SFS 1975:1358

751358.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Lag

SFS 1975:135S

om ändring i utlänningslagen (1954:193);

utkom från t rycket

Utfärdad den 15 december 1975.

Enligt riksdagens beslut^ föreskrives i fråga om utlänningslagen

(1954:193)2

dels att 38 § och 71 § fjärde stycket skall upphöra att gälla,
dels att i 3�6, 12�14, 16, 16 a, 17, 39, 42 a, 43, 47, 52, 55, 69, 71

och 72 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot

"regeringen" i motsvarande form,

dels att 2, 7, 9�11, 15, 18�20, 26, 29�31, 34, 35, 37, 40, 44, 46,

49�51, 56, 58, 59, 63�65 och 69 a §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 21, 21 a, 48 a, 51 a,

54 a och 60 a §§, av nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från och med

den dag då denna lag träder i kraft.

1 Prop. 1975/76:18, InU 24, rskr 121.

2 Senaste lydelse av 38 § 1971; 1186.

2445

¬

background image

SFS 1975:1358

Inledande bestämmelser

1 § Utlänning äger rätt att, i den utsträckning och på de villkor denna

lag stadgar, inresa till riket och utresa ur riket samt här uppehålla sig
och innehava anställning. Ej må han i annat fall eller i annan ordning

än i denna lag angives tvingas att lämna riket.

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas att utlänning icke i vi­

dare mån underkastas inskränkning i sin frihet än som i varje särskilt

fall finnes vara av nöden.

2 § Politisk flykting skall ej utan synnerliga skäl vägras fristad i riket,

då han är i behov därav.

Såsom politisk flykting anses i denna lag utlänning som i sitt hem­

land löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk för­

följelse förstås att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till
viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på

grund av politiska förhållanden utsattes för förföljelse, som riktar sig

mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock

att på grund av politiskt brott allvarligt straff ålägges honom.

Utlänning som, utan att vara politisk flykting, på grund av de poli­

tiska förhållandena i sitt hemland ej vill återvända dit och som kan

åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför, skall ej utan
särskilda skäl förvägras att vistas i riket. Detsamma skall gälla den som

övergivit krigsskådeplats eller som flytt från sitt hemland för att undgå

förestående krigstjänstgöring (krigsvägrare).

3 §3 Den kontroll över utlänningar, som erfordras för tillämpningen
av denna lag skall, om ej annat följer av tredje stycket, utövas under

ledning av en central utlänningsmyndighet. Regeringen förordnar, vil­
ken myndighet som skall vara central utlänningsmyndighet.

I ärende som avses i denna lag äger den centrala utlänningsmyndig­

heten inhämta yttrande från en nämnd (utlänningsnämnden). Nämnden

skall bestå av tre ledamöter som, jämte en eller flera suppleanter för

var och en av dem, utses av regeringen för viss tid. En av ledamöterna

och suppleant för denne skall vara eller hava varit innehavare av do­

marämbete.

I fråga om utlänningar som avses i 15 § första stycket 2 utövas kon­

troll enligt första stycket under ledning av arbetsmarknadsstyrelsen.

2446

Pass och anmälningsskyldighet

4 § Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall,
därest regeringen så förordnat, vara försedd med pass. Regeringen be­

stämmer, vilka legitimationshandlingar som må gälla såsom pass, samt

föreskriver, i vilka fall svensk myndighet må utfärda pass för politisk
flykting eller annan utlänning.

5 §"1 Vid inresa och utresa skall utlänning, om regeringen ej annor­

lunda förordnat, uppvisa sitt pass för polismyndighet. Utlänning skall

3 Senaste lyd else 19 74; 194,

^ Senaste lydelse 1957: 697,

¬

background image

ock vid inresa och utresa på anfordran lämna polismyndighet de upp-

SFS 1975:1358

lysningar som begäras.

Utlänning som vistas i riket är skyldig att på kallelse av polismyndig­

het personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upplysningar
om sin vistelse i riket. Det åligger honom även att vid anfordran upp­
visa sitt pass för polismyndighet eller polisman.

6 § Regeringen äger utfärda bestämmelser om anmälan av utlännings

vistelse och arbetsanställning i riket.

Tillstånd till inresa och uppehåll i riket

7 § Regeringen äger förordna att utlänning icke utan tillstånd må

inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas som visering eller

uppehållstillstånd.

8 § Visering meddelas för inresa och vistelse i riket viss tid. Vid vise-

ring må göras de förbehåll och meddelas de föreskrifter, som med hän­

syn till inresans syfte och övriga omständigheter finnas påkallade. Vi­
sering må återkallas, om särskilda skäl äro därtill.

9 § Uppehållstillstånd får meddelas för viss tid eller, i fråga om ut­
länning som är fast bosatt i riket, utan tidsbegränsning (permanent

uppehållstillstånd).

10 § Tidsbegränsat uppehållstillstånd medför rätt att vistas i riket den

tid som angivits i tillståndet. Det innefattar icke rätt till inresa, om ej

detta särskilt angivits. Tillståndet må begränsas till att avse uppehåll
endast inom viss del av riket, dock ej mindre del än en kommun, samt
förbindas med de föreskrifter i fråga om byte av bostad och arbetsan­

ställning samt anmälningsskyldighet som i övrigt bedömas behövliga.
Stannar utlänning kvar i riket efter det att hans tillstånd upphört att

gälla, skall han, intill dess nya föreskrifter meddelas för honom, allt­

jämt vara underkastad de föreskrifter som voro förbundna med till­

ståndet.

Beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd får innehålla föreskrift att

utlänningen senast då tiden för tillståndet utgår skall utresa ur riket
(utresebeslut).

Permanent uppehållstillstånd medför rätt att inresa och att vistas i

riket utan tidsbegränsning. Den som innehar sådant tillstånd får uppe­
hålla sig i r iket, även om han saknar pass. Tillståndet får återkallas, om
utlänningens bosättning här upphör.

11

Visering och uppehållstillstånd meddelas av den centrala utlän­

ningsmyndigheten; denna myndighet beslutar även om återkallelse av

permanent uppehållstillstånd.

Visering må ock meddelas av chefen för utrikesdepartementet samt,

i den omfattning regeringen bestämmer, av diplomatisk eller konsulär
myndighet eller polismyndighet. Om återkallelse av visering beslutar

® Senaste lydelse 1968: 755.

2447

⬢ r . ⬢

⬢ \

¬

background image

SFS 1975:1358

den myndighet, som meddelat viseringen; den centrala utlänningsmyn­
digheten äger jämväl återkalla visering, som annan myndighet medde­
lat, dock ej sådan som beviljats av chefen för utrikesdepartementet.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd må, i den omfattning regeringen be­

stämmer, meddelas av polismyndighet; finner polismyndigheten att an­

sökan om uppehållstillstånd icke bör bifallas, skall ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten. Utresebeslut må meddelas endast

av den centrala utlänningsmyndigheten.

12 §<5 Utresebeslut eller beslut, varigenom ansökan om uppehållstill­
stånd lämnas utan bifall på grund av omständighet som enligt 19 §

första stycket 2�5 eller 29 § första stycket kan föranleda avvisning el­
ler utvisning, må icke meddelas utan att yttrande inhämtats från ut­
länningsnämnden.

Uppehållstillstånd, som innebär rätt att vistas a llenast inom en kom­

mun eller ett polisdistrikt, må ej, utan att utlänningsnämndens yttrande

inhämtats, meddelas för längre tid än ett år eller förlängas utöver

nämnda tid. Finner nämnden att inskränkningen i utlänningens rätt att

välja vistelseort icke är behövlig, skall frågan härom underställas rege­
ringen.

12 a §7

13 § Regeringen äger föreskriva att utlänning, som ämnar antaga så­

dan anställning eller utöva sådan verksamhet för vilken arbetstillstånd

fordras, icke äger inresa förr än arbetstillstånd meddelats.

14 § Då det av hänsyn till rikets säkerhet finnes påkallat, äger rege­

ringen inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom visst område.

2448

Arbetstillstånd och anställningst illstånd

15 §8 Regeringen får förordna att utlänning icke utan tillstånd får

1. innehava anställning här i riket eller, i annan egenskap än han­

delsresande, utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands
(arbetstillstånd),

2. innehava anställning som avser befattning på svenskt fartyg i ut­

rikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som

innehar permanent uppehållstillstånd.

16 §8 Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid. Det må avse visst slag

av arbete och förbindas med de övriga föreskrifter som finnas erfor­
derliga. Arbetstillstånd må återkallas, om särskilda skäl äro därtill.

Arbetstillstånd meddelas och återkallas av den centrala utlännings­

myndigheten. I den omfattning regeringen bestämmer må arbetstillstånd

meddelas av polismyndighet eller länsarbetsnämnd; finner polismyn-

8 Senaste lydelse 1968: 755.

Paragrafen upphävd genom 1971: 1186,

8 Senaste lydelse 1974: 194.

8 Senaste lydelse 1968: 755.

¬

background image

digheten eller länsarbetsnämnden att ansökan om arbetstillstånd icke

SFS 1975:1358

bör bifallas, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndig­

heten.

Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd, vilka äro av principiell

betydelse eller eljest av större vikt, skall tillfälle att uttala sig beredas

sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare inom verksamhets­

området.

16 a §1® Anställningstillstånd meddelas för anställning som avser be­

fattning på visst fartyg eller vissa fartyg eller på fartyg som ägas av

visst r ederi. Tillståndet får förbindas med de föreskrifter som behövas.

Tillstånd får återkallas, om särskilda skäl föreligga.

Anställningstillstånd meddelas och återkallas av arbetsmarknadssty­

relsen. Tillstånd får dessutom meddelas

1. av sjömansförmedling som regeringen eller myndighet, som rege­

ringen utser, bestämmer och

2. av svensk utlandsmyndighet som ministern för utrikes ärendena

bestämmer.

17 § Regeringen äger, då det av hänsyn till rikets säkerhet finnes på­

kallat, förordna att utlänning icke utan tillstånd av regeringen eller den
centrala utlänningsmyndigheten må anställas i visst företag eller i före­

tag av viss art.

Angående förbud för utlänning att innehava vissa anställningar gäUer

vad särskilt är stadgat.

Avvisning

18 §11 Utlänning, som ankommer till riket, må avvisas,

1) om han icke, då så fordras, innehar pass och tillstånd att inresa i

riket samt, därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island eller

Norge, jämväl tillstånd att inresa dit;

2) om han söker undandraga sig att vid inresan för polismyndighet

uppvisa si tt pass och till denna lämna begärda upplysningar; eller

3) om han vid inresan mot bättre vetande lämnar polismyndighet

oriktig uppgift rörande förhållande, som kan inverka på hans rätt att
inresa eller om han vid i nresan svikligen förtigit sådant förhållande.

19

Utlänning må ock avvisas,

1) om han kan antagas komma att sakna erforderliga medel för sin

vistelse h är i riket eller, därest han ämnar besöka Danmark, Finland,

Island eller Norge, för sin vistelse därstädes ävensom för sin hemresa;

2) om han ämnar söka sitt uppehälle här i riket eller i Danmark, Fin­

land, Island eller Norge och det skäligen kan antagas att han icke kom­

mer att ärligen försörja sig;

3) om han, enligt vad känt är, under de senast förflutna två åren yr­

kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans otuktiga lev­
nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig i nförsel eller utförsel;

10 Senaste lydelse 1974:194.

11 Senaste lydelse 1961: 674.

12 Senaste lydelse 1969: 233.

2449

154-SFS 1975

/T' . v. .V-f

¬

background image

SFS 1975:1358

4) om han tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff

och det skäligen kan befaras att han kommer att här i riket eller i Da n­

mark, Finland, Island eller Norge fortsätta brottslig verksamhet;

5) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest

skäligen kan befaras att han kommer att här i riket eller i Danmark,
Finland, Island eller Norge bedriva sabotage, spioneri eller olovlig un­
derrättelseverksamhet; eller

6) om i lag eller med stöd av lag bestämmelse meddelats därom med

anledning av resolution, som antagits av Förenta Nationemas säkerhets­

råd.

Utlänning må jämväl, på begäran av den centrala utlänningsmyndig­

heten i Danmark, Finland, Island eller Norge, avvisas i annat fall, om

det kan antagas att han eljest begiver sig till det land, som framställt

sådan begäran.

Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar visering

eller uppehållstillstånd.

20 §^3 Utlänning som ankommer till riket skall avvisas, om det finnes

grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för organisation

eller grupp som avses i a ndra stycket och det tillika med hänsyn till vad

som är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara

att han här i riket medverkar till handling som avses i nämnda stycke.

I första stycket avses organisation eller grupp som, med hänsyn till

vad som är känt om dess verk samhet, kan befaras utanför sitt hemland

använda våld, h ot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan
gärning här i riket.

Rikspolisstyrelsen upprättar förteckning över utlänningar som enligt

vad i första stycket sägs skall avvisas. Regeringen bestämmer vilka or­

ganisationer eller grupper som därvid komma i fråga.

21 §" Avvisning enligt 1 8 eller 19 § skall ske vid utlännings ankomst
till riket eller omedelbart därefter; avvisning med stöd av 19 § må dock

ske intill tre månader efter ankomsten. Beslut om avvisning meddelas
av polismyndighet.

När utlänning, vilken upptagits på förteckning som avses i 20 § tredje

stycket och ej innehar visering eller uppehållstillstånd, ankommer till

riket, skall polismyndigheten omedelbart meddela beslut om hans avvis­
ning, om ej annat följer av 21 a § tredje stycket. Uppkommer hos polis­
myndigheten fråga om avvisning enligt 20 § av annan utlänning än som
nu nämnts, skall ärendet hänskjutas till den centrala utlänningsmyndig­

heten, som med eget yttrande underställer regeringen ärendet. I ärende

som prövas av regeringen skall förhör hållas.

2450

21 a § Finner polismyndigheten skäl till avvisning föreligga i fall som
avses i 18 eller 19 § men påstår utlänningen att han i det land, från

vilket han kommit, löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse el­

ler risk att sändas till krigsskådeplats eller straffas för att han övergivit

krigsskådeplats eller eljest vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock

13 Senaste lydelse 1973: 274.

14 Förutvarande 21 § upphävd genom 1971: 1186,

¬

background image

att han där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sän d till land, i vilket

SFS 1975:1358

han löper sådan risk, och är påståendet icke uppenbart oriktigt, skall

ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten. Detsamma
skall gälla när utlänning påstår sig icke vilja återvända till hemlandet

på grund av de politiska förhållandena där och de omständigheter han

åberopar till stöd härför icke kan lämnas utan avseende. Den centrala
utlänningsmyndigheten har att, efter utlänningsnämndens hörande, be­

sluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyn­

digheten uppenbart att avvisning ej bör ske eller är ärendet synnerligen

brådskande, må beslut meddelas utan att yttrande inhämtas från utlän­

ningsnämnden.

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, då anledning förekommer

till avvisning enligt 19 § andra stycket ävensom då polismyndigheten

finner det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning
förekommer, bör avvisas.

I fall som avses i 21 § andra stycket första meningen skall ärendet

under de förutsättningar som anges i första stycket av förevarande pa­
ragraf hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som med
eget yttrande underställer regeringen ärendet.

Förpassning

22 § Utlänning, som uppehåller sig i riket utan att, då så fordras, in-
nehava pass och tillstånd att vistas här, må förpassas ur riket.

23 § Beslut i förpassningsärende meddelas, efter utlänningsnämn­

dens hörande, av den centrala utlänningsmyndigheten. Finner den cen­

trala utlänningsmyndigheten uppenbart att förpassning ej bör ske eller

föreligger beslut som avses i 12 § första stycket, må beslut meddelas

utan att yttrande inhämtas av utlänningsnämnden.

24 § Utlänningen må, när särskilda skäl därtill föreligga, i förpass-

ningsbeslutet förbjudas att under viss tid återvända till riket utan till­

stånd av den centrala utlänningsmyndigheten.

15

25 §

Förvisning

26 §10 Finnes utlänning hava begått brott, å vilket fängelse i mer än ett
år kan följa, eller undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn som

ådömts utlänning för sådant brott, och kan det på grund av gärningens
beskaffenhet och övriga omständigheter befaras att han kommer att här

i riket fortsätta brottslig verksamhet eller föranleder brottet eljest att

han icke bör få kvarstanna, må domstolen förvisa honom ur riket.

Vid bedömande om utlänning bör förvisas skall hänsyn tagas till

utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till längden av den
tid han vistats i riket. Utlänning, som när åtalet väcktes sedan minst

"Paragrafen upphävd genom 1 971; 1186.

" Senaste lydelse 1964: 205.

2451

¬

background image

'⬢ -t-w 4!

,

SFS 1975:1358

ett år innehade permanent uppehållstillstånd eller som vid n ämnda tid­

punkt sedan minst fem år tillbaka var bosatt i riket, må förvisas en­

dast om synnerliga skäl äro därtill.

Förvisas utlänning, skall det men han därigenom lider beaktas vid

bestämmande av annan påföljd för brottet. Förordnar domstol enligt 34

kap. brottsbalken om förändring av påföljd, som ådömts jämte förvis­

ning, må ock meddelas det beslut i fråga om förvisningen, som därav
påkallas.

27 § Vad i 26 § stadgas för det fall att utlänning finnes hava begått
brott, varå fängelse i mer än ett år kan följa, skall äga motsvarande

tillämpning, om utlänning finnes hava begått brott, varå enligt denna
lag eller enligt författning, utfärdad med st�d d ärav, kan följa fängelse,

samt omständigheterna vid gärningens begående äro försvårande eller

han under de före gärningen senast förflutna två åren funnits skyldig

till brott av samma slag.

28 § Dom eller beslut om förvisning skall innehålla förbud för ut­

länningen att återvända till riket. Förbudet må begränsas till att gälla

viss tid. I domen eller beslutet skall erinras om den påföljd som över­
trädelse av förbudet kan medföra enligt 66 §.

Utvisning

29 §1' Utlänning må utvisas ur riket,

1) om han yrkesmässigt b edriver otukt eller eljest underlåter att efter

förmåga söka ärligen försörja sig;

2) om han är hemfallen åt alkoholmissbruk eller narkotikamissbruk

och finnes i följd därav vara farlig för annans personliga säkerhet eller
föra ett grovt störande levnadssätt;

3) om han av tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan

undandrager sig att uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller

mot enskild person;

4) om han under loppet av de senast förflutna fem åren utom riket

genom dom som äger laga kraft blivit dömd till frihetsstraff för brott,

varför utlämning må ske enligt svensk lag, eller undergått honom ome­
delbart ådömt frihetsstraff för sådant brott och det på grund av gär­
ningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han
kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet; eller

5) om sådana omständigheter föreligger som avses i 20 § första och

andra styckena.

Vid bedömande om utlänning bör utvisas enligt första stycket 1�4

skall hänsyn tagas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden

samt till längden av den tid han vistats i riket. Utlänning, som sedan

minst ett år innehar permanent uppehållstillstånd eller som sedan minst

fem år tillbaka är bosatt i riket, må endast om synnerliga skäl föreligga

utvisas med stöd av första stycket 1�4.

2452

" Senaste lydelse 1968: 755.

¬

background image

30 §18 Beslut om utvisning enligt 29 § första stycket 1�4 meddelas

SFS 1975: 1358

av länsrätt. Påstående av utlänning att han är politisk flykting prövas
enligt 58 § i samband med verkställigheten av beslutet. Vad nu sagts
gäller även när utlänningen påstår att det föreligger annan sådan om­
ständighet som anges i 2 §.

Beslut om utvisning enligt 29 § första stycket 5 meddelas av rege­

ringen. I ärendet skall inhämtas yttrande från den centrala utlännings­
myndigheten, om ej hinder möter på grund av att ärendet är synnerli­

gen brådskande.

31 §18 I ärende hos länsrätt angående utvisning skall, om utlänningen

begär det, muntlig förhandling hållas. Det åligger länsrätten att i god
tid innan beslut om utvisning meddelas underrätta utlänningen om hans
rätt att påkalla sådan förhandling.

Vid muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i ärende angående

utvisning äga 41 §, 42 § första och andra styckena samt, såvitt avser all­
mänt ombud och tolk, 42 a § tredje och fjärde styckena motsvarande
tillämpning. Utöver vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen

(1971:291) äg er domstolen förordna att förhandlingen skall hållas inom

stängda dörrar, då det påkallas av omständigheterna.

I ärende hos r egeringen om utvisning enligt 29 § f örsta stycket 5 skall

förhör hållas.

32 § Beslut om utvisning skall innehålla förbud för utlänningen att

återvända till riket. Förbudet må begränsas till att gälla viss tid. I be­

slutet skall erinras om den påföljd som överträdelse av förbudet kan

medföra enligt 66 §.

33 §20

34 § När det finnes påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, får rege­

ringen utvisa utlänning och förbjuda honom att återvända till riket el­

ler ock föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om hans vistelse­
ort. byte av bostad och arbetsanställning samt anmälningsplikt.

I ärende om utvisning enligt denna paragraf skall förhör hållas.

Särskilda tvångsåtgärder

35 § Skall enligt 21 a § tredje stycket ärende om avvisning understäl­

las regeringen, skall polismyndigheten taga utlänningen i förvar.

Föreligger i annat fall än som avses i f örsta stycket sannolika skäl för

avvisning, förpassning eller utvisning eller uppkommer fråga om verk­

ställighet av sådan åtgärd eller av förvisning och kan det med hänsyn

till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter
skäligen befaras att han kommer att hålla sig undan eller här bedriva

brottslig verksamhet eller är hans identitet oklar, äger den myndighet

som handlägger ärendet förordna att han skall tagas i förvar. Om det

befinnes tillräckligt, kan myndigheten i stället ålägga honom att på vis-

is Senaste lydelse 1971:1186.

18 Senaste lydelse 1973:123.

20 Paragrafen upphävd genom 1971: 1186.

2453

¬

background image

SFS 1975:1358

sa tider anmäla sig hos polismyndighet i orten eller föreskriva annat

villkor som erfordras för att hålla honom under uppsikt. Fullgör utlän­
ning icke vad som sålunda ålagts honom, kan han tagas i förvar.

�r fara i dröjsmål får åtgärd enligt andra stycket vidtagas av polis­

myndighet, även om ärendet handlägges av annan myndighet. Skall en­

ligt 21 § andra stycket andra meningen ärende om avvisning understäl­

las regeringen eller uppkommer fråga om utvisning enligt 29 § första

stycket 5, får polismyndighet även i annat fall taga utlänningen i förv ar
eller ställa honom under uppsikt. Anmälan om åtgärden skall skynd­
samt göras hos den myndighet som handlägger ärendet, och det åligger
denna myndighet att omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

Utlänning får icke kvarhållas längre tid än två veckor eller, när be­

slut meddelats om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, två

månader från det han togs i förvar, om icke synnerliga skäl föreligga

därtill. Innan beslut härom meddelas skall hållas förhör eller, om för­

valtningsdomstol handlägger ärendet, muntlig förhandling. Beslut om

kvarhållande i förvar gäller för varje gång icke längre tid än två
veckor eller, när beslut meddelats om avvisning, förpassning, förvisning

eller utvisning, två månader från beslutets dag.

36 § Då beslut meddelas om avvisning, förpassning eller utvisning

av utlänning, som hålles i förvar eller står under uppsikt, skall den

myndighet som meddelar beslutet pröva om utlänningen, till dess verk­

ställighet sker, alltjämt skall hållas i fö rvar eller under uppsikt.

S fjärde stycket anges beslut

37 § Meddelas icke inom tid som i 35 §

om kvarhållande i förvar eller förekommer annars ej längre skäl att

hålla utlänningen i förvar eller under uppsikt, skall åtgärden omedel­
bart upphävas.

38 §-^1

Förhör

39 §-- Då enligt föreskrift i denn a lag förhör skall hållas eller då rege­
ringen, den centrala utlänningsmyndigheten, utlänningsnämnden eller
länsstyrelse eljest finner anledning hålla förhör i ärende enligt denna
lag, skall vad i 40�4 2 a §§ sägs äga ti llämpning.

40 § Förhör skall hållas av den myndighet som handlägger ärendet.
Den centrala utlänningsmyndigheten äger dock i ärende, som myndig­
heten handlägger, överlämna åt utlänningsnämnden eller länsstyrelse

att hålla förhör. I ärende, som handlägges av regeringen, utser rege­

ringen eller myndighet som regeringen bestämmer förhörsmyndighet.

Utlänningsnämnden äger uppdraga åt ledamot eller suppleant att

hålla förhör.

2454

-1 Paragrafen upph ävd genom de nna lag.

Senaste lydelse 1973: 123.

¬

background image

41 § Förhörsmyndighet äger, då det finnes erforderligt, uppdraga

SFS 1975:1358

åt polismyndighet eller särskilt utsedd person att vid förhöret vara all­
mänt ombud.

42 § Utlänningen så ock annan person, som skall höras, skola kallas
till förhöret. Hålles utlänningen i f örvar, skall förhörsmyndigheten för­

ordna om hans inställande. Har kallelse delgivits minst fyra dagar före

förhöret och utebliver den kallade utan anmält laga förfall, må för­

hörsmyndigheten förordna om hans hämtande; förordnande om hämt­
ning av annan än utlänningen må dock icke meddelas med mindre syn­
nerliga skäl äro därtill.

Vid f örhöret skola de omständigheter som kunna inverka på ärendets

avgörande noga utredas. Tillfälle skall beredas utlänningen att angiva
sin ståndpunkt och uttala sig om åberopade omständigheter.

Vid fö rhör skola förhandlingarna vara offentliga, om utlänningen be­

gär det och förhörsmyndigheten icke finner omständigheterna föranleda
till annat.

42 a §23 Hålles förhör med utlänningen får denne tillerkännas ersätt­

ning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, i den mån

det med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden, den tid han vistats i

riket samt omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Förskott på ersätt­
ningen får beviljas.

Har annan än utlänningen på förhörsmyndighetens kallelse inställt

sig för att höras, har han rätt till ersättning av allmänna medel för

kostnad för sin inställelse. På ersättning för kostnad för resa och uppe­
hälle får förskott beviljas.

Allmänt ombud eller tolk äger av allmänna medel erhålla arvode

samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan, om ej uppdraget fullgjorts
i tjänsten.

Fråga om ersättning eller förskott prövas av förhörsmyndigheten. På

utlänningsnämndens vägnar får beslut om förskott fattas av ordföran­
den. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av re­
geringen.

43 §2-1 Finnes i ärende enligt denna lag att utredning vid domstol er­
fordras rörande omständighet av betydelse för ärendets avgörande, äger

regeringen förordna, att förhör härom skall hållas vid allm än underrätt.

Vid förhöret skall lämplig person, som den centrala utlänningsmyn­

digheten förordnar, vara tillstädes såsom allmänt ombud. Rätten skall

kalla utlänningen till förhöret, om han är på fri fot, och eljest ombe­

sörja att han inställes vid rätten. Hörsammar icke utlänning som är på
fri fot kallelse att inställa sig, må rätten förordna att han skall hämtas.

Rätten äger, då det påkallas av omständigheterna, förordna att för­

höret skall hållas inom stängda dörrar. Om ersättning till utlänningen
och annan för inställelse till förhöret samt om ersättning till allmänt

ombud och tolk äga bestämmelserna i 42 a § motsvarande tillämpning.
I övrigt skall med de begränsningar som angivas i 14 § förvaltningsla-

23 Senaste lydelse 1973: 123.

24 Senaste lydelse 1973: 123.

2455

¬

background image

SFS 1975:1358

gen (1971:290), beträffande förhöret i tillämpliga delar gälla vad om

rättegång i brottmål är stadgat; förhöret skall anses som bevisupptag­
ning utom huvudförhandling.

2456

Fullföljd av talan m. m.

44 §-5 Polismyndighets beslut om avvisning må överklagas av utlän­

ningen.

Klagan föres hos den centrala utlänningsmyndigheten genom besvär.

Förvaltningsdomstols beslut om utvisning må överklagas av utlän­

ningen. Klagan föres enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen

(1971:291).

Om klagan rörande förvisning gäller vad eljest är stadgat om klagan

över allmän domstols dom eller beslut.

45 § Innan den centrala utlänningsmyndigheten meddelar beslut i

avvisningsärende, som efter besvär kommit under myndighetens pröv­
ning, skall utlänningsnämnden höras. Finner den centrala utlännings­
myndigheten uppenbart att avvisning ej bör ske, må beslut meddelas utan

att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

46 §-'^ �ver den centrala utlänningsmyndighetens beslut om avvisning

eller förpassning så ock dess beslut i tillståndsärende, i vilket utlän­
ningsnämndens yttrande inhämtats på grund av 12 § första stycket, må
klagan föras av utlänningen. Klagan föres hos regeringen genom be­

svär.

Vad sålunda stadgats skall ej gälla beslut om förpassning i fall då ut­

länningsnämndens yttrande i ärendet ej fordras.

46 a § Talan mot beslut om ersättning enligt 42 a § föres hos kam­
marrätten genom besvär. Talan mot kammarrättens beslut föres enligt

bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

47 § Den centrala utlänningsmyndigheten äger, om den finner sär­
skilda skäl föreligga därtill, överlämna ärende till regeringens avgöran­
de. Sådant överlämnande skall ske, då utlänningsnämnden hemställt

därom.

�verlämnas ärende till regeringens avgörande, skall den centrala ut­

länningsmyndigheten bifoga eget utlåtande.

48 § Utlänning som äger klaga över beslut om avvisning, förpass­

ning eller utvisning må avgiva förklaring att han avstår från talan mot

beslutet och medgiver att åtgärden må verkställas (nöjdförklaring). Så­

dan förklaring avgives inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför
polismyndighet eller styresman vid fångvårdsanstalt eller föreståndare
för häkte eller den som är i styresmannens eller föreståndarens ställe.

Såvitt avser beslut om utvisning må nöjdförklaring avgivas även inför

länsrätt eller kammarrätt. Förklaring inför annan myndighet än den

som meddelat beslutet må dock avgivas endast om utskrift av beslutet

Senaste lydelse 1971: 1186,

Senaste lydelse 1971: 1186.

¬

background image

eller bevis om dess innehåll såvitt angår utlänningen finnes att tillgå

SFS 1975:1358

ij|

för den som mottager förklaringen.

!,

Nöjdförklaring må ej återtagas. Har utlänningen, innan förkla­

ringen avgives, fu llföljt talan mot beslutet, skall denna talan anses åter-

i

kallad genom förklaringen.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp­

ning i fråga om dom eller beslut, såvitt däri meddelats förordnande om

förvisning. Nöjdförklaring beträffande domen eller beslutet må avgivas,
förutom inför myndighet som angives i f örsta stycket, jämväl inför den

!

domstol som meddelat domen eller beslutet eller eljest inför allmän un­
derrätt.

;

48 a § Beslut enligt 35 § andra eller fjärde stycket om tagande eller

kvarhållande i förvar får överklagas av utlänningen. Vad nu sagts gäl­

ler ej beslut som meddelats av regeringen. Har beslutet meddelats av

polismyndighet, föres klagan hos länsrätt. Har beslutet meddelats av
den centrala utlänningsmyndigheten eller av länsstyrelse, föres klagan
hos kammarrätt. �ver förvaltningsdomstols beslut föres klagan enligt

bestämmelserna i för valtningsprocesslagen (1971:291).

Klagan enligt första stycket får föras särskilt och är ej inskränkt till

viss tid.

49 §-" Klagan över beslut i ärende enligt denna lag må endast föras i
fall som anges i 44, 46, 46 a, 48 a och 59 §§.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må klagan föras över beslut

om avvisande av ombud eller biträde samt beslut i jävsfråga. Sådan

klagan må föras särskilt.

�&terbrytande av beslut m. m.

50 § Har utlänning i ärende om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd

mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller svikligen förtigit visst

förhållande och har han därigenom föranlett att tillståndet beviljats
honom, äger den centrala utlänningsmyndigheten, efter utlännings­

nämndens hörande, förordna att tillståndet skall upphöra att gälla.

51 § Kan beslut om förvisning icke verkställas eller föreligger eljest,

vare sig beslutet verkställts eller icke, skäl att beslutet icke längre skall

lända till efterrättelse, äger regeringen upphäva beslutet i dess helhet
eller i viss del eller ock medge att utlänningen utan hinder av beslutet
får vistas i rik et.

Första stycket äger, med det undantag som anges i tredje stycket,

motsvarande tillämpning i fråga om beslut om avvisning, förpassning
eller utvisning, som på grund av omständighet som icke tidigare prövats

finnes icke längre böra lända till efterrättelse.

Meddelar regeringen beslut om avvisning enligt 20 § eller utvisning

enligt 29 § första stycket 5 men möter på grund av vad i 53�54 a §§

sägs hinder mot verkställighet av beslutet eller föreligger annars särskild

Senaste lydelse 1973: 123.

2457

¬

background image

SFS 1975:1358

anledning att verkställighet ej bör äga rum, skall förordnas att verk­

ställighet tills vidare ej får ske. Beslut om avvisning eller utvisning som

nu avses eller förordnande att verkställighet av sådant beslut ej får ske

skall omprövas när anledning förekommer därtill.

Upphäves beslut enligt första eller andra stycket eller medges utlän­

ningen rätt att utan hinder av beslutet vistas här i riket, får regeringen

i samband därmed meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och

villkor för utlänningens vistelse i riket som anges i 34 §.

Skall verkställighet icke ske i fall som avses i tredje stycket eller har

i a nnat fall meddelats beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller

utvisning som ej kan verkställas och föreligger beträffande utlänningen

sådana omständigheter som avses i 20 § första och andra styckena, får

regeringen meddela föreskrifter som avses i fjärde stycket. I ärende

som nu nämnts skall förhör hållas.

51 a § Uppkommer fråga som avses i 51 § får det statsråd, som ansva­

rar för ärenden enligt denna lag, besluta att verkställighet ej skall ske

innan regeringen meddelat slutligt beslut i ärendet. Sådant beslut får

även meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten. Det åligger där­

vid den centrala utlänningsmyndigheten att genast underrätta rege­

ringen om den vidtagna åtgärden och, om ärendet ännu icke kommit

under regeringens prövning, anmäla ärendet.

52 § Tillstånd för utlänning att utan hinder av förvisning eller utvis­

ning göra kort besök i riket för angelägenhet av synnerlig vikt må med­

delas av regeringen eller den centrala utlänningsmyndigheten.

2458

Verkställighet

53 § Utlänning må icke vid verkställighet av avvisning, förpassning,

förvisning eller utvisning befordras till land, där han löper risk a tt bliva

utsatt för politisk förfölj else, och ej heller till land, där han icke utnju-

ter trygghet mot att bliva sänd till lan d, i vilket han löper sådan risk.

54 § Utan hinder av vad i 53 § stadgas må utlänningen kunna beford­

ras till land som där sägs, om han genom synnerligen grov brottslighet

ådagalagt, att hans kvarblivande här skulle innebära en allvarlig fara
för allmän ordning och säkerhet, och den förföljelse som hotar honom

i sådant land icke innebär fara för hans liv och ej heller eljest är av

särskilt svår beskaffenhet samt han icke kan befordras till annat land.

Har utlänning här eller annorstädes bedrivit verksamhet, som inne­

burit fara för rikets säkerhet, och finnes anledning antaga att han här

skulle fortsätta dylik verksamhet, må han befordras till land, som i 53 §
sägs, såframt han icke kan befordras till annat land.

54 a § Krigsvägrare må icke vid verkställighet av avvisning, förpass­

ning, förvisning eller utvisning befordras till land där han löper risk a tt

sändas till krigsskådeplats och ej heller till land där han icke åtnjuter

trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk. Be­

fordran till sådant land får dock ske om han icke kan befordras till
annat land och särskilda skäl för verkställighet föreligga.

/

¬

background image

Anför i annat fall utlänning som avses i 2 § tredje stycket synnerliga

SFS 1975: 1358

skäl för att han icke skall sändas till sitt hemland, må han icke vid

verkställighet befordras dit eller till land, i vilket han löner risk att
bliva sänd till sitt hemland.

55 §-® Utlänning som avvisas bör befordras till land, varifrån han an­
kommit hit, och utlänning som förpassas, förvisas eller utvisas bör be­
fordras till sitt hemland eller, om detta icke kan utrönas, till land, från
vilket h an ankommit hit. Möter hinder mot verkställighet som nu sagts

eller föreligga eljest särskilda skäl däremot, må utlänningen befordras

till det land som finnes lämpligast.

Vad i första stycket sägs utgör icke hinder för att utlänning, som an­

kommit till riket från Danmark, Finland, Island eller Norge, i enlighet

med överenskommelse, som regeringen träffat med sagda länder, be­
fordras till något av dem.

56 § Avvisas ut länning, som ankommit hit med fartyg eller luftfartyg,

må han återföras till f artyget eller luftfartyget, om detta omedelbart el­
ler inom den närmaste framtiden skall avgå till utlandet; han må ock

sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samme innehavare.

Vad nu sagts skall även gälla verkställighet av förpassning eller utvis­
ning, såframt utlänningen underlåtit att vid inresan uppvisa sitt pass för
polismyndighet och beslut om åtgärden meddelats inom sex månader

efter inresan.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla, om fartyget eller luftfartyget

skall avgå till land, till vilket utlänningen med tillämpning av 53�54 a

§§ ej må befordras.

57 § Beslut om avvisning, som meddelats av polismyndighet vid ut­

länningens ankomst till riket eller omedelbart därefter, skall gå i verk­

ställighet utan hinder av anförda besvär.

Dom eller beslut om förvisning må, ehuru domen eller beslutet ej

vunnit laga kraft, verkställas om utlänningen avgivit nöjdförklaring.

58 §-ö Avvisning skall så snart det kan ske verkställas av polismyn­
dighet. Verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning ankom­

mer på länsstyrelse. I fall som avses i 20 § eller 29 § första stycket 5

äger regeringen förordna annorlunda.

Påstår utlänningen att han i det land, till vilket han skulle befordras,

löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller risk att sändas till

krigsskådeplats eller straffas för att han �vergivit krigsskådeplats eller
eljest vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock att han där icke åtnju­

ter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk,

och är påståendet icke uppenbart oriktigt, skall, utom i fall som avses
i 20 § och 29 § första stycket 5, ärendet underställas den centrala utlän­

ningsmyndigheten. Detsamma skall gälla när utlänning påstår sig ej vil­

ja återvända till hemlandet på grund av de politiska förhållandena där

och de omständigheter han åberopar till stöd härför icke kan lämnas

Senaste lydelse 1961:674.

Senaste lydelse 1973: 274.

2459

A'- ^

¬

background image

\

SFS 1975:1358

utan avseende. Underställning skall dock ej ske, om påståendet enligt

de; beslut som förekommer till verkställighet redan är prövat. Den
centrala utlänningsmyndigheten har att, efter utlänningsnämndens hö­

rande, besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala ut­

länningsmyndigheten uppenbart att verkställighet ej bör ske eller är
ärendet synnerligen brådskande, må beslut meddelas utan att yttrande

inhämtas från utlänningsnämnden.

Framställer utlänningen i fall som avses i 20 § eller 29 § första stycket

ö sådant påstående som avses i andra stycket av förevarande paragraf,

skall ärendet hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som

med eget yttrande underställer regeringen ärendet. Vad nu sagts skall

dock ej gälla i äre nde om verkställighet av beslut varigenom påståendet

redan prövats.

Avser verkställighet, som enligt andra stycket underställts den centrala

utlänningsmyndigheten, förpassning och har förhör icke hållits i för-

passningsärendet, skall, om utlänningen begär det, förhör hållas. Det

åligger den centrala utlänningsmyndigheten att, innan ärendet avgöres,

underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla förhör. I ärende som
enligt tredje stycket prövas av regeringen skall förhör hållas.

Finner den centrala utlänningsmyndigheten anledning till verkställig­

het enligt 54 §, skall frågan härom underställas regeringen.

59

Har fråga om verkställighet enligt 58 § andra stycket under­

ställts den centrala utlänningsmyndigheten, äger utlänningen föra kla­

gan över myndighetens beslut.

Klagan fö res hos regeringen genom besvär.

60 § Möter svårighet vid verkställighet eller är det tvivelaktigt huru

verkställighet skall ske, skall ärendet underställas den centrala utlän­
ningsmyndigheten. Har den centrala utlänningsmyndigheten meddelat

beslut om avvisning eller förpassning, äger myndigheten lämna närmare

anvisningar för verkställigheten.

Vägrar fartygs eller luftfartygs befälhavare i fall som avses i 56 ^ att

mottaga utlänningen, äger länsstyrelsen förelägga lämpligt vite.

60 a § Beslut om avvisning, fö rpassning, förvisning eller utvisning an­

ses verkställt när utlänningen, sedan han fått del av beslutet, lämnat

riket.

Beslut om avvisning, förpassn ing eller utvisning förfaller, om det icke

har verkställts inom två år från det beslutet vann laga kraft. Vad nu

sagts gäller ej beslut om avvisning enligt 20 § eller utvisning enligt 29 §

första stycket 5.

Har utlänning ej kunnat anträffas för verkställighet av beslut 5om

avses i andra stycket första meningen inom tid som där anges och upp­

kommer därefter fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den

prövningen antagas att inom angivna tid skett verkställighet enligt första

stycket, om annat ej visas.

2460

⬢I" Senaste lydelse 1971: 1186.

¬

background image

61 § �&tervänder utlänning, som blivit förvisad eller utvisad ur riket.

SFS 1975: 1358

utan att vara berättigad därtill, skall beslutet om förvisning eller utvis­
ning på nytt verkställas. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om förpassning, då beslutet därom innehåller förbud för utlän­
ningen att under viss tid återvända till riket.

62 § Därest utlänning, som enligt en med stöd av denna lag meddelad
föreskrift icke äger uppehålla sig utanför viss ort. viss kommun eller

visst polisdistrikt, anträffas på annan plats, skall han genom polismyn­

dighetens försorg föras till plats, där han äger vistas.

Straff och ersättningsskyldighet

63 §31 Underlåter utlänning, som utan erforderligt tillstånd uppehåller
sig i riket, att göra ansökan om tillstånd; eller

innehar utlänning sådan anställning eller utövar han sådan verksam­

het, för vilken arbetstillstånd fordras, utan att hava sådant tillstånd,

dömes till d agsböter.

Den som har utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erford­

ras, har arbetstillstånd eller anställningstillstånd, dömes till dagsböter
eller, d är omständigheterna äro försvårande, till fängelse i högst ett år.

64 § Den som icke gör anmälan, vilken är föreskriven i författning,

utfärdad med stöd av denna lag, eller som i sådan anmälan eller i an­

sökningsärende enligt denna lag eller sådan författning mot bättre vetan­
de lämnar oriktig uppgift eller svikligen förtiger förhållande av be­

tydelse;

den som hjälper utlänning att inkomma i riket i st rid mot föreskrift

i denna lag eller i författning, utfärdad med stöd d ärav;

utlänning som, i annat avseende än beträffande skyldighet att hava

pass, tillstånd att inresa, tillstånd att vistas i riket eller arbetstillstånd,
överträder bestämmelserna i d enna lag eller vad med stöd av lagen blivit

föreskrivet; samt

utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans av­

visning, förpassning, förvisning eller utvisning,

dömes till dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande,

till fängelse i högst sex månader.

Till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande,

till dagsböter dömes, utan hinder av första stycket,

den som hjälper sådan utlänning att inkomma i riket beträffande

vilken för eligga omständigheter som avses i 20 § första och andra styc­

kena samt

utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning

enligt 20 § eller utvisning enligt 29 § första stycket 5.

65 §32 överträder utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna

lag, att han icke må uppehålla sig utanför viss ort, viss kommun eller

3^ Senaste lydelse 1974: 194.

32 Senaste lydelse 1973: 163.

2461

¬

background image

\

SFS 1975: 1358

visst polisdistrikt, eller överträder utlänning föreskrift som meddelats

enligt 51 § femte stycket, dömes till fängelse i högst ett år eller, där

omständigheterna äro mildrande, till dagsböter.

66 § Uppehåller sig utlänning i riket, ehuru han enligt verkställt be­

slut om förvisning eller utvisning icke ägt återvända, dömes till fängel­
se i högst ett år. Till ansvar skall dock ej dömas, om utlänningen flytt

hit för att undgå politisk f örföljelse.

67 § Avvisas, förpassas, förvisas eller utvisas utlänning, är han skyl­
dig att gälda kostnaden för sin befordran till den ort, dit han sändes
genom myndighets försorg. Vad nu sagts skall ock gälla, då utlän­
ning enligt 62 § genom polismyndighets försorg föres till plats, där han

äger vistas.

�terföres i fall som avses i 56 § utlänning till fartyg eller luftfartyg,

med vilket han hit ankommit, eller sättes han ombord på annat fartyg

eller luftfartyg enligt vad där sägs, är dess innehavare skyldig att utan
ersättning av statsverket föra utlänningen ur riket.

Därest utlänning, som är anställd ombord å fartyg eller luftfartyg

eller som utan tillåtelse medföljt detta, lämnar fartyget eller luftfar­

tyget under dess uppehåll här i riket och olovligen inreser i riket, är
fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig att svara för de kostna­
der som åsamkas det allmänna för utlänningens uppehälle här i riket

under de närmaste tre månaderna och för hans befordran ur riket.

I fråga om fartyg som har utländsk innehavare äro befälhavaren och

den som anlitats för inklarering av fartyget pliktiga att, om det ej är
uppenbart obilligt, på innehavarens vägnar svara för kostnad som i

tredje stycket sägs.

Särskilda bestämmelser

68 § Med polismyndighet avses i denna lag jämväl länspolischefen.

Vad i lagen sägs om polismyndighet gäller även den, som länsstyrelsen

särskilt förordnat att fullgöra vad enligt lagen åligger polismyndighet.

69 §3- Beträffande främmande makters i Sverige anställda diplomatiska

och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning
och beträffande främmande makters kurirer tillämpas denna lag endast
i den mån regeringen förordnar.

I fråga om annan utlänning, som är berättigad till förmåner enligt

lagen den 16 december 1966 (nr 664) med vissa bestämmelser om immu­

nitet och privilegier, iakttagas de inskränkningar som följa av 1, 3 eller

4 § nämnda lag.

69 a §3-' Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen (1971: 290) äga till-
lämpning i ärende om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbets­

tillstånd och återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast om ut­
länningen är bosatt eller eljest vistas inom riket.

2462

Senaste lydelse 1966; 666,

Senaste lydelse 1971: 1186.

¬

background image

Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1971: 290) äga icke tillämp-

SFS 1975:1358

ning beträffande beslut angående visering och arbetstillstånd och ej

heller beträffande beslut angående tidsbegränsat uppehållstillstånd i an­
nat fall än som avses i 12 § först a stycket.

70 § �r riket i krig eller krigsfara eller råda sådana utomordentliga
förhållanden som äro föranledda av krig eller av krigsfara vari riket

har befunnit sig, äger regeringen utfärda särskilda föreskrifter om ut­
lännings inresa och uppehåll i riket, rätt till anställning här, rätt att
inneha offentligt förtroendeuppdrag här och avlägsnande härifrån samt
om u tlännings omhändertagande i anstalt eller förläggning.

Har regeringen i annat fall än då riket är i krig meddelat bestäm­

melser om verkställighet av avvisning, förpassning, förvisning eller ut­

visning, vilka avvika från vad som stadgas i 53 och 54 §§, eller ock be­

stämmelser om utlännings omhändertagande i anstalt eller förläggning,
skola, såvida icke krig inträffar, bestämmelserna, vid äventyr att de

eljest bliva ogiltiga, inom en månad underställas riksdagens prövning.

Varda b estämmelserna icke inom två månader från det underställningen

skett av riksdagen gillade, skola de upphöra att gälla.

71

Regeringen meddelar bestämmelser om hemsändande av utlän­

ning, som erhåller socialhjälp eller omhändertages jämlikt barnavårds-
lagen, lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller
35 § lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och

som icke är politisk flykting.

Efter avtal med f rämmande stat om behandling av fripassagerare äger

regeringen stadga avvikelser från bestämmelserna i denna lag ävensom
meddela de för eskrifter som i övrigt erfordras för tillämpning av avtalet.

Om utlämning för brott och om överförande till främmande stat för

verkställighet av här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt om
utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet
av beslut om vård eller behandling är särskilt stadgat.

72 § De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av den­

na lag utfärdas av regeringen.

�vergångsbestämmelser

Denna lag^c träd er i kraft den 1 juli 1954; dock skall utlänningslagen

den 15 juni 1945 (nr 315) alltjämt äga tillämpning dels i ärende om av­
visning, förpassning eller utvisning, vilket är anhängigt hos myndighet,
då nya lagen träder i kraft, dels ock i fråga om utvisning på grund av
brott, såvida underrätts dom rörande brottet meddelats före den 1 juli
1954. Verkställighet av avvisning, förpassning och utvisning skall ske

enligt nya lagen, såvida icke beslut om verkställigheten meddelats före
den 1 juli 1954.

I fråga om utlänning, som med stöd av äldre lag erhållit visering eller

uppehållstillstånd, må beslut om utvisning enligt 29 § nya lagen ej

Senaste lydelse 1973: 163.

30 1954: 193.

2463

¬

background image

,

\ ' ⬢ ..

V.f

SFS 1975: 1358

grundas på omständighet, som inträffat före nya lagens ikraftträdande, j
därest ej denna omständighet även enligt den äldre lagen utgör grund
för utvisning.

Denna lag^" träder i kraft den 1 juli 1973.

I ärende som anhängiggjorts före denna lags ikraftträdande och be­

träffande talan mot beslut som meddelats dessförinnan, gäller fortfaran­

de äldre bestämmelser.

Denna lag^s träder i kraft den 1 januari 1976.

I fråga om bosättningstillstånd gäller äldre bestämmelser intill dess

beslut meddelats om permanent uppehållstillstånd för utlänningen.

Vad i lag eller annan författning föreskrives i fråga om den som inne­

har bosättningstillstånd skall i stället gälla, intill utgången av år 1977

den som är bosatt här i riket sedan minst två år och innehar permanent

uppehållstillstånd och för tiden därefter den som sedan minst ett år in­

nehar permanent uppehållstillstånd.

På regeringens vägnar

ANNA-GRETA LEIJON

�&ke Bouvin
(Arbetsmarknadsdepartementet)

⬢1" 1973: 123.

38 1975: 1358.

¬

Viktiga lagar inom migrationsrätten

Viktiga lagar inom migrationsrätten

Lagen om mottagande av asylsökande
Utlänningslagen
JP Infonets tjänster inom migrationsrätt

JP Infonets tjänster inom migrationsrätt

Jobbar du med migrationsrätt på exempelvis en advokatbyrå eller myndighet? Eller kanske ansvarar du för integrationsfrågor i en kommun? Oavsett hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag i JP Infonets tjänster. Vi ger dig ständig tillgång till rättskällor, vägledande dokument och dagliga uppdateringar om de senaste nyheterna i rättsutvecklingen. Se allt inom migrationsrätt.