SFS 1991:641

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sfs 1991:641 utkom från tr>'ckct den i7juni 1991 om(r\ck lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) ; utfärdad den 6 juni 1991. enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråg a om naturvårdslagen (1964:822)- dets att 6 § skall upphöra att gälla, (/('/.vatt 3, 3 a. 14, 16, 18, 18 c, 20, 26, 27 a, 3 1-33, 37, 39, 40 och 43 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lag en skall införas sex nya paragrafer, 16 a, 18 d, 21, 36 a, 36 b och 37 a §§ , av följande lydelse. lagen kommer dä rför att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kr aft. inledande bestämmelser 1 § naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. den är tillgänglig för alla enligt allema nsrätten. envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. kan vid arbetsföretag eller elj est skada å naturen ej undvikas, skola de åtgärder vidtagas som behövas för att begränsa eller motverka skadan. lag (1974:1025). 2 § naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. länsstyrelsen h ar att verka för naturvården i länet. statens naturvårdsverk har överinseende över naturvården i riket. lag (1967:377). 3 vid prövning av frågor som rö r naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. härvid skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas. beslut i frågor som avses i 7—11 §§, 13 §, 18 § första, andra och femte styckena, 18c §, i8d §, 19 § samt 20 § andra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. lag (1991:641). 3 a § med avseende pä den kuiturpräglade naturmiljön är lagen tillämp lig i den mån skydd ej gäller enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. om skydd mot viss miljöfarlig verksamhet finns bestämmelser i miljö skyddslagen (1969:387). lag (1991:641). 1040 ' 1'rop. 1990/91:90, jou.to, rskr. .1.18. ' lagen omirycket 1974: i02.s, ' senaste lydelse 1987: 1.7.7. ¬ nationalparker sfs 1991:641 4 § i syfte att bevara störr e sammanhängande område av viss landskaps typ i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan staten tillhörig mark avsättas till nationalpark. lag (1982:1097). 5 § angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar regeringen eller den myndighet som regeringen b estämmer. regeringen eller den myn dighet som regeringen bestämmer får för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten att färdas över na tionalparken eller annars vistas där och beträffande ordningen i övrigt inom området, som behövs för att tillgodose ändamålet med natio nalparken. lag (1986:262). i 6 § har upphävts genom lag (1991:641). naturreservat 7 § område, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, må av länsstyrelsen förklaras som naturreservat. länsstyrelsen får inte avsätta ett område till naturreservat, om syftet med åtgärden i allt väsentligt kan tillgodoses genom att området i stället med stöd av 19 § förklaras som naturvårdsområde. lag (1982:1097). 8 § i beslut om bildande av naturreservat skall angivas grunden för beslutet samt föreskrivas de inskränkningar i rätt a tt förfoga över fastighet som finnas nödiga för a tt trygga ändamålet med reservatet, såsom förbud mot bebygg else, uppförande av stängsel, täktverksamhet, uppodling, dik ning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpnings medel. finnes sedermera att ny grund bör gälla för reservatet eller att ytterligare inskränkningar erfordras, äger länsstyrelsen meddela härav påkallat be slut. 9 § erfordras för tillgodoseende av ändamålet med naturreservat att vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplat ser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggas inom omr å det eller att dä r företages gallring, röjning, slåtter, plantering, avspärrning eller dylik åtgärd eller att allmänheten bercdes tillträde till mark inom området där den eljest ej skulle ägt att fritt färdas, må länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådant intrång. 10 § regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger m ed dela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom naturre servat som erfordras för att trygga ändamålet med reservatet. lag (1974:1025). 11 § då fråga uppkommit om bildande av naturreservat eller om med delande av beslut enligt 8 § andra stycket, må länsstyrelsen för viss tid, 1041 ¬ sfs 1991:641 högst tre år, meddela förbud mot att beträffande det berörda området utan länsstyrelsens tillstånd vidtaga åtgärd som strider mot syftet med de ifråga satta reservatföreskrifterna. om särskilda skäl äro därtill, må förbudets giltighetstid av länsstyrelsen förlängas med högst tre å r. 12 § länsstyrelsen får i särskilda fall medgiva und antag från meddelade reservatföreskrifter. om synnerliga skäl äro därtill, får myndighet som meddelat beslut enligt 7 — io §§ helt eller delvis upphäva beslutet. meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för arbetsföretag, äger länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta särskild undersök ning av naturreservatet eller särskild åtgärd för att bevara det eller på annat sätt gottgör a intrånget i naturv årdsintresset. lag (1974:1025). naturminnen 13 § till fastighet hörande naturföremål, som finnes böra särskilt skyd das eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet, må j ämte erforderligt område på marken av länsstyrelsen fridlysas såsom natu rminne. markom rådet skall avpassas efter vad som kräves för att bevara na turföremålet och bereda med hänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme däromkring. vad i 8—12 §§ stadgas om naturreservat skall i tillämpliga delar gälla beträffande naturminne. särskilda bestämmelser till skydd for växt- och djurarter 14 §'' är fara att en växtart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller en del av landet ta bort eller skada en växt av den arten där den växer vilt. är fara att en djurart kan komma att försvinna, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller en del av landet döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, om det inte sker till försvar mot angrepp på person eller egendom, samt att ta bort eller skada ett sådant djurs ägg, rom eller bo. beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, gäller särskilda bestämmelser. behövs utöver förbud enligt första eller andra stycket eller fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för djur- eller växtart inom visst område, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske elle r allmän hetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området. lag (1991:641). 1042 •" senaste lydelse 1987; 261. ¬ "v ^ särskilda bestämmelser til! skydd for friluftslivet sfs 1991:641 15 § för att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. strand skyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strand linjen vid norm alt medetvattenstånd (strandskyddsområdej. regeringen eller myndighet som regeringen bestämm er kan förordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av strandskydd. regeringen eller myndighet som rege ringen bestämmer får också utvidga strandskyddsområdet, när det behövs för att tillgodose syftet med stran dskyddet, dock högst intill 300 meter från strandlinjen. om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndighet som regering en bestämmer förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strand skydd. lag (1987:133). 15a § har upphävts genom lag (j974:1025). 16 §' inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. ej heller får i a nnat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark läges i ans pråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt. regeringen eller den myndighet som regeringen best ämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strand skyddsområde som behövs för att trygga ändamålet med strandskyddet. första stycket gäller inte 1. anläggningar eller åtgär der som behövs för jordbruket, fisket, skogs skötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål, eller 2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., vattenlagen (1983:291) eller miljö skyddslagen (1969:387). regeringen eller den mynd ighet som regeringen bestämmer får föreskri va att första stycket inte skall gälla sådan a byggnader, anläggningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomt plats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden. lag {1991:64}). 16a § länsstyrelsen får medge dispens från bestäm melserna i 16 § första stycket, när särskilda skäl föreligger. om dispens medges, skall länsstyrel sen bestämma i vilken utsträckning mark får tas i ans pråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet. ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet van n laga kraft. lag (1991:641). 'senaste lydelse 1987: 13.1. 1043 ¬ sfs 1991:641 17 § finnes på område, som är av betydelse for friluftslivet, eller i områdets närhet stängsel som hindrar eller försvårar tillträdet till mark inom området där allmänheten eljest skulle ägt att fritt färdas, får länssty relsen förelägga den som håller stängslet att anordna grind eller annan genomgång. är det uppenbart att stängslet endast avser att utestänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas om borttagande av stängslet. vad nu sagts om stängsel skall äga motsvarande tillämpning beträffande dike. skylt varigenom allmänheten avvisas från visst område får ej finnas uppsatt utan byggnadsnämndens tillstånd. tillstånd fordras doek ej, om det är uppenbart att allmänheten ej äger färdas fritt inom området eller att skylten eljest är behörig. har skylt uppsatts i strid mot andra stycket, får byggnadsnämnden förelägga den som är ansvarig för åtgärden att borttaga skylten. lag (1974:1025). särskilda bestämmelser till skydd for naturmiljön lag (1974:1025). 18 §'' täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrel sens tillstånd. vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller fordras enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill bearbetnings koncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndighe- ter. länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. tillståndet skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inverkan på naturmiljön. täkttillstånd får beviljas endast om sökanden ställt säkerhet förde villkor som skall gälla för tillståndet. visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs. om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen befria sökanden från kravet på säkerhet. staten, kommuner och landstingskommuner behöver inte ställa säkerhet. om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages. täkttillstånd skall vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. har tio år förflutit frän det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillståndet med ändrade villkor. visar det sig att föreskrivna villkor inte i den ut sträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inver kan på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs. lag (1991:641). 1044 '• senaste lydelse 1985:622. ¬ 18a § regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får sfs 1991:641 meddela föreskrifter om skyldighet för den som driver täktverksamhet eller stenkrossrörelse att lämna de uppgifter om verksamheten som behövs som underlag för planering av naturvå rden. lag (1982: 1097). 18b § efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt den kommunala nämnd som kommunen bestämmer att utöva tillsyn över att takter inom kommunen inte utförs i strid mot 18 § och att vill kor som är förenade med tillstånd till täkt inte åsidosätts. lag (1982: 1097). 18c åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändam ål (markav- vattning), får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. vid ti llståndspröv ningen skall beaktas om åtgärderna leder till vattenföroreningar. ett till stånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön av företaget. 1 tillståndet skall anges inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda. för detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan pä natur miljön. tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (198 5:620) om vissa torvfyndighcter m. m. tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge. om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön i nom ett område, får regeringen eller, efter regeringens be myndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket. lag (1991:641). 18d § regeringen får beträffande om råden, där det är särskilt angel äget att våtmarkerna bevaras, förbjuda markavvattning som skulle kräva till stånd enl igt 18 c §. lag (1991:641). 19 § område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattnin gen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. är åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet inom området, skall denna del dock avsä ttas till na turreservat. i beslut om bildande av naturvårdsområde skall angivas grunden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som behövas för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, pla ntering och avverk ning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utföres röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. föreskrift kan innefatta förbud att vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd. 8 § andra stycket och ' senaste lydelse 1986; 262. • 045 ¬ sfs 1991:641 10- 12 §§ äga motsvarande tillämpning i fråga om naturvårdsområde. lag (1987:133). 20 §" kan arbetsfbretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18, 18c eller 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företa get utfores, samråd ske med länsstyrelsen. regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmä lan for samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag. beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på n aturmiljön. om sådana åtgärder inte är tillräckli ga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt, får länsstyrelsen för bjuda företaget. bestämmelserna i denna par agraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387). lag (1991:641). 21 § arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer vilka biotoper som skall om fattas av första stycket. regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första st ycket. innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt. lag (1991:641). 22 § tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utom hus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämm er. vad i första stycket säg s gäller icke anordning som tjänar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller an nan verksamhet och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, för eningssammanträden, auktioner eller dylikt. dock får hos myndighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträf fande anordning som här avses. har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i l andskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed. affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej rege ringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra stycket. 1046 scnasic lydelse 1987:133. ¬ bestämmelserna i denna paragraf gälle r inte anordningar inom vägom- sfs 1991:641 råde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. bestämmelserna gäller inte heller sådana åtgärde r som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8 kap. 5 § för sta stycket 7 plan- och bygglagen (1987:10). lag (1989:1050). särskilda bestämmelser till skydd mot nedskräpning 23 § envar skall tillse att han ej skräpa r ned u tomhus, vare sig i naturen eller in om bebyggda om råden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat. lag (1970:891). 24 § har på viss plats i nat uren skräpats ned eller eljest osnyggats, äger miljö- och hälsoskyddsnämnden förelägga den som vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att iordningställa platsen samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgär der för framtiden. vad nu sagts skall dock ej gälla, där enl igt särskilda föreskrifter frågan om platsens iordningställande skall prövas i annan ordning. lag (1983:297). särskilda bestämmelser om vilthägn lag (1982:1097) 24a § vilthägn får inte utan tillstånd uppföras på områden där allmän heten får färdas fritt. frågor om t illstånd prövas av länsstyrelsen. vid prövningen skall hän syn tas till behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön. tillstånd skall förenas med de villkor som behövs till skydd för dessa intre ssen. om det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet so m inte förut sågs när tillståndet gavs, får länsstyrelsen besluta nya eller ändrade villkor för att avhjälpa olägenheten. kan olägenheten inte avhjälpas och är den betydande, får tillståndet återkallas. tillståndet får även återkallas om behov av vilthägn, som avses med tillståndet, inte längre föreligger. lag (1982:1097). ersättningsbestämmelser 25 § ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är berättigade till ersättning i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30 §§. att i viss a fall även bo rgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. om inlösen av fastighet finns föreskrifter i 27 §. 1 f råga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag. 4 ka p. 3 § exprop riationslagen skall äga tillämp ning i frå ga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol. lag (1987:133). 1047 ¬ sfs 1991:641 26 §•* medför foreskrifter enligt 5. 8 eller 9 § eller forbud enligt 20 § eller 21 § andra stycket att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av cn fastighet eller att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider. har föreskrifterna efter förord nande enligt 43 § tredje stycket beslutats av en kommunal myndighet, ska ll ersättningen i stället betalas av kommunen. en begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn som föreskrivs enligt 5 § medför inte rätt till ersättning. innebär föreskrift eller beslut enligt 5 eller 8 § eller 21 § andra stycket förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd, utgår ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor. har förbud meddelats enligt 11 § och vägras tillstånd som där avses, gäller första stycket. lag (1991:641). 27 § uppkommer i fall som avses i 2 6 § första stycket synnerligt men vid användningen av fastigheten, må ägaren fordra att fastigheten löses. där vid äger 2 6 § an dra stycket motsvarande tillämpning. lag (1972: 779). 27a §'° vid tillämpningen av 26 och 27 §§ skall även beaktas andra beslut enligt 5, 8 och 9 §§ samt förbud enligt 20 § andra stycket och 21 § andra stycket, beslut enligt i9b§ andra och tredje styckena skogsvårds lagen (1979:429), 19 kap. 2§ vattenlagen (1983:291) samt beslut som avses i 14 kap. 8§ första stycket plan- och bygglagen (1987:10), under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden en ligt 21 § sko gsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 § eller 33 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygg lagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket. lag (1991:641). 28 § för skada och intrång som tillfogas ägare av fastighet och innehava re av särs kild rätt till fastighet genom undersökning enligt 42 § första eller andra stycket utgår ersättning av staten. talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav lig ger. lag (1987:133). 29 § har upphävis genom lag (1973:311). 30 § har den som håller stängsel anordnat grind eller annan genomgång på grund av föreläggande enligt 17 §, är han berättigad att av staten erhålla ersättning härför ävensom för underhåll av genomgången. ersättning skall dock icke utgå, om det är uppenbart att stängslet endast avser att utestänga allmänheten från område där den eljest skulle ägt att fritt färdas. 1048 ' senaste lydelse 1987:133. scnaslclydeise 1990:1378. / ¬ vad nu sagts skall äga motsvarande tillä mpning, då på g rund av föreläg- sfs 1991:641 gande enligt 17 § ö vergång anordnats över dike. lag (1982:1097). 31 § " ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 § . om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersättning enligt 26 § första stycket eller 30 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla om prövning vid än drade förhållanden. utgår ersättning enligt 26 § till följd av skada elle r olägenhet för rensköt seln tillämpas 28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437). (lag 1991:641). 32 §'^ innan en myndighet fattar ett beslut som kan föranleda ersätt ningsskyldighet enligt denna lag, får myndigheten förelägga envar, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet, att inom viss tid, minst två månader, göra an mälan därom vid påföljd a tt han annars skall ha förlorat sin talan. vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarli gen förutsatts gälla mella n staten och sakägare eller mellan kommunen och sakägare ska ll gälla även mot den som efter det att rätten till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten. lag (1991:641). 33 har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den , som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlo rat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighets domstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen. staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 5, 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna medde las, skall gäl la beträffande ersättning eller inlösen. meddelas ej föreskrifter av det inneh åll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det att målet har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna. lag (1991:641). 34 § är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket tillkommande ersätt ning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till " senaste lydelse 1987; 133. " scnastclydelsc 1987: 133. '^senaste lydelse 1987:133. ¬ sfs 1991:641 ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen. om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att nedsättning ej skett, har han rätt till ersättning av staten eller komm unen för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. detsamma gäller, om borgenär lider forlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan staten eller kommu nen och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen. lag (1987:133). 35 § har ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller till ståndsvägran enligt denna lag och upphävas sedermera foreskrifterna helt eller delvis eller gives tillstånd, må markens ägare eller innehavare, om med hänsyn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt så finnes skäligt, förpliktas att återgälda ersättningen eller del därav. vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna eller mot beslutet om tillståndsvägran samt länsstyrelsen och envar annan, som enligt 39 § äger söka handräckning, beslutar att icke påkalla rättelse. talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom ett år från det lag a kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas och senast tio år efter det ersättningen utb etalades, vid påföljd att rätten därtill eljes t förloras. lag (1971:541). 36 § ogillas i mål enligt 33 § talan som har väckts av fastighetsägaren eller den som innehar särskild rätt til l fastigheten, kan domstolen forordna att han skall bära si na egna kostnader, om han befinns ha inlett rättegång en utan tillräckliga skäl. har rättegången uppenbart inletts utan skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta motparten dennes rättegångskostnader. lag (1987:133). 36a § för tillsyn över efterlevnaden av foreskrifter för områden och naturföremål som omfattas av förordnanden enligt denna lag, får reg ering en eller den myndighet som regeringen bestä mmer utse naturvårdsvakter med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena. en naturvårdsvakt får avvisa den som uppehåller sig där han inte har rätt att vistas på grund av föreskrifter som avses i första stycket. ertappas någon på bar gärning då han begår brott som avses i 37 § första stycket 1 får naturvårdsvakten ta i beslag jakt- och fångstredskap, fort- skaffningsmedcl och andra föremål som kan antas ha betydelse för utred ning av brottet. haren naturvårdsvakt tagit föremål i besl ag, skall han skyndsamt anmä la detta till polis- eller å klagarmyndigheten. den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjo rt beslaget. lag (1991:641). 1050 36 b § den som medgctts undantag från föreskrift som avses i 36a § första stycket är skyldig att inom det område där undantaget gäller vid anfordran uppvisa beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis. lag (1991:641). ¬ ansvarsbestämmelser m.m. sfs 1991:641 37 §'•' till böter eller tangelse i högst sex m ånader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10, ii, 14 §, 18 d § eller 19 § eller mot förbud enligt 20 § andra stycket eller 21 § andra stycket, 2. bryter mot 16 § första stycket första punkten eller, om ej gärningen är ringa, mot 16 § första stycket andra punkten eller mot föreskrift som meddelats enligt 16 § andra stycket, 3. bryter mot 17 § andra stycket om ej gärningen är ringa, 4. utför takt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt till stånd enligt 18 eller 18 c § eller bryter mot villkor eller föreskrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd, 5. underlåteratt fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a § eller 20 § första stycket, 6. bryter mot 22 § första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med m edgivande enligt tredje stycket, 7. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller 8. uppför vilthägn i strid mot 24 a § eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstå nd till vilthägn. har brott som avses i första stycket 1 oc h 4 begåtts med uppsåt och är det i övri gt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år. till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. om ett vitesföreläggande eller vitesför bud har överträtts, får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet. utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej ä r uppenbart oskälig t. lag (199]: 641). 37a § till böter högst ettusen kronor döms den som åsidosätter skyldig heten enligt 36b § att uppvisa beslut, om hans rätt enligt beslutet inte genast kan fastställas på annat sätt . lag (199}: 641). 38 § den som gjort sig skyldig till gärning som sägs i 37 § må förpliktas att ersätta kostnad som föranledes därav. 39 §'^ har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse. har i fråga om en viss fastighet eller byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. är fråga om öv erträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18b § utövar tillsyn, till kommer det i stället näm nden att meddela sådant föreläggande. i beslut om föreläggande får vite sättas ut. vidare får tings- ''senaste lydelse 1986:262. "senaste lydelse 1987: 133. 1051 ¬ sfs 1991:641 rätten meddela handräckning för alt åstadkomma rättelse. ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, läns styrelsen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden . bclräflande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräcknings- lagen (1981:847). vid me ddelande av föreläggande eller förbud enligt 17 § första stycket, 20 § eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. eftcrkoms ej sådant föreläggande eller förbud, skall på anmodan av länsstyrelsen krono fogdemyndigheten föranstalta om alt föreläggandet eller förbudet följs. har någon påbörjat utförandet av ett arbetsföretag som omfattas av sam rådsplikt enligt 20 § innan samråd skett, får länsstyrelsen meddela vites- förbud mot verksamheten till dess att samrådsärendet har avgjorts. byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en ligt i 7 ^ tredje stycket. miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 §. efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges be kostnad. i beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gäl la utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. eag (1991:641). 39a § har ett föreläggande som avses i 39 § första eller andra stycket meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastighe ten till ny ägare, gäller för eläggandet i stället mot denne. har i föreläg gan det utsatts löpande vite enligt 4§ lagen (1985:206) om viten, och har fastigheten övergått genom köp, byte eller gåva, gäller vitct mot den nye ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången, under förutsätt ning att anteckning om vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt 39 b §. löpande vite som avser viss period får endast tas ut av den som var ägare vid periodens början. annat vite gäller inte mot den nye ägaren, men vederbörande myndighet får sätta ut vite för den ne. första stycket skall också tillämpas när föreläggande har meddelats någon i egenskap av tomträttshavare eller eljest som ägare av byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör annan. vad som sägs om löpande vite gäller dock endast förelägganden so m har meddelats någo n i egenskap av tomträttshavare. lag (1985:211). 39 b § föreläggande som avses i 39 a § skall genast antecknas i fastighets- boken eller tomträttsboken. har i föreläggand et utsatts löpande vite enligt 4 § lagen (1985; 206) om vite skall även detta antecknas. inskrivningsmyn digheten skall genast i rekommen derat brev underrätta den som senast har sökt lagfar t eller in skrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne ej är föreläggandets adressat. har antecknat föreläggande återkallats, up phävts genom lagakraftvu n- ncl be slut, efterkommits eller förfallit, skall det antecknas i fastighetsbo ken eller tomträttsboken. lag (1985:211). 1052 ¬ 40 §"• en kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas sfs 1991:641 hos länsstyrelsen. beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §, 14 § tredje stycket, 17 §, 20 § andra stycket, 21 §, 22 §, 24 §, 24a §, 39 § såvitt avser an nat än handräckning eller 47 § får överklagas hos kammar rätten. beslut i övrigt enligt denna lag av annan statlig myndighet än regeringen får överklagas hos regeringen. statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denn a lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen. finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifika- tionsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16§ tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning. lag (1991:64!). 41 § förbud eller föreskrift enligt 11 el ler 14 § och beslut enligt 15 § skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan. lag (1974:1025). 42 § krävs förberedande undersökning på marken innan beslut medde las i ett naturvårdsärende, får sådan undersökning verkställas genom läns styrelsens försorg. har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i na- lurvårdssyfte beslutat om en inventering av vissa naturresurser, har den som fått i uppdrag at t utföra arbetet rätt att få tillträde till marken och att där göra undersö kningar. undersökningar enligt första eller andra stycket skall utföras så, att minsta skada och i ntrång vållas. i samband med beslut om tillstånd till bebyggelse, täkt eller annat arbetsföretag äger länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta sär skild undersökning av det berörda området eller på annat sätt gottgöra intrånget i na turvårdsintresset. lag (1982:1097). 43 § " innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen. regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 a § första stycket, 17 § samt 39 § första och andra styckena an kommer på länsstyrelse, skall ankomma på k ommunal myndighet. regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7 — 9, 11 — 13, 19 och 20 § § tillkommer länsstyrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet. lag (1991:641). "'senaste lydelse 19k7; 133. "senastclydclsc 1987; 133. 1053 ¬ sfs 1991:641 övergådgsbestämmelser le 44 § denna lag träder i kraft den i januari 1965. genom lagen upphävas strandlagen den 30 maj 1952 ( nr 382) och naturskyddslagen den 21 no vember 1952 (nr 688). förekommer i lag eller förfa ttning hänvisning till eller avses däri eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestäm melsen i stället t illämpas. 45 § i fråga om fridlysning, som skett med stöd av äldre lag, samt förbud, föreläggande, förordnande eller tillstånd som meddelats med stöd av 8, 16, 17, 20, 21, 23 eller 27 § naturskyddslagen eller 1 eller 2§ strandlagen skall så anses som om beslutet meddelats enligt m otsvarande bestämmelse i nya lagen. i den mån förordnande enligt 21 § naturskydds lagen sammanfaller med det i 18 § nya lagen stadgade förbudet träder detta i stället för föro rdnandet. beträffande rätt till ers ättning eller inlösen på grund av beslut angående fridlysning, föreläggande eller tillstånd, som meddelats före nya lagens ikraftträdande, skall äldre tag fortfarande gälla. vid tillämpning av 28 § nya lagen med anledn ing av förordnande enligt 21 § naturskyddslagen skall förordnandet anses meddelat vid nya lagens ikraftträdande. 46 § täktverksamhet, som pågår vid nya lagens ikraftträdande utan att tillstånd erfordrats enligt 21 § naturskyddslagen men som kräver tillstånd enligt 18 § nya lagen, må fortgå intill dess länsstyrelsen f örordnar annat. för att verksamheten skall få fortgå ef ter den 30 juli 1965 erfordras dock att tillstånd sökts dessförinnan. har tillstånd till fortsatt täk t vägrats eller förenats med föreskrifter och medför detta att kostnader, som nedlagts för fyndighetens tillvaratagande, bliva onyttiga, skall skälig gottgörelse utgå härför, om ej särskilda skäl äro däremot. beträffande sådan gottgörelse skola bestämmelserna i 31 § andra stycket samt 32 — 36 § § äga motsvarande tillämpning. lag (1972: 779). 47 § anordning, som avses i 22 § och som lagligen anb ringats före nya lagens ikraftträdande, må bibehållas utan hinder av bestämmelserna i sagda paragraf. finnes dylik anordning vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, må länsstyrelsen meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed. i fall som nu sagts skall vad i 39 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. har någon enligt första stycket ålagts att avlägsna där omförmäld anord ning, må länsstyrelsen, om särskilda skäl föranleda därtill, av allmänna medel tillerkänna honom ersättning för förlust med belopp högst motsva rande kostnaderna för anordningens anskaffande, anbringande och bortta gande. 1054 '"71111964:822. / ¬ 48 § vad i 30 § första stycket andra punkten stadgas skall ick e gälla med sfs 1991:641 avseende å stängsel eller dike, som tillkommit före den i januari 1953 eller som tillkommit därefter men före nya lagens ik raftträdande och icke är beläget inom eller i närheten av strandskyddsområde enligt 1 § strandlagen eller 15 § nya lagen. har den som håller sådant stängsel eller dike borttagit detsamma på grund av föreläggande enligt 17 §, är han berättigad att av staten erhålla ersättning för kostnaderna. lag (1982:1097). övergångsbestämmelser'^ 1. denna lag träd er i kraft den 1 januari 1975 utom såv itt gäller 15 och 15 a §§. 1 sistnämnda delar träder lagen i kraft d en 1 ju li 1975, då även de strandskyddsförordnanden som meddelats dessförinnan upphör att gälla. 4. strandområde som vid utgången av juni 1975 ingår i fastställd gene ralplan, stadsplan eller byggnadsplan skall ej omfattas av strandskydd enligt nya lagen, om ej a nnat förordnas. 5. i fr åga om före den 1 januari 1975 uppförda anläggningar av det slag som avses i 16 § första stycket andra punkten i dess nya jyd else gäller äldre bestämmelser. 6. i fråga om förordnanden som meddelats enligt 19 § i dess tidigare lydelse gäller äldre bestämmelser intill dess länsstyrelsen föror dnar annat. denna lag^" träder i kraft såvitt av ser 7 § den 1 januari 1983 och i övrigt den 1 ju li 1983. bestämmelserna i 39 § första stycket andra meningen skall inte tillämpas när överträdelsen ägt rum före ikraftträdandet. bestämmelserna i 39 a och 39 b §§ gäller endast i fråga om förelägganden som meddelats efter ikraft trädandet. denna lag^' trader i kraft den 1 januari 1984. 1 fråga om företag, vartill tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1918:523), gäller äldre bestäm melser. denna lag'^ träde r i kraft den 1 juli 1986. beträffande markavvattningsföretag, för vilka ansökan om förordnande av förrättningsman alt handlägga förrättning enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser har inkommit till läns styrelsen före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser. 1. denna lag " träder i kraft den 1 ju li 1987. "till 1974:1025. 1982:1097. " 1983:654. "1986:262. "1987:133. ¬ s sfs 1991:641 2. beträffande ärenden enligt 21 § som länsstyrelsen har avgjort fore ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas. 3, vid prövning av fråga o m rätt till ersättning med anledning av sådana beslut enligt 8 § eller 9 § som länsstyrelsen ha r meddelat före ikraftträdan det, skall 26 § i sin äldre lydelse tillämpas. vad nu sagts utgör dock inte något hinder for tillämpningen av 27 a § i fråga om de beslut som avses i den paragrafen och som har meddelats före ikraftträdandet. 4.1 mål enligt 33 § i vilka talan har väckts före ikraftträdandet skall 36 § i sin äldre lydelse tillämpas. 1. denna lag^" träder i kraft den 1 augusti 1991. 2. bestämmelserna i 37 § tredje stycket gäller även i fråga om gärning som begåtts fore ikraftträdandet. 3.1 fråga om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. på regeringens vägnar birgitta dahl ulf andersson (miljödepartementet) 1991:641. ¬