).

Senaste lydelse 1984:390.

1303

¬

background image

SFS 1984:595

I den man utlänningskontroll sker under medverkan av tullmyndighet

eller med biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänste­

mannen eller passkontrollanlen ha motsvarande befogenhet att tillfälligt

omhänderta en utlänning. Han är dock skyldig att så skyndsamt som

möjligt anmäl a åtgärden till en polisman för prövning av om omhänderta­

gandet skall bestå.

Förhandling i utlänningsärenden

56 § När förhandling skall hållas enligt en bestämmelse i denna lag

tillämpas 57-62 §§. Detsamma gäller när det annars finns anledning att hålla

förhandling i e tt ärende enligt denna lag hos regeringen eller statens in­

vandrarverk.

57 § Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ären­
det. Statens invandrarverk får dock besluta att en länsrätt eller länsstyrelse
skall hålla förhandling i ett ärende som verket handlägger samt därvid

bestämma om andra än utlänningen skall h öras. I ärenden, som handläggs

av regeringen, får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag

eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om förhandling

och bestämma om andra än utlänningen skall höras samt, där annat ej
följer av andra stycket, utse domstol eller förvaltningsmyndighet som skall

hålla förhandlingen.

I ärenden om avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 § skall

förhandlingen hållas vid Sto ckholms tingsrätt, om det inte föreligger sär­
skilda skäl mot d et.

Allmänt ombud

58 § När det behövs far den myndighet som håller förhandlingen uppdra
åt en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara allmänt
ombud vid förha ndlingen. Allmänt ombud skall alltid förordnas vid för­
handling i ärenden om avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47 ell er

48 §.

Förfarandet vid förhandling

59 § Utlänningen och andra personer, som skall höras, skall kallas till
förhandlingen. Om utlänn ingen hålls i fö rvar, skall den domstol eller för­

valtningsmyndighet som håller förhandlingen besluta om hans inställelse.

Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra

dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan att ha anmält laga

förfall, får domstolen eller förvaltningsmyndigheten besluta om hämtning.

Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om del

föreligger synnerliga skäl.

60 § Vid förhandling en skall noga utredas de omständigheter som kan

inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle at t ange sin

ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ären ­

det.

I fråga om förhandling vid allmän domstol skall, i den mån annat inte

1304

följer av 57-59 samt 61 och 62 §§, i tillämp liga delar gälla bestämmelsern a

¬

background image

örn bevisuppta gning utom huvudförhandling i brottmål. Utöver vad som

SFS 1984:595

följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får rätten förordna att förhandlingen
skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen

kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess

som avses i sekretes slagen (1980:100).

Förhandling vid förvaltningsdomstol skall, om annat inte följer av

57-59 §§ samt 61 och 62§§, ske med ia kttagande i tillämpliga delar av vad
som föreskrivs om muntlig förhandling vid sådan domstol.

Förhandling vid förvaltningsmyndighet skall vara offentlig, om utlän­

ningen begär det och myndigheten inte anser att omständigheterna föranle­

der något annat.

Ersättning

61 § För inställelsen vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning av
allmänna medel för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med hänsyn

till hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vistats i riket samt
övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har rätt

till ersättning av allmänna medel för kostnad och tidsspillan med anledning

av inställelsen. Förskott får beviljas på ersättning för resa och uppehälle.

Den som är allmänt ombud eller tolk har rätt att av allmänna medel fa

arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan, om inte uppdraget

har fullgjorts i tjän sten.

62 § Frågan om ersättning eller förskott prövas av den domstol eller
förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

Klagan över beslut m. m.

Klagan över beslut om avvisning eller utvisning m.m.

63 § En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas av utlän­

ningen. Detta sker genom att besvär anförs hos statens invandrarverk.

64 § En förvaltningsdomstols beslut i ett mål om utvisning får överklagas
av utlänningen enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291). När ett mål om utvisning handläggs i kammarrätten, skall

nämndemän ingå i rätte n.

En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott får överklagas

enligt vad som gäller om klagan ö ver allmän domstols dom eller beslut i

brottmål.

65 § Statens invandrarverks beslut i fråga om avvisning eller utvisning
får överklagas av utlänningen. Detsamma gäller ett sådant beslut om

uppehållstillstånd som anges i 14 § och invandrarverkets beslut att inte ge

flyktingförklaring eller att återkalla en sådan förklaring.

Klagan över invandrarverkets beslut som avses i första stycket förs hos

regeringen genom besvär.

1305

¬

background image

SFS 1984:595

66 § En förvaltningsmyndighets beslut om ersättning enligt 61 § far
överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Klagan över beslut omförvar

67 § Beslut enligt 50, 51 eller 53 § om att en utlänning skall tas i förvar
eller hållas kvar i förv ar får av utlänningen överklagas genom besvär till

kammarrätten, om beslutet har fattats av en polismyndighet, statens in­
vandrarverk eller en annan förvaltningsmyndighet. Behörig är i sam tliga

fall den kammarrätt som har att överpröva beslut av statens invandrar­

verk. Beslut av en förvaltningsdomstol far överklagas enligt bestämmelser­
na i förvaltningspr ocesslagen (1971:291).

Klagan far föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.

Om ett beslut som avses i första stycket har fattats av det statsråd som

ansvarar för ärenden enligt denna lag, prövar regeringsrätten på framställ­

ning av utlänningen, om åtgärden skall bestå.

Begränsning av rätten att överklaga beslut

68 § Beslut av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligt denna lag far

överklagas endast i de fall som anges i 63, 65, 66, 6 7 och 90§§.

Klagan får föras även över en förvaltningsmyndighets beslut att avvisa

ombud eller biträde och beslut i jävsfråga . Sådan klagan får föras särskilt.

�verlämnande av ärenden till regeringen
69 § Statens invandrarverk får överlämna ett ärende till regering ens av­
görande, om verket anser att särskilda skäl motiverar det. Invandrarverket
skall då bifoga eget yttrande i ärendet.

Nöjdförklaring

70 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller
ett beslut om utvisning enligt 38 eller 43 § kan förk lara att han avstår från
att överklaga beslutet (nöjdförklaring).

Nöjdförklaring avges inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför

polismyndighet eller styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller före­

ståndaren för ett häkte eller den som tjänstgör i stället för styresmannen
eller föreståndaren. Nöjdförklaring som avser utvisning enligt 43 § kan
avges även inför länsrätt eller kammarrätt. Nöjdförklaringen får dock
avges inför en annan myndighet än den som har meddelat beslutet endast
om den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet
eller ett bevis om vad det innehåller.

En nöjdförklaring kan inte återtas. Har utlänningen överklagat beslutet

innan nöjdförklaringen avges, skall hans talan anses återkallad genom

nöjdförklaringen.

Första-tredje styckena tillämpas även beträffande allmän domstols dom

eller beslut i den del som avs er utvisning på grund av brott. Nöjdförklaring

beträffande domen eller beslutet får dessutom avges inför den domstol som
har meddelat domen eller beslutet eller inför allmän underrätt.

1306

¬

background image

Upphävande av beslut m. m.

SFS 1984:595

Beslut om utvisning på grund av brott eller asocialitet

71 § Finner regeringen att ett beslut om utvisning enligt 40 eller 43 § inte

kan verkställas eller finns det annars skäl för att beslutet inte längre skall

gälla vare sig det har verkställts eller inte, får regeringen upphäva beslutet

helt eller delvis eller också medge att utlänningen får uppehålla sig här i
riket trots beslutet.

Har frågan om verkställighet av ett beslut om utvisning enligt 40 eller

43 § överlämnats till statens invandrarverk och finner invandrarverket att

beslutet inte bör verkställas, skall verket med eget yttrande överlämna

ärendet till rege ringen.

Beslut om avvisning eller om utvisning i övrigt

72 § Har frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning enligt 28

eller 29 § eller utvisning enligt 38 § överlämnats till sta tens invandrarverk
enligt 85, 86 eller 89 § eller övertagits av invandrarverket enligt 90 a § och

finner invandrarverket att beslutet inte bör verkställas, får verket upphäva
beslutet eller besluta anstånd med v erkställigheten. Frågor om upphävan­

de av beslut som anges i denna paragraf eller anstånd med verkställigheten
av ett sådant beslut kan prövas av regeringen endast då invandrarverket

med stöd av 69 § har överlämnat verkställighetsärendet till regeringen eller

då verkets beslut har överklagats enligt 90 §.

73 § När regeringen har beslutat om avvisning enligt 30 § eller utvisning
enligt 47 eller 48 § men det möter hinder enligt 77-80 §§ mot att verkställa

beslutet eller beslutet av annan särskild anledning inte bör verkställas,

skall regeringen förord na att verkställighet tills vidare inte får ske. Avvis-

nings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet att verkställighet tills
vidare inte får ske skall omprövas när det finns skäl till detta.

Föreskrifter för utlänningen

74 § När regeringen upphäver ett beslut enligt 71 eller 72 § eller medger
en utlänning rät t att uppehålla sig här i riket trots ett utvisningsbeslut, får

regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och
villkor för utlänningens vistelse här i riket som anges i 48 § första stycket.

När verkställighet inte skall ske i fall som avses i 73 §, får regeringen

meddela sådana föreskrifter som anges i först a stycket. Detsamma gäller
när ett beslut om avvisning eller utvisning i andra fall inte kan verkställas

och det beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som
anges i 30§. I äre nden enligt detta stycke skall förhandling hållas.

Behörighet att meddela interimistiskt beslut

75 § När fråga uppkommer om upphävande av ett utvisningsbeslut enligt
71 § eller annan åtgärd som avses i 71 eller 73 §, får det statsråd som
ansvarar för ärenden enligt denna lag besluta att verkställighet inte skall
ske innan regering en har avgjort ärendet. Ett sådant beslut får även fattas
av statens invandrarverk. Verket skall då genast underrätta regeringen och
anmäla ärendet, om det ännu inte har kommit under regeringens prövning.

�ven i andra fall när ären den enligt denna lag skall prövas av regeringen

^

¬

background image

SFS 1984:595

far det statsråd som avses i första stycket besluta att ett avlägsnandebeslut
inte får verkställas innan regeringen har avgjort ett sådant ärende.

Tillstånd till kort besök i riket

76 § Statens invandrarverk far ge en utlänning tillstånd att göra ett kort
besök i riket för synnerligen viktiga angelägenheter även om han har

utvisats med å terreseförbud.

Verkställighet av avvisning eller utvisning

Politiskt verkställighetshinder m.m.

77 § När avvisning eller utvisning skall verkställas får en utlänning inte

sändas till ett land, där utlänningen riskerar politisk förföljelse. Inte heller

far utlänningen sändas till ett l and där han inte är skyddad mot att sändas

vidare till ett land där han riskerar sådan förföljelse.

78 § Bestämmelserna i 77 § hindrar inte att en utlänning sänds till ett

sådant land som anges där, om utlänningen inte kan sändas till något annat
land och om han genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle

innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom
stanna kvar här i riket och om den förföljelse som ho tar honom i det landet
inte innebär fara för hans liv och inte heller i övrigt är av särskilt svår

beskaffenhet.

Om en utlänning i eller utom riket har bedrivit verksamhet som har

inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han
skulle fortsätta sådan verksamhet här, får han sändas till ett sådant land
som anges i 77§ , om han inte kan sändas till något annat land.

79 § Vid verkställighet av avvisning eller utvisning får en krigsvägrare

inte sändas till ett land där han riskerar att sändas till en krigsskådeplats.
Inte heller får han sändas till ett land där han inte är skyddad mot att
sändas vidare till ett land, där han l öper denna risk.

Om utlänningen inte kan sändas till något a nnat land och det föreligger

särskilda skäl för verkställighet, far han dock sändas till e tt sådant land
som anges i första stycket.

80 § En utlänning, som avs es i 6§ och som anför synnerliga skäl för att

han inte skall s ändas till sitt hem land, får inte vid verkställi ghet sändas dit

eller till ett land där han riskerar att bli sänd till sitt hemland.

Land till vilket avvisning eller utvisning skall ske m.m.

81 § En utlänning som avvisas skall sändas till det land från vilket han

har kommit hit till riket. En utlänning som utvisas skall sändas till sitt
hemland. Kan hemlandet inte fastställas, skall han sändas till det land frå n
vilket han kom hit.

Om beslutet inte kan verkställas på det sätt som anges i första stycket

eller om det annars finns särskilda skäl mot de tta, får utlänningen sändas

till det land som bedöms lämpligast.

Första och andra styckena hindrar inte att en utlänning, som har kommit

1308

hit från något av de andra nordiska länderna, sänds till något av dem i

/

¬

background image

enlighet med en överenskommelse som regeringen har ingått med dessa

SFS 1984:595

länder,

82 § Avvisas en utlänning, som har kommit hit till riket med fartyg eller

luftfartyg, får han föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget, om detta skall

avgå till utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också
sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare.

Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att ta emot utlänningen, får
polismyndigheten förelägga honom lämpligt vite.

Första stycket gäller även verkställighet av utvisning enligt 38, 43, 47

eller 48 §, om utlänningen har underlåtit att vid in resan visa upp sitt pass
för polismyndigheten och utvisningsbeslutet har meddelats inom sex må­

nader efter inresan.

Första och andra styckena gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall

avgå till ett land dit utlänningen enligt 77-80 §§ inte får sändas.

Tidpunkten för verkställighet. Beslutande myndighet

83 § En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas utan

hinder av att beslutet har överklagats. Ett avvisningsbeslut som skall

anmälas till statens invandrarverk enligt 37 § och som utlänningen inte har
förklarat sig nöjd med, får dock verkställas först när invandrarverket har
förklarat att verket inte övertar ärendet.

En dom eller ett beslut om utvisning får verkställas fastän domen eller

beslutet inte har vunnit laga k raft, om utlänningen har avgett nöjdförkla­
ring.

84 § Beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas så snart det kan

ske. Verkställigheten ankommer på polismyndighet. I fråga om avvisning
enligt 30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 § får regeringen förordna att

verkställigheten skall ske genom annan myndighets försorg.

84 a § Socialnämnden skall på begäran av en polismyndighet läm na ut

uppgifter om en utlännings adress, om uppgifterna behövs för verkstäl­
lighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

85 § Om en utlänning, när verkställighet skall ske av avvisning enligt 28
eller 29 § eller av utvisning enligt 38, 40 eller 43 §, påstår att han i det land,

till vilket han skull e komma att sändas, löper risk att

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller
2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en

krigsskådeplats eller annars har vägrat att fullgöra krigstjänstgöring,

skall ärendet överlämnas till s tatens invandrarverk som så snart som

möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot at t sändas till ett land där
han löper denna risk.

�rendet skall inte överlämnas, om utlänningens påstående är uppenbart

oriktigt. Inte heller skall ärendet överlämnas, om påståendet har prövats i
ärendet om avvisning, i samband med utvisningsbeslut enligt 38 § eller i ett
ärende som avses i 71 eller 72 §.

1309

¬

background image

SFS 1984:595

86 § Vad som sägs i 85 § om överlämnande av ärende gäller även, när

utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av
de politiska förhållandena där.

�rendet skall inte överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för

att inte vilja återvända till hemlandet kan lämnas utan avseende, eller, när

utlänningen skall sändas till ett annat land än hemlandet, om det är uppen­
bart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet. Inte heller skall

ärendet överlämnas om utlänningens invändningar mot verkställigheten

redan har prövats i ärendet om avvisning, i samband med utvisningsbeslu t

enligt 38 § eller i ett är ende som avses i 71 eller 72 §.

87 § �renden om verkställighet av avvisning enligt 30 § eller av utvisning

enligt 47 eller 48 § skall hänskjutas till statens invandrarverk, om det
föreligger sådana omständigheter som enligt 85 eller 86 § föranleder att

ärenden som avses där överlämnas till stat ens invandrarverk. Invandrar­

verket skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. I ären det
hos regeringen skall förhandling hållas.

88 § Om statens invandrarverk anser att ett avvisnings- eller utvisnings­

beslut skall verkställas med stöd av 78 §, skall frågan överlämnas till
regeringen.

89 § Om det i ett annat fall än som avses i 85-87 §§ uppstår hinder eller

svårighet att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning eller om det
är tveksamt om eller hur beslutet skall verkställas, skall ärendet överläm­

nas till statens invandrarverk.

90 § Statens invandrarverks beslut i et t verkställighetsärende får över­

klagas av utlänningen, om ärendet har överlämnats till verket enligt 85 eller

86 § eller om ärendet har överlämnats på annan grund eller övertagits enligt
90 a § och utlänningen i är endet har anfört omständigheter som enligt 8 5
eller 86 § skall föranleda att ärenden som där avses överlämnas till verket.

Klagan förs hos regeringen genom b esvär.

Skyldighet att anmäla fråga om ve rkställighet till statens invandrarverk
9-0 a § Om en utlänning först i samband med verkställigheten av en

polismyndighets avvisningsbeslut har anfört sådana omständigheter som

avses i 85 eller 86 § och polismyndigheten vid sin prövning finner att

verkställighetsärendet enligt angivna bestämmelser inte skall överlämnas
till statens invandrarverk, skall frågan om verkställighet sky ndsamt anmä­
las till verket.

Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta ären­

det eller inte. �rendet skall övertas, om utlänningens påstående inte är

uppenbart oriktigt eller, i fall som avses i 86§, de åber opade omständighe­

terna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även i anna t fall
överta ärendet, om det finns skäl till detta. Innan invandrarverket har

fattat beslut i fråga om övertagande får vidare verkställighetsåtgärder inte

vidtas.

1310

¬

background image

Anvisningar om verkställigheten m. m.

SFS 1984:595

91 § När statens invandrarverk eller regeringen har fattat beslut om
avvisning eller utvisning får invandrarverket respektive regeringen lämna
de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten. Sådana anvis­

ningar skall invandrarverket även annars lämna, när en verkställande
myndighet begär det.

Att ett beslut om avvisning eller utvisning, som inte kan verkställas, i

vissa fall kan u pphävas eller ändras följer av 71 och 72 §§.

Frivillig verkställighet samt preskription

92 § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, när

utlänningen har lämnat riket sedan beslutet har vunnit laga kraft och han
har fått del av beslutet. Detsamma gäller, om beslutet inte hade vunnit laga
kraft när utlänningen lämnade riket men vinner laga kraft medan han
uppehåller sig utom riket.

Ett beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § eller utvisning enligt 38 eller

43 § förfaller, om det inte har verkställts inom två år från det att beslutet

vann laga kraft.

Om en utlänning inte har kunnat anträffas för verkställighet av ett sådant

beslut som avses i andra stycket inom den tid som anges där och det
därefter uppkommer fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den
prövningen antas att verkställighet har skett enligt första stycket inom

tvåårstiden, om annat inte visas.

Ny verkställighet m.m.

93 § Om en utlänning, som har avvisats eller utvisats med förbud för

honom att under en viss tid återvända till Sverige, återvänder utan att vara
berättigad till detta, skall beslutet verkställas på nytt.

94 § Om en utlänning, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag, inte får uppehålla sig utanför en viss ort eller kommun eller ett
visst polisdistrikt men anträ ffas på annan plats inom riket, skall han genom
polismyndighetens försorg föras till en plats där han får vistas.

Ansvar m. m.

95 § Till böter döms

1. en utlänning som uppehåller sig i S verige utan föreskrivet tillstånd

och utan att inom föreskriven tid ha a nsökt om ett sådant tillstånd, eller

2. en utlänning som har anställning eller bedriver verksamhet, som

kräver arbetstillstånd, utan att han har ett sådant tillstånd.

Den som har en utlänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har före­

skrivet arbets- eller anställningstillstånd, döms till böter eller, när omstän­
digheterna är försvårande, till fängelse i högst e tt år. I fråga om på förande
av en särskild avgift gäller 99 a-b §§.

96 § Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse

högst sex månader döms

1. den som inte gör en sådan anmälan som föreskrivs i en författning

som har utfärdats med stöd av denna lag,

1311

¬

background image

SFS 1984:595

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsärende enligt denna

lag eller enligt en författning, som har utfärdats med stöd av denna lag, mot

bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om

något förhållande av betydelse,

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot

föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av
lagen, eller

4. en utlänning som, i annat hänseende än beträffande skyldighet att ha

pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder bestäm­
melserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen.

Till fängelse i högst e tt år eller, när omständigheterna är mildrande, till

böter döms, utan hinder av första stycket,

1. den som hjälper en sådan utlänning som avses i 30 § första och andra

styckena att komma in i Sverige,

2. den som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt

30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 §,

3. den som genom att dölja en utlänning eller genom annan sådan åtgärd

försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 28 eller 29 §

eller utvisning enligt 38, 40 eller 43 §, såvida gärningen har förövats i

vinningssyfte, eller

4. den som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet som

är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller

tillstånd till inresa i riket.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första styc ket 3 eller

andra stycket 1 döms till an svar enligt 23 kap. brottsbalken. Ersättning
som har utgått till den som har begått brott som avses i andra stycket 3 och
4 skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt.

97 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,

till böter döms

1. en utlänning som överträder föreskrifter som har meddelats med stöd

av denna lag och som innehåller förbud för utlänningen att uppehålla sig
utanför en viss ort eller kommun eller ett visst polisdistrikt, eller

2. en utlänning som ö verträder en sådan föreskrift som har meddelats

enligt 74 § andra stycket.

98 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döm s
en utlänning som uppehåller sig i S verige, fastän han enligt ett verkställt
beslut om utvisning enligt 40, 43, 47 eller 48 § inte har haft rätt att åter­

vända hit. Detta gäller dock inte utlänningar som har flytt hit för att undgå
politisk förföljelse.

I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än

om det är påkallat från allmän s ynpunkt.

1312

99 § Avvisas eller utvisas en utlänning, är han skyldig att betala kostna­

den för sin egen resa till den ort, dit han genom myndighets försorg sänds
eller åläggs resa. Detsamma gäller när en utlänning enligt 94 § genom

polismyndighets försorg förs till en p lats, där han får vista s.

Om en utlänning enligt 82 § förs tillbaka till det fartyg eller luftfartyg med

vilket han har kommit till Sverige eller sätts ombord på ett annat fartyg

¬

background image

eller l uftfartyg med samma innehavare, är innehavaren skyldig att utan

SFS 1984:595

ersättning av staten föra utlänningen ut ur Sverige.

Om en utlänning, som är anställd ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg

eller som utan tillåtelse har följt med detta, lämnar fartyget eller luftfarty­
get under dess uppehåll i Sverige, och olovligen reser in i Sverige, är
fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig att svara för de kostnader
som uppstår för det allmänna för utlänningens uppehälle i Sverige under de

närmaste tre månaderna och för hans utresa ur Sverige.

I fråga om ett fartyg med u tländsk innehavare är befälhavaren och den

som har anlitats för inklarering av fartyget skyldiga att på innehavarens

vägnar svara för kostnader enligt tredje stycket, om det inte är uppenbart

oskäligt.

99 a § Fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst,
fastän denne inte har föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd, skall

erlägga en särskild avgift.

För vaije utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av

det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när
överträdelsen upphörde. Har överträdelsen pågått under längre tid än tre

månader, utgör avgiften för vaije utlänning i stället hela basbeloppet.
Avgiften får n edsättas eller efterges, om särskilda omständigheter förelig­

ger.

99 b § Frågor om påförande av avgift enligt 99 a § prövas av allmän
domstol e fter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år
efter det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan gäller i tillämp­
liga del ar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket

inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem
år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras.

Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till lä nsstyrelsen inom två månader från det att

beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet.
Betalas inte avgiften inom denna tid, får den jämte restavgift, som beräk­
nas enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning

som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder
far dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga
kraft.

Särskilda bestämmelser

100 §5

101 § Beträffande diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära

tjänstemän som är anställda av främmande makter i Sve rige samt deras

familjer och bet jäning liksom främmande makters kurirer tillämpas denna

lag endast i den u tsträckning som regeringen förordnar om detta.

I fråga om andra utlänningar, vilka är berättigade till fö rmåner enligt

lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, iakttas de in­

skränkningar som följer av 2-5 §§ i den lagen.

' Paragrafen upphävd genom 1984: 390.

1313

42-SFS 1984

¬

background image

SFS 1984:595

102 § Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen (1971:290) tillämpas i
ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och
återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast när utlänningen är

bosatt eller annars vistas i Sverige.

Bestämmelserna i 17§ förvaltningslagen tillämpas inte beträffande be­

slut om visering och arbetstillstånd och inte heller beträffande beslut om

tidsbegränsat uppehållstillstånd i andra fall än som av ses i 14 §.

103 § �r Sverige i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har

befunnit sig i, får reger ingen utfärda särskilda föreskrifter om utlänningars
inresa och uppehåll i riket, utresa ur riket, rätt att ha anställning eller
offentligt förtroendeuppdrag här, avlägsnande från riket samt om omhän­
dertagande av utlänningar i anstalt eller förläggning.

Har regeringen i andra fall än då Sverige är i krig utfärdat föreskrifterom

verkställighet av avvisning eller utvisning, vilka avviker från vad som

föreskrivs i 77 och 78§§. eller föreskrifter om omhändertagande av utlän­

ningar i anstalt eller förläggning, skall föreskrifterna, om riket inte kommer

i krig, un derställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet.
Annars förlorar de sin verkan. Om föreskrifterna inte godkänns av riksda­

gen inom två månader från det att de underställdes, upphör de att gälla.

104 § Regeringen utfärdar föreskrifter om hem sändande av utlänningar,

som har tagits om hand enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmel­

ser om vård av unga, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall e ller 35§ lagen (1967:940) angå ende omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda och som inte är flyktingar.

Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får regering­

en föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt utfärda de
föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet.

Om utlämning för b rott och om överförande till annat land för verkstäl­

lighet av en här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt om utläm ning
till annat nordiskt land för verkställighet av beslut om vård eller beh andling
finns särskilda bestämmelser.

�vergångsbestämmelser

Denna lag^ träder i kraft den 1 j uli 1980, då utlänningslagen (1954:193)

upphör att gälla.

Om ett ärende har anhängiggjorts hos polismyndighet, statens invand­

rarverk eller regeringen innan denna lag har trätt i kraft, tillämpas fortfa­
rande äldre bestämmelser. Nya lagens bestämmelser om flyktingförklaring
tillämpas dock även i sådana ä renden.

Förekommer i lag eller annan författning uttrycken förpassning eller

förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 38 respektive 40 § i denn a

lag.

1314

'⬢1980:376.

¬

background image

Förekommer i lag elle r annan författning hänvisning till föreskrift, som

SFS 1984:595

har ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den nya bestäm­
melsen tillämpas.

Denna lag' träder i kraft de n 1 januari 1983.

1. Har före ikraftträdandet besvär enligt 67 § anhängiggjorts hos en

länsrätt, tillämpas äldre bestämmelser.

2. I fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet

gäller äldre bestämmelser.

3. Bestämmelserna i 99 a och 99 b §§ tillämpas endast i fråga om överträ­

delser som har skett efter ikraftträdandet.

4. Har före ikraftträdandet beslut om utvisning överlämnats till en läns­

styrelse för verkställighet, gäller beträffande verkställigheten äldre be­
stämmelser.

Denna lag® träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Denna lag' träder i kraft, såvitt avser 33,34,35 och 96§§den ljuli 1984,

och i övrigt den 1 januari 1985.

I fråga om ärenden som har tagits upp hos en polismyndighet före

ikraftträdandet tillämpas 28, 31, 35 och 83 §§ i sin äldre ly delse.

41 § andra meningen och 44 § andra meningen i sin ä ldre lydelse tilläm­

pas i fråga om en utlänning som beviljats permanent uppehållstillstånd före
ikraftträdandet.

Punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1982: 1111) om ändring i

utlänningslagen (1980:376) upphör att gälla den 1 januari 1985, då verkstäl­
lighetsärendet skall överlämnas till b ehörig polismyndighet.

På regeringens vägnar

ANITA GRADIN

' 1982:1111.

® 1984: 390.

' 1984:595.

Olof Bergqvist
(Arbetsmarknadsdepartementet)

¬

Viktiga lagar inom migrationsrätten

Viktiga lagar inom migrationsrätten

Lagen om mottagande av asylsökande
Utlänningslagen
JP Infonets tjänster inom migrationsrätt

JP Infonets tjänster inom migrationsrätt

Jobbar du med migrationsrätt på exempelvis en advokatbyrå eller myndighet? Eller kanske ansvarar du för integrationsfrågor i en kommun? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig ständig tillgång till rättskällor, vägledande dokument och dagliga uppdateringar om de senaste nyheterna i rättsutvecklingen. Se allt inom migrationsrätt.