SFS 1997:857 Ellag

Du är här: Start / Miljörätt / Ellag (1997:857) / SFS 1997:857 Ellag
SFS 1997_857 Ellag

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1997:857
Utkom från trycket
den 2 december 1997

Ellag;

utfärdad den 20 november 1997.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag ges föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel med

el i vissa fall samt om elsäkerhet.

Definitioner

2 § Med elektrisk anläggning avses i denna lag en anläggning med däri in-
gående särskilda föremål för produktion, överföring eller användning av el.

Om olika delar av en och samma anläggning har skilda innehavare, anses

varje sådan del som en särskild anläggning. Om en anläggning för använd-
ning av el är ansluten till en eller flera andra sådana anläggningar och är an-
läggningarna i samma innehavares hand, skall anläggningarna anses som en
och samma anläggning.

3 § Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i
starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar.

Närmare bestämmelser om denna indelning meddelas av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer.

4 § Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar till
förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också projektering,
byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorstationer,
anslutning av elektriska anläggningar, mätning av överförd effekt och energi
samt annan verksamhet som behövs för att överföra el på det elektriska nätet.

Med anslutning av elektriska anläggningar avses också återinkoppling av

en befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i inmatnings- eller ut-
tagspunkt.

5 § Med nättariff avses avgifter och övriga villkor för överföring av el och
för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät.

6 § Regeringen skall utse en myndighet som skall handlägga de frågor som
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av la-
gen ligger på nätmyndigheten.

1

Prop. 1996/97:136, bet. 1997/98:NU3, rskr. 1997/98:27.

1559

background image

1560

SFS 1997:857

2 kap. Nätkoncession m.m.

Allmänt om nätkoncession

1 § En elektrisk starkströmsledning får inte byggas eller användas utan till-

stånd (nätkoncession) av regeringen. Till byggandet av en ledning räknas
även schaktning, skogsavverkning eller liknande åtgärder för att bereda plats
för ledningen.

Regeringen får bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om nätkon-

cession som inte avser en utlandsförbindelse.

2 § En nätkoncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd
sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst om-
råde (nätkoncession för område).

I ett beslut om nätkoncession för område skall en högsta tillåtna spänning

för ledningsnätet anges.

3 § En transformator- eller kopplingsstation som skall anslutas till en eller
flera nya ledningar för vilka det krävs nätkoncession för linje får inte börja
byggas förrän nätkoncession har meddelats för byggande av minst en av de
nya ledningarna.

4 § Regeringen får föreskriva undantag från kravet på nätkoncession enligt

1 § och förbudet att börja bygga enligt 3 § i fråga om vissa slag av ledningar

eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer inom vissa områden.
En sådan föreskrift får dock inte avse utlandsförbindelser.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får i

det enskilda fallet medge undantag från kravet på nätkoncession enligt 1 §.
Undantag får medges bara för ledningar som är i bruk den 1 januari 1998.
Undantag skall medges för en bestämd tid, som kan förlängas.

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får,
om det finns särskilda skäl, medge att en elektrisk starkströmsledning får
byggas redan innan behövlig nätkoncession har meddelats eller att en trans-
formator- eller kopplingsstation får byggas utan hinder av bestämmelsen i
3 §. När en sådan ledning är färdig att tas i bruk får regeringen eller, efter re-
geringens bemyndigande, nätmyndigheten medge att ledningen används tills
vidare under högst tre år i avvaktan på att ansökan om nätkoncession slutligt
avgörs.

Förutsättningar för meddelande av nätkoncession

6 § Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från
allmän synpunkt.

7 § En nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl med-
delas för en ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger högsta
tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs av led-
ningen.

background image

1561

SFS 1997:857

8 § En nätkoncession för linje får inte strida mot en detaljplan eller områ-
desbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motver-
kas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession för linje skall la-

gen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

9 § Nätkoncession för område får meddelas endast om området utgör en
med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte med-
delas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat kon-
cessionsområde.

10 § Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är

lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas en-
dast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det be-
gärda området.

Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas endast den som inne-

har nätkoncession för stamnätet eller största delen därav. Nätkoncession får
dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det sam-
lade överföringsnätet till utlandet.

Villkor för nätkoncession

11 § En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att
skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för an-
läggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller som
av annat skäl behövs från allmän synpunkt.

12 § Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av nät-

myndigheten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och det
kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.

Nätkoncessions giltighetstid

13 § En nätkoncession skall meddelas för fyrtio år, om den avser linje, och

för tjugofem år, om den avser område. Om det finns särskilda skäl eller om
sökanden begär det, får kortare tid bestämmas.

Förlängning av giltighetstiden

14 § Nätkoncessionens giltighetstid får på ansökan av koncessionshavaren

förlängas med fyrtio år i taget, om nätkoncessionen avser linje, och med tju-
gofem år i taget, om den avser område. Om det finns särskilda skäl eller om
sökanden begär det, får kortare tid bestämmas.

I ett ärende om förlängning av giltighetstiden skall 2 § andra stycket och

6-11 §§ tillämpas.

Ansökan om förlängning av giltighetstiden skall göras senast två år före

koncessionstidens utgång. Nätkoncessionen gäller till dess att ansökningen
har prövats slutligt.

Om det finns särskilda skäl, får en nätkoncessions giltighetstid förlängas

även om giltighetstiden inte har löpt ut.

background image

SFS 1997:857

15 § Om det finns särskilda skäl får, på ansökan av koncessionshavaren, en

nätkoncessions giltighetstid förlängas tillfälligt på oförändrade villkor. En
tillfällig förlängning får meddelas för högst fem år.

Ett ärende enligt första stycket får avgöras utan att någon annan än sökan-

den haft tillfälle att yttra sig.

�verlåtelse och upphörande av nätkoncession

16 § En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen. Re-

geringen får bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om överlåtelse av
nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.

Vid prövning av en ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall 10 §

tillämpas.

17 § En koncessionshavare får tillfälligt ta en ledning som omfattas av

nätkoncession för linje ur bruk. Ledningen får dock inte vara ur bruk längre
tid än sammanlagt tre år utan tillstånd av regeringen. Regeringen får bemyn-
diga nätmyndigheten att pröva frågor om tillstånd att tillfälligt ta en ledning
ur bruk om ledningen inte utgör en utlandsförbindelse.

Tillstånd enligt första stycket får inte meddelas, om det är olämpligt ur el-

försörjningssynpunkt. Ett tillstånd skall meddelas för viss tid.

18 § En nätkoncession får återkallas helt eller delvis,

1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elför-

sörjning, eller

2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter

enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen el-
ler enligt villkor i nätkoncessionen.

Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten. Avser

nätkoncessionen en utlandsförbindelse, prövas dock frågan om återkallelse
av regeringen.

19 § Om en nätkoncession upphör att gälla, är den som senast haft

nätkoncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar
och vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller
enskild synpunkt.

I samband med att nätkoncessionen upphör skall nätmyndigheten

fastställa koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket.

Om den som senast har haft nätkoncessionen inte fullgör sina skyldigheter

enligt första stycket, får nätmyndigheten förelägga honom vid vite att full-
göra skyldigheterna eller besluta att åtgärderna skall vidtas på koncessions-
havarens bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna skall vidtas på koncessions-
havarens bekostnad får verkställas.

20 § Om en elektrisk starkströmsledning har byggts utan nätkoncession,
där sådan behövs, får nätmyndigheten förelägga ledningens innehavare att ta
bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för
återställning, om det behövs från allmän eller enskild synpunkt.

Om ledningens innehavare inte fullgör sina skyldigheter enligt första

stycket, får nätmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra skyldighe-

1562

background image

SFS 1997:857

terna eller besluta att åtgärderna skall vidtas på koncessionshavarens bekost-
nad. Ett beslut om att åtgärderna skall vidtas på koncessionshavarens bekost-
nad får verkställas.

21 § Om någon annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställ-
ningsåtgärder som avses i 19 eller 20 §, får nätmyndigheten besluta att till-
träde till marken skall lämnas under viss tid.

�&terställningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och intrång vål-

las. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och
den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt till det el-
ler nätmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas endast
om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsåtgärderna
skall kunna vidtas.

Om återställningsåtgärderna föranleder skada eller intrång, skall ersätt-

ning för detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol
inom vars område marken eller större delen av denna ligger.

Flyttning av ledning i vissa fall

22 § Innehavaren av en elektrisk ledning som har dragits fram inom om-
rådet för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen för trafik, järn-
väg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan sådan vattentraflkled
(trafikled) är skyldig att, vid ändring av trafikleden, vidta de åtgärder med
ledningen som behövs för att ändringen av trafikleden skall kunna genom-
föras. Ledningens innehavare skall svara för kostnaderna för dessa åtgärder.

23 § Om syftet med en ledning är att överföra el för belysning av en allmän
väg, skall väghållaren ersätta ledningens innehavare för kostnader som avses
i 22 §. Om ledningen även tjänar annat ändamål, skall ersättningen bestäm-
mas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Om det i fall som avses i 22 § har vidtagits åtgärder med en ledning där

denna korsar en trafikled, skall den som förvaltar trafikleden ersätta led-
ningens innehavare för kostnaderna för andra åtgärder än flyttning av stolpe,
stag eller liknande anordning inom trafikledens område.

24 § Om en ledning som har dragits fram inom område för en befintlig
trafikled leder till ökade kostnader för trafikledens underhåll, skall innehava-
ren av ledningen ersätta dessa ökade kostnader.

25 § Om arbete på en ledning som är belägen inom område för annan tra-
fikled än allmän väg kan inverka på trafiksäkerheten eller om arbetet medför
större ingrepp i trafikleden, skall det utföras efter anvisningar av den som
förvaltar trafikleden eller genom hans försorg. Ledningens innehavare svarar
för kostnaderna för arbetet, om inte annat följer av 23 §.

I fråga om arbete med ledning inom område för allmän väg gäller sär-

skilda bestämmelser.

26 § Innehavare av en starkströmsledning inom område för järnväg skall
ersätta den kostnad och skada som kan komma att tillfogas järnvägsföretaget
genom att ledningen dras fram, begagnas eller underhålls.

1563

background image

SFS 1997:857

3 kap. Nätverksamhet m.m.

Avgränsning av nätverksamhet

1 § En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva pro-
duktion av eller handel med el.

Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans

med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen

1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller

2. sker i mobila reservkraftaggregat som är avsedda för tillfälligt bruk vid

elavbrott.

Redovisning av nätverksamhet

2 § Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verksam-
het.

3 § Vid redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för
område skall varje område redovisas för sig, om inte nätmyndigheten på
koncessionshavarens begäran beviljar undantag. Sådant undantag skall be-
viljas, om de berörda områdena ligger geografiskt nära varandra och sam-
mantagna utgör en för nätverksamhet lämplig enhet.

Ett beviljat undantag är för sin giltighet beroende av att en enhetlig nät-

tariff tillämpas för samtliga områden som omfattas av undantaget.

När koncessionstiden för något av de områden som omfattas av undan-

taget löper ut, skall nätmyndigheten pröva om undantaget skall bestå.

Nätkoncession för område skall redovisas skilt från nätkoncession för

linje. Regeringen får föreskriva undantag beträffande ledningar som omfat-
tas av nätkoncession för linje och som organisatoriskt och tekniskt ingår i ett
nät som omfattas av nätkoncession för område.

4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får
meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet.

Revision

5 § Revisor hos den som bedriver nätverksamhet skall göra en särskild
granskning av redovisningen av nätverksamheten.

Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om re-

dovisningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser. Intyget
skall av företaget ges in till nätmyndigheten.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revision av nätverksamhet.

Skyldighet att ansluta anläggning

6 § Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl,
skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas

av nätmyndigheten.

1564

background image

1565

SFS 1997:857

7 § Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda
skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom om-
rådet till ledningsnätet.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas

av nätmyndigheten.

8 § Vill någon ansluta en elektrisk anläggning till en ledning som omfattas
av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som omfattas av
en nätkoncession för område, får den som har nätkoncessionen för linje göra
anslutningen endast efter medgivande av den som har nätkoncession för om-

rådet.

Om sådant medgivande inte lämnas, får nätmyndigheten, om det finns sär-

skilda skäl, meddela tillstånd till anslutningen.

Skyldighet att överföra el

9 § Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el
för annans räkning.

Skyldighet att mäta överförd el

10 § Den som har nätkoncession är skyldig att utföra mätning av överförd

el samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet med de när-
mare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nät-
myndigheten meddelar.

Kostnader för mätning

11 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och

för dess installation i uttagspunkten hos en elanvändare skall av nätkon-
cessionshavaren debiteras elanvändaren. Elanvändare vars elförbrukning
mäts genom direktmätning får dock inte debiteras mer än 2 500 kronor.

En elanvändare vars elförbrukning mäts på annat sätt än enligt de före-

skrifter som meddelats med stöd av 10 § skall debiteras merkostnaden för
denna mätning och för rapporteringen av mätresultaten.

Andra kostnader för mätning än de som nu nämnts får inte debiteras en-

skilda elanvändare.

Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf

prövas av nätmyndigheten.

12 § En elanvändare som är lågspänningskund och vars förbrukning inte

mäts genom direktmätning har vid flyttning rätt att av nätkoncessionshava-
ren få tillbaka den del av erlagd kostnad som motsvarar värdet av mätaren
med tillhörande insamlingsutrustning med beaktande av dess återstående
tekniska livslängd. Belopp under 1 000 kr behöver dock inte betalas tillbaka

till elanvändaren.

Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf

prövas av nätmyndigheten.

background image

1566

SFS 1997:857

13 § Bestämmelserna i 11 § första och andra styckena och 12 § gäller inte

elanvändare som köper sin el från innehavaren av leveranskoncession enligt
5 kap.

14 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och

för dess installation i inmatningspunkten hos en elproducent skall av nätkon-
cessionshavaren debiteras elproducenten.

Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf

prövas av nätmyndigheten.

Ersättning vid inmatning av el

15 § Innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning av den

nätkoncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten. Ersätt-
ningen skall motsvara

1. värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från

anläggningen medför i nätkoncessionshavarens ledningsnät, och

2. värdet av den reduktion av nätkoncessionshavarens avgifter för att ha

sitt ledningsnät anslutet till annan nätkoncessionshavares ledningsnät som
blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av ersätt-

ningen enligt första stycket.

Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf

prövas av nätmyndigheten.

4 kap. Nättariffer

Allmänt om nättariffer

1 § Nättariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder.

Vid bedömning av en nättariffs skälighet skall konsumentintresset särskilt

beaktas. Hänsyn skall dessutom tas till kravet på en rimlig avkastning i nät-
verksamheten.

2 § Nättariffer för överföring av el skall utformas så, att betald avgift för
att vara ansluten ger rätt att använda det elektriska nätet inom landet, med
undantag för utlandsförbindelserna.

Särskilt om nättariffer för område

3 § Nättariffer för område, utom engångsavgift för anslutning, får inte ut-
formas med hänsyn till var inom området en anslutning är belägen.

4 § Vid skälighetsbedömningen av en nättariff skall nättariffen för varje
område bedömas för sig.

Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 3 § har medgivit att flera nätkon-

cessioner för område får redovisas samlat, skall dock dessa vid skälighets-
bedömningen anses utgöra ett område.

background image

1567

SFS 1997:857

Särskilt om nättariffer för linje

5 § På en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och där spän-
ningen understiger 220 kilovolt (regionledning), får inte nättariffen, utom
engångsavgift för anslutning, på varje spänningsnivå utformas med hänsyn
till var en uttagspunkt är belägen i förhållande till ledningens anslutning till
annan nätkoncessionshavares ledning som omfattas av nätkoncession för
linje.

Tillstånd till avvikelse från vad som anges i första stycket får meddelas i

enlighet med 6 §.

6 § Nättariffen för en enskild elanvändare vars anläggning är ansluten till
en regionledning, skall, om nätmyndigheten på ansökan av nätkoncessions-
havaren eller berörd elanvändare har meddelat tillstånd till det, utformas med
hänsyn till var på regionledningen elanvändarens uttagspunkt är belägen.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om den berörda uttags-

punkten fanns den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att priset för överfö-
ringen av el baseras bland annat på uttagspunktens belägenhet, tillämpades
den 1 juli 1995.

Tillstånd skall gälla från viss dag och meddelas för bestämd tid, högst tret-

tio år.

Om tillstånd meddelats skall, vid fastställande av nättariff för elanvända-

ren, uttagspunktens belägenhet beaktas i samma utsträckning som i det avtal

som nämns i andra stycket.

7 § Om en uttagspunkts läge ändras eller avses bli ändrat eller om den av-
talade effekten i uttagspunkten höjs eller avses bli höjd efter det att nätmyn-
digheten meddelat tillstånd enligt 6 §, skall nätkoncessionshavaren anmäla
det till nätmyndigheten.

När en sådan anmälan har gjorts skall nätmyndigheten pröva i vilken ut-

sträckning och under vilken tid tillståndet skäligen skall gälla.

8 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall

1. nätkoncessionshavarens kostnader för att ha samtliga sina regionled-

ningar inom en och samma region anslutna till en annan nätkoncessions-
havares ledning bedömas samlat,

2. nätkoncessionshavarens kostnader för nedtransformering bedömas

samlat för hela landet inom varje normalt spänningsintervall när lika många
nedtransformeringar utförts för att nå detta spänningsintervall,

3. nätkoncessionhavarens övriga kostnader bedömas samlat inom varje

normalt spänningsintervall för nätkoncessionshavarens samtliga regionled-
ningar i hela landet.

9 § Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en ledning med en spän-
ning om 220 kilovolt eller däröver (stamledning) skall alla kostnader för
nätkoncessionshavarens samtliga ledningar i landet med undantag för ut-
landsförbindelserna bedömas samlat. Tariffen får dock utformas med hänsyn
till var på nätkoncessionshavarens ledningsnät en anslutningspunkt är belä-
gen.

background image

SFS 1997:857

Särskilt om nättariffer för mindre produktionsanläggningar

10 § En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera en ef-

fekt om högst 1 500 kilowatt skall för överföring av el betala endast den del
av avgiften enligt nättariffen som motsvarar den årliga kostnaden för mät-
ning och rapportering på nätkoncessionshavarens nät. Innehavaren skall
dessutom betala engångsavgift för anslutning samt avgift för mätare med
tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatnings-

punkten enligt 3 kap. 14 §.

Om flera sådana anläggningar som är belägna i närheten av varandra ge-

mensamt matar in el på ledningsnätet, skall anläggningarna betraktas som
separata anläggningar vid tillämpningen av denna paragraf.

Tvister om de skyldigheter enligt första stycket som innehavaren av en

produktionsanläggning har prövas av nätmyndigheten.

Rätt till uppgifter om nättariffer m.m.

11 § Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna
skriftlig uppgift om sin nättariff. Uppgiften skall innehålla en upplysning om

möjligheten att hos nätmyndigheten begära prövning enligt sista stycket.

Vid begäran om ny anslutning skall uppgifter enligt första stycket lämnas

inom skälig tid.

Tvister om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt första och andra

styckena prövas av nätmyndigheten.

5 kap. Leveranskoncession

Allmänt om leveranskoncession

1 § Inom ett område som omfattas av nätkoncession för område enligt
2 kap. får inte levererans av el äga rum till anläggningar som är anslutna till

det ledningsnät som omfattas av nätkoncessionen utan tillstånd (leverans-
koncession) av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyn-
digheten. Leveranskoncession krävs dock inte för leverans i de fall som
anges i 10 §.

2 § En leveranskoncession skall omfatta ett eller flera områden som omfat-
tas av nätkoncession för område (leveransområde).

För varje leveransområde får endast en leveranskoncession meddelas.

Förutsättningar för meddelande av leveranskoncession

3 § Leveranskoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt
är lämplig att leverera el inom leveransområdet.

Leveranskoncessions giltighetstid

4 § En leveranskoncession skall meddelas för bestämd tid, högst fem år.

1568

background image

1569

SFS 1997:857

�ndring av gränser för leveransområde

5 § Gränserna för ett leveransområde får ändras av nätmyndigheten, om
det behövs för ändamålsenlig leverans och det kan ske utan synnerlig olä-
genhet för koncessionshavaren.

�verlåtelse av leveranskoncession

6 § En leveranskoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen el-
ler, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten. Vid prövning av en
ansökan om överlåtelse av leveranskoncession skall 3 § tillämpas.

Leveransskyldighet

7 § En innehavare av leveranskoncession är skyldig att leverera el för nor-
mala förbrukningsändamål åt var och en inom leveransområdet, om inte an-
nat följer av 9 §.

Leveransskyldighet föreligger inte gentemot sådana elanvändare till vilka

annan leverantör än innehavaren av leveranskoncession får leverera el enligt

10 § andra eller tredje stycket.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt denna paragraf prö-

vas av nätmyndigheten.

8 § En elanvändare inom leveransområdet som köper el från någon annan
än innehavaren av leveranskoncession men som i stället vill köpa el för nor-
mala förbrukningsändamål från denne, har rätt till det, om elanvändaren
gjort anmälan om detta till koncessionshavaren minst en månad innan leve-
ransen skall påbörjas.

Undantag från leveransskyldighet

9 § En innehavare av leveranskoncession är inte skyldig att inom ett om-
råde där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad, le-
verera el för värmeförsörjning av en byggnad, om elen är avsedd för värme-
försörjning på något annat sätt än med värmepump. Detsamma gäller om
elen är avsedd för en värmepump och kommunfullmäktige har antagit rikt-
linjer om att värmepumpar inte bör förekomma inom området. Koncessions-
havaren är dock skyldig att leverera el, om värmeförsörjningen av byggna-
den med större fördel kan tillgodoses med el än med det för området gemen-

samma systemet. Om el har börjat levereras till en värmepump innan full-
mäktige antog riktlinjerna, kvarstår skyldigheten att leverera så länge
värmepumpen är i bruk.

Rätt för andra leverantörer att leverera el

10 § Andra leverantörer än innehavaren av leveranskoncession får inom

leveransområdet leverera el för ändamål som inte omfattas av leverans-
skyldigheten enligt 7 § första stycket eller 9 §.

En sådan leverantör får inom leveransområdet också leverera el till elan-

vändare som skriftligen gjort anmälan om det till koncessionshavaren minst
sex månader innan leveransen påbörjas.

50

SFS

1997

background image

SFS 1997:857

En elanvändare som har ett avtal med koncessionshavaren om leverans av

el med en reglerad uppsägningstid som är längre än sex månader eller som är
tidsbestämt får dock inte köpa el av någon annan än koncessionshavaren för-
rän avtalet har upphört att gälla. I ett sådant fall krävs ingen anmälan enligt
andra stycket.

En elanvändare som avser att köpa el från en annan leverantör än inneha-

varen av leveranskoncession skall anmäla det till innehavaren av nätkonces-
sion för området minst sex månader innan bytet av leverantör avses äga rum.

Tvister om rätt att leverera el inom ett leveransområde prövas av nätmyn-

digheten.

Inköpsskyldighet

11 § Innehavare av leveranskoncession är skyldig att, om det inte finns sär-

skilda skäl till undantag, köpa el från en produktionsanläggning som är be-
lägen inom leveransområdet och kan leverera en effekt om högst 1 500 ki-
lowatt. Om flera sådana anläggningar, som är belägna i närheten av varandra,
gemensamt matar in el på ledningsnätet, skall anläggningarna betraktas som
separata anläggningar vid tillämpningen av denna paragraf.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas

av nätmyndigheten.

Elpris

12 § Priset för el som levereras till elanvändare som har rätt till leverans

enligt 7 § och för el som köps från en produktionsanläggning enligt 11 §
skall vara skäligt.

6 kap. Utlandshandel

1 § Den som ingår avtal som medför att import eller export av el kommer

att pågå under en tid av minst sex månader skall göra anmälan om avtalet till
den myndighet som regeringen bestämmer. Sådan anmälan skall göras inom
en månad från det att avtalet ingicks.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.

7 kap. Kommunala elföretag

1 § Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kommu-
nallagen (1991:900) får, utan hinder av bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommu-
nallagen om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, ut-
anför kommunens område bedriva

1. produktion av och handel med el samt därmed sammanhängande verk-

samhet, eller

2. nätverksamhet i geografisk närhet till företagets nätverksamhet inom

kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig nätverksamhet.

2 § Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kom-
munallagen (1991:900) bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1 eller

1570

background image

1571

SFS 1997:857

distribution av fjärrvärme eller naturgas, skall verksamheten drivas på affärs-
mässig grund och redovisas särskilt. Detta gäller dock inte företag som be-
driver distribution av fjärrvärme eller naturgas i ett område där nätmyndig-
heten har meddelat ett förbud enligt punkten 4 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar i deras lydelse enligt lagen
(1994:1801) om ändring i nämnda lag.

8 kap. Systemansvar och balansansvar

Systemansvar

1 § Den myndighet som regeringen utser skall ha systemansvaret för el.

Med systemansvar för el avses det övergripande ansvaret för att elektriska

anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av lan-
det kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i den mån

det behövs av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, med-
dela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrif-
ter som angår elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till
sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer.

2 § Den systemansvariga myndigheten får, i den utsträckning det behövs
för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att, mot mark-
nadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av el.

Om systemansvaret inte kan utövas genom åtgärder som nämns i första

stycket, får den systemansvariga myndigheten, i den utsträckning det behövs
för att kunna utöva systemansvaret, beordra innehavare av nätkoncession att
begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare. I den utsträckning
systemansvaret så medger skall begränsning och avbrytande av överföringen
genomföras så rättvist som möjligt. Därvid skall, i den utsträckning det är
möjligt, koncessionshavarens åtaganden beträffande leveranssäkerhet beak-

tas.

Närmare föreskrifter om den systemansvariga myndighetens befogenheter

enligt första och andra styckena meddelas av regeringen.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för elproducenter
och elanvändare att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgif-
ter om produktion eller konsumtion av el som behövs för utövandet av sys-
temansvaret.

Balansansvar

4 § En elanvändare är skyldig att se till att det finns någon som har åtagit
sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika
mycket el som tas ut i elanvändarens uttagspunkt (balansansvar). Ett sådant
åtagande skall göras genom ett avtal med den myndighet som enligt 1 § skall
ha systemansvaret för el.

En elanvändare som är ansluten till en ledning eller ett ledningsnät skall

hålla innehavaren av nätkoncession underrättad om vem som har åtagit sig
balansansvaret i hans uttagspunkt.

background image

SFS 1997:857

Första och andra styckena gäller inte de elanvändare som köper sin el från

innehavaren av leveranskoncession enligt 5 kap.

5 § Den som innehar en leveranskoncession skall hålla innehavaren av nät-
koncessionen underrättad om till vilka elanvändare inom leveransområdet
han levererar el samt vem som har åtagit sig balansansvaret för hans egna in-
köp.

6 § Den som innehar en nätkoncession skall hålla den systemansvariga
myndigheten underrättad om de uppgifter som har lämnats enligt 4 och 5 §§.
Han skall dessutom hålla den systemansvariga myndigheten underrättad om
vem som har åtagit sig balansansvaret för hans egna inköp.

9 kap. Skyddsåtgärder

1 § Elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas till
sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installationer skall

vara så beskaffade och placerade samt brukas på sådant sätt att betryggande
säkerhet ges mot person- eller sakskada eller störning i driften vid den egna
anläggningen eller vid andra elektriska anläggningar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i den mån

det behövs från elsäkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter om kontroll, prov-
ning eller besiktning samt andra föreskrifter som rör elektriska anläggningar,
anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel
eller elektriska installationer.

2 § Om en elektrisk anläggning genom inverkan på en redan befintlig så-
dan anläggning kan vålla person- eller sakskada eller störning i driften, sva-
rar innehavaren av den förstnämnda anläggningen för de åtgärder som be-
hövs vid hans anläggning för att förebygga sådan skada eller störning.

Vad som sägs i första stycket gäller också då en elektrisk anläggning kan

vålla sakskada genom inverkan på en redan befintlig rörledning för transport
av naturgas, för vilken det krävs koncession enligt lagen (1978:160) om
vissa rörledningar.

3 § Den som innehar en anläggning för starkström med en spänning som
överstiger 1 000 volt mellan fasledare där det vid enfasigt fel kan uppkomma

jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, är, utöver vad som föl-
jer av 2 §, skyldig att iaktta följande. Så snart han får kännedom om att en

elektrisk anläggning för svagström eller för starkström med en spänning av
högst 1 000 volt mellan fasledare tillkommit, svarar han för de åtgärder som
behövs vid hans anläggning för att förebygga skada eller störning.

�&tgärder som avses i första stycket skall vara ägnade att förebygga att an-

läggningen genom inverkan på den andra anläggningen genom induktion el-
ler förhöjda markpotentialer orsakar person- eller sakskada eller annan stör-
ning än ljudstörning.

4 § Om, i fall som avses i 3 §, innehavaren av en senare tillkommen an-

läggning genom bristande planläggning av anläggningens utförande eller på
annat sätt har föranlett att kostnaden för skyddsåtgärder blivit väsentligt hö-
gre än nödvändigt, svarar han för merkostnaden.

1572

background image

1573

SFS 1997:857

5 § Om en elektrisk anläggning flyttas eller ändras i fråga om utförande el-
ler drift och risken för skada eller störning därmed �kar, skall frågan om
skyldighet att svara för skyddsåtgärder som föranleds av den ökade risken

bedömas på samma sätt som om anläggningen var ny.

6 § En elektrisk anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk.
Har olika delar av en anläggning tagits i bruk vid skilda tidpunkter, skall
varje sådan del vid tillämpning av detta kapitel anses som en särskild anlägg-
ning.

7 § Om, i fall som avses i 2 och 3 §§, nödvändigt skydd kan uppnås med
bättre verkan eller till lägre kostnad genom någon åtgärd vid en annan an-
läggning än den vars innehavare enligt 2 eller 3 § är skyldig att svara för
åtgärden, skall innehavaren av den förstnämnda anläggningen, efter
överenskommelse eller beslut av allmän domstol, utföra åtgärden.

Den innehavare som utfört en åtgärd enligt första stycket har rätt att av

den som enligt 2 eller 3 § haft att svara för åtgärden få ersättning för de ut-
gifter som varit nödvändiga för de utförda åtgärderna. Om de utförda
åtgärderna inneburit en fördel för anläggningen i form av minskning av ut-
gifterna för dess underhåll och drift eller annan stadigvarande förbättring av
driften, skall ersättningen minskas i motsvarande mån.

8 § Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet finns i la-
gen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.

10 kap. Skadestånd

Ansvar för skada genom inverkan av el från starkströmsanläggning

1 § Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el från

en starkströmsanläggning, skall skadan, även om det inte följer av allmänna
skadeståndsbestämmelser, ersättas av innehavaren av den starkströmsanlägg-
ning från vilken elen senast kommit.

Ansvar enligt första stycket gäller inte

1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där ge-

neratorn har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere,

2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för använd-

ning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt mellan en
ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två ledare,

3. om skadan skett på en annan elektrisk anläggning eller en rörledning

för transport av naturgas, för vilken det krävs koncession enligt lagen
(1978:160) om vissa rörledningar, eller

4. om den elektriska anläggningen utgörs av en inrättning för godsbe-

fordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov och skada uppkommit
på egendom som har blivit mottagen för sådan befordran.

background image

SFS 1997:857

Produktansvar

2 § Om en skada orsakas av säkerhetsbrist i el som har satts i omlopp från
en elektrisk anläggning med egen generator eller transformator är innehava-
ren, om inte annat följer av 3 §, skyldig att betala skadestånd för personskada
samt för sakskada på egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt
ändamål, om den skadelidande vid tiden för skadan använde egendomen hu-
vudsakligen för sådant ändamål.

Med säkerhetsbrist avses att elen inte är så säker som skäligen kan förvän-

tas.

Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.

3 § Skadeståndsskyldig enligt 2 § är inte den som

1. visar att han inte har satt elen i omlopp i en näringsverksamhet,

2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte elen i omlopp,
3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma överens med

tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller

4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet vid

den tidpunkt då han satte elen i omlopp inte var möjligt att upptäcka säker-
hetsbristen.

Skadestånd vid driftstörning

4 § Har driften vid en elektrisk anläggning störts genom inverkan av el
från en annan sådan anläggning och vållar störningen personskada, sakskada
eller ren förmögenhetsskada, skall innehavaren av sistnämnda anläggning
ersätta skadan, om störningen har uppstått till följd av uppsåt eller vårdslös-
het från hans sida.

Skadelidandes medvållande

5 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skada som
skall ersättas enligt 1 § första stycket eller 4 § gäller 6 kap. 1 § skadestånds-
lagen (1972:207).

Skadestånd enligt 2 § jämkas efter vad som är skäligt, om vållande på den

skadelidandes sida har medverkat till skadan.

Bestämmande av skadestånd

6 § Vid bestämmande av ersättning för skada enligt 1, 2 eller 4 § tillämpas
5 kap. skadeståndslagen (1972:207).

När ersättning för sakskada bestäms enligt 2 § avräknas ett belopp om 3

500 kr.

�gares skadeståndsansvar

7 § Har ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning upplåtit nyttjande-
rätten helt eller delvis till någon annan, svarar han ändå för skada som skall
ersättas enligt denna lag som om han alltjämt innehaft anläggningen. �garen
är dock inte ansvarig med annan egendom än som har upplåtits.

Den ersättning ägaren kan ha utgett i ett sådant fall som avses i första

stycket får han kräva tillbaka av nyttjanderättshavaren.

1574

background image

1575

SFS 1997:857

Preskription

8 § Talan mot en elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om skades-
tånd enligt 1 § första stycket eller 4 § skall väckas inom två år från det ska-
dan inträffade.

Den som vill ha ersättning enligt 2 § skall väcka talan inom tre år från det

han fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde göras gäl-
lande. Talan om ersättning måste dock väckas inom tio år från det att den
som påstås vara skadeståndsskyldig tillhandahöll elen.

Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning enligt de angivna

bestämmelserna.

11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el

till konsumenter

Inledande bestämmelser

1 § Detta kapitel gäller överföring och leverans av el till konsumenter. Med

konsument avses en fysisk person till vilken el överförs eller levereras hu-
vudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.

2 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är
till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

Avbrytande av överföring av el på grund av konsumentens avtalsbrott

3 § �verföring av el får avbrytas, om konsumenten försummar sina skyl-
digheter och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott.

Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss

skälig tid vidta rättelse och, i annat fall än som avses i 4 §, underrättas om
att överföringen annars kan avbrytas. Sker rättelse får överföringen inte av-

brytas.

Om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle med-

föra ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada, får överföringen
inte avbrytas. Det gäller dock inte om konsumenten handlar otillbörligt.

4 § Om avtalsbrottet består i att konsumenten försummat att betala för
överföring eller leverans av el gäller, utöver vad som anges i 3 §, att konsu-
menten sedan tiden för rättelse gått ut skall uppmanas att betala inom tre
veckor från det att han har delgetts uppmaningen och en underrättelse om att
överföringen annars kan avbrytas. Ett meddelande om den uteblivna betal-
ningen skall samtidigt lämnas till socialnämnden i den kommun där konsu-
menten får el överförd.

Sker betalning eller är fordringen tvistig får överföringen inte avbrytas.

�verföringen får inte heller avbrytas om socialnämnden inom den tid som
anges i första stycket skriftligen har meddelat den som lämnat underrättelsen
att nämnden tar på sig betalningsansvaret för skulden.

5 § Innehavaren av nätkoncessionen och elleverantören har rätt till skälig
ersättning av konsumenten för kostnader som föranleds av åtgärder som
nämns i 3 och 4 §§ .

background image

1576

SFS 1997:857

6 § Underrättelser och meddelanden som avses i 4 § första stycket skall
lämnas enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Avbrytande av överföring av el av elsäkerhetsskäl m.m.

7 § Innehavaren av nätkoncession får avbryta överföringen av el för att
vidta åtgärder som är motiverade av elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla
en god drift- och leveranssäkerhet. Avbrottet får inte i något fall pågå längre
än åtgärden kräver.

Om innehavaren av nätkoncession kan förutse annat än kortvariga avbrott

i överföringen, skall konsumenten underrättas i god tid före avbrottet. Kon-
sumenten skall underrättas personligen eller, om det är lämpligt, genom an-
slag.

Skadestånd vid avbruten överföring av el

8 § Avbryts överföringen av el på grund av konsumentens försummelse
utan att förutsättningarna i 3 och 4 §§ är uppfyllda, har konsumenten rätt till
ersättning för skada av nätkoncessionshavaren.

Har överföringen av el avbrutits på begäran av elleverantören, skall denne,

i stället för koncessionshavaren, ersätta konsumenten för den uppkomna ska-
dan.

9 § Om innehavaren av nätkoncession inte har underrättat konsumenten
enligt 7 § andra stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av
koncessionshavaren.

10 § Om överföringen av el avbryts utan att det beror på konsumentens

försummelse och utan att det finns rätt att avbryta överföringen enligt 7 §
första stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av nätkonces-
sionshavaren om inte denne visar att avbrottet beror på ett hinder utanför
hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars
följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Beror avbrottet på någon som koncessionshavaren har anlitat för att utföra

underhåll, reparation eller liknande arbete, är koncessionshavaren fri från
skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat skulle vara
fri enligt första stycket.

11 § Skadestånd enligt 8-10 §§ omfattar ersättning för utgifter och in-

komstbortfall samt annan förlust på grund av avbrottet.

Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt betungande med

hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skade-
ståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid bedömningen skall även beaktas
föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter, den skadeståndsskyl-
diges förutsättningar att förutse och hindra skadan samt andra särskilda om-
ständigheter.

12 § Konsumenten skall underrätta motparten om anspråk på ersättning

inom två år från det att skadan inträffade. Gör han inte det, har han förlorat
sin rätt till ersättning för den uppkomna skadan.

background image

1577

SFS 1997:857

12 kap. Tillsyn m.m.

Tillsyn

1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller vill-

kor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsä-
kerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer.

Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och

villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.

2 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och ta
del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med
vite.

3 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att
trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen.
Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett föreläggande som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det natio-

nella elsystemet gäller omedelbart.

Särskilt om tillsyn som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det
nationella elsystemet

4 § Tillsynsmyndigheten får

1. förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon inte följer

ett föreläggande enligt 3 § som är påkallat av elsäkerhetsskäl,

2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant

skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan

uppstå,

3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel som är

i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egen-
dom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller doku-
menterad enligt gällande föreskrifter,

4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person eller

egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska stark-
strömsanläggningar.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och får verkställas.

5 § För tillsyn som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella
elsystemet har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler
och andra utrymmen, dock inte bostäder.

Om det behövs för tillsynen avseende elsäkerhet, får tillsynsmyndigheten

hos tillverkare, importörer, grossister och detaljhandlare för provning ta ut
ett eller flera exemplar av en anordning, avsedd att anslutas till en elektrisk
anläggning, eller elektrisk materiel som har införts eller skall införas på
marknaden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om ersättning för uttaget prov och om skyldighet att ersätta till-
synsmyndighetens kostnader för provning.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

background image

SFS 1997:857

Avgifter

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker med stöd
av denna lag.

13 kap. �vriga bestämmelser

Ansvarsbestämmelser

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller
3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § tredje

stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 22 § eller

2. inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan anmälan lämnar

oriktig uppgift.

I ringa fall döms inte till ansvar.

2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med
straff enligt brottsbalken.

3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt
denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

4 § Elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till en elek-
trisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål för brott enligt
denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. I stäl-
let för sådan egendom kan värdet av egendomen förklaras förverkat. �ven
utbytet av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om det inte är up-
penbart oskäligt.

�verklagande

5 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 23-25 §§, 3 kap. 3 §, 6-8 §§,

11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap. 7, 10 och 11 §§, be-

slut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2-4 §§ samt beslut av den syste-
mansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beor-
drats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar-
rätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut en-

ligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

1578

background image

1579

SFS 1997:857

�vergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998, då lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och lagen
(1994:618) om handel med el, m.m., skall upphöra att gälla.

2. För en elanvändare som har debiterats kostnaden för en mätare med till-

hörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten enligt
2 § 10 mom. första stycket lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestäm-
melser om elektriska anläggningar, skall 2 § 10 mom. andra stycket nämnda
lag alltjämt gälla.

3.1 ärenden om prisreglering enligt 10 § lagen (1994:618) om handel med

el, m.m., som är anhängiga vid den nya lagens ikraftträdande skall äldre be-
stämmelser tillämpas.

4. Punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617) om ändring

i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska an-
läggningar, i dess lydelse enligt lagen 1995:1140 skall alltjämt gälla.

5. Punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:617) om

ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar, skall alltjämt gälla i ärenden där ansökan har gjorts
före den 1 januari 1996.

6. För ledningar som före ikraftträdandet av denna lag har dragits fram en-

ligt vad som sägs i 5 b § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmel-
ser om elektriska anläggningar, skall 5 b § alltjämt gälla.

7. Om en ledning har dragits fram före den 1 juli 1982 tillämpas 2 kap.

24 § endast om ledningen var i bruk nämnda dag eller togs i bruk därefter
och återställningsåtgärder är påkallade ur allmän synpunkt.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

ANDERS SUNDSTR�M
(Närings- och handelsdepartementet)

Viktiga lagar inom miljörätten

Viktiga lagar inom miljörätten

Miljöbalken
JP Infonets miljörättsliga tjänster

JP Infonets miljörättsliga tjänster

Jobbar du med miljörättsliga frågor? JP Infonets tjänster ger dig en komplett bevakning av miljörätten. Oavsett om du jobbar med frågor om små enskilda avlopp eller tillståndsfrågor som rör gigantiska miljöfarliga verksamheter hittar du all information du behöver hos oss. Se allt inom miljörätt.