Lag
SFS 1984:595
om ändring i nOänningslagen (1980:376);
Utkom från trycket
den 25 juni 1984
Utfärdad den 14 juni 1984.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om utlänningslagen
(1980:376)^ att 12, 16, 17, 28, 31, 33-35, 41, 44, 50, 83, 85, 86 och 96§§
skall ha nedan angivna lydelse.
Till följd hära v kommer lagen a tt ha följande lydelse från och med den
dag då denna lag träder i kraft.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ut ur
Sverige samt uppehålla sig och ha anställning här.
Ingen utlänning får tvingas att lämna Sverige i något annat fall eller på
något annat sätt än lagen anger. Lagen skall tillämpas på ett sådant sätt att
utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i vaije
särskilt fall.
2 § Den kontroll ö ver utlänningar som behövs för tillämpningen av den
na lag u tövas under ledning av statens invandrarverk. Kontrollen över
utlänningar, som har anställningar som avser befattning på svenska fartyg i
utrikes fart, utövas dock under ledning av arbetsmarknadsstyrelsen.
Rätt till asyl m.m.
3 § En flykting skall inte utan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om
han behöver såda nt skydd.
Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land, i
vilket han är medborgare, därför att han känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin ra s, nationalitet, tillhörighet till en viss samhälls
grupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte
kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta l ands skydd.
Söm flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl
befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort
och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit.
',Prop. 1983/84:144, SfU 30, rskr 410.
Lagen omtryckt 1 982:1111.
'-93
¬
SFS 1984:595
Med förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som
riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår
beskaffenhet (politisk förföljelse).
4 § En flykting upphör att vara flykting om han
1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är
medborgare.
2. efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det på
nytt,
3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,
4. av fri vilja åt ervänder för att bosätta sig i de t land, som avses i 3§
andra stycket, eller
5. inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd, där han är
medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort, på
grund av att de omständigheter, som medförde att han enligt 3 § var att
anse som flykting, inte längre föreligger.
5 § Den som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt
hemland för att undgå förestående krigstjänstgöring (krigsvägrare) skall
inte utan särskilda skäl vägras rätt att vistas i Sv erige, om han behöver
skydd här.
6 § En utlänning, som inte är flykting men som ändå på grund av de
politiska förhållandena i sitt hemland inte vill återvända dit och som kan
åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta, skall inte utan
särskilda skäl vägras rätt att vistas i Sverige, om han behöver skydd här.
Pass och anmälningsskyldighet m. m.
7 § Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall ha
pass, om regeringen har förordnat om detta. Regeringen eller, efter rege
ringens bemyndigande, statens invandrarverk föreskriver vilka legitima
tionshandlingar som får gälla som pass. Regeringen förordnar vidare om i
vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för flyktingar eller andra
utlänningar.
8 § Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för
polismyndigheten, om inte regeringen har föreskrivit annat. En utlänning
skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar som begärs av
polismyndigheten.
En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att efter kallelse av polis
myndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upply sning
ar om sin vistelse här. Om han inte efterkommer kallelsen, får han hämtas.
Kan det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga
omständigheter skäligen befaras att han ej skulle efterkomma en kallelse,
får utlänningen hämtas utan föregående kallelse. På begäran skall utlän
ningen även visa upp sitt pass för polismyndighet eller polisman.
För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse eller
hämtning enligt andra stycket får utlänningen k varhållas, dock inte längre
1294
än som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar, om inte
beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 §.
¬
I samband med inresekontroll får en polisman undersöka bagageutrym-
SFS 1984:595
men och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte
att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelserna i
denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag.
Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndighet eller med
biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänstemannen eller
passkontrollanten ha samma befogenhet.
9 § Regeringen får utfärda föreskrifter om skyldighet att anmäla utlän
ningars vistelse och anställning i riket.
Tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige
10 § Regeringen får föreskriva att utlänningar inte utan tillstånd får resa
in i eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd ges som visering eller uppehålls
tillstånd. Av 26 § följer att även annat villkor kan ställas för rätt till inresa.
Visering
11 § Visering avser inresa och vistelse i riket under en viss tid. Vise
ringen får förenas med såd ana förbehåll och föreskrifter som behövs med
hänsyn till inre sans syfte och övriga omständigheter. Viseringen får åter
kallas, om utlänningen mot bättre vetande har lämnat oriktiga uppgifter
eller svikligen förtigit vissa omständigheter eller det i övrigt föreligger
särskilda skäl.
Uppehållstillstånd
12 § Uppehållstillstånd får ges för viss tid. Avser utlänningen att bosätta
sig här i rik et, får uppehållstillstånd ges utan tidsbegränsning (permanent
uppehållstillstånd).
Uppehållstillstånd får vägras en utlänning på grund av hans vandel
endast om förhållandena är sådana som anges i 29 § första stycket 2-4 eller
43 §.
13 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ger utlänningen rätt att vistas i
Sverige under den tid som har angetts i t illståndet. Det medför däremot
inte någon rätt till inres a, om inte detta har angetts särskilt i uppehållstill
ståndet. Tillståndet får begränsas till att gälla uppehåll endast inom en viss
del av riket. Begränsningen får dock inte avse en mindre del av riket än en
kommun. Tillståndet får även innehålla föreskrifter om byte av bostad och
anställning samt om anmälningsskyldighet. Stannar utlänningen kvar i
Sverige sedan uppehållstillståndet har upphört att gälla, skall fö reskrifter
na i tillståndet fortfarande följas tills nya föreskrifter meddelas för utlän
ningen.
14 § Ett uppehållstillstånd, som ger en utlänning rätt att vistas inom
endast en kommun, får avse högst ett år. Tillståndet får förlängas, dock
högst med ett år vaije gång.
15 § Ett permanent uppehållstillstånd ger utlänningen rätt att resa in i
och vistas i Sverige utan tidsbegränsning. Den som har ett sådant tillstånd
1295
får uppehålla sig här ä ven om han saknar pass.
¬
SFS 1984:595
16 § På begäran av flykting som är i behov av fristad här i riket skall, när
uppehållstillstånd meddelas honom efter inresan, i beslutet eller i särskild
handling anges att han är flykting i behov av fristad i Sverige (flyktin gför
klaring). Flyktingförklaring skall också utfärdas om sådan begärs efter det
att uppehållstillstånd har meddelats.
�&terkallelse av uppehållstillstånd eller flyktingförklaring
17 § Har en utlänning fått uppehållstillstånd genom att mot bättre vetan
de lämna oriktiga uppgifter eller svikligen förtiga vissa omständigheter, får
tillståndet återkallas.
Har utlänningen ännu inte rest in i Sverige, får tillståndet återkallas även
om det finns andra särskilda skäl.
Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas om utlänningens bo
sättning här i ri ket upphör. Tillståndet får vidare återkallas, om förhållan
dena är sådana som anges i 29 § första stycket 2-4 eller 43 §, dock endast
om utlänningen innan han har varit bosatt här ett år underrättats om att
frågan om återkallelse av tillståndet har tagits upp.
En flyktingförklaring skall återkallas, om det framkommer att utlänning
en inte är att anse som flykting i behov av fristad i Sverige.
Beslutande myndigheter m. m.
18 § Visering ges av statens invandrarverk, Visering får ges även av
chefen för utrikesdepartementet samt, i d en omfattning regeringen före
skriver, av diplomatiska eller konsulära myndigheter eller av polismyn
digheter.
Visering återkallas av den myndighet som har givit viseringen. Statens
invandrarverk far återkalla även sådana viseringar som andra myndigheter
har givit, med undantag av viseringar som har givits av chefen för utrikes
departementet.
19 § Uppehållstillstånd och flyktingförklaringar utfärdas av statens in
vandrarverk. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges även av polismyn
digheter i den omfattning som regeringen föreskriver. Anser en polismyn
dighet att en ansökan om uppe hållstillstånd inte bör bifallas, skall ärend et
överlämnas till statens invandrarverk.
Uppehållstillstånd och flyktingföridaringar återkallas av statens invand
rarverk.
1296
19 a § Socialnämnden skall på begäran av statens invandrarverk eller en
polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållan
den, om uppgifterna behövs i ett äre nde om uppehållstillstånd.
Arbetstillstånd och anställningstillstånd
20 § Regeringen får föreskriva att en utlänning måste ha tillstånd för att
1. ha anställning här i riket eller arbeta här på grund av anställning
utomlands annat än som handelsresande (arbetstillstånd), eller
2. ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart
(anställningstillstånd).
Skyldighet att ha arbets- eller anställningstillstånd får inte föreskrivas
för utlänningar som har permanent uppehållstillstånd.
¬
Arbetstillstånd
SFS 1984; 595
21 § Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag eller
vissa slag av arbete och förenas med de övriga föreskrifter som behövs.
Anställningstillstånd
22 § Anställningstillstånd ges för tjänstgöring i en b efattning på ett visst
fartyg eller vissa fartyg eller på fartyg som tillhör ett visst rederi. Tillstån
det får förenas med de föreskrifter som behövs.
�&t er kallelse
23 § Ett arbets- eller anställningstillstånd får återkallas om utlänningen
mot bättre vetande har lämnat oriktiga uppgifter eller svikligen har förtigit
vissa omständigheter eller om det i övrigt föreligger s ärskilda skäl.
Beslutande myndigheter m.m.
24 § Arbetstillstånd ges och återkallas av statens invandrarverk. I den
omfattning som föreskrivs av regeringen eller, efter regeringens bemyndi
gande, av statens invandrarverk får arbetstillstånd också ges av arbets
marknadsstyrelsen eller polismyndigheter eller länsarbetsnämnder. Anser
myndigheten att en ansökan om arbetstillstånd inte bör bifallas, skall
ärendet överlämnas till statens invandrarverk.
Vid handläggning av f rågor om arbetstillstånd som har principiell bety
delse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer få tillfälle att yttra sig.
25 § Anställningstillstånd ges och återkallas av arbetsmarknadsstyrel
sen. Tillstånd får dessutom ges
1. av de sjömansförmedlingar, som utses av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer, och
2. av de svenska utlandsmyndigheter som chefen för utrikesdeparte
mentet bestämmer.
Vissa särskilda bestämmelser för inresa, uppehåll och arbete
Tillstånd före inresan
26 § Regeringen får föreskriva att en utlänning, som enligt 20 § behöver
arbetstillstånd, inte får resa in i Sverige förrä n han har fått tillståndet.
Särskilda begränsningar
27 § När det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, får regering
en inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom vissa områden. Under
samma förutsättning får regeringen föreskriva att utlänningar inte utan
tillstånd av regeringen eller av statens invandrarverk får anställas i ett visst
företag eller i företa g av ett visst slag.
Särskilda bestämmelser finns om förbud för utlänningar att ha vissa
anställningar.
1297
¬
SFS 1984:595
Avvisning
Grunder för avvisning
28 § En utlänning som kommer till Sverige får avvisas,
1. om han saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd,
när detta fordras för inresa eller vistelse i Sverige,
2. om han tänker besöka något annat nordiskt land men saknar erforder
ligt tillstånd att resa in dit,
3. om han undandrar sig att vid inresan visa upp sitt pass för polismyn
digheten eller att lämna begärda upplysningar till denna, eller
4. om han vid inresan mot bättre vetande har lämnat polismyndigheten
oriktiga uppgifter om någon oms tändighet som är av betydelse för rätten
att resa in i riket eller svikligen har förtigit någon sådan omständighet.
29 § En utlänning far dessutom avvisas,
1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin
vistelse i Sverige eller i något anna t nordiskt land, som han tänker besöka,
samt för sin hemresa,
2. om han tänker söka sitt uppehälle i Sv erige eller i något annat nor
diskt land och det skäligen kan antas att han inte kommer att ärligen
försörja sig eller kommer att bedriva verksamhet som kräver arbetstill
stånd utan att ha sådant tillstånd,
3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet skäligen kan antas komma att begå brott i Sve rige
eller i annat nordiskt land,
4. om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller i övrigt
skäligen kan befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller
olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i annat nordiskt land, eller
5. om de t med stöd av lagen (1971:176) om vissa internationella sank
tioner har föreskrivits att avvisning kan ske.
En utlänning får avvisas även i a ndra fall när det har begärts av den
centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas
att han annars beger sig till det land, som har begärt avvisning.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte den som har
visering eller uppehållstillstånd som fortfarande gäller.
I29S
30 § En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas, om det finns
grundad anledning att anta att han tillhör e ller verkar för en sådan organi
sation eller grupp som avses i a ndra stycket och om det dessutom med
hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övr igt
föreligger fara för att han här i riket medverkar till sådana handlingar som
avses i det styc ket.
1 första stycket avses en organisation eller grupp som, med hänsyn till
vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland
använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana
gärningar här i riket.
Tidsfrister, heslutande myndigheter m.m.
31 § Avvisning enligt 28 eller 29 § skal! ske när utlänningen kommer till
Sverige eller så snart som möjligt efter ankomsten. Avvisning får inte ske
senare än tre månader från ankomsten.
¬
Beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § meddelas av polismyndighet, om
SFS 1984:595
inte ärendet skall överlämnas till statens invandrarverk enligt 33- 35 §§.
32 § Uppkommer fråga om att en utlänning som kommer till Sverige
skall avvisas enligt 30 §, skall polismyndigheten genast överlämna ärendet
till regeringens avgörande. Innan regeringen avgör ärendet skall förhand
ling hållas. Yttrande skall även inhämtas från statens invandrarverk, om
det inte möter hinder på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.
Regeringen får dock utan föregående förhandling eller hörande av statens
invandrarverk besluta att icke avvisa utlänningen enligt 30 §.
Beslut om avvisning enligt 30 § skall förenas med förbud för utlänningen
att återvända till Sv erige under en viss tid eller utan tidsbegränsning. I
beslutet skall utlänningen upplysas om vilken dag som förbudet upphör att
gälla.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter med riktlinjer för polismyn
digheternas prövning av frågan om ett ärende skall överlämnas till rege
ringens avgörande enligt första stycket.
33 § Anser en polismyndighet att det föreligger skäl till avvisning enligt
28 eller 29 §, men påstår utlänningen att han i det land, som han skulle
komma att sändas till, löper risk att
1. bli utsatt för politisk förföljelse eller
2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en
krigsskådeplats eller annars vägrat att fullgöra krigstjänstgöring,
skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som
möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land där
han löper denna risk.
Om utlänningens påstående är uppenbart oriktigt, skall ärendet inte
överlämnas till invandrarverket annat än när detta följer av 35 §.
34 § Vad som sägs i 33 § om överlämnande av ärende gäller även, när
utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av
de politiska förhållandena där.
Där annat ej följer av 35 § skall ärendet inte överlämnas, om de skäl som
utlänningen åberopar för att inte vilja återvända till he mlandet kan lämnas
utan avseende eller, när utlänningen skall sändas till ett annat land än
hemlandet, om det är uppenbart att han inte löper risk att sändas vidare till
hemlandet.
35 § Avvisningsärenden skall överlämnas till statens invandrarverk även
när det finns anledning till avvisning enligt 29 § andra stycket. Detsamma
gäller när en polismyndighet i andra fall än som anges i 33 eller 34 § anser
det tveksamt om en utlänning, mot vilken det finns grund för avvisning,
skall avvisas.
Avvisningsärenden skall vidare överlämnas till statens invandrarverk
när detta har föreskrivits av regeringen eller, efter regeringens bemyndi
gande, av invandrarverket.
1299
\ \
¬
SFS 1984:595
36
Skyldighet att anmäla avvisningsbeslut till statens invandrarverk
37 § Har en polismyndighet avvisat en utlänning i fall som avses i 33 eller
34 § skall beslu tet skyndsamt anmälas till statens invandrarverk.
Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta ären
det eller inte. � rendet skall övertas, om utlänningens påstående inte är
uppenbart oriktigt, eller, i fall som avses i 34 §, de åberopade omständighe
terna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även i annat fall
överta ärendet, om det finns skäl till detta.
�vertar invandrarverket ärendet, förfaller polismyndighetens avvis
ningsbeslut.
Anmälan enligt första stycket skall inte ske, om utlänningen avger nöjd
förklaring enligt 70 §.
Utvisning
Utvisning på grund av att en utlänning saknar pass eller tillstånd
38 § En utlänning far utvisas ur rikeit, om han uppehå ller sig här utan att
ha erforderligt pass eller tillstånd att uppehålla sig i Sverige.
Beslut om utvisning enligt först a stycket meddelas av statens invandrar
verk. Avslås en ansökan om uppehållstillstånd, skall invandrarverket sam
tidigt besluta om utvisning utom i de fall då det föreligger synnerliga skäl
mot detta.
39 § Om det inte föreligger särskilda skäl, skall utvisningsbeslutet för
enas med förbud för utlänningen att under en viss tid återvända till Sverige
utan tillstånd av statens invandrarverk.
Utvisning på grund av brott
40 § En utlänning far utvisas ur riket,
1. om utlänningen döms för ett brott, på vilket kan följa fängelse i mer
än ett år, eller om domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn
som utlänningen h ar dömts till för ett sådant brott, eller
2. om utlänningen har begått ett brott, på vilket kan följa fängelse enligt
denna lag eller enligt författningar som har utfärdats med stöd av lagen,
samt omständigheterna vid br ottet är försvårande eller utlänningen under
de senaste två åren före brottet har begått brott av samma slag.
Utlänningen får dock utvisas endast om det på grund av gärningens
beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att
fortsätta med brottslig verksamhet här i riket eller om brottet är sådant att
han inte bör få sta nna kvar.
Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger
brottmålet.
Utvisas en utlänning, skall det men som han därigenom åsamka s beaktas
när påföljden för brottet bestäms. När en domstol enligt 34 kap. brottsbal
ken besluta r att förändra en påföljd, som en utlänning har dömts till jämte
1300
^ Paragrafen upphävd genom 1 982; 1111.
¬
utvisning, får domstolen även meddela det beslut beträffande utvisningen,
SFS 1984:595
som förändringen av påföljd ger anledning till.
41 § När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 40 §,
skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt
till hur länge han har vistats i Sverige.
En utlänning, som hade vistats i Sve rige med permanent uppehållstill
stånd sedan minst två år när åtalet väcktes eller som då var bosatt i Sverige
sedan minst tre år eller, i fråga om medborgare i annat nordiskt land, sedan
minst två år, får utvisas endast om det föreligger synnerliga skäl. Den som
har en flyktingförklaring eller den som annars uppenbart är att anse som
flykting och har behov av fristad i Sverig e får utvisas endast om han har
begått sådana handlingar som anges i 78 §. En utlänning som kom till
Sverige innan h an fyllde 15 år och som när åtalet väcktes hade vistats här
sedan minst fem å r far inte utvisas.
42 § En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehål
la förbud för utlänningen att återvända till Sverige under en viss tid el ler
utan tidsbegränsning. I domen eller beslutet skall utlänningen upplysas om
vilken dag som förbudet upphör att gälla och om den påföljd som ö verträ
delse av förbudet kan medföra enligt 98 §.
Utvisning på grund av asocialitet
43 § En utlänning far utvisas ur riket,
1. om utlänningen yrkesmässigt bedriver otukt eller i övrigt underlåter
att ärligen försöija sig, eller
2. om utlänningen är missbrukare av alkohol eller narkotika och befinns
med anledning därav vara farlig för någon annans personliga säkerhet eller
leva på ett grovt störande sätt.
Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av länsrätten.
44 § När en förvaltningsdomstol överväger om en utlänning bör utvisas
enligt 43 §, skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhål
landen samt till h ur länge han har vistats i Sverige.
En utlänning, som hade vistats i Sver ige med permanent uppehållstill
stånd s edan minst två år när utvisningsärendet anhängiggjordes vid län s
rätten eller som då var bosatt i Sverige sedan minst tre år eller, i fråga om
medborgare i annat nordiskt land, sedan minst två år, far utvisas endast om
det föreligger synnerliga skäl. Den som har en flyktingförklaring eller den
som annars uppenbart är att anse som flykting och har behov av fristad i
Sverige far inte utvisas. En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde
15 år och som när utvisningsärendet anhängiggjordes vid lä nsrätten hade
vistats här sedan minst fem år får inte utvisas.
45 § I ärenden hos länsrätten om utvisning enligt 43 § skall hållas muntlig
förhandling som avses i 9§ förvaltningsprocesslagen (1971:291), om utlän
ningen begär det. Länsrätten skall i god tid innan den beslutar om utvisning
underrätta utlänningen om hans rätt att begära muntlig förhandling.
Vid muntlig förhandling hos en förvaltningsdomstol i utvis ningsärenden
tillämpas bestämmelserna om allmänt ombud och förfarandet i 58 och 59 §§
j 3Q j
¬
SFS 1984:595
samt 60 § första stycket. I fråga om ersättning till allmänt ombud och tolk
tillämpas bestämmelserna i 61 § tredje stycket och 62 §.
46 § Beslut om utvisning enligt 43 § skall förenas med förbud för utlän
ningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i 42 §.
Särskilda utvisningsgriinder
47 § En utlänning får utvisas ur riket, om det föreligger sådana omstän
digheter som anges i 30 §.
Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av regeringen. I
sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från
statens invandrarverk, om hinder inte möter på grund av att ärendet är
synnerligen brådskande.
48 § När det behövs av hänsyn till rikets säkerhet får regeringen utvisa
en utlänning eller föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om utlän
ningens vistelseort, byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt.
I ärenden om utvisning enligt första stycket skall förhandling hållas.
49 § Beslut om utvisning enligt 47 eller 48 § skall förenas med förbud för
utlänningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i
42 §.
1302
Särskilda tvångsåtgärder
Förvar och uppsikt m.m.
50 § En utlänning får tas i förvar om det föreligger sannolika skäl för
avvisning eller för utvisning enligt 38, 43,47 eller 48 § eller om det uppkom
mer fråga om verkst ällighet av en sådan åtgärd eller av utvisning på grund
av brott. Förvar beslutas av den myndighet som handlägger avvisnings-
eller utvisningsärendet eller verkställighetsärendet. Beslut om förvar får
dock meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga
förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han kom
mer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet här eller om
utlänningens identitet är oklar. � r utlänningen under 16 år, får han inte
utan synnerliga skäl tas i fö rvar. Detsamma gäller hans vårdnadshavare
eller, om de är flera, en av dem.
Om de t bedöms tillräckligt, kan myndigheten under de förutsättningar
som anges i fö rsta stycket i s tället för att ta utlänningen i förv ar ålägga
utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten el ler
föreskriva, att utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller därmed jämställd
legitimationshandling, eller föreskriva de andra villkor som behövs för att
hålla utlänningen under uppsikt. Om utlänningen inte följer sådana före
skrifter, kan han tas i förvar.
I ärenden som handläggs av regeringen får det statsråd som ansvarar för
ärenden enligt denna lag, för tiden till dess regeringen avgör ärendet,
meddela beslut i frågor som rör särskilda tvångsåtgärder.
51 § När statens invandrarverk har beslutat om avvisning eller utvisnin g
av en utlänning eller har fattat beslut om verkställighet, får invandrarver-
¬
ket till dess besvär anförts eller beslutet har vunnit laga kraft meddela
SFS 1984:595
beslut enligt 50 §.
Tillfälliga beslut av polismyndighet
52 § När det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens
beslut om särskilda tvångsåtgärder mot en utlänning eller statens invand
rarverks beslut enligt 51 §, får en polismyndighet tillfälligt ta utlänningen i
förvar eller ställa honom under uppsikt enligt 50 §.
� ven om de i 50 § angivna förutsättningarna inte föreligger, får en
polismyndighet ta en utlänning i f örvar eller ställa honom under uppsikt
när fråga om avvisning skall överlämnas till regeringen enligt 32 § första
stycket eller när det uppkommer fråga om att utvisa utlänningen enligt
47 §.
Anmälan om att en utlänning har tagits i förvar eller ställts under uppsikt
enligt första eller andra stycket skall skyndsamt göras hos den myndighet
som handlägger ärendet eller, i fall som anges i 51 §, hos statens invandrar
verk. Denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om åtgärden skall
bestå.
Kvarhållande iförvar m.m.
53 § En utlänning får inte utan synnerliga skäl hållas kvar i förvar längre
tid än två veckor eller, när beslut har meddelats om avvisning eller utvis
ning, två månader från det att han togs i förvar.
Ett beslut att hålla en utlänning kvar i fö rvar gäller för varje gång inte
längre än två veckor från beslutets dag eller, i de fall då beslut har
meddelats om avvisning eller utvisning, två månader från beslutets dag.
Vaije beslut om kvarhållande i fö rvar utöver den tid som anges i fö rsta
stycket skall föregås av förhandling.
Ett beslut att ställa en utlänning under uppsikt gäller för vaije gång högst
sex månader.
54 § Beslutas avvisning eller utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § av en
utlänning, som hålls i för var eller står under uppsikt, skall den myndighet
som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande skall hållas i förv ar
eller stå under uppsikt. Detsamma skall gälla när regeringen eller statens
invandrarverk fattar beslut i verkställighetsärenden. Regeringens beslut
enligt detta stycke om att hålla en utlänning kvar i förvar gäller inte längre
än fyra dagar från beslutets dag. I fråga om verkställande myndighets
skyldighet att besluta i förvarsfr ågan gäller 50 § första stycket samt andra
stycket av denna paragraf.
Finns det inte längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller under
uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.
Befogenheter för personal som medverkar vid utlänningskontroll
55 §"* Att en polisman i vissa fall som av ses i 50 och 52 §§ får omhänderta
en utlänning i avva ktan på beslut av polismyndighet följer av 11 § polisla
gen (1984:387).
Senaste lydelse 1984:390.
1303
¬
SFS 1984:595
I den man utlänningskontroll sker under medverkan av tullmyndighet
eller med biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänste
mannen eller passkontrollanlen ha motsvarande befogenhet att tillfälligt
omhänderta en utlänning. Han är dock skyldig att så skyndsamt som
möjligt anmäl a åtgärden till en polisman för prövning av om omhänderta
gandet skall bestå.
Förhandling i utlänningsärenden
56 § När förhandling skall hållas enligt en bestämmelse i denna lag
tillämpas 57-62 §§. Detsamma gäller när det annars finns anledning att hålla
förhandling i e tt ärende enligt denna lag hos regeringen eller statens in
vandrarverk.
57 § Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ären
det. Statens invandrarverk får dock besluta att en länsrätt eller länsstyrelse
skall hålla förhandling i ett ärende som verket handlägger samt därvid
bestämma om andra än utlänningen skall h öras. I ärenden, som handläggs
av regeringen, får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag
eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om förhandling
och bestämma om andra än utlänningen skall höras samt, där annat ej
följer av andra stycket, utse domstol eller förvaltningsmyndighet som skall
hålla förhandlingen.
I ärenden om avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 § skall
förhandlingen hållas vid Sto ckholms tingsrätt, om det inte föreligger sär
skilda skäl mot d et.
Allmänt ombud
58 § När det behövs far den myndighet som håller förhandlingen uppdra
åt en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara allmänt
ombud vid förha ndlingen. Allmänt ombud skall alltid förordnas vid för
handling i ärenden om avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47 ell er
48 §.
Förfarandet vid förhandling
59 § Utlänningen och andra personer, som skall höras, skall kallas till
förhandlingen. Om utlänn ingen hålls i fö rvar, skall den domstol eller för
valtningsmyndighet som håller förhandlingen besluta om hans inställelse.
Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra
dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan att ha anmält laga
förfall, får domstolen eller förvaltningsmyndigheten besluta om hämtning.
Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om del
föreligger synnerliga skäl.
60 § Vid förhandling en skall noga utredas de omständigheter som kan
inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle at t ange sin
ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ären
det.
I fråga om förhandling vid allmän domstol skall, i den mån annat inte
1304
följer av 57-59 samt 61 och 62 §§, i tillämp liga delar gälla bestämmelsern a
¬
örn bevisuppta gning utom huvudförhandling i brottmål. Utöver vad som
SFS 1984:595
följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får rätten förordna att förhandlingen
skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen
kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess
som avses i sekretes slagen (1980:100).
Förhandling vid förvaltningsdomstol skall, om annat inte följer av
57-59 §§ samt 61 och 62§§, ske med ia kttagande i tillämpliga delar av vad
som föreskrivs om muntlig förhandling vid sådan domstol.
Förhandling vid förvaltningsmyndighet skall vara offentlig, om utlän
ningen begär det och myndigheten inte anser att omständigheterna föranle
der något annat.
Ersättning
61 § För inställelsen vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning av
allmänna medel för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med hänsyn
till hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vistats i riket samt
övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.
Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har rätt
till ersättning av allmänna medel för kostnad och tidsspillan med anledning
av inställelsen. Förskott får beviljas på ersättning för resa och uppehälle.
Den som är allmänt ombud eller tolk har rätt att av allmänna medel fa
arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan, om inte uppdraget
har fullgjorts i tjän sten.
62 § Frågan om ersättning eller förskott prövas av den domstol eller
förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskott meddelas av regeringen.
Klagan över beslut m. m.
Klagan över beslut om avvisning eller utvisning m.m.
63 § En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas av utlän
ningen. Detta sker genom att besvär anförs hos statens invandrarverk.
64 § En förvaltningsdomstols beslut i ett mål om utvisning får överklagas
av utlänningen enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291). När ett mål om utvisning handläggs i kammarrätten, skall
nämndemän ingå i rätte n.
En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott får överklagas
enligt vad som gäller om klagan ö ver allmän domstols dom eller beslut i
brottmål.
65 § Statens invandrarverks beslut i fråga om avvisning eller utvisning
får överklagas av utlänningen. Detsamma gäller ett sådant beslut om
uppehållstillstånd som anges i 14 § och invandrarverkets beslut att inte ge
flyktingförklaring eller att återkalla en sådan förklaring.
Klagan över invandrarverkets beslut som avses i första stycket förs hos
regeringen genom besvär.
1305
¬
SFS 1984:595
66 § En förvaltningsmyndighets beslut om ersättning enligt 61 § far
överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Klagan över beslut omförvar
67 § Beslut enligt 50, 51 eller 53 § om att en utlänning skall tas i förvar
eller hållas kvar i förv ar får av utlänningen överklagas genom besvär till
kammarrätten, om beslutet har fattats av en polismyndighet, statens in
vandrarverk eller en annan förvaltningsmyndighet. Behörig är i sam tliga
fall den kammarrätt som har att överpröva beslut av statens invandrar
verk. Beslut av en förvaltningsdomstol far överklagas enligt bestämmelser
na i förvaltningspr ocesslagen (1971:291).
Klagan far föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.
Om ett beslut som avses i första stycket har fattats av det statsråd som
ansvarar för ärenden enligt denna lag, prövar regeringsrätten på framställ
ning av utlänningen, om åtgärden skall bestå.
Begränsning av rätten att överklaga beslut
68 § Beslut av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligt denna lag far
överklagas endast i de fall som anges i 63, 65, 66, 6 7 och 90§§.
Klagan får föras även över en förvaltningsmyndighets beslut att avvisa
ombud eller biträde och beslut i jävsfråga . Sådan klagan får föras särskilt.
�verlämnande av ärenden till regeringen
69 § Statens invandrarverk får överlämna ett ärende till regering ens av
görande, om verket anser att särskilda skäl motiverar det. Invandrarverket
skall då bifoga eget yttrande i ärendet.
Nöjdförklaring
70 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller
ett beslut om utvisning enligt 38 eller 43 § kan förk lara att han avstår från
att överklaga beslutet (nöjdförklaring).
Nöjdförklaring avges inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför
polismyndighet eller styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller före
ståndaren för ett häkte eller den som tjänstgör i stället för styresmannen
eller föreståndaren. Nöjdförklaring som avser utvisning enligt 43 § kan
avges även inför länsrätt eller kammarrätt. Nöjdförklaringen får dock
avges inför en annan myndighet än den som har meddelat beslutet endast
om den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet
eller ett bevis om vad det innehåller.
En nöjdförklaring kan inte återtas. Har utlänningen överklagat beslutet
innan nöjdförklaringen avges, skall hans talan anses återkallad genom
nöjdförklaringen.
Första-tredje styckena tillämpas även beträffande allmän domstols dom
eller beslut i den del som avs er utvisning på grund av brott. Nöjdförklaring
beträffande domen eller beslutet får dessutom avges inför den domstol som
har meddelat domen eller beslutet eller inför allmän underrätt.
1306
¬
Upphävande av beslut m. m.
SFS 1984:595
Beslut om utvisning på grund av brott eller asocialitet
71 § Finner regeringen att ett beslut om utvisning enligt 40 eller 43 § inte
kan verkställas eller finns det annars skäl för att beslutet inte längre skall
gälla vare sig det har verkställts eller inte, får regeringen upphäva beslutet
helt eller delvis eller också medge att utlänningen får uppehålla sig här i
riket trots beslutet.
Har frågan om verkställighet av ett beslut om utvisning enligt 40 eller
43 § överlämnats till statens invandrarverk och finner invandrarverket att
beslutet inte bör verkställas, skall verket med eget yttrande överlämna
ärendet till rege ringen.
Beslut om avvisning eller om utvisning i övrigt
72 § Har frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning enligt 28
eller 29 § eller utvisning enligt 38 § överlämnats till sta tens invandrarverk
enligt 85, 86 eller 89 § eller övertagits av invandrarverket enligt 90 a § och
finner invandrarverket att beslutet inte bör verkställas, får verket upphäva
beslutet eller besluta anstånd med v erkställigheten. Frågor om upphävan
de av beslut som anges i denna paragraf eller anstånd med verkställigheten
av ett sådant beslut kan prövas av regeringen endast då invandrarverket
med stöd av 69 § har överlämnat verkställighetsärendet till regeringen eller
då verkets beslut har överklagats enligt 90 §.
73 § När regeringen har beslutat om avvisning enligt 30 § eller utvisning
enligt 47 eller 48 § men det möter hinder enligt 77-80 §§ mot att verkställa
beslutet eller beslutet av annan särskild anledning inte bör verkställas,
skall regeringen förord na att verkställighet tills vidare inte får ske. Avvis-
nings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet att verkställighet tills
vidare inte får ske skall omprövas när det finns skäl till detta.
Föreskrifter för utlänningen
74 § När regeringen upphäver ett beslut enligt 71 eller 72 § eller medger
en utlänning rät t att uppehålla sig här i riket trots ett utvisningsbeslut, får
regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och
villkor för utlänningens vistelse här i riket som anges i 48 § första stycket.
När verkställighet inte skall ske i fall som avses i 73 §, får regeringen
meddela sådana föreskrifter som anges i först a stycket. Detsamma gäller
när ett beslut om avvisning eller utvisning i andra fall inte kan verkställas
och det beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som
anges i 30§. I äre nden enligt detta stycke skall förhandling hållas.
Behörighet att meddela interimistiskt beslut
75 § När fråga uppkommer om upphävande av ett utvisningsbeslut enligt
71 § eller annan åtgärd som avses i 71 eller 73 §, får det statsråd som
ansvarar för ärenden enligt denna lag besluta att verkställighet inte skall
ske innan regering en har avgjort ärendet. Ett sådant beslut får även fattas
av statens invandrarverk. Verket skall då genast underrätta regeringen och
anmäla ärendet, om det ännu inte har kommit under regeringens prövning.
� ven i andra fall när ären den enligt denna lag skall prövas av regeringen
^
¬
SFS 1984:595
far det statsråd som avses i första stycket besluta att ett avlägsnandebeslut
inte får verkställas innan regeringen har avgjort ett sådant ärende.
Tillstånd till kort besök i riket
76 § Statens invandrarverk far ge en utlänning tillstånd att göra ett kort
besök i riket för synnerligen viktiga angelägenheter även om han har
utvisats med å terreseförbud.
Verkställighet av avvisning eller utvisning
Politiskt verkställighetshinder m.m.
77 § När avvisning eller utvisning skall verkställas får en utlänning inte
sändas till ett land, där utlänningen riskerar politisk förföljelse. Inte heller
far utlänningen sändas till ett l and där han inte är skyddad mot att sändas
vidare till ett land där han riskerar sådan förföljelse.
78 § Bestämmelserna i 77 § hindrar inte att en utlänning sänds till ett
sådant land som anges där, om utlänningen inte kan sändas till något annat
land och om han genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle
innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom
stanna kvar här i riket och om den förföljelse som ho tar honom i det landet
inte innebär fara för hans liv och inte heller i övrigt är av särskilt svår
beskaffenhet.
Om en utlänning i eller utom riket har bedrivit verksamhet som har
inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han
skulle fortsätta sådan verksamhet här, får han sändas till ett sådant land
som anges i 77§ , om han inte kan sändas till något annat land.
79 § Vid verkställighet av avvisning eller utvisning får en krigsvägrare
inte sändas till ett land där han riskerar att sändas till en krigsskådeplats.
Inte heller får han sändas till ett land där han inte är skyddad mot att
sändas vidare till ett land, där han l öper denna risk.
Om utlänningen inte kan sändas till något a nnat land och det föreligger
särskilda skäl för verkställighet, far han dock sändas till e tt sådant land
som anges i första stycket.
80 § En utlänning, som avs es i 6§ och som anför synnerliga skäl för att
han inte skall s ändas till sitt hem land, får inte vid verkställi ghet sändas dit
eller till ett land där han riskerar att bli sänd till sitt hemland.
Land till vilket avvisning eller utvisning skall ske m.m.
81 § En utlänning som avvisas skall sändas till det land från vilket han
har kommit hit till riket. En utlänning som utvisas skall sändas till sitt
hemland. Kan hemlandet inte fastställas, skall han sändas till det land frå n
vilket han kom hit.
Om beslutet inte kan verkställas på det sätt som anges i första stycket
eller om det annars finns särskilda skäl mot de tta, får utlänningen sändas
till det land som bedöms lämpligast.
Första och andra styckena hindrar inte att en utlänning, som har kommit
1308
hit från något av de andra nordiska länderna, sänds till något av dem i
/
¬
enlighet med en överenskommelse som regeringen har ingått med dessa
SFS 1984:595
länder,
82 § Avvisas en utlänning, som har kommit hit till riket med fartyg eller
luftfartyg, får han föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget, om detta skall
avgå till utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också
sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare.
Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att ta emot utlänningen, får
polismyndigheten förelägga honom lämpligt vite.
Första stycket gäller även verkställighet av utvisning enligt 38, 43, 47
eller 48 §, om utlänningen har underlåtit att vid in resan visa upp sitt pass
för polismyndigheten och utvisningsbeslutet har meddelats inom sex må
nader efter inresan.
Första och andra styckena gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall
avgå till ett land dit utlänningen enligt 77-80 §§ inte får sändas.
Tidpunkten för verkställighet. Beslutande myndighet
83 § En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas utan
hinder av att beslutet har överklagats. Ett avvisningsbeslut som skall
anmälas till statens invandrarverk enligt 37 § och som utlänningen inte har
förklarat sig nöjd med, får dock verkställas först när invandrarverket har
förklarat att verket inte övertar ärendet.
En dom eller ett beslut om utvisning får verkställas fastän domen eller
beslutet inte har vunnit laga k raft, om utlänningen har avgett nöjdförkla
ring.
84 § Beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas så snart det kan
ske. Verkställigheten ankommer på polismyndighet. I fråga om avvisning
enligt 30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 § får regeringen förordna att
verkställigheten skall ske genom annan myndighets försorg.
84 a § Socialnämnden skall på begäran av en polismyndighet läm na ut
uppgifter om en utlännings adress, om uppgifterna behövs för verkstäl
lighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.
85 § Om en utlänning, när verkställighet skall ske av avvisning enligt 28
eller 29 § eller av utvisning enligt 38, 40 eller 43 §, påstår att han i det land,
till vilket han skull e komma att sändas, löper risk att
1. bli utsatt för politisk förföljelse eller
2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en
krigsskådeplats eller annars har vägrat att fullgöra krigstjänstgöring,
skall ärendet överlämnas till s tatens invandrarverk som så snart som
möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot at t sändas till ett land där
han löper denna risk.
� rendet skall inte överlämnas, om utlänningens påstående är uppenbart
oriktigt. Inte heller skall ärendet överlämnas, om påståendet har prövats i
ärendet om avvisning, i samband med utvisningsbeslut enligt 38 § eller i ett
ärende som avses i 71 eller 72 §.
1309
¬
SFS 1984:595
86 § Vad som sägs i 85 § om överlämnande av ärende gäller även, när
utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av
de politiska förhållandena där.
� rendet skall inte överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för
att inte vilja återvända till hemlandet kan lämnas utan avseende, eller, när
utlänningen skall sändas till ett annat land än hemlandet, om det är uppen
bart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet. Inte heller skall
ärendet överlämnas om utlänningens invändningar mot verkställigheten
redan har prövats i ärendet om avvisning, i samband med utvisningsbeslu t
enligt 38 § eller i ett är ende som avses i 71 eller 72 §.
87 § � renden om verkställighet av avvisning enligt 30 § eller av utvisning
enligt 47 eller 48 § skall hänskjutas till statens invandrarverk, om det
föreligger sådana omständigheter som enligt 85 eller 86 § föranleder att
ärenden som avses där överlämnas till stat ens invandrarverk. Invandrar
verket skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. I ären det
hos regeringen skall förhandling hållas.
88 § Om statens invandrarverk anser att ett avvisnings- eller utvisnings
beslut skall verkställas med stöd av 78 §, skall frågan överlämnas till
regeringen.
89 § Om det i ett annat fall än som avses i 85-87 §§ uppstår hinder eller
svårighet att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning eller om det
är tveksamt om eller hur beslutet skall verkställas, skall ärendet överläm
nas till statens invandrarverk.
90 § Statens invandrarverks beslut i et t verkställighetsärende får över
klagas av utlänningen, om ärendet har överlämnats till verket enligt 85 eller
86 § eller om ärendet har överlämnats på annan grund eller övertagits enligt
90 a § och utlänningen i är endet har anfört omständigheter som enligt 8 5
eller 86 § skall föranleda att ärenden som där avses överlämnas till verket.
Klagan förs hos regeringen genom b esvär.
Skyldighet att anmäla fråga om ve rkställighet till statens invandrarverk
9-0 a § Om en utlänning först i samband med verkställigheten av en
polismyndighets avvisningsbeslut har anfört sådana omständigheter som
avses i 85 eller 86 § och polismyndigheten vid sin prövning finner att
verkställighetsärendet enligt angivna bestämmelser inte skall överlämnas
till statens invandrarverk, skall frågan om verkställighet sky ndsamt anmä
las till verket.
Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta ären
det eller inte. � rendet skall övertas, om utlänningens påstående inte är
uppenbart oriktigt eller, i fall som avses i 86§, de åber opade omständighe
terna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även i anna t fall
överta ärendet, om det finns skäl till detta. Innan invandrarverket har
fattat beslut i fråga om övertagande får vidare verkställighetsåtgärder inte
vidtas.
1310
¬
Anvisningar om verkställigheten m. m.
SFS 1984:595
91 § När statens invandrarverk eller regeringen har fattat beslut om
avvisning eller utvisning får invandrarverket respektive regeringen lämna
de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten. Sådana anvis
ningar skall invandrarverket även annars lämna, när en verkställande
myndighet begär det.
Att ett beslut om avvisning eller utvisning, som inte kan verkställas, i
vissa fall kan u pphävas eller ändras följer av 71 och 72 §§.
Frivillig verkställighet samt preskription
92 § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, när
utlänningen har lämnat riket sedan beslutet har vunnit laga kraft och han
har fått del av beslutet. Detsamma gäller, om beslutet inte hade vunnit laga
kraft när utlänningen lämnade riket men vinner laga kraft medan han
uppehåller sig utom riket.
Ett beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § eller utvisning enligt 38 eller
43 § förfaller, om det inte har verkställts inom två år från det att beslutet
vann laga kraft.
Om en utlänning inte har kunnat anträffas för verkställighet av ett sådant
beslut som avses i andra stycket inom den tid som anges där och det
därefter uppkommer fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den
prövningen antas att verkställighet har skett enligt första stycket inom
tvåårstiden, om annat inte visas.
Ny verkställighet m.m.
93 § Om en utlänning, som har avvisats eller utvisats med förbud för
honom att under en viss tid återvända till Sverige, återvänder utan att vara
berättigad till detta, skall beslutet verkställas på nytt.
94 § Om en utlänning, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag, inte får uppehålla sig utanför en viss ort eller kommun eller ett
visst polisdistrikt men anträ ffas på annan plats inom riket, skall han genom
polismyndighetens försorg föras till en plats där han får vistas.
Ansvar m. m.
95 § Till böter döms
1. en utlänning som uppehåller sig i S verige utan föreskrivet tillstånd
och utan att inom föreskriven tid ha a nsökt om ett sådant tillstånd, eller
2. en utlänning som har anställning eller bedriver verksamhet, som
kräver arbetstillstånd, utan att han har ett sådant tillstånd.
Den som har en utlänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har före
skrivet arbets- eller anställningstillstånd, döms till böter eller, när omstän
digheterna är försvårande, till fängelse i högst e tt år. I fråga om på förande
av en särskild avgift gäller 99 a-b §§.
96 § Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse
högst sex månader döms
1. den som inte gör en sådan anmälan som föreskrivs i en författning
som har utfärdats med stöd av denna lag,
1311
¬
SFS 1984:595
2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsärende enligt denna
lag eller enligt en författning, som har utfärdats med stöd av denna lag, mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om
något förhållande av betydelse,
3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot
föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av
lagen, eller
4. en utlänning som, i annat hänseende än beträffande skyldighet att ha
pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder bestäm
melserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen.
Till fängelse i högst e tt år eller, när omständigheterna är mildrande, till
böter döms, utan hinder av första stycket,
1. den som hjälper en sådan utlänning som avses i 30 § första och andra
styckena att komma in i Sverige,
2. den som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt
30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 §,
3. den som genom att dölja en utlänning eller genom annan sådan åtgärd
försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 28 eller 29 §
eller utvisning enligt 38, 40 eller 43 §, såvida gärningen har förövats i
vinningssyfte, eller
4. den som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet som
är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller
tillstånd till inresa i riket.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första styc ket 3 eller
andra stycket 1 döms till an svar enligt 23 kap. brottsbalken. Ersättning
som har utgått till den som har begått brott som avses i andra stycket 3 och
4 skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt.
97 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,
till böter döms
1. en utlänning som överträder föreskrifter som har meddelats med stöd
av denna lag och som innehåller förbud för utlänningen att uppehålla sig
utanför en viss ort eller kommun eller ett visst polisdistrikt, eller
2. en utlänning som ö verträder en sådan föreskrift som har meddelats
enligt 74 § andra stycket.
98 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döm s
en utlänning som uppehåller sig i S verige, fastän han enligt ett verkställt
beslut om utvisning enligt 40, 43, 47 eller 48 § inte har haft rätt att åter
vända hit. Detta gäller dock inte utlänningar som har flytt hit för att undgå
politisk förföljelse.
I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än
om det är påkallat från allmän s ynpunkt.
1312
99 § Avvisas eller utvisas en utlänning, är han skyldig att betala kostna
den för sin egen resa till den ort, dit han genom myndighets försorg sänds
eller åläggs resa. Detsamma gäller när en utlänning enligt 94 § genom
polismyndighets försorg förs till en p lats, där han får vista s.
Om en utlänning enligt 82 § förs tillbaka till det fartyg eller luftfartyg med
vilket han har kommit till Sverige eller sätts ombord på ett annat fartyg
¬
eller l uftfartyg med samma innehavare, är innehavaren skyldig att utan
SFS 1984:595
ersättning av staten föra utlänningen ut ur Sverige.
Om en utlänning, som är anställd ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg
eller som utan tillåtelse har följt med detta, lämnar fartyget eller luftfarty
get under dess uppehåll i Sverige, och olovligen reser in i Sverige, är
fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig att svara för de kostnader
som uppstår för det allmänna för utlänningens uppehälle i Sverige under de
närmaste tre månaderna och för hans utresa ur Sverige.
I fråga om ett fartyg med u tländsk innehavare är befälhavaren och den
som har anlitats för inklarering av fartyget skyldiga att på innehavarens
vägnar svara för kostnader enligt tredje stycket, om det inte är uppenbart
oskäligt.
99 a § Fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst,
fastän denne inte har föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd, skall
erlägga en särskild avgift.
För vaije utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av
det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när
överträdelsen upphörde. Har överträdelsen pågått under längre tid än tre
månader, utgör avgiften för vaije utlänning i stället hela basbeloppet.
Avgiften får n edsättas eller efterges, om särskilda omständigheter förelig
ger.
99 b § Frågor om påförande av avgift enligt 99 a § prövas av allmän
domstol e fter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år
efter det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan gäller i tillämp
liga del ar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket
inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem
år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till lä nsstyrelsen inom två månader från det att
beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet.
Betalas inte avgiften inom denna tid, får den jämte restavgift, som beräk
nas enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning
som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder
far dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga
kraft.
Särskilda bestämmelser
100 §5
101 § Beträffande diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära
tjänstemän som är anställda av främmande makter i Sve rige samt deras
familjer och bet jäning liksom främmande makters kurirer tillämpas denna
lag endast i den u tsträckning som regeringen förordnar om detta.
I fråga om andra utlänningar, vilka är berättigade till fö rmåner enligt
lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, iakttas de in
skränkningar som följer av 2-5 §§ i den lagen.
' Paragrafen upphävd genom 1984: 390.
1313
42-SFS 1984
¬
SFS 1984:595
102 § Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen (1971:290) tillämpas i
ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och
återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast när utlänningen är
bosatt eller annars vistas i Sverige.
Bestämmelserna i 17§ förvaltningslagen tillämpas inte beträffande be
slut om visering och arbetstillstånd och inte heller beträffande beslut om
tidsbegränsat uppehållstillstånd i andra fall än som av ses i 14 §.
103 § � r Sverige i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har
befunnit sig i, får reger ingen utfärda särskilda föreskrifter om utlänningars
inresa och uppehåll i riket, utresa ur riket, rätt att ha anställning eller
offentligt förtroendeuppdrag här, avlägsnande från riket samt om omhän
dertagande av utlänningar i anstalt eller förläggning.
Har regeringen i andra fall än då Sverige är i krig utfärdat föreskrifterom
verkställighet av avvisning eller utvisning, vilka avviker från vad som
föreskrivs i 77 och 78§§. eller föreskrifter om omhändertagande av utlän
ningar i anstalt eller förläggning, skall föreskrifterna, om riket inte kommer
i krig, un derställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet.
Annars förlorar de sin verkan. Om föreskrifterna inte godkänns av riksda
gen inom två månader från det att de underställdes, upphör de att gälla.
104 § Regeringen utfärdar föreskrifter om hem sändande av utlänningar,
som har tagits om hand enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmel
ser om vård av unga, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall e ller 35§ lagen (1967:940) angå ende omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda och som inte är flyktingar.
Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får regering
en föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt utfärda de
föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet.
Om utlämning för b rott och om överförande till annat land för verkstäl
lighet av en här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt om utläm ning
till annat nordiskt land för verkställighet av beslut om vård eller beh andling
finns särskilda bestämmelser.
�vergångsbestämmelser
Denna lag^ träder i kraft den 1 j uli 1980, då utlänningslagen (1954:193)
upphör att gälla.
Om ett ärende har anhängiggjorts hos polismyndighet, statens invand
rarverk eller regeringen innan denna lag har trätt i kraft, tillämpas fortfa
rande äldre bestämmelser. Nya lagens bestämmelser om flyktingförklaring
tillämpas dock även i sådana ä renden.
Förekommer i lag eller annan författning uttrycken förpassning eller
förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 38 respektive 40 § i denn a
lag.
1314
'⬢1980:376.
¬
Förekommer i lag elle r annan författning hänvisning till föreskrift, som
SFS 1984:595
har ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den nya bestäm
melsen tillämpas.
Denna lag' träder i kraft de n 1 januari 1983.
1. Har före ikraftträdandet besvär enligt 67 § anhängiggjorts hos en
länsrätt, tillämpas äldre bestämmelser.
2. I fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.
3. Bestämmelserna i 99 a och 99 b §§ tillämpas endast i fråga om överträ
delser som har skett efter ikraftträdandet.
4. Har före ikraftträdandet beslut om utvisning överlämnats till en läns
styrelse för verkställighet, gäller beträffande verkställigheten äldre be
stämmelser.
Denna lag® träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Denna lag' träder i kraft, såvitt avser 33,34,35 och 96§§den ljuli 1984,
och i övrigt den 1 januari 1985.
I fråga om ärenden som har tagits upp hos en polismyndighet före
ikraftträdandet tillämpas 28, 31, 35 och 83 §§ i sin äldre ly delse.
41 § andra meningen och 44 § andra meningen i sin ä ldre lydelse tilläm
pas i fråga om en utlänning som beviljats permanent uppehållstillstånd före
ikraftträdandet.
Punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1982: 1111) om ändring i
utlänningslagen (1980:376) upphör att gälla den 1 januari 1985, då verkstäl
lighetsärendet skall överlämnas till b ehörig polismyndighet.
På regeringens vägnar
ANITA GRADIN
' 1982:1111.
® 1984: 390.
' 1984:595.
Olof Bergqvist
(Arbetsmarknadsdepartementet)
¬