2933
SFS 1994:1424
Utkom från trycket
den 12 december 1994
Lag
om ändring i jaktlagen (1987:259);
utfärdad den 1 december 1994.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 41, 43, 45, 46 och 48 §§ jakt-
lagen (1987:259) skall ha följande lydelse.
41 § För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är för-
enliga med syftet med denna lag får regeringen meddela föreskrifter om
skyldighet för den som jagar
1. att betala en årlig avgift (jaktvårdsavgift),
2. att betala en avgift för vissa slag av vilt som fälls,
3. att betala en särskild avgift för vilt som fällts i strid mot vad som
bestämts i en för jakt meddelad licens.
Avgifter som avses i första stycket 1 skall bilda en fond (jaktvårds-
fonden) som efter regeringens bestämmande får användas för angivna
ändamål.
43 § För jaktbrott döms till böter eller fängelse i högst sex månader
den som
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet olovligen jagar på annans jakt-
område eller där tillägnar sig vilt eller vid jakt som sker med stöd av
licens bryter mot en för jakten väsentlig bestämmelse i licensen eller
2. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 3 §, 31 § första
stycket, 32 § eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av
25 §, 29 § 1 eller 30 § första stycket.
1
Prop. 1994/95:23, bet. 1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40.
SFS 1994:1424
45 §2 Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot 5 § andra stycket, 6 § första stycket eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits
med stöd av 26 §, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
3. bryter mot 27 §, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt
brottsbalken,
4. underlåter att fullgöra skyldighet enligt 28 § eller vad som åligger
honom enligt 38 § andra stycket,
5. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 6 § andra
stycket, 29 § 4, 30 § tredje stycket eller 31 § tredje stycket eller
6. bryter mot 35 § eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd
av 36 §, 37 §, 38 § första stycket, 40 § första stycket eller 41 § första
stycket.
Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.
46 § Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller
har skälig anledning anta har dödats eller åtkommits genom jaktbrott,
döms för jakthäleri till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid
bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas sådana omstän-
digheter som anges i 44 § andra stycket 1 och 2.
48 § Om någon har begått jaktbrott eller jakthäleri, skall vilt som han
kommit över genom brottet förklaras förverkat, om det inte är uppen-
bart oskäligt. I stället för viltet kan dess värde helt eller delvis förkla-
ras förverkat.
Det som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som föreskrivs
av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
På regeringens vägnar
MARGARETA WINBERG
Hans Petterson
(Jordbruksdepartementet)
2934
2
Senaste lydelse 1991:310. �ndringen innebär bl.a. att tredje stycket upp-
hävs.