SFS 2011:1065 Lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen;

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2010:598) om
hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande
biobränslen;

utfärdad den 13 oktober 2011.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om lagen (2010:598) om

hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1–5 §§ och 3 kap. 1 § samt rubriken till 3 kap.

ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 3 kap. 1 a–e §§, av

följande lydelse.

1 kap.

2 §

I lagen används följande beteckningar med den betydelse som här

anges:

biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och rest-

produkter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed för-
knippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt
nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall,

biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av

biomassa och som används för transportändamål,

flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än

transportändamål, som framställs av biomassa,

avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser el-

ler är skyldig att göra sig av med,

restprodukter: material som kvarstår efter en slutförd process, vars hu-

vudsyfte inte är att producera detta material och där processen inte avsiktligt
ändrats för att producera materialet,

produktionskedja: den produktionsprocess som börjar med odling av bio-

massan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram
till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet.

Om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller

av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogs-
bruk avses bara den del av produktionsprocessen som börjar med om-
händertagandet av avfallet eller restprodukterna.

1 Prop. 2010/11:152, bet. 2011/12:MJU28, rskr. 2011/12:7.

SFS 2011:1065

Utkom från trycket
den 25 oktober 2011

2

SFS 2011:1065

2 kap.

1 §

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara

ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av
växthusgaser med minst 35 procent i förhållande till utsläppen om fossila
bränslen i stället hade använts. Den minskning som ska ske avser de utsläpp
som uppstår under produktionskedjan.

För att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara ska

användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2017 medföra en
minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande
till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i

anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare ska anses som
hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari
2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60
procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

ytterligare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser
ska beräknas.

2 §

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara

får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari
2008 eller senare utgjordes av någon av följande typer av områden, oavsett
om marken fortfarande har denna beskaffenhet eller ej:

a) naturskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det

inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de
ekologiska processerna inte störts i betydande utsträckning,

b) gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig

verksamhet förblir gräsmark och som bibehåller den naturliga artsamman-
sättningen och sina ekologiska särdrag och processer,

c) gräsmark med stor biologisk mångfald som i avsaknad av mänsklig

verksamhet skulle upphöra att vara gräsmark och som är rik på arter och inte
skadad, eller

d) områden som i lag eller genom beslut av en myndighet har utsetts till

naturskyddsområden.

Första stycket gäller dock inte
a) om det inom ett område som anges under första stycket c är nödvändigt

att samla in råvaror för att bevara markens status som gräsmark och dessa rå-
varor används för att producera biodrivmedel och flytande biobränslen, eller

b) om produktion av råvaror till biodrivmedel och flytande biobränslen

inte påverkar de syften som gäller för ett sådant område som anges under
första stycket d.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

ytterligare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden
som anges i första stycket a–c.

3 §

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara

får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark inom områden som
den 1 januari 2008 eller senare har utsetts till skyddsområden för att skydda
sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter, som är

3

SFS 2011:1065

erkända i internationella avtal eller som ingår i förteckningar som har utarbe-
tats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsuni-
onen. Detta gäller oavsett om marken fortfarande har denna beskaffenhet el-
ler ej.

Första stycket gäller dock inte om produktion av råvaror till biodrivmedel

och flytande biobränslen inte påverkar de syften som gäller för ett sådant
område som anges i första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

ytterligare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden
som anges i första stycket.

4 §

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara

får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari
2008 utgjordes av någon av följande naturtyper, men som inte längre gör det
när råvarorna skördas eller avverkas:

a) våtmarker, varmed avses mark som under hela året eller en betydande

del av året är täckt eller mättat av vatten,

b) kontinuerligt beskogade områden, varmed avses markområden som

omfattar mer än ett hektar med träd som är högre än fem meter och ett kron-
tak som täcker mer än 30 procent av ytan eller med befintliga träd som kan
uppnå dessa värden, eller

c) markområden som omfattar mer än ett hektar med träd som är högre än

fem meter och ett krontak som täcker mellan 10 och 30 procent av ytan eller
med befintliga träd som kan uppnå dessa värden.

Första stycket gäller dock inte om ändrad markanvändning inom ett områ-

de som anges under c medför att kraven i 1 § uppfylls.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

ytterligare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden
som anges i första stycket.

5 §

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara

får inte dessa bränslen produceras av råvaror från mark som den 1 januari
2008 var torvmark, såvida det inte visas att odling och skörd eller avverk-
ning av råvaran inte medför dränering av tidigare odikad mark.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

ytterligare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden
som avses.

3 kap. Rapportering, hållbarhetsbesked och kontrollsystem

1 §

Rapporteringsskyldig är den som

a) enligt 4 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi är skattskyldig för

bränsle som helt eller delvis utgörs av biodrivmedel eller flytande biobräns-
le, eller

b) i yrkesmässig verksamhet använder flytande biobränsle som varken ut-

gör eller ingår i bränsle som är skattepliktigt enligt lagen om skatt på energi.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om undantag från rapporteringsskyldigheten enligt första
stycket.

4

SFS 2011:1065

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten.

1 a §

Den som är rapporteringsskyldig ska genom ett kontrollsystem

säkerställa att de biodrivmedel och flytande biobränslen som ska rapporteras
är att anse som hållbara.

Den rapporteringsskyldige ska genom överenskommelser, direkt eller

indirekt, med samtliga aktörer i hela produktionskedjan och genom stickprov
hos dessa aktörer säkerställa att kravet i första stycket uppfylls.

En rapporteringsskyldigs kontrollsystem ska granskas av en oberoende

granskare. Granskaren ska kontrollera att kontrollsystemet är korrekt, tillför-
litligt och skyddat mot bedrägerier. Granskningen ska också innehålla en ut-
värdering av den metod för stickprov som ska ingå i kontrollsystemet och
stickprovens frekvens. Dessutom ska granskningen innehålla en utvärdering
av de uppgifter som den rapporteringsskyldige har lämnat om sitt kontroll-
system.

Den oberoende granskaren ska i ett intyg avge ett utlåtande om kontroll-

systemet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

ytterligare föreskrifter om kontrollsystem och granskning av sådana system.

1 b §

Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten ge in

en beskrivning av sitt kontrollsystem tillsammans med den oberoende gran-
skarens intyg.

Tillsynsmyndigheten ska i ett särskilt beslut fastställa om den rapporte-

ringsskyldiges kontrollsystem uppfyller kraven enligt 1 a § (hållbarhetsbe-
sked).

Ett hållbarhetsbesked gäller tills vidare men ska omprövas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om beskrivning av kontrollsystem samt fastställande och
omprövning av hållbarhetsbesked.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

ytterligare föreskrifter om styrkande av hållbarhet hos biodrivmedel och
flytande biobränslen.

1 c §

Den som har beviljats ett hållbarhetsbesked ska utan dröjsmål anmäla

väsentliga ändringar i sitt kontrollsystem till tillsynsmyndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om anmälningar enligt första stycket.

1 d §

Ett hållbarhetsbesked ska återkallas helt eller delvis av tillsyns-

myndigheten om

a) den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporterings-

skyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett
sådant sätt att det med fog kan antas att de biodrivmedel och flytande bio-
bränslen som rapporteras inte kan anses vara hållbara,

b) den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporterings-

skyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett
sådant sätt att hållbarheten hos de biodrivmedel och flytande biobränslen

5

SFS 2011:1065

som den rapporteringsskyldige rapporterar inte kan bedömas på ett tillfreds-
ställande sätt, eller

c) det är uppenbart att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rap-

porteras inte kan anses som hållbara trots att åtagandena i kontrollsystemet
iakttas.

Återkallelse får inte ske vid ringa felaktigheter.
Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart.

1 e §

Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rappor-

tera den mängd

a) hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller

ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har in-
trätt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, och

b) hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som

den rapporteringsskyldige har använt.

Om en rapporteringsskyldig har vidtagit sådana åtgärder som nämns i arti-

kel 18.3 andra stycket i direktiv 2009/28/EG ska dessa åtgärder rapporteras
till tillsynsmyndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt första och andra
styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

På regeringens vägnar

ANNA-KARIN HATT

Dan Sandberg
(Näringsdepartementet)

Karnov Group Sweden AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2011