1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i epizootilagen (1999:657);
utfärdad den 20 mars 2003.
Enligt riksdagens beslut
1
föreskrivs att 8, 11, 15, 17 och 20 §§ epizootila-
gen (1999:657) skall ha följande lydelse.
8 §
För att förebygga eller bekämpa epizootiska sjukdomar får regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det
enskilda fallet besluta om
1. slakt eller annan avlivning av djur som är eller misstänks vara smittade
eller kan sprida smitta,
2. slakt eller annan avlivning av andra djur,
3. oskadliggörande av döda djur och produkter av djur samt av avfall och
annat material som kan sprida smitta,
4. smittrening,
5. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur,
6. undersökning av djur och produkter av djur i kontrollsyfte,
7. djurhållning,
8. begränsningar eller andra villkor vad gäller hanteringen av levande och
döda djur, produkter av djur, andra varor och annat material,
9. transporter av djur och varor,
10. journalföring i fråga om djur, produkter av djur och djurtransporter,
11. oskadliggörande av skadedjur som sprider smitta,
12. metoder för provtagning och analys.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
de föreskrifter som behövs som komplettering av sådana EG-bestämmelser
som inte faller inom tillämpningsområdet för vare sig livsmedelslagen
(1971:511) eller lagen (1985:295) om foder och som finns i
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den
22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll
och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati
2
, eller
2. någon EG-förordning som har beslutats med stöd av den förordning
som anges under 1.
11 §
Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrif-
ter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen utövas av Jordbruksver-
ket. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.
1
Prop. 2002/03:39, bet. 2002/03:MJU12, rskr. 2002/03:121.
2
EGT L 147, 31.5.2001, s. 1 (Celex 32001R0999).
SFS 2003:101
Utkom från trycket
den 1 april 2003
2
SFS 2003:101
Det som sägs i första stycket och i 12� 14 §§ om tillsyn över efterlevnaden
av denna lag och föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av la-
gen gäller också för tillsyn över efterlevnaden av sådana EG-bestämmelser
som avses i 8 § andra stycket.
15 §
3
Staten skall ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som
har meddelats med stöd av lagen drabbas av
1. förlust på grund av att husdjur eller andra än vilt levande djur avlivas
eller dör till följd av skyddsympning eller annan behandling,
2. kostnader på grund av saneringsåtgärder,
3. produktionsbortfall,
4. annan inkomstförlust än som avses i 3.
Ersättning för produktionsbortfall lämnas med femtio procent av den
kostnad eller förlust som bortfallet medför. I övrigt lämnas full ersättning.
Full ersättning för produktionsbortfall lämnas vid utbrott eller vid miss-
tanke om utbrott av sådana särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som
anges i föreskrifter meddelade av regeringen.
17 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva att
1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder
som vidtas enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter,
2. till grund för ersättning för sådan förlust eller kostnad som anges i 15 §
första stycket 1 eller 2 skall läggas ett visst högsta värde på djur eller annan
egendom som skall ersättas,
3. ersättning för kostnad eller förlust med anledning av saneringsåtgärder
eller produktionsbortfall får lämnas enligt viss angiven schablon.
20 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller
av oaktsamhet
1. underlåter att göra anmälan enligt 2 § eller bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 2 §,
2. bryter mot ett beslut enligt 4 § eller mot en föreskrift eller ett beslut
som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §,
3. bryter mot sådana bestämmelser om hantering av specificerat riskmate-
rial, om framställning eller användning av animaliska produkter eller om
överlåtelse av djur eller andra produkter än livsmedel, som finns i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 13 §
döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av före-
läggandet eller förbudet.
Innefattar ett brott som avses i första stycket 2 olovlig transport av djur el-
ler varor skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2003.
3
Senaste lydelse 2002:548.
Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00
Elanders Gotab, Stockholm 2003