SFS 1970:1009

Nr 1009

Lag

om ändring i vattenlagen (1918; 523);

given Stoc kholms slott den 17 de cember 197 0.

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

Vendes Konung, göraveterligt: att Vi, med riksdagen^, funnit

gott förordna, att 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52, 54, 69 och

71—73 §§ vattenlagen (1918: 523) skall ha nedan angivna lydelse.

1 KAP.

3 §.

Ägare av

i 2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta strandägares rätt enligt första stycket fin­

nas bestämmelser i 1 kap. 6 § jordahalken.

4 KAP.

6 §.

2 mom. Anspråk å

utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas särskilt

för varje fastighet. I fråga om sättet för er läggande av sådan ersättning,

densammas fördelning mellan rättsägare i den fasta egendom, varom fråga

är, samt egendomens befriande från ansvarighet för inteckning gälle vad

i lag finnes eller kan varda stadgat för det fall, att till följd av byggande

i vatten ersättning skall utgå för skada å fast egendom.

9 KAP.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vatten­

kraft går förlorad, tillhör samme ägare som den fastighet, för vars räkning

företaget utföres, skall ersättning för den förlorade vattenkraften gäldas,

såframt borgenär, som har panträtt i den förstnämnda fastigheten, ej läm­

nat medgivande till företaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av

vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för borgenärens säker­

het.

I fråga

motsvarande tillämpning.

' Prop. 1970:145, 3LU 81, rskr 444.

JP]

¬

1970 • Nr 1009

2621

52 §.i

Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nyttjande­

rätt, rätt till servitut eller rätt till elektrisk kraft, skall ersättningen till

egendomens ägare och den gottgörelse, som må tillkomma rättighetens inne­

havare, var för sig bestämmas. Medför rättighet, som nyss nämnts, för­

minskning av den fasta egendomens värde, skall till grund för den ägaren

tillkommande ersättningen läggas det värde egendomen med därå vilande

besvär äger; dock att den förhöjning över värdet, som jämlikt 48 § må

ifrågakomma, skall bestämmas med hänsyn till det värde egendomen utan

sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 § andra

stycket, att utöver vad nu sagts särskild värdering sker av den fasta egen­

domen med eller utan viss rättighet besvärande densamma, varde sådan

i samhand med ersättningens fastställande verkställd.

54 §.2

Ersättning för fast

lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom i

andra fall än i första stycket avses skall, där ersättningen hestämts att utgå

på en gång, jämväl nedsättas hos Konungens hefallningshavande, såframt

jämlikt stadgandena i 59 eller 60 § uppsägning skall ske eller den fastighet,

till vilken vattenkraften hör eller som skadas, svarar för beviljad eller sökt

inteckning; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som må hava

bestämts till innehavare av särskild rätt till fastigheten, nedsatt. Skall ej

uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller skadan eller in­

trånget vara väsentligen utan betydelse för borgenär, som har panträtt i

fastigheten, erfordras dock ej nedsättning.

I samband

skall ske.

69 §.i

Nedsatta ersättningsmedel

före tillträdesdagen.

Svarar fast egendom, som löses, för beviljad eller sökt inteckning, varde

den för egendomen bestämda ersättningen så ock, om endast en del av fas­

tighet löses, ersättningen till ägaren för skada och intrång å den återstående

delen av Konungens hefallningshavande fördelad i den ordning, som för

fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom är stadgad.

Är egendomen förutom av inteckning besvärad av sådan i 52 § angiven rät­

tighet, varigenom egendomens värde minskas, och åtnjuter rättigheten

sämre rätt än inteckningen, vare borgenär som har panträtt på grundval av

inteckningen berättigad att, om och i den mån ersättningen för egendomen

understiger det värde denna skulle äga, därest den ej varit av rättigheten

besvärad, för den del av fordringen, som må överskjuta ersättningen för

egendomen, erhålla betalning ur det till rättighetens innehavare bestämda

ersättningsbeloppet, och varde gottgörelsen till denne i motsvarande mån

förminskad.

I fråga om ersättning, som bestämts på grund av stadgandena i 9 § eller

som blivit jämlikt 54 § andra stycket nedsatt, skall vad nyss sagts om för­

delning äga motsvarande tillämpning.

71 §.

Besväras fast egendom, som enligt denna lag löses med penningar, av

inteckning eller inskriven rättighet, åligge Konungens hefallningshavande

' Senaste lydelse 1968: 692.

° Senaste lydelse 1919: 425.

190—7000-W, Svensk författningssamling 1970

JP]

¬

2622

1970 . Nr 1009

att, sedan den genom lagakraftvunnet utslag bestämda ersättningen blivit

nedsatt samt egendomen avträdd, därom ofördröjligen göra anmälan hos

inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Har egendomen

avträtts, innan ersättningen blhdt slutligt fastställd, och varder ersättningen

ej bestämd till högre belopp än det enligt stadgandet i 58 § redan nedsatta,

skall anmälan, som nu sagts, göras så snart lagakraftägande utslag i målet

till Konungens befallningshavande ingivits.

Utfaller, då egendomen a^i;rätts innan ersättningen blivit slutligen fast­

ställd eller då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av gemensamt

intecknade fastigheter hlivit avträdda, vid fördelning av ersättning betal­

ning på pantbrevs belopp, åligge ock Konungens befallningshavande att

därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröj­

ligen göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningsläng­

den. Lag samma vare, därvid fördelning av ersättning, som bestämts jäm­

likt 9 § eller som blhåt på grund av stadgandet i 54 § andra stycket nedsatt,

betalning utfallit på pantbrevs belopp.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit god­

känd eller \mnnit laga kraft, äge borgenär, som har panträtt och vars ford­

ran icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

72 §.

Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen,

såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande, bestämts att utgå

medelst lu-aftöverföring, och är sådan del av strömfallet med inteckning

eller inslmven rättighet besvärad, ankomme på den lösande att, sedan han

tillträtt fallet och kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats, därom

göra anmälan hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsbo­

ken; skolande till styrkande av det förhållande, varom anmälan göres, före­

tes intyg av vederbörande ersättningstagare eller ock av två stämningsmän

eller andra trovärdiga personer.

73 §.i

Förmenar borgenär, som har panträtt i fast egendom, att ersättning för

denna eller för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och intrång å

egendomen blivit för lågt beräknad, vare han, i den mån ersättningens be­

lopp till följd av överenskommelse därom mellan ersättningsgivaren och

egendomens ägare eller av annan anledning ej blivit prövat av domstol eller

\id syneförrättning, berättigad att, där ej full betalning för hans fordran

lämnas honom, äska, att ersättningen, såvitt på hans eller annan sådan

borgenärs rätt inverkar, varder av vattendomstolen bestämd. Talan härom

skall anhängiggöras sist inom sex månader efter det fördelning av ersätt­

ningen vunnit laga kraft eller, där ersättningen bestämts att utgå i kraft,

efter den för kraftöverföringens början bestämda tid; försittes tid, som nu

sagts, vare rätt till talan förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972,

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

bestämmelser alltjämt tillämpning.

Senaste lydelse 1919; 425.

JP]

¬

* ' *

1970 • Nr 1009 och 1010

2623

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

bekräfta låtit.

Stockholms slott den 17 december 1970.

GUSTAF ADOLF

(L, S.)

(Justitiedepartementet)

LENNART GEIJER

¬