SFS 1981:420

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sfs 1981:420 lag utkom från trycket om ändring i miljöskyddslagen (1969:387); den 10 juni 1981 utfärdad den 14 maj 1981. ' prop. 1980/81:92, jou 1980/81; 21, rskr 1980/81:273. 708 2 lagen omtryckt 1972:782. fö d enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)2 dels att 9, 10, 13, 17, 18,22-24, 28, 29, 38-40, 45 och 47-50 §§ skall ha nedan angivna lydelse, ti dels att i lagen skall införas sexton nya paragrafer, 12a§, 21a§, 29a§, cj 44a § och 52-63 §§, samt närmast före 52 § en rubrik av nedan angivna ly - t delse. 'cj till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft . ¬ inledande bestämmelser sfs 1981:420 1 § denna lag är tillämplig på 1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, bygg nad eller anläggning i vatten drag, sjö eller annat vattenområde, 2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om an vändningen ej utgör byggande i vatten , 3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan med föra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig. lagen är icke tillämplig på så dant utsläppande av avfall som avses i la gen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i v atten eller på stör ning i radiomottagningsapparat. ej heller är lagen tillämplig i fråga om joni serande strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anlägg ning, varom särskilda bestämmelser gäller. åtgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet. 2 § utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. i fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller sär skilda bestämmelser enligt lagen (1971: 850) med anledning av gränsälvs överenskommelsen den 16 september 1971 mellan sverige och finland. har regeringen enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag. i fråga om byggande i vatten för att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eller annan anläggning för avlopps vatten finns bestämmelser i vattenlagen (1918:523). regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall. 3 § med avloppsvatten avses i denna lag 1. spillvatten eller annan flytande orenlighet, 2. vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan inrätt ning, 3. vatten som avledes för sådan torrläggning av mark inom stadsplan el ler byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning, 4. vatten som avledes för torrläggning av begravningsplats. tillåtlighetsregler 4 § för miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. 5 § den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidta ga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga el- 709 ler avhjälpa olägenhet. \ ¬ sfs 1981:420 omfattningen av åliggande enligt först a stycket bedömes med utgångs punkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i frå ga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda i ntressen. vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och be tydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga. 6 § kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5§ iakttages, får verk samheten utövas endast om särskilda skäl föreligger. innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. regeringen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringsli vet eller for orten eller eljest från allmän synpunkt. bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej verksamhet, vars tillkomst eller lokalisering prövats enligt 13 6 a § byggnadslagen (1947:385), eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning använ des för avsett ändamål. 7 § avloppsvatten av följande slag får icke utsläppas i vattendrag, sjö el ler annat vattenområde om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägen het. nämligen 1. avloppsvatten som kommer från v attenklosett eller härrör från tätbe byggelse och som ej undergått längre gående rening än slamavskiljning, 2. pressaft från siloanläggning, 3. urin från djurstall, 4. vassle, 5. ytbehandlingsbad i metallindustri eller koncentrerat skölj vatten från sådant bad. regeringen kan föreskriva att vad som sägs i första stycket skall gälla även avloppsvatten av visst annat slag. 8 § är det av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt eller eljest med hänsyn till allmänt intresse, kan regeringen med avseende på viss del av landet förbjuda allt utsl äppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag , sjö eller annat vattenområde, om det kan ske utan oskäligt intrång för innehavare av fabrik eller inrätt ning som anla gts innan beslutet meddelats eller för kommun eller annan som dessförinnan börjat avleda avloppsvatten. tillståndsprövning 9 konccnssionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som 710 ® senaste lydelse 1978: 161. ¬ 5 • a -, a;: :' • utövar eller äm nar utöva miljöfarlig verksa mhet lämna tillst ånd till verk - sfs 1981:420 samheten efter prövning enligt denna lag. skall frågan om tillkomsten eller lokaliseringen av viss verksamhet en ligt 136a§ byggnadslagen (1947:385 ) eller om framdragandet eller begag nandet av rörledning enligt lagen (1978: 160) om vissa rö rledningar prövas av regeringen, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett. 10 §•* regeringen får meddela föreskrifter om att 1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas, 2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning inte får släp pas ut, 3. fast avfall eller annat fast ämne inte får släppas ut eller läggas upp så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas, 4. vissa slag av inrättningar eller deras användning inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som i annat avseende är av betydelse från stömingssynpunkt utan att koncessionsnämnden har lämnat tillstånd enligt denna lag eller anmälan har gjorts hos den myndighet som regeringen bestämmer. 11 § koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamö ter. vid förberedande åtgärd och vid prövning av fråga om avvisning av ansökan eller om avskrivning av ärende kan nämnden bestå av ordföran den ensam. ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i d omarvärv. en ledamot skall ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor. en ledamot skall ha erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet för statens na turvårdsverk. den qärde ledamoten skall ha erfarenhet av industriell verk samhet. om ärendet enligt ordförandens bedömande i huvudsak avser kommunala förhållanden, skall som qärde ledamot i stället ingå person med erfarenhet av kommunal verksamhet. regeringen förordnar ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträck ning det behövs, ersättare för dem. bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. regeringen kan föreskriva att i koncessionsnämnden skall finnas flera avdelningar. bestämmelserna om koncessionsnämnd gäller i tillämpliga de lar avdelning. 12 § bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tillämpning på ledamot i koncessionsnämnden. ledamot är dock icke jävig på den grund att han 1. i vattendomstol tagit befattning med ärende om samma miljöfarliga verksamhet som är under prövning hos koncessionsnämnden, 2. hos annan myndighet än vattendomstol tagit befattning med sådant ärende utan att fatta beslut varigenom ärendet avgjorts. 12a § den som avser att utöva sådan miljöfarlig verksamhet för vilken krävs tillstånd enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag ^ senaste lydelse 1975:461. 711 ¬ \ sfs 1981:420 skall, innan ansökan görs om tillstånd, i skälig omfattning och på lämpligt sätt samråda med de statliga och kommunala myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha ett intresse i saken. 13 § ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. den skall innehålla 1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning, 2. en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten, styrkan och räckvid den av de störningar som verksamheten kan medföra, 3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som be hövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten, 4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a § och vad som därvid har kommit fram. ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt. uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. i föreläggandet får vite sättas ut. efterkommer sökanden inte ett föreläggande, får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, om bris ten är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, avvisa ansökningen. har erforderligt samråd enligt 12 a § inte ägt rum, får koncessionsnämn den vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs. 712 14 § koncessionsnämnden skall söija for fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning. nämnden skall 1. genom kungörelse i o rtstidning eller på annat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig, 2. samråda med d e statliga och kommunala myndigheter som har vä sentliga intressen att bevaka i frågan, 3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på plat sen, om det ej är uppenbart onödigt, 4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle att yttra sig däröver, om ej annat följer av 15§ förvaltningslagen (1971:290). nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla sam manträde eller besiktning enligt andra stycket 3. nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning. kostnad för kungörelse och for utredning enligt fjärde stycket betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. nämn den fastställer på yrkande ersättning för utredningen. skall konc essionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385), äger bestämmelserna i första-fcmte styckena motsvarande tillämpning. 15 § yppas vid koncess ionsnämndens överläggning till beslut skiljakt iga meningar, skall omröstning ske. uppkommer därvid fråga om tillämplighe- ¬ ten av denna lag eller fråga om vidtagande av förberedande åtgärd eller frå- sfs 1981:420 ga om understäl lning enligt 16 §, skall särskild omröstning ske beträffande sådan fråga. vid omröstning gäller den mening som fått de flesta rösterna eller, vid li ka röstetal, den mening som ordföranden biträder. 16 § finner koncessionsnämnden vid prövni ng av ansökan om tillstånd enligt denna lag att hinder mot tillstånd möter enligt 6§ andra stycket första punkten men att det föreligger sådana omständigheter som anges i samma stycke andra punkten« skall nämnden med eget yttrande understäl la frågan regeringens avgörande. 17 regeringen får föreskriva att frågor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen. i fråga om ärenden som så lunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden. vad som sägs i 14 § andra stycket 3 skall dock tillämpas endast om det behövs för utred ningen i ärendet. tillståndsbeslut 18 § i ett tillståndsbeslut skall noggrant anges den miljöfarliga verksam het som tillst åndet avser och de villkor som skall gälla. om särskilda skäl föreligger, får tillstånd lämnas för begränsad tid. i beslutet skall fastställas en viss tid, högst tio år, inom vilken den med tillståndet avsedda verksamheten skall ha satts i gång. 19 § lämnar regeringen tillstånd i fall som avses i 6 § andra stycket, kan regeringen meddela särskilda villkor för att tillgodose allmänna ändamål i bygden. 20 § om regeringen lämnar tillstånd, kan regeringen uppdraga åt konces sionsnämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för tillstån det. 21 § om det när tillstånd till miljöfarlig verksamhet lämnas ej tillräckligt säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i visst avseende, får avgö randet i denna del uppskjutas till dess erfarenhet av verksamheten vunnits. i samband med uppskov enligt första stycket skall provisoriska före skrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas, om det är nödvändigt för att motverka olägenhet. uppskjuten fråga skall avgöras så snart det kan ske. 21 a § i ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet får tillståndsmyn digheten på ansökan besluta att vissa arbeten får påbörjas utan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt av gjord. ett sådant beslut (igång sättningsmedgivande) får meddelas endast om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillstånd kommer att lämnas. ® senaste lydelse 1975; 461. ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs. 713 ¬ \, sfs 1981:420 1 i gångsättningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen. i f råga om ansökningar om igångssättningsmedgivande gäller 13 § i till lämpliga delar. en sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansö kan om tillstånd. sammanträde eller besiktning behöver dock inte äga rum. har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten i fråga enligt 136a§ byggnadslagen (1947: 385) eller lagen (1978: 160) om vissa rörledningar får igångsättningsmedgivande lämnas utan hinder av att 14 § andra stycket 1 och 2 inte har iakttagits, om särskilda skäl talar för det. 22 §" den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verksamhet kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan (1958:663) eller i renhållningslagen (1979:596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på denna vidtaga försiktighetsmått utöver vad som anges i tillståndsbeslutet, om ej annat följer av 23-25§, 29 § andra stycket eller 40 § andra stycket. 23 § åsidosätter någon villkor som har angivits i et t tillståndsbeslul och är avvikelsen betydande, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten eller förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet. 24 § har tio år förflutit från det att ett tillståndsbeslut har vunnit laga kraft, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt. redan dessförinnan får sådana villkor föreskrivas av nämnden efter vad som är skäligt, om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt eller om användningen av ny process- eller reningsteknik i ve rksamheten skulle medföra en väsentlig forbättring från miljöskyddssynpunkt. om särskilda skäl föreligger, får nämnden efter utgången av den tid som anges i för sta stycket även ompröva tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde. 25 § uppkommer genom miljöfarlig verksamhet betydande olägenhet som icke förutsågs när tillstånd lämnades, kan koncessionsnämnden med dela föreskrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten för framtiden. 26 § fråga som avses i 2 3-25 § prövas efter framställning av statens na turvårdsverk. 27 § efter ansökan av tillståndshavaren kan koncessionsnämnden upp häva eller mildra villkor i ti llståndsbeslut, om det är uppenbart att villkoret ej längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkal las av omständighet som icke förutsågs när tillståndet meddelades. 28 har regeringen fastställt villkor för ett tillstånd, får konccssions- 714 " senaste lydelse 1979: 597. ' senaste lydelse 1975 :461. ¬ nämnden vid tillämpningen av 24, 25, 27 eller 29 § andra stycket inte avvi- sfs 1981:420 ka väsentligt från villkoret utan at t regeringen har medgivit det. 29 § ett tillstånd förfaller, om den med tillståndet avsedda verksamheten inte har satts i gång inom den tid som har föreskrivits med stöd av 18 § and ra stycket. visas giltigt skäl för dröjsmålet eller skulle synnerligt men uppstå genom att tillståndet förfaller, får koncessionsnämnden förlänga tiden med högst tio år, om ansökan därom görs innan den föreskrivna tiden går ut. nämn den får därvid föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt. 29 a § koncessionsnämndens beslut om villkor eller föreskrifter enligt 23-25, 27§ eller 29 § andra stycket andra meningen har samma verkan som ett tillståndsbeslut. när koncessionsnämnden prövar frågor som avses i 24 § första eller tredje stycket, får nämnden efter vad som är skäligt ompröva beslut var igenom villkor har upphävts eller mildrats enligt 27 §, även om tio år inte har förflutit från det beslutet vann laga kraft. ersättning m. m. 30 § den som orsakar olägenhet genom miljöfarlig verksamhet skall utge ersättning härför. har olägenheten ej orsakats genom försumlighet, skall dock ersättning utgå endast om olägenheten är av någon betydelse och ba ra i den mån den ej skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. om ej annat följer av vad nedan sägs, skall ersättningen bestämmas en ligt allmänna skadeståndsregler, 31 § kan i frå ga om skada eller olägenhet som drabbar egendom ersätt ningens belopp lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestäm mas för framtida skada, om part begär det. om det finns skälig anledning, kan ersättning för framtida skada på egendom bestä mmas att utgå med visst årligt belopp. ersättning som be stämts på sådant sätt kan jämkas efter vad som är skäligt, om ändrade för hållanden påkallar det. 32 § medför miljöfarlig verksamhet att fastighet eller del av fastighet blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär det. 33 § fastighetsägare som vill fordra inlösen enligt 32 § skall väcka talan vid den fastighetsdomstol inom var s område den miljöfarliga verksamhe ten i huvudsak utövas eller skall utövas. i fråga om inlösen gäller expropri ationslagen (1972: 719) i tillämpliga de lar. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeök ning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol. ogillas yrkande om inlösen, tillämpas allmänna regler om rätte gångskostnad. -715 \ ¬ sfs 1981:420 34 § den som vill framställa ersättningsanspråk eller annat enskilt an språk på grund av miljöfarlig verksamhet skall väcka talan vid fastighets domstol som anges i 33 §. även den som utövar eller ämnar utöva miljöfar lig ve rksamhet kan påkalla prövning av ersättningsfråga på sätt som nu sagts. han skall därvid ange de ersättningsbelopp som han erbjuder. 35 § i fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning, som fastställts att utgå på en gång för framtida skada på fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten eller innehavare av tomträtt i denna, samt om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriation5lagen (1972:719). om borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överens kommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av a nnan anledning ej blivit prövad av domstol, har borgenären rätt att av den ersättningsskyldige få gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. talan om sådan gottgörelse skall väckas vid fas tighetsdomstol som anges i 33 §. 36 § väcker någon talan vid fastighetsdomstol om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och är fråga om tillstånd till verk samheten enligt denna lag under prövning eller kommer den under pröv ning innan fastighetsdomstolen avgjort målet, skall domstolen förklara målet vilande till dess frågan avgjorts. 37 § i mål enligt 34 § andra punkten äger bestämmelserna om kostnad i expropriationsmål motsvarande tillämpning. ogillas talan som avses i 36 § på den grund att svaranden efter talans väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna lag, skall domstolen efter omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin rätte gångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera. 716 tillsyn 38 § statens naturvårdsverk och länsstyrelserna utövar tillsynen av mil jöfarlig verksamhet. naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samordnar länsstyrelser nas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet. tillsynsmyndigheterna skall sam arbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseen den eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverk samheten. det åligger tillsynsmyndigheterna att verka för att överträdelser av denna lag beivras 39 § finner en tillsynsmyndighet att olägenhet uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verksamhet, får myndigheten meddela råd om lämpliga åtgärder för att motverka olägenheten. ¬ 't • .1- w 40 § om tillstånd inte har givits enligt denna lag, fåren tillsynsmyndighet sfs 1981:420 meddela ett föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud som up penbart behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas. i brådskande fall eller när det i övrigt finns sär skilda skäl tår föreläggandet ges omedel bart och i andra fall först s edan det visat sig att rättelse inte kan vinnas ge nom råd. tillståndsbeslut enligt denna lag h indrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter. om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbeslu tet, får en tillsynsmyndighet förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom att själv vidtaga rättelse. i beslut om föreläggande enligt denna paragraf får en tillsynsmyndighet sätta ut vite. 41 § har tillstånd enligt denna lag icke meddelats, äger koncessions nämnden på hemställan av statens naturvårdsverk besluta om förbud mot miljöfarlig verksamhet, som ej är tillåtlig enligt denna lag, eller meddela fö reskrift om försiktighetsmått. vid prövningen äger 14 och 16 §§ motsvaran de tillämpning. 42 § för att utöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt att vinna tillträde till fabrik eller ann an anläggning vare sig den är i bruk e ller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller område som hör till denna. behövs undersökning på annan plats, har myndigheten rätt att vinna till träde dit för att utföra undersökningen. detta gäller dock ej hus, tomt eller trädgård. första och andra styckena gäller även den som skall utföra undersök ning som avses i 43 § andra stycket andra punkten. 43 § kan verksamheten vid en anläggning befaras vara miljöfarlig, är in nehavaren skyldig att på begäran lämna tillsynsmyndighet behövliga upp lysningar om anläggningen. tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig att utföra för tillsynens fullgörande behövliga un dersökningar av verksamheten och dess verkningar. tillsynsmyndighet kan i stället, om det finnes lämpligare, föreskriva att sådan undersökning skall utföras av annan än d en som utövar verksamheten och utse någon att göra undersökningen. det åligger den som utövar verksamheten att ersätta kostnad för under sökning som avses i andra stycket andra punkten med belopp som tillsyns myndigheten fastställer. i beslut om föreläggande enligt andra stycket får tillsynsmyndighet ut sätta vite. 44 § den som har deltagit i tillsyn enligt denn a lag eller har utfört sådan undersökning som anges i 43 § andra stycket andra meningen får inte obe- hörigen röja eller utnyttja vad han därvid har erfarit om affärs- eller drift- förhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar. 71 y ¬ \ sfs 1981:420 i det allmännas verksamhet tillämpas i s tället bestämmelserna i sekre tesslagen (1980:100). 44 a § efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt hälso vårdsnämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt denna lag. sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gälla även häl sovårdsnämnden. ansvar, handräckning och besvär m. m. 45 §® till böter eller fängelse i hög st två år döms den som uppsåtligen el ler av oaktsamhet 1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av 2 § fjärde stycket, 2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 10 §, 3. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av 17 §, 18§ första stycket, 19-21 §, 21 a§ andra stycket, 23-25, 27§, 29§ andra stycket eller 41 §, 4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första styc ket eller i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller en ligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbörande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse for pröv ning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen. 1 ringa fall döms inte till ansvar. till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar for gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. 46 §« 47 har någon begått en gärning som avses i 45 § första stycket 1-3, kan överexekutor meddela handräckning för a tt åtstadkomma rättelse. i fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 191 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1). berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av sta tens naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår. efterkoms inte ett föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket, skall kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombe sörja att åtgärd vidtas på den försumliges bekostnad. det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag. 48 §" beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos länsstyrel sen, om beslutet har meddelats av hälsovårdsnämnden, och hos regering- 718 ® senaste lydelse 197 5:461 och 727. " paragrafen upphävd 1975:7 27. "> senaste lydelse 1975: 342. " senaste lydelse 1975:461. ¬ en, om beslutet har meddelats av länsstyrelsen, koncessionsnämnden eller sfs 1981:420 statens naturvårdsverk. dock överklagas beslut om ersättning för kostna der enligt 14§ femte stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut om förbud vid vite enligt 51 § hos kam marrätten genom besvär. om klagan öve r beslut i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda bestäm melser i 59-62 §§. naturvårdsverket får fora talan mot beslut som har meddelats i frågor om tillstånd och i frågor som avse s i 40, 41 eller 43 § andra stycket. rätt att föra talan mot beslut som har meddelats i frågor om tillstånd har också kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer som organi serar arbetstagare i den verk samhet som avses med b eslutet. 49 § " beslut i frågor om tillstånd enligt denna lag, beslut i frågor som av ses i 41 § eller 43 § andra stycket och beslut enligt 14 § femte stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket blir gällande när beslutet har vunnit laga kraft. i beslutet får förordnas att det skall gälla med ome delbar verkan. igångsättningsmedgivanden och beslut i frå gor som avses i 40 § gäller med omedelbar verkan, om vederbörande myndighet inte förordnar annat i beslutet. 50 § har en tillsynsmyndighet med stöd av 40 § första stycket förbjudit miljöfarlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksam heten enligt denna lag, kan koncessionsnämnden, om sökanden ställer sä kerhet för kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller koncessions nämnden föreskriver något annat. vad som sägs i första stycket skall gälla o ckså sådana beslut om ingri panden mot miljöfarlig verksamhet som hälsovårdsnämnden meddelar med stöd av h älsovårdsstadgan (1958; 663). 51 § vill någon för att utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet som han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersök ningsarbete på fast egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrel sen, om skäl föreligger, föreskriva att tillträde till egendomen skall lämnas under viss tid. behöver mätapparat eller liknande instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller skada instru mentet. föreskrift som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av den som skall utföra undersökning som avses i 43 § andra stycket andra punkten. undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vål las. för skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga ve rksamheten. talan om ersättning väckes vid fastighetsdomstol som anges i 33 §. " senaste lydelse 1973: 927. 719 ¬ \ sfs 1981:420 miljöskyddsavgift 52 §'^ en särskild avgift (miljöskyddsavgift) skall utgå, om en föreskrift som avses i 45 § första stycket 1 -3 har överträtts och överträdelsen har medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels betydande störningar för omgivningen eller risk för så dana störningar. miljöskyddsavgiften tillfaller staten. 53 § miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person som utövade den verksamhet i vilken överträd elsen skedde. 54 § miljöskyddsavgiften skall bestämmas till ett belopp som svarar mot de ekonomiska fördelarna av överträdelsen. kan full bevisning om storleken av de ekonomiska fördelama inte alls eller endast med svårighet läggas fram, uppskattas fördelama till ett skäligt belopp. 55 § miljöskyddsavgiften får sättas under vad som följer av 54 § eller ef terges, om särskilda omständigheter föreligger. 56 § frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden på ta lan av statens naturvårdsverk. talan väcks genom ansökan. om konces sionsnämnden gäller vid prövningen bestämmelsema i 11 och 15§§. dock skall vid en omröstning där lika röstetal uppkommer den lindrigaste me ningen gälla. miljöskyddsavgift får ej påföras, om ansökningen inte har delgivits den som anspråket riktas mot inom tio å r från det de i 52 § angivna förutsätt ningarna för påförandet inträtt. 57 § till säkerställande av anspråk på miljöskyddsavgift får konces sionsnämnden på yrkande av statens naturvårdsverk förordna om kva r stad. därvid gäller i tilläm pliga delar vad i 15 kap. rättegångsbalken är f ö reskrivet om kvarstad för fordran. 58 § om förfarandet vid koncessionsnämndens prövning av frågor om miljöskyddsavgift gäller utöver föreskrifterna i 56 och 57 §§ denna lag vad som föresk rivs i 3 -6§§, 8-26§§, 29§, 30§, 31 § första stycket, 32§ och 38-53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291). därvid skall vad som sägs om rätten och länsrätt gälla koncessionsnämnden. i stället för de i 40§ nämnda lag angivna högsta vitesbeloppen får koncessionsnämnden be stämma beloppen till högst femtiotusen respektive etthundratusen kronor. koncessionsnämndens beslut om miljöskyddsavgift eller om kvarstad till säkerställande av anspråk på sådan avgift verkställs som domstol s dom eller beslut. 59 § koncessionsnämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift över kla gas hos svea hovrätt. målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol. 1 fråga om sådan talan gäller följande. 720 paragrafen upphävd genom 1975: 461. ¬ koncessionsnämndens beslut som innebär ett avgörande av saken över- sfs 1981:420 klagas genom vad. detsamma gäller beslrt vari nämnden i samband med avgörande av saken har avgjort frågor om kvarstad eller ersättning till en part eller skyldighet for en part att utge ersättning. en särskild vadeanmä lan behövs inte. koncessionsnämndens beslut överklagas genom besvär då nämnden har 1. ogillat invändning om jäv mot en leda mot i nämnden e ller invändning om att hinder föreligger for talans prövning, 2. avvisat ett ombud eller ett biträde, 3. avvisat en ansökan om åläggande av miljöskyddsavgift, 4. avskrivit ett ärende om åläggande av miljöskyddsavgift, 5. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför nämnden och underlåtenhet att iaktta föreläggandet kan medföra en sär skild påföljd för honom , 6. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläg gande eller ådömt straff för en förseelse i förfar andet eller ålagt ett vittne eller en sakkunnig att ersätta kostnad som har vållats genom försummelse eller tredska, 7. förordnat angående undersökning av egendom eller annan liknande åtgärd, 8. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet eller 9. utan samband med avgö rande av saken utlåtit sig om kvarstad eller ersättning till en part eller skyldighet för en part att utge ersättning. andra beslut får överklagas endast i samband med överklagande av ett beslut som innebär avgörande av saken. 60 § vadeinlagan elle r besvärsinlagan skall ha kommit in till hovrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. om en va deinlaga eller en besvärsinlaga före fullföljdstidens utgång har givits in till koncessionsnämnden, hindrar detta inte att talan tas upp till prövning. det ankommer på hovrätten att avgöra om det finns hinder mot att pröva talan. 61 § beträffande rättegången i hovrätten och högsta domstolen i mål om miljöskyddsavgift gäller, med nedan angivna avvikelser, i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål vari förlikning inte är tillåten och om besvär. i fråga om rättegångskostnaderna gäller rättegångsbalkens bestämmel ser om allmänt åtal i tillämpliga delar. beträffande naturvårdsverket gäller i stället för bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål vad som är föreskrivet för åklagare. i stället för de i 9 kap. 8§ rättegångsbalken angivna högsta vitesbeloppen får rätten bestämma vitesbeloppen till högst femtiotusen respektive ett hundratusen kronor. 62 § beslut av naturvårdsverket i frågor som gäller miljöskyddsavgiften får inte överklagas. 63 § en påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den mån verkställighet inte har skett inom tio år från det att beslutet vann laga kraft. 721 46-sfs 1981 ¬ sfs 1981:420 övergångsbestämmelser'" i. denna lag tr äder i kraft den 1 juli 1969, då lagen den 30 novembe r 1956 (nr 582) om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden skall upphöra att gälla. 4. har vattendomstol genom laga kraft ägande beslut eller har synemän i utlåtande varvid skall bero lämnat medgivande att kloakvatten eller in dustri- eller avloppsvatten utsläppes eller att fast avfall utkastas, utsläppes eller upplägges, an ses medgivande som tillstånd enligt denna lag. beslut som i annat fall enligt förut gällande ordning meddelats om åtgärd till skydd mot miljöfarlig verksamhet äger tillämpning till dess annorlunda för ordnas. 5. uppkommer i ärende enligt denna lag fråga om åtgärd till skydd mot miljöfarlig verksamhet som påbörjats före lagens ikraftträdande och efter ikraftträdandet fortsatt utan att medföra ökad eller ny olägenhet, kan kon cessionsnämnden medge det anstånd med åtgärdens genomförande som är oundgängligen nödvändigt. 6. bestämmelsen i 32 § äger ej tillämpning i fråga om miljöfarlig verk samhet, som börjat före lagens ikraftträdande och som efter ikraftträdan det fortsalt utan att medföra väsentligt ökat men. 7. förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen tillämpas. 1. denna lag'^ träder i kraft den 1 januari 1973. 2. mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domstol prövas och handlägges enligt äldre bestämmelser. i fråga om betalning av ersättning och löseskilling som fasts tällts i sådant mål gäller också äldre bestämmel ser. 3. bestämmelsen i 33 § andra stycket om tillämpning av 4 kap. 3 § ex propriationslagen (1972; 719) gäller ej i fråga om värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971. övergångsbestämmelser'® 1. denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. 2. i fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet gäl ler äldre bestämmelser. 3. bestämmelserna i 52-63 §§ tillämpas endast i fråga om överträdelser som har skett efter ikraftträdandet. 4. den som efter ikraftträdandet uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido sätter villkor eller föreskrift som har meddelats med stöd av 10 § andra stycket eller 17 § andra stycket i äldre lydelse, döms till böter eller fängelse i högst två år. 1 ringa fall döms inte till ansvar. till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. '"till 1969:387. 1972:782. 722 'öi981-.420. ¬ 5. har en föreskrift som avses i punkten 4 första stycke t överträtts efter sfs 1981:420 ikraftträdandet och har överträdelsen medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels betydande stör ningar för omgivningen eller risk för sådana störningar, skall miljöskydds avgift utgå. beträffande miljöskyddsavgiften gäller i övrigt bestämmelserna i52-63§§. på regeringens vägnar anders dahlgren olofköhl (jordbruksdepartementet) ¬