SFS 1998:812 Lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

Du är här: Start / Miljörätt / Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet / SFS 1998:812 Lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
980812.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet;

utfärdad den 11 juni 1998.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag är tillämplig på vattenverksamhet och vattenanläggningar.

Bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar finns också i
miljöbalken.

2 §

De definitioner som finns i miljöbalken gäller också i denna lag.

3 §

När vattenverksamhet enligt denna lag skall bedrivas inom ramen för

en samfällighet, skall tillses att var och en av deltagarna tillgodoses utan vä-
sentlig nackdel för någon annan deltagare.

4 §

Om det vid tillståndsprövningen av vattenverksamhet framgår att verk-

samheten utan väsentlig ändring kan bedrivas så att den medför en bety-
dande nytta för någon annan, skall på begäran av denne villkor meddelas om
detta. Sådana villkor får dock inte meddelas om det finns förutsättningar för
att bilda en samfällighet enligt denna lag.

Den som får nytta enligt första stycket skall betala skälig ersättning till

tillståndshavaren.

En tillståndshavare som får en kostnad på grund av villkor enligt första

stycket har rätt till ersättning enligt 31 kap. miljöbalken.

2 kap. Rådighet över vatten m.m.

1 §

För att få bedriva vattenverksamhet skall verksamhetsutövaren ha rå-

dighet över vattnet inom det område där verksamheten skall bedrivas.

2 §

Var och en råder över det vatten som finns inom hans fastighet. Rådig-

het över en fastighets vatten kan också någon ha till följd av upplåtelse av
fastighetsägaren eller, enligt vad som är särskilt föreskrivet, förvärv tvångs-
vis.

1

Prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20, rskr. 1997/98:278.

SFS 1998:812

Utkom från trycket
den 7 juli 1998

background image

2

SFS 1998:812

3 §

I rinnande vatten råder vardera sidans ägare över en lika stor andel i

vattnet, även om en större del av vattnet rinner fram på den enes fastighet än
på den andres.

4 §

Den som vill bedriva vattenverksamhet har för detta ändamål rådighet

som anges i 1 §, om vattenverksamheten innebär

1. vattenreglering,
2. vattentäkt för allmän vattenförsörjning, allmän värmeförsörjning eller

bevattning,

3. markavvattning,
4. vattenverksamhet som behövs för allmän väg, allmän farled eller all-

män hamn,

5. vattenverksamhet som behövs för att motverka förorening genom av-

loppsvatten, eller

6. vattenverksamhet som behövs för järnväg.

5 §

Staten, kommuner och vattenförbund har rådighet som anges i 1 § för

att bedriva sådan vattenverksamhet som är önskvärd från allmän miljö- eller
hälsosynpunkt eller som främjar fisket.

Den som är beroende av att vattenförhållandena består har också sådan rå-

dighet för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller
för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge
eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.

6 §

Utförs rensningar eller andra åtgärder som avses i 5 § andra stycket, får

rensningsmassorna läggas på närmaste strand, om det inte medför avsevärda
olägenheter från allmän eller enskild synpunkt. Massorna får annars föras till
ett lämpligt ställe i närheten.

Markens ägare skall underrättas innan rensningsmassorna läggs upp. Den

som lägger upp massorna är skyldig att vidta åtgärder för att förebygga eller
minska skada av uppläggningen. Kravet gäller inte åtgärder som leder till att
verksamhetsutövaren därigenom drabbas av oskäliga kostnader.

Den som lägger upp massorna och därigenom skadar annans egendom,

skall betala ersättning för vad som skadas. Ersättning skall dock endast beta-
las för skador som kvarstår sedan förebyggande eller avhjälpande åtgärder
har utförts.

7 §

Den som äger strand vid någon annans vattenområde har rätt att för sin

fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad
vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden lider skada av
någon betydelse.

I 1 kap. 6 § jordabalken finns bestämmelser om att även andra än strand-

ägare kan ha denna rätt.

8 §

Tillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig vatten-

kraften i hela sträckan, om denna ägare råder över mer än hälften av kraften
på grund av äganderätt eller annan rättighet som gäller mot alla och inte är
begränsad till tiden. Hänsyn skall tas till den kraft som svarar mot andelar i
en sådan samfällighet som avses i 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen
(1970:988).

background image

3

SFS 1998:812

Detta gäller även när någon i ett vattenkraftverk vill tillgodogöra sig vat-

tenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattendrag, om det gemensamma till-
godogörandet är en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förut-
sättning för kraftverkets tillkomst.

9 §

Regeringen får besluta att ett strömfall eller särskild rätt till det får tas i

anspråk, om någon som vill tillgodogöra sig vattenkraften har ansökt om det
och det för att kraftförsörjningen skall utvecklas planmässigt är nödvändigt
att det tas i anspråk ett sådant strömfall som någon annan än staten har och
som inte är utnyttjat på ett från allmän synpunkt ändamålsenligt sätt.

Den som har fått ett tillstånd som avses i första stycket skall inom ett år

från det att tillståndet beviljades ansöka om bestämmande av ersättning hos
miljödomstolen för vad som tas i anspråk enligt första stycket. Om ansökan
inte görs inom den tiden, upphör tillståndet att gälla.

Rätt att ta strömfall i anspråk på grund av ett beslut enligt första stycket

får inte utan regeringens medgivande övergå från innehavaren till någon an-
nan.

Regeringen får besluta de villkor för rättighetens utnyttjande som behövs

från allmän synpunkt.

10 §

Den som bedriver en vattenverksamhet eller råder över en vattentill-

gång enligt 2 § är skyldig att vid allvarlig vattenbrist avstå det vatten som är
oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen eller för nå-
got annat allmänt behov, om vattenbristen orsakas av torka eller någon annan
jämförlig omständighet.

Den som lider skada genom att avstå vatten har rätt till skälig ersättning.
Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som bedriver verksamheten eller

råder över vattentillgången att iaktta sin skyldighet enligt första stycket.
Länsstyrelsen får då bestämma att beslutet skall gälla även om det överkla-
gas.

3 kap. Markavvattningssamfälligheter

Allmänna bestämmelser

1 §

Ansöker någon om tillstånd enligt miljöbalken till en markavvattning

skall verksamheten bedrivas så att den blir till nytta även för en annan fastig-
het, om det begärs av ägaren till den andra fastigheten och det prövas lämp-
ligt. �gare av fastigheter för vilka markavvattningen medför nytta skall delta
i verksamheten. Skyldighet att delta i annan markavvattning än dikning finns
dock endast om det begärs av ägare till fastigheter som får mer än hälften av
den beräknade nyttan av verksamheten.

Första stycket gäller även väghållare som inte är fastighetsägare, om vä-

gen medför en avsevärd inverkan på markavvattningen.

2 §

För utförande och drift av verksamheten utgör deltagarna en samfällig-

het. Tillståndet till verksamheten samt anläggningar och rättigheter som hör
till verksamheten är samfällda för deltagarna.

background image

4

SFS 1998:812

När en samfällighet har bildats, gäller för samfälligheten vad som i denna

lag och i miljöbalken föreskrivs om tillståndshavare eller ägare av en anlägg-
ning.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som vid inlösen ägs av deltagare

i samfälligheten och omfattas av markavvattningen.

3 §

Kostnaderna för verksamhet som utgör markavvattning fördelas mellan

deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad som är skäligt
med hänsyn främst till den nytta var och en har av verksamheten.

Markavvattning skall delas in i avdelningar som avgränsas med hänsyn till

olikheterna, om det med hänsyn till olikheter i naturförhållandena eller av
någon annan anledning kan antas att ett visst område skulle få en avsevärt
mindre kostnad i förhållande till nyttan av markavvattningen om ett annat
område inte hade omfattats av verksamheten.

Vad deltagarna har kommit överens om kostnadsfördelningen skall läggas

till grund för tillståndsbeslutet, om borgenärer med panträtt i de fastigheter
som ägs av deltagare och omfattas av markavvattningen medger det. Om en
fastighet svarar för gemensam inteckning, krävs det dessutom de medgivan-
den från fastighetsägare och fordringshavare som föreskrivs för relaxation i
22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande av rättsägare behövs inte, om över-
enskommelsen inte har väsentlig betydelse för dem.

4 §

Bestämmelserna i 1�3 §§ gäller inte i fråga om markavvattning som

söks av någon annan än en ägare av en fastighet eller en väghållare.

Markavvattning och avledande av avloppsvatten

5 §

Kan ledningar för en markavvattning med väsentlig fördel användas

för att avleda avloppsvatten från en fastighet, skall ägaren av denna fastighet
delta i verksamheten, om ägaren själv eller den sökande till markavvatt-
ningen begär det. Detta skall gälla även vid avledande av avloppsvatten från
verksamhetsområdet för en allmän vatten- och avloppsanläggning. Vad som
sägs om fastighetens ägare skall då i stället gälla huvudmannen för anlägg-
ningen.

6 §

Kostnaderna för utförande och drift av en gemensam ledning fördelas

mellan markavvattningsintresset och avloppsintresset med hänsyn till den
mängd och det slag av vatten som tillförs ledningen samt till vad som kan an-
ses skäligt med hänsyn till intressenternas nytta av ledningen.

Detta gäller också vid fördelningen av kostnaderna mellan avloppsintres-

senter.

I fråga om överenskommelser mellan intressenterna tillämpas 3 § tredje

stycket.

7 §

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om avledande av avloppsvatten från fas-

tigheter får tillämpas även i fråga om avledande av avloppsvatten från bygg-
nader och anläggningar som inte hör till någon fastighet, om det kan ske utan
olägenhet av betydelse för de övriga deltagarna.

background image

5

SFS 1998:812

8 §

Bestämmelserna i 5�7 §§ gäller inte avledande av avloppsvatten från

enskilda fastigheter inom verksamhetsområdet för en allmän vatten- och av-
loppsanläggning.

Markavvattning och vägföretag m.m.

9 §

Skall för markavvattning ett vattenavlopp byggas genom en väg eller

ett avlopp genom en väg utvidgas eller fördjupas och vill väghållaren själv
utföra åtgärden, har väghållaren rätt till detta.

�r det inte oskäligt skall sådana åtgärder bekostas av väghållaren, om åt-

gärden behövs för avvattning till 1,2 meters djup av åker och äng som sedan
vägens tillkomst eller sedan minst tjugofem år räknat från dagen för begäran
om åtgärden varit att hänföra till åker eller äng. Väghållarens kostnadsansvar
gäller inte i fråga om ägovägar eller därmed jämförliga vägar och inte heller
i fråga om broar och annan vattenverksamhet som har bedrivits i överens-
stämmelse med tillstånd som har meddelats enligt miljöbalken, vattenlagen
(1983:291) eller vattenlagen (1918:523).

När väghållaren inte har kostnadsansvar enligt andra stycket, skall åtgär-

den bekostas av den för vilken markavvattning görs.

10 §

Om den kostnad som väghållaren har enligt 9 § andra stycket avsevärt

överstiger värdet av den skada som uppstår om åtgärden inte utförs, får väg-
hållaren i stället för att bekosta åtgärden betala ersättning för skadan.

11 §

Om en väg skall byggas eller ändras och en markägare begär att ett

vattenavlopp för en framtida markavvattning skall göras genom vägen, skall
väghållaren utföra åtgärden om det kan göras utan olägenhet för vägens
framtida brukbarhet. I fråga om kostnadsansvaret för den fördyring av byg-
gandet och driften av vägen som åtgärden medför gäller 9 § andra och tredje
stycket samt 10 §.

En sådan begäran skall framställas hos väghållaren eller, i fråga om en-

skild väg för vilken det ännu inte finns någon väghållningsskyldighet, hos
den som handlägger vägförrättningen. Begäran skall vara skriftlig och i fråga
om mer omfattande åtgärder vara åtföljd av en plan för markavvattningen.

12 §

Bestämmelserna i 9�11 §§ innebär inte någon inskränkning i den rätt

som väghållaren eller markägaren kan grunda på dom, avtal eller någon an-
nan särskild rättsgrund.

13 §

Bestämmelserna i 9�12 §§ gäller också i fråga om banvallar för järn-

vägar, tunnelbanor och spårvägar.

4 kap. Bevattningssamfälligheter

1 §

Om flera ansöker om tillstånd enligt miljöbalken till vattentäkt för be-

vattning ur samma vattentillgång och vattnet behöver fördelas mellan dem,
får det vid meddelande av tillstånd bestämmas att tillståndshavarna skall ut-
göra en samfällighet för sådan fördelning (bevattningssamfällighet).

Om någon har fått tillstånd till en vattentäkt för bevattning och någon an-

nan söker tillstånd till en ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentill-

background image

6

SFS 1998:812

gång, får miljödomstolen, om det finns särskilda skäl, vid meddelande av det
nya tillståndet bestämma att tillståndshavarna skall utgöra en bevattnings-
samfällighet. Om en samfällighet bildas enligt första stycket får i stället be-
stämmas att den som redan har tillstånd skall ingå i samfälligheten.

Om, sedan en samfällighet har bildats, någon gör en ansökan om tillstånd

till en ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång, får miljödomsto-
len vid meddelande av tillstånd till vattentäkten bestämma att tillståndshava-
ren skall ingå i samfälligheten.

2 §

Deltagarna i en bevattningssamfällighet fördelar tillgängligt vatten

mellan sig, om det behövs på grund av vattenbrist eller någon annan omstän-
dighet eller om någon deltagare inte utnyttjar sin rätt att ta vatten. Vid fördel-
ningen skall de villkor iakttas som har bestämts av miljödomstolen i sam-
band med att tillstånd meddelades.

3 §

Om det är lämpligt, får miljödomstolen bestämma att gemensamma an-

läggningar för bevattning skall inrättas för samtliga eller vissa av dem som
skall ingå i samfälligheten.

4 §

En gemensam anläggning får endast inrättas för sådana deltagare i

samfälligheten för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i anlägg-
ningen.

En gemensam anläggning får inte inrättas, om de som skall delta i anlägg-

ningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för
det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen.

Andra stycket gäller inte, om behovet av anläggningen är synnerligen an-

geläget för att tillgodose motstående allmänna och enskilda intressen.

5 §

En gemensam anläggning och rätt till utrymme är samfällda för dem

som deltar i anläggningen. Deltagarna svarar gemensamt för utförande och
drift av anläggningen.

Mark som har lösts in för gemensamma anläggningar är samfälld för de

fastigheter som vid inlösen ägs av deltagare i samfälligheten och omfattas av
bevattningsverksamheten.

6 §

En bevattningssamfällighets förvaltningskostnader och kostnader för

utförande och drift av gemensamma anläggningar fördelas mellan deltagarna
efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den mängd vatten som var
och en får ta ut enligt meddelat tillstånd. I enlighet med detta bestäms an-
delstal för varje deltagare.

Om det finns särskilda skäl, får särskilda andelstal bestämmas för en viss

del av verksamheten.

Om det är lämpligt, får kostnaderna för driften av gemensamma anlägg-

ningar fördelas genom avgifter som beräknas på grundval av den omfattning
i vilken varje deltagare utnyttjar anläggningarna.

7 §

Vad deltagarna har överenskommit om andelstalen och grunderna för

avgiftsberäkningen skall läggas till grund för miljödomstolens dom, om bor-
genärer med panträtt i fastigheter som ägs av deltagare och omfattas av be-

background image

7

SFS 1998:812

vattningsverksamheten medger det. Om en fastighet svarar för gemensam in-
teckning, krävs dessutom de medgivanden från fastighetsägare och ford-
ringshavare som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken.
Medgivande av rättsägare behövs inte, om överenskommelsen är väsentligen
utan betydelse för dem.

5 kap. Vattenregleringssamfälligheter

Vattenreglering för kraftändamål

1 §

På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd enligt miljö-

balken till vattenreglering för kraftändamål skall miljödomstolen besluta att
ägare av andra strömfall som får nytta av regleringen skall delta i reglerings-
verksamheten. Detta skall ske om mer än hälften av verksamhetens nytta be-
löper på de strömfall som tillhör den som framställer yrkandet och dem som
förenat sig med denne samt varje strömfall som yrkandet avser är utbyggt el-
ler kan beräknas bli utbyggt för kraftändamål inom den närmaste tiden.

Om någon ansöker om eller har fått tillstånd enligt miljöbalken till vatten-

reglering för kraftändamål, skall miljödomstolen på yrkande av ägaren av ett
annat strömfall som får nytta av regleringen besluta att denne skall delta i
verksamheten.

2 §

Har beslut enligt 1 § meddelats, utgör samtliga deltagare i reglerings-

verksamheten en samfällighet för utförande och drift av verksamheten. Till-
ståndet till verksamheten samt anläggningar och rättigheter som hör till den
är samfällda för deltagarna.

När en samfällighet har bildats gäller vad som i denna lag och i miljöbal-

ken föreskrivs om tillståndshavare eller ägare av en anläggning i stället sam-
fälligheten.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som vid inlösen ägs av delta-

garna i samfälligheten och till vilka deras strömfall hör.

3 §

Kostnaderna för regleringsverksamheten fördelas mellan deltagarna på

grundval av andelstal som bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn
främst till den nytta var och en har av verksamheten.

Om en vattenreglering avser flera sjöar eller skilda sträckor i ett vatten-

drag och det på grund av detta behövs flera dammbyggnader eller särskilda
anläggningar, skall, om det behövs, kostnaderna för varje sådan del av verk-
samheten beräknas särskilt och fördelas enligt grunderna i första stycket.

Vad deltagarna har överenskommit om kostnadsfördelningen skall läggas

till grund för miljödomstolens dom, om borgenärer med panträtt i de fastig-
heter till vilka deltagarnas strömfall hör medger det. Om en fastighet svarar
för gemensam inteckning, krävs det dessutom de medgivanden från fastig-
hetsägare och fordringshavare som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 §
jordabalken. Medgivande av rättsägare behövs inte, om överenskommelsen
är väsentligen utan betydelse för dem.

background image

8

SFS 1998:812

Vattenreglering för bevattning

4 §

På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd till vattenreg-

lering för bevattning skall miljödomstolen besluta att andra som har tillstånd
till vattentäkt för bevattning och som får stadigvarande fördel av regleringen
genom förbättrade möjligheter att bevattna skall delta i regleringsverksam-
heten. Detta skall ske om den som framställer yrkandet och de som förenat
sig med denne om verksamheten har större fördel av regleringsverksamheten
än de som yrkandet avser.

Om någon ansöker om eller har fått tillstånd till vattenreglering för bevatt-

ning, skall på yrkande av någon annan som har tillstånd till vattentäkt för be-
vattning och som får stadigvarande fördel av regleringen genom förbättrade
möjligheter att bevattna beslutas att denne skall delta i verksamheten.

5 §

När det gäller vattenreglering för bevattning skall 2 och 3 §§ tillämpas

med följande avvikelser.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som, vid inlösen, ägs av delta-

gare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning regleringen sker.

Deltagarnas andelstal bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst

till den mängd vatten som varje deltagare får ta ut enligt meddelat tillstånd
till vattentäkt.

Vid tillämpningen av 3 § tredje stycket första meningen gäller att medgi-

vande skall lämnas av borgenärer som har panträtt i fastigheter som ägs av
deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning regleringen
sker.

Vattenreglering på grund av överenskommelse

6 §

Har tillstånd till vattenregleringsverksamhet meddelats på ansökan av

flera som till gemensam nytta vill utföra verksamheten, utgör sökandena en
samfällighet för utförande och drift av verksamheten, om de inte har kommit
överens om annat.

Om vattenregleringsverksamhet, till vilken tillstånd har lämnats enligt

första stycket, avser olika slag av ändamål, skall 1 och 4 §§ inte tillämpas.

7 §

För vattenregleringsverksamhet enligt 6 § gäller i tillämpliga delar

1. i fråga om inlösen: 2 § tredje stycket och 5 § andra stycket, och
2. i fråga om kostnadsfördelningen: 3 § samt 5 § tredje och fjärde stycket.

6 kap. Avgifter

Bygdeavgifter

1 §

Den som har tillstånd till vattenverksamhet skall betala en årlig bygde-

avgift som bestäms av miljödomstolen att tas ut efter avgiftsenheter och av-
giftsklasser enligt 2 och 3 §§, om verksamheten innebär

1. drift av ett vattenkraftverk,
2. vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering,
3. vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål, eller
4. ytvattentäkt.

background image

9

SFS 1998:812

Avser vattenverksamheten utvidgning av annan vattenverksamhet eller,

om utvidgning tidigare har skett, flera andra vattenverksamheter, för vilka
tillstånd har lämnats enligt miljöbalken, skall en gemensam avgift fastställas
såsom för en enda verksamhet. Denna avgift ersätter tidigare avgifter.

Bygdeavgift skall enligt de närmare bestämmelser som meddelas av rege-

ringen användas dels för att förebygga eller minska sådana skador av vatten-
verksamheten eller anläggningar för denna som inte har ersatts enligt 31 kap.
miljöbalken och för att gottgöra sådana skador, dels för att tillgodose all-
männa ändamål för den bygd som berörs av vattenverksamheten eller an-
läggningar för denna.

2 §

Avgiftsenheter är

1. för vattenkraftverk: varje enhet installerad generatoreffekt som omfat-

tar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring och varje
enhet om tjugo kilowatt därutöver,

2. för vattenregleringar: varje enhet av regleringsmagasinets rymd som

omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter, varje ytterligare
enhet om 50 000 kubikmeter intill 1 000 miljoner kubikmeter samt varje en-
het om 100 000 kubikmeter därutöver, och

3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter: varje kubikmeter i sekun-

den av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat tillstånd.

Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk eller vattenregleringar, om an-

talet avgiftsenheter är mindre än femhundra.

3 §

För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgifts-

enhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 0,5 promille av basbeloppet,
klass 2: 1 promille av basbeloppet,
klass 3: 1,5 promille av basbeloppet,
klass 4: 2 promille av basbeloppet.
För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsenhet,

om verksamheten tillhör

klass 1: 5 procent av basbeloppet,
klass 2: 10 procent av basbeloppet,
klass 3: 15 procent av basbeloppet,
klass 4: 20 procent av basbeloppet.
Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.

Vid inplacering i avgiftsklass skall det tas hänsyn till de mindre eller

större förändringar i vattenförhållandena samt de mindre eller större olägen-
heter eller fördelar för bygden som vattenverksamheten eller anläggningar
för denna medför.

4 §

Bygdeavgift skall tas ut från och med kalenderåret närmast efter det år

då tillståndet till vattenverksamhet togs i anspråk till och med det år då verk-
samheten läggs ned.

Bygdeavgiften skall före varje kalenderårs utgång betalas till länsstyrelsen

i det län där verksamheten huvudsakligen bedrivs.

background image

10

SFS 1998:812

Fiskeavgifter

5 §

Miljödomstolen eller länsstyrelsen får, om det är lämpligare, i stället

för att meddela villkor enligt 11 kap. 8 § miljöbalken ålägga tillståndshava-
ren att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det vatten som berörs
av vattenverksamheten eller inom något angränsande vattenområde. Avgiften
kan fastställas som en engångsavgift eller som en årlig avgift.

Beloppet av årlig avgift beräknas så, att det av miljödomstolen eller läns-

styrelsen fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som anger för-
hållandet mellan basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för det år då avgiften skall betalas och basbeloppet för det år då avgiften fast-
ställdes.

6 §

Om vattenverksamhet som avses i 1 § eller anläggningar för denna kan

antas skada fisket eller kommer att orsaka en inte obetydlig ändring i de na-
turliga vattenståndsförhållandena, skall den som har tillstånd till verksamhe-
ten betala en årlig allmän fiskeavgift för främjande av fisket inom landet.

Avgiften bestäms av miljödomstolen att tas ut efter avgiftsenheter och av-

giftsklasser enligt 7 och 8 §§.

Avser vattenverksamhet utvidgning av annan vattenverksamhet eller, om

utvidgning tidigare har skett, flera andra vattenverksamheter, för vilka till-
stånd har lämnats enligt miljöbalken, skall en gemensam avgift fastställas så-
som för en enda verksamhet. Denna avgift ersätter tidigare avgifter.

7 §

Avgiftsenheter är

1. för vattenkraftverk: varje enhet installerad generatoreffekt som omfat-

tar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring och varje
enhet om tjugo kilowatt därutöver,

2. för vattenregleringar: varje enhet av regleringsmagasinets rymd som

omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter och varje enhet
om 50 000 kubikmeter därutöver, och

3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter: varje kubikmeter i sekun-

den av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat tillstånd.

Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk och vattenregleringar, om an-

talet avgiftsenheter är mindre än tio.

8 §

För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgifts-

enhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 0,05 promille av basbeloppet,
klass 2: 0,1 promille av basbeloppet,
klass 3: 0,15 promille av basbeloppet,
klass 4: 0,2 promille av basbeloppet.
För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsenhet,

om verksamheten tillhör

klass 1: 1 procent av basbeloppet,
klass 2: 5 procent av basbeloppet,
klass 3: 10 procent av basbeloppet,
klass 4: 15 procent av basbeloppet.
Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.

background image

11

SFS 1998:812

Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till
� den omfattning i vilken fisk och fiske förekommer i det vattenområde

som berörs av vattenverksamheten eller anläggningar för denna,

� den utsträckning i vilken vattenförhållandena och fisket påverkas av

vattenverksamheten eller anläggningar för denna, och

� omfattningen av de förpliktelser som verksamhetsutövaren har ålagts

enligt 5 § eller i villkor enligt 11 kap. 8 § miljöbalken.

9 §

Om det årliga beloppet av den allmänna fiskeavgiften är ringa, får mil-

jödomstolen eller länsstyrelsen bestämma att avgiftsskyldigheten skall full-
göras genom engångsbetalning. Ett sådant villkor skall meddelas om det år-
liga avgiftsbeloppet skulle understiga femhundra kronor.

10 §

En årlig fiskeavgift enligt 6 § skall tas ut från och med kalenderåret

närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vatten-
förhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring meddelades till
och med det år då verksamheten läggs ned.

�&rlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § skall före varje kalenderårs utgång beta-

las till Fiskeriverket.

Engångsavgift skall betalas till Fiskeriverket senast vid den tidpunkt som

anges när avgiften bestäms.

7 kap. Prövningen av viss vattenverksamhet

Ansökningsmål

1 §

Bestämmelser om ansökningsmål finns i 21 kap. 1 § miljöbalken. An-

sökningsmål är även mål om

1. bestämmande enligt 2 kap. 9 § av ersättning för rätten att ta i anspråk

ett strömfall,

2. inrättande enligt 4 kap. 3 § av en gemensam anläggning för bevatt-

ning, sedan en samfällighet enligt 4 kap. har bildats,

3. överflyttning enligt 8 kap. 3 § första stycket av rätten till andelskraft,
4. omprövning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt 17 §

första stycket eller omprövning enligt 17 § andra stycket, och

5. fastställelse enligt 18 § av en överenskommelse.

Stämningsmål

2 §

Stämningsmål är talan om

1. utrivning eller ändring av en vattenanläggning, när talan grundas på att

anläggningen inte har tillkommit i laga ordning eller inte är av laga beskaf-
fenhet,

2. ersättning för skada eller intrång genom en sådan anläggning som av-

ses i 1,

3. ersättning för skada genom utrivning av en vattenanläggning, om utriv-

ningen har skett utan tillstånd men sådant tillstånd skulle ha behövts, eller
ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt 11 kap. 22 §
andra stycket miljöbalken,

4. ersättning enligt 2 kap. 10 § andra stycket,

background image

12

SFS 1998:812

5. deltagande, utan samband med pågående ansökningsmål, i en vatten-

reglering enligt 5 kap. 1 eller 4 §,

6. särskild tvångsrätt, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt

2 kap. 6 § tredje stycket denna lag och 28 kap. 10�13 §§ miljöbalken,

7. omprövning enligt 8 kap. 2 § andra stycket,
8. meddelande av bestämmelser enligt 16 §,
9. ersättning enligt 31 kap. 33 § miljöbalken,
10. ersättning eller annat på grund av att en vattenanläggning inte under-

hålls i enlighet med 11 kap. 17 eller 18 §§ miljöbalken,

11. ersättning för skada på grund av att vattenverksamhet inte drivs i en-

lighet med villkoren i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut eller, om så-
dana villkor saknas, drivs så att det genom inverkan på vattenförhållandena
skadar allmänna eller enskilda intressen,

12. ersättning enligt 28 kap. 11 § miljöbalken,
13. ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt

25 kap. 11 § miljöbalken, och

14. fördelning av vatten enligt 9 kap. 6 §.

Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål

3 §

Bestämmelser om förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål

finns även i 22 kap. miljöbalken.

4 §

Om vattenverksamhet avser utförande av ett vattenkraftverk, skall an-

sökan innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra
strömfallsfastighet.

En ansökan enligt 1 § 1 skall innehålla ritningar jämte beskrivning av

strömfallets läge och beskaffenhet, uppgift om erbjudna ersättningsbelopp
samt övriga upplysningar som behövs för att bedöma ersättningsfrågan.

Till en ansökan enligt 1 § 3 skall fogas dels ett gravationsbevis rörande

den fastighet varifrån rätten till andelskraft skall flyttas över, dels överens-
kommelser som har träffats med borgenärer med panträtt i fastigheten och
andra rättsägare.

5 §

Innan miljödomstolen meddelar en dom om ersättning för strömfall

som skall avstås enligt 2 kap. 9 § och utgör fastighetsdel, skall en karta med
beskrivning ha upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den
ordning som gäller för fastighetsbildning.

Innan miljödomstolen meddelar en dom om tillstånd till ett vattenkraft-

verk, skall domstolen se till att det finns en lämplig fastighet, som ägs av sö-
kanden och med vilken rätten till tillgodogörandet av vattenkraften för fram-
tiden skall vara förenad (strömfallsfastighet).

6 §

Domar i mål som rör vattenverksamhet skall utöver vad som följer av

22 kap. 25 § miljöbalken i förekommande fall även innehålla bestämmelser
om

1. de områden som får tas i anspråk för vattenverksamheten och de sär-

skilda tvångsrätter i övrigt som medges sökanden,

2. strömfallsfastighet,

background image

13

SFS 1998:812

3. vilka som skall delta i en vattenreglerings- eller bevattningssamfällig-

het samt varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för verksamheten,
och

4. villkor beträffande tillhandahållande av andelskraft och om kostnadsbi-

drag härför.

7 §

Fastställs bestämmelser om innehållande och tappning av vatten för att

under osedvanliga förhållanden tillgodose säkerheten hos en vattenanlägg-
ning och kan de skador som följer om bestämmelserna utnyttjas inte lämpli-
gen uppskattas på förhand, får miljödomstolen skjuta upp frågan om ersätt-
ning.

Anspråk på grund av skada som avses i första stycket prövas på det sätt

som föreskrivs i 24 kap. 13 § miljöbalken.

Förfarandet vid miljödomstolarna i stämningsmål

8 §

Talan i stämningsmål väcks genom ansökan om stämning.

9 §

Förberedelsen är skriftlig eller muntlig.

Kallelser och andra meddelanden till parterna skall delges.

10 §

Om målet avgörs utan huvudförhandling i annat fall än som avses i

42 kap. 18 § första stycket 1�4 rättegångsbalken, skall miljödomstolen ha
den sammansättning som anges i 20 kap. 4 § första stycket miljöbalken.

Beträffande förelägganden för parterna att avge skriftligt svaromål eller

att inställa sig vid muntlig förberedelse eller vid huvudförhandling och om
parts utevaro från ett sådant sammanträde gäller rättegångsbalkens bestäm-
melser rörande en sak, varom förlikning inte är tillåten.

11 §

I fråga om förfarandet i stämningsmål gäller i övrigt bestämmelserna

om ansökningsmål i 22 kap. 11 § fjärde stycket, 12 och 13 §§, 16 § första
stycket, 18 och 20 §§, 21 § första och andra stycket samt 24 § miljöbalken.

I mål enligt 2 § 6 gäller också 22 kap. 23 och 28 §§ miljöbalken. Om det i

ett sådant mål är fråga om arbete för att förebygga eller minska skador eller
olägenheter till följd av verksamhet enligt balken eller denna lag, gäller även
22 kap. 14 § miljöbalken.

12 §

Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos miljö-

domstolen enligt 21 kap. 1 § första stycket 3 miljöbalken eller om ändrade
bestämmelser om vattentappning enligt 13 § detta kapitel, handläggs målet i
dess helhet som ett ansökningsmål, om inte målet med stöd av 21 kap. 1 §
andra stycket miljöbalken ändå behandlas som ett stämningsmål.

Har beslut om borttagande eller ändring av en vattenanläggning meddelats

av miljödomstolen i ett stämningsmål, av kronofogdemyndigheten med stöd
av lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller av
tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 9, 10 eller 18 § miljöbalken och görs en
ansökan som avses i första stycket, får miljödomstolen i ansökningsmålet
bestämma att beslutet inte får verkställas innan målet har blivit slutligt av-
gjort eller miljödomstolen förordnar annat. Sökanden skall ställa säkerhet
för kostnader och skador.

background image

14

SFS 1998:812

Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

13 §

Miljödomstolen kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om

innehållande och tappning av vatten efter ansökan av annan än tillståndsha-
varen, om han vill utnyttja vattenkraften i sitt strömfall bättre, eller efter an-
sökan av en kommun eller ett vattenförbund som vill tillgodose den all-
männa miljövården eller hälsovården eller främja fisket. Till förmån för all-
männa farleder, allmänna hamnar, bevattnings- och markavvattningssamfäl-
ligheter samt avloppsföretag kan sådana bestämmelser fastställas på ansökan
av huvudmannen.

14 §

Ett tillstånd till vattentäkt får omprövas av miljödomstolen efter ansö-

kan av den som driver en annan vattentäkt som är beroende av samma vat-
tentillgång eller av den som söker tillstånd till en sådan vattentäkt. Därvid
äger vad som i 16 kap. 11 § miljöbalken föreskrivs om jämkning av verk-
samheten eller företräde åt den ena verksamheten motsvarande tillämpning.

15 §

På ansökan av länsstyrelse eller den avgiftsskyldige får miljödomsto-

len föreskriva den ändring av en bygdeavgift eller en allmän fiskeavgift som
kan behövas med hänsyn till erfarenheterna av vattenverksamhetens verk-
ningar eller till bestående hinder att utnyttja verksamheten i den avsedda om-
fattningen.

Frågan om ändring av en sådan avgift får även tas upp till prövning i sam-

band med en omprövning enligt 24 kap. 5 och 8 §§ miljöbalken samt 13 och
14 §§ detta kapitel.

16 §

Saknas bestämmelser om innehållande eller tappning av vatten beträf-

fande en vattenverksamhet eller bestämmelser om nyttjandet av en vattentäkt
eller är meddelade bestämmelser ofullständiga, får miljödomstolen på talan
av den som lider skada genom de rådande förhållandena fastställa sådana be-
stämmelser som är ägnade att för framtiden förebygga eller minska skador.
Bestämmelserna får inte ändra vad som lagligen kan gälla och inte heller
skada tredje mans rätt.

�ndrade förhållanden i samfälligheter

17 §

Om en dom eller ett beslut enligt 24 kap. 5 eller 8 § miljöbalken eller

13�16 §§ inverkar på frågan om en samfällighets fortsatta bestånd, kretsen
av deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem, får meddelas de änd-
rade bestämmelser som behövs.

Inträder, sedan en samfällighet har bildats enligt denna lag, i andra fall än

som avses i första stycket ändrade förhållanden som inte i ringa mån inver-
kar på frågan om sättet för verksamhetens bedrivande, kretsen av deltagare
eller kostnadsfördelningen mellan dem, får frågan på ansökan av en delta-
gare omprövas av miljödomstolen. �ven utan att sådana förhållanden har in-
trätt, får en omprövning äga rum, om någon vill ansluta sig som deltagare el-
ler i det tidigare avgörandet har föreskrivits att frågan får omprövas efter en
viss tid och denna tid har gått ut.

Vid omprövningen gäller bestämmelserna om vattenverksamhet i tillämp-

liga delar.

background image

15

SFS 1998:812

Den som inträder som deltagare i en bestående samfällighet skall åläggas

att i skälig utsträckning ersätta de övriga deltagarna deras kostnader som
nedlagts i gemensamma anläggningar. Vad som sagts nu gäller också när an-
delstalet höjs för en deltagare som ingår i en samfällighet.

18 §

En överenskommelse om att någon skall inträda i eller utträda ur en

samfällighet enligt denna lag, att en deltagares andelstal skall ändras eller att
samfälligheten skall upphöra har samma verkan som en tillståndsdom eller
ett tillståndsbeslut, om överenskommelsen på ansökan av en deltagare god-
känns av miljödomstolen. Ett sådant godkännande får inte lämnas om det är
uppenbart att överenskommelsen strider mot denna lag.

Markavvattning

19 §

Länsstyrelsen skall överlämna ärenden enligt miljöbalken om till-

stånd till markavvattning till miljödomstolen, om det framställs yrkande om

1. att även någon annan än sökanden skall delta i markavvattningen,
2. särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken, eller
3. ersättning enligt 31 kap. 16 § miljöbalken eller inlösen enligt 31 kap.

17 § miljöbalken.

Länsstyrelsen får överlämna ärenden enligt miljöbalken om andra fastig-

heter än sökandens kan komma att beröras.

Länsstyrelsen skall tillsammans med ärendet överlämna ett yttrande avse-

ende den ansökta verksamhetens inverkan på allmänna intressen. I yttrandet
skall särskild vikt läggas vid naturvårdsfrågorna.

20 §

Om det vid en fastighetsreglering beslutas att en fråga om markav-

vattning skall prövas enligt miljöbalken, skall detta anmälas av lantmäteri-
myndigheten till miljödomstolen. �garna av de fastigheter som ingår i fas-
tighetsregleringen anses då som sökande.

Anmälan skall vara skriftlig och innehålla samma uppgifter som en ansö-

kan om tillstånd till markavvattning.

21 §

Om det vid prövningen av en markavvattning enligt miljöbalken

framställs yrkande om att även någon annan än sökanden skall delta i mark-
avvattningen, skall miljödomstolen förordna en markavvattningssakkunnig.
En markavvattningssakkunnig skall förordnas även i mål som inletts genom
en anmälan enligt 20 §.

Någon markavvattningssakkunnig behöver inte förordnas om det är up-

penbart hur frågan om delaktighet skall lösas.

Miljödomstolen får även i annat fall förordna en markavvattningssakkun-

nig.

22 §

Särskilda bestämmelser om behörighet att vara markavvattningssak-

kunnig får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer.

23 §

Som markavvattningssakkunnig får inte förordnas någon som står i

ett sådant förhållande till saken eller någon av parterna att tillförlitligheten
kan anses förringad.

background image

16

SFS 1998:812

24 §

Den markavvattningssakkunnige bör samråda med sökanden och öv-

riga sakägare samt de myndigheter som berörs av markavvattningen.

25 §

Den markavvattningssakkunnige får utföra besiktning. Sökanden, öv-

riga sakägare och de myndigheter som berörs av markavvattningen skall un-
derrättas om besiktningen.

26 §

Om det behövs med anledning av besiktningen, har den markavvatt-

ningssakkunnige rätt att gå in i byggnader, beträda ägor, göra mätningar och
markundersökningar samt utföra därmed sammanhängande eller jämförliga
åtgärder. I trädgårdar eller liknande planteringar får träd inte skadas eller fäl-
las utan ägarens samtycke. �ven i övrigt skall skador undvikas, om det är
möjligt. Rätt att beträda annans ägor har också den som vid miljödomstolen
för talan i målet.

Sökanden skall betala ersättning för skador som har uppkommit genom åt-

gärder enligt första stycket. Yrkande om ersättning skall framställas innan
målet avgörs.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att den markav-

vattningssakkunniges befogenheter enligt första stycket första meningen
skall kunna utövas.

27 §

Om sökanden återkallar sin ansökan, skall de sakägare som har fram-

ställt yrkande om att delta i markavvattningen underrättas. Om sådana sak-
ägare saknas eller inte inom föreskriven tid begär att handläggningen fortsät-
ter, skall målet skrivas av.

Sakägare på vars begäran målet handläggs vidare anses därefter som sö-

kande.

28 §

Ett mål som har inletts efter anmälan av lantmäterimyndigheten enligt

20 § skall skrivas av, om fastighetsregleringsförrättningen ställs in. Hand-
läggningen skall dock fortsätta, om sakägare som har fört talan i målet och
som har kunnat ansöka om markavvattningen begär det. Underrättas sak-
ägarna om regleringsförrättningens inställande vid ett sammanträde vid mil-
jödomstol, skall begäran framställas vid sammanträdet. I annat fall skall be-
gäran framställas inom den tid som miljödomstolen bestämmer.

29 §

Den markavvattningssakkunnige skall till miljödomstolen ge in ett

yttrande. Om den markavvattningssakkunnige anser att ansökan skall bifal-
las, skall yttrandet innehålla

1. förslag om hur markavvattningen skall utformas, med angivande av de

miljökonsekvenser en sådan utformning kommer att medföra,

2. vilka som skall delta i markavvattningen, och
3. varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för verksamheten.
Den markavvattningssakkunnige bör samtidigt med yttrandet ge in sin

kostnadsräkning.

background image

17

SFS 1998:812

8 kap. Andelskraft

1 §

Den vars vattenkraft skall tillgodogöras av annan med stöd av 2 kap.

8 § eller på grund av överenskommelse, får delta i tillgodogörandet, om det
är av betydelse för hans verksamhet och om hans rätt till kraften är grundad
på äganderätt eller annan rättighet som gäller mot alla och som inte är be-
gränsad till tiden. Han är då berättigad till andel i kraftproduktionen (andels-
kraft) och skyldig att bidra till kostnaderna för kraftanläggningens utförande
och drift, allt i förhållande till sin andel i den vattenkraft som skall tillgodo-
göras vid anläggningen. Motsvarande gäller den vars strömfall tas i anspråk
enligt 2 kap. 9 §, om ersättning för ianspråktagandet inte redan har bestämts.

Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft ligger på strömfallsfastigheten.
Rätten till andelskraft skall vara förenad med den fastighet till vilken vat-

tenkraften har hört eller rättigheten har överflyttats enligt 3 § första stycket.

2 §

I samband med ett beslut om tillhandahållande av andelskraft skall

nödvändiga bestämmelser meddelas om villkoren för tillhandahållandet och
om kostnadsbidrag.

Om förhållandena ändras, har kraftanläggningens ägare eller mottagaren

av andelskraft rätt till omprövning av rättsförhållandet mellan dem. Vid om-
prövningen får endast sådana ändringar beslutas som innebär väsentlig för-
del för någon av parterna utan att medföra betydande olägenhet för motpar-
ten. Om det beslutas att rätten till andelskraft skall avlösas mot ersättning i
pengar, gäller bestämmelserna i 31 kap. miljöbalken om skadereglering vid
tillståndsprövning av vattenverksamhet.

3 §

På ansökan av ägaren till en fastighet som har rätt till andelskraft får

beslutas att rätten till andelskraft skall flyttas över till någon annan fastighet
som tillhör samma ägare, om detta kan ske utan skada för borgenärer med
panträtt eller andra rättsägare.

Rätten till andelskraft får upplåtas av ägaren till den fastighet som har

denna rätt. Avtal om upplåtelse är inte bindande längre än femtio år från det
avtalet slöts. Upplåtelser för någons livstid gäller dock utan begränsning till
viss tid.

4 §

Om den kraftmängd som tas ut som andelskraft minskas i sådana fall

som avses i 31 kap. 22 eller 23 § miljöbalken eller till följd av omprövning
för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet, är mottagaren av andelskraf-
ten skyldig att utan ersättning tåla denna minskning i samma utsträckning
som innehavaren av det kraftverk från vilket andelskraften tillhandahålls.

9 kap. �vriga bestämmelser

1 §

Vid prövningen av frågor om vattenverksamhet och vattenanläggningar

skall bestämmelser om fastigheter gälla också gruvor. Detta gäller dock inte i
sådana fall som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket.

2 §

Vattenverksamhet skall anses beröra en viss fastighet

1. när ett yrkande framställs om skyldighet för fastighetens ägare att delta

i verksamheten,

background image

18

SFS 1998:812

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1998

2. när fastigheten eller dess vatten tas i anspråk för verksamheten eller för

en anläggning i samband med verksamheten, eller

3. när verksamheten kan medföra skador på mark eller vatten som tillhör

fastigheten, på byggnader eller anläggningar som finns på fastigheten eller
på fastighetens användningssätt.

3 §

Om en säkerhet som skall ställas enligt denna lag eller miljöbalken inte

har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av
länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar

som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa

säkerhet.

4 §

På begäran av någon som vill bedriva vattenverksamhet men som ännu

inte har ansökt om tillstånd, får miljödomstolen förordna en sakkunnig som
på verksamhetsutövarens bekostnad gör nödvändiga undersökningar. Om
undersökningarna avser verksamhetens inverkan på det allmänna fiskeintres-
set, skall som sakkunnig förordnas den som Fiskeriverket föreslår.

5 §

Efter ansökan av ägaren till en vattenanläggning eller av någon vars

rätt berörs av anläggningen kan länsstyrelsen förordna en besiktningsman
för att utreda om anläggningen har kommit till i laga ordning eller är av laga
beskaffenhet.

Den som har ansökt om besiktning enligt första stycket skall betala kost-

naderna för besiktningen med ett belopp som länsstyrelsen bestämmer. Om
besiktningsmannen begär det, är den som har gjort ansökan även skyldig att
betala förskott på kostnaderna för besiktningen.

6 §

�r flera fastigheter beroende av samma grundvattentillgång för för-

brukning till husbehov, skall vattnet fördelas mellan dem efter vad som är
skäligt, om fastigheternas behov inte kan täckas helt. Vid en sådan fördel-
ning får en fastighet inte berövas vatten, som den med hänsyn till läge och
naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör anses
ha företräde till.

En fördelning får jämkas, om förhållandena har ändrats.

7 §

Miljödomstolen skall föra en förteckning över vattenverksamhet inom

domsområdet (vattenbok) i den utsträckning som regeringen föreskriver.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1998:813)

om införande av lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

ANNA LINDH
(Miljödepartementet)

Viktiga lagar inom miljörätten

Viktiga lagar inom miljörätten

JP Infonets miljörättsliga tjänster

JP Infonets miljörättsliga tjänster

Jobbar du med miljörättsliga frågor? JP Infonets tjänster ger dig en komplett bevakning av miljörätten. Oavsett om du jobbar med frågor om små enskilda avlopp eller tillståndsfrågor som rör gigantiska miljöfarliga verksamheter hittar du all information du behöver hos oss. Se allt inom miljörätt.