SFS 1995:825 Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS 1995:825
Utkom från trycket
den 21 juni 1995
Lag
om ändring i miljöskyddslagen (1969:387);
utfärdad den 15 juni 1995.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen
(1969: 387)2
dels att 5, 22, 24, 43 a och 45 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.
5 §3 Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall
vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och
iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att
förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter
kvarstår även efter det att verksamheten har upphört.
Omfattningen av åligganden enligt första stycket bedöms med utgångs-
punkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i
fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.
Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å
ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och
betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamhe-
ten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt
av försiktighetsmått som kommer i fråga.
1
Prop. 1994/95: 181, bet. 1994/95: JoU21, rskr. 1994/95:420.
Jfr rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten
mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43, Celex
380L0068), rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom
utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT nr L 129,
18.5.1976, s. 23, Celex 376L0464), rådets direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982
om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från klor-alkaliindustrin
(EGT nr L 81, 27.3.1982, s. 29, Celex 382L0176), rådets direktiv 83/513/EEG av den
26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp (EGT nr L
291, 24.10.1983, s. 1, Celex 383L0513), rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars
1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än
klor-alkaliindustrin (EGT nr L 74, 17.3.1984, s. 49, Celex 384L0156), rådets direktiv
84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av
hexaklorcyklohexan (EGT nr L 274, 17.10.1984, s. 11, Celex 384L0491) och rådets
direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för
utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv
76/464/EEG (EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 16, Celex. 386L0280).
7
Lagen omtryckt 1989: 363.
3
Senaste lydelse 1992: 1543. Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs.
1476
SFS 1995:825
5 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
fråga om miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter om sådana försiktig-
hetsmått som inte får åsidosättas på grund av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen.
Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana försiktig-
hetsmått som går utöver vad som följer av medlemskapet.
22 §4 Den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verksamhet
kan inte på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsoskyddslagen
(1982:1080) eller i renhållningslagen (1979: 596) åläggas att upphöra med
verksamheten eller att med avseende på denna vidta försiktighetsmått
utöver vad som anges i tillståndsbeslutet, om inte annat följer av 23 —
25 §§, 29 § andra stycket eller 40 § andra stycket eller av sådana föreskrif-
ter som meddelats med stöd av 5 a § första stycket.
24 § Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller
upphäva gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya
villkor för den
1. när - från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft — förflutit tio år
eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges medlem-
skap i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer,
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett
förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,
3. när villkor som gäller för verksamheten åsidosatts på ett sätt som varit
av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte
förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en alltför
ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med
användning av någon ny process- eller reningsteknik,
7. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning
av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förut-
sättningar för att kontrollera verksamheten.
I fall som avses i första stycket 4 får koncessionsnämnden också besluta
om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheten
för framtiden.
43 a § Bestämmelserna i 3 8 - 4 0 , 41 a, 42 och 43 §§ gäller också i fråga
om sådan verksamhet som omfattas av föreskrifter enligt 5 a § och 8 a §
andra stycket.
45 §5 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller
41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd
av 2 § tredje stycket,
4
Senaste lydelse 1992: 1543.
5
Senaste lydelse 1992: 1543.
1477
SFS 1995:825
2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med
stöd av 10 §,
3. åsidosätter beslut, villkor eller andra föreskrifter som meddelats med
stöd av 5 a §, 8 a § andra stycket, 18 § första stycket, 1 9 - 2 1 §§, 21 a §
andra stycket, 24 §, 25 §, 27 §, 29 § andra stycket, 38 a §, 38 b § andra
stycket eller 41 §,
4. underlåter att iaktta föreläggande som har meddelats med stöd av
43 § första stycket eller andra stycket första meningen,
5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbörande
myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse för
prövning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen, döms, om gärningen
inte är ringa, till böter eller fängelse i högst två år. Har brottet begåtts med
uppsåt och avsett förpliktelse av väsentlig betydelse från miljösynpunkt,
döms till fängelse i högst två år.
Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt
första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
På regeringens vägnar
ANNA LINDH
Lars Dahllöf
(Miljödepartementet)
1478
