SFS 1971:437

SFS 1971; 437 Rennäringslag;

Utkom från trycket gjygn Sofiero den 18 juni 1971.

den 28 juni 1971

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt; att Vi, med riks­
dagen^, funnit gott förordna som följer.

Renskötselrätt m. m.

1 § Rätt att enligt denna lag begagna mark och vatten till underhåll

för sig och sina renar (renskötselrätt) har den som är av samisk här­

komst, om hans f ader eller moder eller någon av hans far- eller morför­
äldrar haft renskötsel som stadigvarande yrke.

Adoptivbarns och dess b arns rätt till renskötsel bedömes efter adop-

tantens härkomst samt dennes och hans föräldrars befattning med ren­
skötsel.

Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge person med sa­

misk härkomst renskötselrätt, även i annat fall än som avses i första
stycket.

2 § Den som ingår äktenskap med renskötselberättigad förvärvar ren­

skötselrätt.

Upplöses äktenskapet genom äktenskapsskillnad eller dömes till åter­

gång i äktenskapet, kan länsstyrelsen upphäva renskötselrätt som förvär­

vats enligt första stycket, om särskilda skäl föreligger.

3 § Renskötsel får bedrivas

1. hela året

i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker dels ovanför od­

lingsgränsen, dels nedanför denna gräns på mark som tillhör staten (kro­

nomark) och renbetesland där skogsrenskötsel av ålder bedrives under
våren, sommaren eller hösten,

på renbetesfjällen i Jämtlands län,

inom de områden i Jä mtlands och Kopparbergs län som särskilt upp­

låtits till renbete,

2. den 1 oktober—den 30 april

i övriga delar av lappm arkerna nedanför odlingsgränsen,

1060

1 Prop. I97I: 51, JoU 37, rskr 216.

¬

inom sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där ren-

SFS 1971: 437

skötsel av ålder bedrives vissa tider av året.

Med renbetesland förstås mark som vid awittringen förklarats utgöra

renbetesland eller av ålder använts som sådant land. Med renbetesfjäl­

len förstås de vid awittringen för samema avsatta renbetesfjällen och de

områden som sedermera upplåtits till utvidgning av dessa fjäll.

4 § Betestid enligt 3 § första stycket 2 kan av lantbruksnämnden för­
längas, om det behövs på grund av ogynnsamma väderleks- eller betes­

förhållanden eller av annat särskilt skäl.

5 § Om rätt att efter särskilt tillstånd driva renskötsel under hela året
inom vissa områden nedanför lappmarksgränsen finns bestämmelser i

85—89 §§.

6 § För renskötseln finns samebyar.

Mark som anges i 3 § första stycket 1 fördelas mellan samebyar i sär­

skilda byområden. Byområde kan omfatta även mark som anges i 3 §

första stycket 2.

Om särskilda skäl föreligger, kan del av byområde vara gemensam för

samebyar.

7 § Indelning i byområden göres av lantbruksnämnden.

Indelningen skaU göras så, att områdena bUr lämpade för sitt ändamål

med hänsyn till betestillgång och övriga omständigheter.

8 § Med samebys betesområde förstås byområdet och övriga områden

som samebyn begagnar för renskötsel.

Sameby

Ändamål och medlemmar m. m.

9 § Sameby har till ändamål att enligt denna lag för medlemmarnas

gemensamma bästa ombesörja renskötseln inom byns betesområde.

Det åligger sameby särskilt att svara för att renskötseln drives på eko­

nomiskt bästa sätt och att utföra, underhålla och driva anläggningar som
behövs för renskötseln.

Sameby får ej driva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel.

10 § Sameby kan förvärva rättigheter och åtaga sig skyldigheter när

registrering skett enligt 39 §.

Sameby företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten el­

ler medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt.

11 § Medlem i sameby är

1. renskötselberättigad som deltar i renskötseln inom byns betesom­

råde,

1061

¬

SFS 1971: 437

2. renskötselberättigad som har deltagit i renskötsel inom byns betes­

område och haft detta som stadigvarande yrke samt ej övergått till an­
nat huvudsakligt förvärvsarbete,

3. renskötselberättigad som är make eller hemmavarande barn till

medlem som avses under 1 eller 2 eller som är efterlevande make eller
underårigt barn till avliden sådan medlem,

12 § Sameby kan som medlem antaga annan renskötselberättigad än

som anges i 11 §, om han avser att med egna renar driva renskötsel in­

om byns betesområde.

Vägras sökanden inträde som medlem, kan länsstyrelsen medge ho­

nom inträde, om särskilda skäl föreligger.

13 § Med renskötande medlem i sameby förstås medlem som själv el­

ler genom sitt husfolk driver renskötsel med egna r enar inom byns betes­

område.

Renar som tillhör renskötande medlems husfolk anses i denna lag till­

höra den renskötande medlemmen.

14 § Renskötande medlems dödsbo får fortsätta den av medlemmen

bedrivna renskötseln under tre år från dödsfallet. Är renskötselberätti­
gad dödsbodelägare under 20 år, räknas tiden från det han fyller 20 år.

Renskötselrättens utövande

15 § Sameby får för medlemmarnas gemensamma behov begagna

byns betesområde för renbete.

Lantbruksnämnden bestämmer det högsta antal renar som får hållas

på bete inom byns betesområde.

Om d et behövs för att bevara renbetet eller eljest främja renskötseln,

kan lantbruksnämnden förordna om inskränkning i betesrätten.

16 § Sameby får inom byns betesområde utföra arbetshage eller annat

stängsel för renarna, renslakteri eller annan anläggning som behövs för

renskötseln.

Sameby eller medlem i byn får på utmark inom byns betesområde

uppföra renvaktarstuga, kåta, förvaringsbod eller annan mindre bygg­
nad som behövs för renskötseln.

Är anläggning som anges i första stycket avsedd för stadigvarande

bruk, skall den förläggas till plats som anvisas av markens ägare. Det­

samma gäller i fråga om byggnad som anges i andra stycket, om den

skaU uppföras för stadigvarande bruk nedanför odlingsgränsen eller

utanför renbetesfjällen p å annan mark än kronomark under statens ome­
delbara disposition eller mark som vid awittring utlagts till allmän-
ningsskog.

Vill sameby eller, om byggnad skall uppföras av medlem i byn, denne

icke godtaga anvisad plats, bestämmer lan tbruksnämnden platsen.

17 § Behövs virke till anläggning eller byggnad som avses i 16 § första

1062

eller andra stycket, får skog avverkas på de delar av betesområdet som

¬

hör till lappmarkerna eller renbetesfjällen. Inom samma delar av betes-

SFS 1971: 437

området får medlem i samebyn för eget behov taga bränsle och slöjd­
virke.

Växande barrträd får avverkas endast efter anvisning av markens

ägare eller brukare, om ej denne medger annat.

På sådan mark utanför lappmarkerna och renbetesfjällen som hör till

samebys betesområde får byn eller medlem i byn för ändamål som an­
ges i första stycket taga endast torra träd, vindfällen, skogsavfall, tall-

och grantjur eller, för tillfälligt behov, på utmark växande lövträd.

18 § Medlem i sameby har rätt att inom byns betesområde på krono­

mark under statens omedelbara disposition eller mark som vid awittring
utlagts till allmänningsskog taga virke till uppförande eller ombyggnad
av familjebostad. Avverkning får ske endast efter anvisning av mark­

ägare.

19 § Medlem i sameby som tillfälligt uppehåller sig inom annan bys

betesområde för renskiljning eller annat ändamål som har samband med
renarnas skötsel får där taga bränsle för eget behov.

20 § Om det är oundgängligen nödvändigt för att skaffa foder till re­
narna, får sameby fäUa lavbevuxna träd, i första hand torra eller oväxt­

liga träd, inom byns betesområde. Sådan avverkning skall om möjligt
ske efter anvisning av markens ägare eller brukare.

21 § För skog som avverkas på kronomark under statens omedelbara
disposition eller mark som vid a wittring utlagts till allmänningsskog be­
höver ersättning ej lämnas. Detsamma gäller växande lövträd som el­

jest tages inom lappmarkerna eller på renbetesfjällen.

I andra fall än som avses i första stycket skall ersättning lämnas för

rotvärdet av växande träd som tages. Kan överenskommelse ej uppnås
om ersättningen, utser länsstyrelsen på begäran av part någon att söka
förlika parterna.

22 § Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan för

viss tid förbjuda awerkning enligt 17 eller 18 § av växande tall, gran
eller björk, om det behövs för att bevara skogen eller för skogens åter-
växt.

23 § Sameby har rätt att flytta byns renar mellan skilda delar av byns
betesområde.

24 § Flyttningsvägs sträckning fastställes av lantbruksnämnden, om
sameby begär det eller fråga om sträckningen eljest uppkommer.

Föreligger särskilda skäl för ändring av fastställd eller eljest gällande

flyttningsväg och kan ändringen ske utan väsentlig olägenhet för ren­
skötseln, kan lantbruksnämnden förordna om ändring av vägens sträck­

ning.

25 § Medlem i sameby får jaga och fiska på utmark inom de delar av

byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när
renskötsel är tillåten där.

1063

..il;.

¬

SFS 1971: 437

Första stycket äger motsvarande tillämpning på medlem i sameby som

tillfälligt uppehåller sig in om annan samebys betesområde för renskilj-

ning eller annat ändamål som har samband med renarnas skötsel. Han

får dock jaga och fiska endast för sitt uppehälle.

Uppehåller sig björn, varg, järv eller lo bevisligen i trakten, får jakt

efter sådant djur företagas på mark som anges i första stycket inom an­

nan samebys betesområde, i den mån Konungen eller myndighet, som

Konungen bestämmer, t illåter det.

Renskötselrättens upphörande i vissa fall m. ni.

26 § Konungen kan förordna om upphävande av renskötselrätten för

visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i 1 § la­

gen (1917: 189) om expropriation eller för annat ändamål av väsentlig

betydelse från allmän sjmpunkt. För område som väsentligen är utan be­

tydelse för renskötseln får sådant förordnande meddelas, när området be­

hövs för allmänt ändamål.

Upphävande kan begränsas till att avse viss tid eller vissa i renskötsel­

rätten ingående befogenheter.

27 § Meddelas förordnande enligt 26 §, kan Konungen föreskriva åt­
gärder för att motverka skada eller olägenhet för renskötseln.

28 § Medför upphävande av renskötselrätt skada eller olägenhet för
renskötseln eller för sådan rätt till jakt eller fiske som avses i 25 §, ut­
går ersättning därför.

Ersättning för skada eller olägenhet som ej drabbar bestämd person

tillfaller till hälften sameby som beröres av upphävandet och till hälften
samefonden, om ej särskilda skäl föreligger.

29 § I fråga om upphävande av renskötselrätt och ersättning med an­
ledning därav gäller, utöver bestämmelserna i 26—28 §§, i tillämpliga
delar de allmänna bestämmelserna om expropriation av särskild rätt till
fast egendom i lagen (1917: 189) om exp ropriation.

30 § Den som inom område som avses i 3 § 1 äger eller brukar mark
där renskötsel bedrives får e j ändra användningen av marken på sätt som
medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan mån än som följer
av förordnande enligt 26 §.

Första stycket hindrar ej att mark användes i enlighet med fastställd

stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet skall prö- •
vas i särskild ordning.

31 g Sameby eller medlem i sameby får ej upplåta rättighet som ingår
i renskötselrätten.

Sameby får dock åt den som har varit medlem i byn upplåta rätt att

utan avgift till sitt husbehov jaga eller fiska på byns område enligt

1064

25 §.

¬

32 § På sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under sta-

SFS 1971: 437

tens omedelbara disposition och på renbetesfjällen får nyttjanderätt upp­

låtas endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för ren­
skötseln.

Avser upplåtelsen rätt till jakt eller fiske, kräves dessutom att upplå­

telsen är förenlig med god jaktvård eller fiskevård och kan ske utan be­

svärande intrång i rätten till jakt eller fiske enligt 25 §. Upplåtelse av

hela fisket i visst vatten får ske endast om samebyn medger det.

33 § Fråga om upplåtelse enligt 32 § prövas av Konungen eller myn­

dighet som Konungen bestämmer.

34 § Upplåtelse enligt 32 §, som ej avser tillgodogörande av natur­

tillgångar eller skogsavverkning, skall ske mot avgift, om ej särskilda

skäl föreligger för avgiftsfrihet. Avgiften fördelas mellan samefonden

och sameby som beröres av upplåtelsen enligt bestämmelser som med­
delas av Konungen.

Avser upplåtelsen tillgodogörande av naturtillgångar, skall staten utge

ersättning för den skada eller olägenhet för renskötseln som upplåtelsen
medför. I fråga om fördelning av ersättning som ej utgår till bestämd
person äger 28 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Samebys förvaltning m. m.

Allmänna bestämmelser

35 § Om det är påkallat med hänsyn till vad som bestämts om högsta

renantalet enligt 15 § andra stycket eller om det behövs för att främja

renskötseln, kan sameby bestämma hur många renar medlem högst får
inneha eller meddela andra föreskrifter om innehavet.

Föreskrifter enligt första stycket får ej ges sådant innehåll att ren-

skötande medlems fortsatta verksamhet omöjliggöres eller väsentligt
försvåras.

36 § Om sameby medger det, får inom byns betesområde hållas renar

som tillhör annan än renskötande medlem i byn (skötesrenar). Fråga
om sådant medgivande avgöres efter samråd med lantbruksnämnden.

Skötseln av skötesrenar handhas av samebyn.

37 § Sameby får endast om medlem medger det låta slakta dennes re­

nar eller försälja vid slakt utvimna produkter.

Renmärkning ombesörjes av samebyn, om ej byn beslutar annat.

Renägare får dock efter anmälan till byns styrelse själv märka sina re­

nar.

Stadgar

38 § Sameby skall antaga stadgar för byn.

Stadgarna skall ange
1. samebyns benämning,

1065

¬

SFS 1971: 437

2. den ort inom byns betesområde, där byns styrelse skall ha sitt säte,

3. antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag

och, om suppleanter skall finnas, motsvarande uppgifter beträffande

dem,

4. samebyns räkenskapsår,

5. hur ofta ordinarie bystämma skall hållas och tiden för sådan stäm­

ma,

6. hur kallelse till bystämma skall ske och andra meddelanden till

medlemmarna skall tillställas dem och när föreskrivna kallelseåtgärder

senast skall vidtagas,

7. tid för betalning av debiterad förskottslikvid,
8. tid för betalning av belopp som enligt 44 § kommer samebyn eller

renskötande medlem till godo,

9. vilka fonder byn skall ha, deras ändamål och hur avsättning till

dem skall ske,

10. de närmare föreskrifter om renskötseln som behövs.

39 § Sameby och dess stadgar registreras hos länsstyrelsen i det län där

byns styrelse enligt stadgarna skall ha sitt säte, om ej annat följer av

102 §. Innan stadgarna registrerats är de ej giltiga.

Länsstyrelsen prövar att stadgarna tillkommit i föreskriven ordning

och att de ej innehåller något som strider mot lag eller författning.

Första och andra styckena gäller även vid ändring av stadgarna.

Ekonomiska förhållanden

40 § Kostnaderna för renskötseln fördelas mellan de renskötande

medlemmarna efter reninnehavet.

Om samebyn beslutar det, får kostnad som ej avser alla renarna för­

delas mellan ägarna till de renar på vilka kostnaden belöper i förhållan­
de tUl innehavet av dessa renar. Sådant beslut får ej avse kostnad som

uppkommit före beslutet.

41 § Renskötande medlem som lämnar renskötseln svarar ej för kost­
nader som belöper på tiden därefter. Motsvarande gäller ny renskötan­
de medlem för tiden före det han börjar driva renskötsel.

42 § De renskötande medlemmarna har att förskottera de medel som
behövs för renskötseln.

Styrelsen utdebiterar sådana medel på grundval av debiteringslängd.

Utdebiteringen göres efter vad som är skäligt med hänsyn till medlems
reninnehav och omfattningen av det arbete han och hans husfolk kan
antagas komma att utföra för byn under räkenskapsåret.

I debiteringslängden skall anges det belopp som utdebiteras, vad som

belöper på varje renskötande medlem och när betalning skall ske.

43 § Om tillgängliga medel ej förslår till betalning av klar och för­
fallen skuld för vilken samebyn svarar, skall styrelsen ofördröjligen ut-

1066

debitera förskott enligt 42 §.

¬

JFÖföUmmar styrelsen vad som åligger den enligt första stycket, är le-

SFS 1971: 437

damöterna solidariskt ansvariga for skulden. Är försummelsen uppen­

bar, skall länsstyrelsen på borgenärens yrkande förordna syssloman att
debitera och uttaga erforderligt belopp. Syssloman har rätt att av same­

byn uppbära arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.

44 § Samebys kostnader för renskötseln fördelas slutligt mellan de
renskötande medlemmarna för varje räkenskapsår. Vid kostnadsfördel­
ningen bestämmes de belopp som renskötande medlem för räkenskaps­

året skall utge till byn eller mottaga av byn.

Slutlig kostnadsfördelning sker på grundval av avräkning som styrel­

sen har att upprätta enligt 53 § tredje stycket. Kostnaderna fördelas en­
ligt vad som anges i 40 och 41 §§. Vid fördelningen gottskrives ren­
skötande medlem erlågt förskott och värdet av arbete som han och hans
husfolk Utfört för byn. Samebyn bestämmer i förväg värde för dag eller

timme av sådant arbete.

45 § Kan förskotts- eller slutlikvid som påförts renskötande medlem
enligt 42-—44 § ej Uttagas hos honom, fördelas bristen mellan övriga

renskötande medlemmar i förhållande till deras inbördes skyldighet att

svara för liltviden. Bristen utdebiteras genom debiteringslängd enligt

42 §. I den mån sådan likvid senare inbetalas, skall det influtna belop­
pet tillgodoräknas dem som täckt bristen i förhållande till vad de be­

talat.

Debiterad och till betalning förfallen likvid får uttagas enligt bestäm­

melserna 1 utsöknings lagen (1877: 31 s. 1) om fordran, för vilken be­
talningsskyldighet ålagts genom dom som äger laga kraft, om ej besvärs­
myndigheten i samband med besvärstalan förordnar annat.

46 § Sameby får ej upptaga lån som skall återbetalas senare än under
nästkommande räkenskapsår, om ej amorteringsplan för lånets återbe­
talning har antagits av bystämma. Lånetiden får uppgå till högst tio år
eller den längre tid för vilken statlig kreditgaranti för lånet kan ha be­
viljats.

Beslut om upptagande av lån enligt första stycket är giltigt endast om

det på bystämma biträdes av minst två tredjedelar av det på stämman av
renskötande medlemmar företrädda röstetalet och av flertalet sådana
medlemmar i byn.

47 § Ersättning som tillfaller sameby enligt 28 eller 34 § eller eljest
med anledning av intrång i renskötselrätten skall användas för att täcka

byns utgifter under räkenskapsåret eller fonderas.

Styrelse

48 § För sameby skall finnas styrelse.

Styrelsen skall i överensstämmelse med medlemmarnas beslut, i den

mån dessa ej strider mot lag eller samebyns stadgar, leda renskötseln
inom byns betesområde, ombesörja de gemensamma arbeten som be-

1067

¬

SFS 1971: 437

hövs för byn, tillse att medlemmarnas gemensamma intressen tillvarata­
ges utan att någon medlem missgynnas, uttaga de medel som ren-

skötande medlem är skyldig a tt erlägga och i övrigt handha byns ange­

lägenheter.

Styrelsen företräder samebyn mot tredje man och för byns talan inför

domstol och andra myndigheter,

49 § Styrelsen består av ordförande och ytterligare en eller flera leda­
möter som utses på bystämma. Styrelseledamot skall vara myndig.

Styrelseledamot kan skiljas från sitt uppdrag före utgången av den tid

för vilken han blivit utsedd.

Val av styrelse eller ändring i dess sammansättning skall anmälas till

länsstyrelsen.

50 § Finns ej styrelse, kan länsstyrelsen på yrkande av någon vars
rätt är beroende av att behörig styrelse finns förordna syssloman att
handha byns angelägenheter och företräda byn såsom styrelse. Sysslo­
man har rätt att av byn erhålla arvode som bestämmes av länsstyrelsen.

51 § Styrelsen sammanträder så ofta det behövs. Som styrelsens beslut

gäller den mening varom de flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal
gäller den mening som ordfö randen biträder.

Styrelseledamot får ej taga befattning med angelägenhet vari han har

ett väsentligt intresse som strider mot samebyns.

52 § Styrelsen kan uppdraga åt särskild arbetsledare att under styrel­
sens inseende leda renskötseln.

Styrelsen kan bemyndiga särskild person att företräda samebyn, om ej

annat beslutats. Sådant bemyndigande och återkallelse därav skall an­
mälas till länsstyrelsen.

53 § För varje räkenskapsår skall styrelsen i förvaltningsberättelse re­
dovisa sin förvaltning. I förvaltningsberättelsen redogöres för verksam­
heten under räkenskapsåret och för byns ekonomiska ställning.

I berättelsen skall särsldlt uppges

1. ägarna till de renar som under året hållits på byns betesområde

och antalet renar för varje ägare,

2. årets utgifter för arbetskraft i renskötseln,

3. vad under året utbetalats i anledning av skador genom renar och

vad i detta hänseende vid årets slut återstod att utkräva av annan same­
by,

4. under året gjorda investeringar och sättet för deras finansiering,
5. samebyns övriga kostnader under året,

6. vilka belopp som under året influtit till och utbetalats från byns

fonder,

7. under året inträffade ändringar i byns upplåning,
8. storleken av de förskott som utdebiterats enligt 42 eller 43 §,
9. samebyns övriga inkomster under året,

10. vilket belopp envar renskötande medlem påförts i bidrag till byns

1068

utgifter under året.

¬

I berättelsen skall vidare ingå avräkning som för varje renskötande

SFS 1971: 437

medlem utvisar det saldo för redovisningsåret som kommer samebyn
eller medlemmen till godo.

54 § Minst en månad före den första ordinarie bystämman efter rä­
kenskapsårets utgång skall styrelsen lämna förvaltningsberättelsen till

revisor. Berättelsen skall vara underskriven av styrelsens samtliga leda­

möter.

Revision

55 § Styrelsens förvaltning och räkenskaper skall årligen granskas av

en eller flera revisorer. Revisor utses på bystämma.

Medlem, som hos styrelsen påkallar granskning av samebyns böcker,

räkenskaper eller andra handlingar, har rätt att få del av dessa på lämp­

ligt sätt.

56 § Revisor skall avge berättelse, som skall innehålla redogörelse för
resultatet av hans granskning och uttalande hiuuvida anmärkning

framställes eller ej i fråga om räkenskapernas förande eller förvaltningen

i övrigt. Framställes anmärkning, skall anledningen till denna anges i be­

rättelsen. Revisionsberättelse skall även innehålla särskilt uttalande hu­
ruvida ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller ej.

57 § Revisionsberättelse skall lämnas till styrelsen senast två veckor

före första ordinarie bystämman efter räkenskapsårets utgång.

Bystämma m.m.

58 § Medlems rätt att deltaga i handhavandet av samebyns angelägen­

heter utövas på bystämma.

Medlem som underlåtit att i rätt tid fullgöra sin betalningsskyldighet

enligt denna lag gentemot byn får deltaga i fö rhandlingarna men har ej

rösträtt innan han fullgjort sin skyldighet.

Medlem eller annan får icke, själv eller genom ombud eller som om­

bud för annan, deltaga i behandling av fråga vari han har ett väsentligt
intresse som strider mot samebyns.

59 § I fråga om rösträtt och beslut på bystämma gäller, om ej annat
följer av särskild bestämmelse i denna lag,

1. att varje myndig medlem har en röst i fråga som rör utseende av

ordförande på bystämma eller av revisor, beviljande av ansvarsfrihet för
styrelsen eller ändring av sådan föreskrift i stadga som avses i 38 § andra
stycket 1—6,

2. att i Övriga frågor rösträtt tillkommer endast renskötande medlem,

som därvid har en röst för varje påbörjat hundratal renar som enligt gäl­

lande renlängd innehas av honom,

3. att medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem såsom om­

bud,

1069

¬

SFS 1971: 437

4. att ingen får för egen eller annans del rösta för sammanlagt mer än

en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet,

5. att den mening som erhållit det högsta röstetalet gäller som stäm-^

mans beslut,

6. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning och i andfa frågor

den mening gäller som biträdes av de flesta röstande eller, om även an­

talet röstande är lika, av stämmans ordförande,

7. att beslut om ändring av stadgarna ej är giltigt, pm det ej biträdes

av minst två tredjedelar av det på stämman av renskötande medlemmar

företrädda röstetalet och dessutom, såvitt gäller före§krift som avses i

38 § andra stycket 1—6, av flertalet av byns myndiga medlemmar,

60 § Bystämma öppnas av den som styrelsen utser. Därefter tttses ord­

förande.

Ordföranden skall upprätta och till godkännande av gtämman fram­

lägga en förteckning över närvarande medlemmar och ombud fued upp­

gift om den rösträtt som tillkommer envar av dem. Sedan förteckningen
enhälligt eller efter omröstning, företagen bland de renskötande medlem­

marna på grundval av förteckningen, blivit godkänd med eUer utap änd­
ring, gäller den som röstlängd vid stämman.

Över beslut som f attas på stämman skall genom styrelsens försorg fö­

ras protokoll, som skall hållas tillgängligt fö r medlemmarna senast två

veckor efter stämman.

61 § Förvaltningsberättelse och revisionsberättelse för det sengste rä­

kenskapsåret skall framläggas på första ordinarie bystämman efter rä­
kenskapsårets utgång. På stämman skall avgöras fråga om godkännan­

de av styrelsens försla g till fördelning av kostnaderna för byns rensköt­

sel och om beviljande av ansvarsfr ihet för styrelsen.

Förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen skall under min§t tio

dagar före stämman hållas tillgängliga för medlemmarna.

62 § Byns medlemmar kallas till ordinarie bystämma av styrelsen,

Styrelsen kan kalla medlemmarna till extra bystämma.

Revisor kan begära att styrelsen skall kalla till extra bystämma, om

hans granskning ger anledning därtjll,

Om minst en femtedel av samtliga myndiga medlemmar eder det

mindre antal som kan vara ö§stämt i stadgarna skriftligen begär det,
skall styrelsen kalla till extra stgmma.

Finns ej styrelse eller underlåter styrelsen att i föreskriven ordning

kalla medlemmarna till ordinarie eller extra stämma, skall länsstyrelsen

på anmälan av röstberättigad mgdlem eller revisor ofördröjligen ptlysa

stämma,

63 § I kallelse till bystämma skall anges tid och plats för stämman oph

de ärenden som skall förekomma på stämman.

64 § I fråga om skyldighet för styrelseledamot eller annan som ägt fö­

reträda saraebyn eller för revisor eller medlem att ersätta skada som vål-

1070

lats byn, medlem eller tredje man och i fråga om talan om sådan ersätt-

¬

ning tillämpas vad som för motsvarande fall är föreskrivet i fråga om

SFS 1971: 437

ekonomisk förening.

Renarnas skötsel m. m.

65 § Vid renskötselns utövande skall skälig hänsyn tagas till andra in­

tressen.

Renarna skall såvitt möjligt hindras från att komma utanför same­

byns betesområde eller att eljest vålla skada eller olägenhet.

Flyttning av renarna skall ske i samlade flockar. Väg skall tagas där

minsta skada vållas. Vid flyttning skall tillses att renar icke lämnas kvar

på område där renskötsel icke är tillåten. Flyttning som äger rum utan­

för samebys betesområde skall ske utan onödig tidsutdräkt,

66 § Räkning av samebys renar skall ske årligen vid ungefär samma

tidpunkt. Om sameby begär det, kan lantbruksnämnden medge att räk­
ningen får ske med större tidsmellanrum.

Lantbruksnämnden kan på begäran av renskötande medlem förordna

om extra renräkning, om denne gör sannolikt att resultatet av räkning

enligt första stycket är oriktigt och kostnaderna för den extra renräk­
ningen ej är oskäliga i förhållande till den betydelse det kan ha för med­
lemmen att rättelse kommer till stånd.

67 § Kostnaden för renräkning enligt 66 § första stycket är en gemen­
sam utgift för samebyn.

Kostnaden för extra renräkning fördelas mellan den som begärt räk­

ningen och samebyn efter vad lantbruksnämnden finner skäligt.

68 § På grundval av renräkning enligt 66 § första stycket skall ren­
längd upprättas. Fel i längden som påvisats vid extra renräkning skall

genast rättas.

I renlängden skall upptagas ägarna till de renar som hålles på b3ms be­

tesområde, det räknade eller uppskattade antalet renar för varje ägare
och, om föreskrift meddelats om reninnebavet enligt 35 §, förhållande
som är av betydelse för kontroll av att föreskriften efterföljts.

Bystämman fastställer renlängden och beslutar om rättelse däri.

69 § När renägares rättigheter eller skyldigbeter enligt denna lag beror

på antalet renar, bar gällande renlängd vitsord, om det ej visas a tt äga­

rens reninnebav förändrats väsentligt sedan renlängden upprättades.

70 § Har främmande renar kommit in på samebys betesområde, skall

de skiljas ut så snart det kan ske. Underrättelse om tid och plats för

skiljningen skall i god tid dessförinnan lämnas till sameby till vilken r e­

narna kan antagas böra. Sådan sameby är skyldig att avdela den arbets­

personal som behövs för skiljningen och för att återföra renarna.

Uteblir sameby som underrättats om skilj ning och kan renarna ej åter­

föras utan väsentlig olägenhet, får den by som ombesörjer skiljningen

låta slakta renarna och försälja dem fÖr ägarnas räkning.

1071

¬

SFS 1971: 437

Om ej annat avtalats, är den by till vilken renarna hör skyldig att ut­

ge ersättnin g för kostnaden för renarnas omhändertagande samt återfö­
rande eller slakt och försäljning.

71 § Uppehåller sig renar utanför renskötselområdet eller på mark

inom detta område under tid då renskötsel icke får bedrivas där, kan

länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden eller markägare som
därigenom lider skada eller olägenhet av någon betydelse förordna att

renarna skall slaktas och säljas.

Är det känt till vilken sameby renarna hör, får förordnande enligt

första stycket meddelas endast om samebyn underlåter att inom skäUg

tid efter anmaning taga hand om renarna.

Kostnaden för renarnas omhändertagande, slakt och försäljning skall

uttagas ur köpeskillingen. Återstoden tillfaller renamas ägare, om han

är känd, och annars den eller de samebyar till vilka renarna kan antagas
ha hört.

72 § Ar renskötseln inom samebys betesområde bristfällig, skall lant­

bruksnämnden på begäran av medlem i byn eller annan vars rätt är be­

roende därav söka att träffa överenskommelse med byn om rättelse inom

viss tid.

Kan överenskommelse ej träffas eller vidtages ej rättelse, kan länssty­

relsen efter anmälan av lantbruksnämnden förordna syssloman att om­
händertaga renskötseln i byn och förvalta byns övriga ekonomiska ange­
lägenheter.

Syssloman har rätt att av byn erhålla arvode som bestämmes av läns­

styrelsen.

Renmärken

73 § Ren som föres på bete enligt denna lag skall vara märkt i öronen

med renmärke som registrerats för renens ägare, om ej annat följer av
79—82 §.

Om renmärkes utformning meddelas bestämmelser av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

Registrerat märke får användas för att niärka renar endast vid ren­

skötsel som bedrives inom den sameby som anges i registreringsbeslutet.

74 § Fråga om registrering av renmärke prövas av länsstyrelsen i det
län där byns styrelse har sitt säte. Register över renmärken föres hos

länsstyrelsen.

Ansökan om registrering av renmärke göres skriftligen. Ansöknings­

handlingen skall inneh ålla uppgift om sökandens namn och hemvist och

om den sameby där märket skall användas vid renskötsel. Vid ansök­

ningshandlingen skall fogas avbildning av märket.

75 § Renmärke får ej registreras för annan renägare än den som är

medlem i den sameby ansö kningen avser eller som har rätt att ha skötes-

1072

renar där.

¬

Renmärke får registreras för sameby.

SFS 1971:437

Renägare får ej ha mer än ett märke registrerat.

76 § Renmärke av gemensam grundtyp för viss släkt eller släktgren

(släktmärke) får ej utan särskilda skäl registreras för någon som ej till­
hör släkten eller släktgrenen.

77 § Renmärke får registreras endast om det

1. tydligt skiljer sig från annat giltigt märke som får användas på re­

nar med vilka sökandens renar kan sammanblandas,

2. har en form som såvitt möjligt skyddar mot olovlig ommärkning.
Utan hinder av första stycket 2 får släktmärke registreras med sam­

tycke av sådan innehavare av äldre märke av samma grundtyp som kan

ha olägenhet av registreringen.

78 § Den som genom avtal eller på annat sätt förvärvat rätt till annans

registrerade renmärke får ej använda märket vid renmärkning förrän det

registrerats för hans räkning.

79 § Länsstyrelsen skall avlysa registrerat renmärke

1. om märkeshavaren anmäler att han ej längre ämnar använda mär­

ket vid renmärkning,

2. om märket under tio år ej har använts vid renmärkning,

3. om märket efter flyttning av renar till annan sameby ej längre

skall användas i någon hos länsstyrelsen registrerad sameby,

4. om märkeshavaren eller hans dödsbo ej längre har rätt att ha re­

nar i sameby.

Avlyses märke efter anmälan enligt första stycket 1, får det behållas

på redan märkt ren under tio år från dagen för avlysningen.

80 § Är två eller flera registrerade renmärken helt lika eller så lika att

de lätt kan förväxlas eller genom ändring komma att överensstämma

med v arandra, kan länsst3Telsen på ansökan av sameby eller märkesha-
vare för vilken likheten medför olägenhet förordna att något eller några

av märkena skall avlysas eller ändras.

Avlyses eller ändras märke, får det behållas oförändrat på redan märkt

ren under tid som länsstyrelsen bestämmer.

Första och andra styckena äger tillämpning på avlyst märke som får

behållas på ren enligt 79 § andra stycket och på avbrottsmärke enUgt

81 §. I stället för avlysning skall dock föreskrivas förkortning av märkets

giltighetstid.

81 § Byter märkt ren ägare, får ommärkning tUl den nye ägarens mär­

ke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga

rum medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke för­

ses med avbrott for att skilja renen från andra renar med samma märke.
För avbrottsmärkning fordras medgivande av styrelsen för den sameby

där renen i fortsättningen skall hållas.

För ommärkning eller avbrottsmärlcning av ren som förvärvats på an­

nan grund än giftorätt, arv eller testamente fordras dessutom överlåta­
rens samtycke.

1073

68—SFS 1971

¬

SFS 1971:437

Ommärkning eller avbrottsmärkning får ske endast i närvaro av den

som samebyns styrelse utser eller inför två vittnen.

Avbrottsmärke får behållas på ren högst tio år efter det styrelsens

medgivande gavs,

82 § Dödsbo efter avliden renägare får begagna det renmärke som re­

gistrerats för den avlidne.

83 § Renkalv skall märkas med ägarens registrerade märke före ut­

gången av det år då kalven fötts. Märkning får dock ske intill utgång­
en av april nästföljande år, om märkningen ombesörjes av samebyn eller
utföres i närvaro av någon som byns styrelse utser eUer inför två vittnen.

Även efter utgången av april får märkning ske, om samebyns styrelse

medger det.

Om den som märker egna renar anträffar annans renko med omärkt

kalv, bör han märka kalven med moderns märke. Är märket avbrotts­

märke eller avlyst märke, skall i stället ägarens registrerade märke, om

det är känt, åsättas kalven. Den som sålunda märkt annans kalv har rätt
till gottgörelse av ägaren.

84 § Anträffas inom samebys betesområde ren som ej blivit märkt
inom den i 83 § första stycket andra punkten angivna tiden och märkes

ej renen enligt andra stycket i samma paragraf, skall den tagas om hand

av samebyn och säljas levande eller slaktas och säljas. Köpeskillingen
tillfaller samebyn.

Anträffas inom betesområdet ren med förfalskat, förstört eller okänt

märke eller med märke som icke är rätt utformat, skall renen omhänder­
tagas av samebyn för slakt och försäljning. Köpeskillingen tillfaller byn.
Den som inom två år från försäljningsdagen styrker sig vara ägare till

renen har rätt att av byn utfå ett belopp som motsvarar köpeskillingen
med avdrag för kostnaden för renens omhändertagande, slakt och för­

säljning.

Koncessionsrenskötsel

85 § Den som är renskötselberättigad kan få tillstånd (koncession) att

driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inom
område där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Koncession

kan innefatta rätt att mottaga skötesrenar från ägare eller brukare av

jordbruksfastighet inom koncessionsområdet.

Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom området är

till gagn fö r ortsbefolkningen och endast om den som söker koncession
kan antagas komma att driva renskötseln på ett ändamålsenligt sätt.

Koncession meddelas för viss tid, högst tio år.

86 § För renskötseln inom koncessionsområde skall finnas sameby.

Medlem i sådan sameby är koncessionshavaren, dennes make och hem­

mavarande barn, renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren

1074

i renskö tseln och ägare av sköte srenar inom koncessionsområdet.

¬

Bestämmelserna om sameby och dess förvaltning gäller i tillämpliga

SFS 1971: 437

delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel. Skötesrenägare anses
därvid som renskötande medlem. Koncessionshavaren leder under sty­
relsens inseende renskötseln inom byn.

87 § Fråga om koncession prövas av lantbruksnämnden.

88 § I beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1. koncessionsområdet,

2. flyttningsvägs sträckning,
3. det högsta antal renar som får hållas inom koncessionsområdet,

4. om och till vilket antal koncessionshavaren får mottaga skötesrenar,
5. i vad mån koncessionshavaren har rätt att anlägga stängsel, upp­

föra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet,

6. de villkor i Övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.

89 § Har förutsättningarna fÖr koncessionen ändrats, kan lantbruks­

nämnden återkalla koncessionen eller föreskriva nya villkor.

Ansvar, skadestån d och besvär m. m.

90 § Har ren orsakat skada

1. under tiden juni—augusti på åker, äng eller trädgård som är be­

lägen ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen eller under tiden

maj—september på åker, äng eller trädgård som är belägen inom annat
område där renskötsel får bedrivas under hela året,

2. på mark inom renskötselområdet under tid då renskötsel ej får be­

drivas där eller

3. på mark utanför renskötselområdet,
skall skadan ersättas av sameby inom vars byområde skadan har upp­

kommit eller som vid tiden för skadans uppkomst haft renar i trakten,
om det ej visas att skadan ej orsakats av byns renar.

Avilar ersättningsskyldighet enligt första stycket flera samebyar, för­

delas ansvarigheten lika mellan byarna inbördes. Kan det visas att renar
från någon av byarna orsakat skadan, svarar den byn gentemot de övriga

för hela skadan.

Har skada orsakats av renar från flera samebyar och kan ej utredas i

vilken omfattning varje bys renar har del i skadan, fördelas ansvarig­
heten mellan byarna inbördes efter antalet renar från varje by som vid

tiden för skadans uppkomst fanns i trakten och som ej stod under

bevakning.

91 § Ersättning som sameby utgivit enligt 90 § får den kräva åter av

den som varit vållande till skadan.

92 § Den rätt till ersättning för att ren blivit dödad eller skadad som

enligt vad särskilt är föreskrivet eller enligt allmänna skadeståndsregler
kan tillkomma renens ägare skall i fall då ägaren är okänd tillfalla den

sameby inom vars betesområde renen befann sig.

1075

¬

SFS 1971: 437

93 § När renar befinner sig inom betesområde där renskötsel då är

tillåten, skall hund i trakten som ej användes i renskötseln hållas i band

eller instängd, om ej länsstyrelsen medger annat. Detsamma gäller när
renar flyttas, såvida hundens ägare i förväg underrättats om tiden för
flyttningen.

Anträffas hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar ren inom

område där renskötsel då är tillåten, får hunden dödas av den som äger

eller vårdar ren. Detsamma skall gälla om hund utan tillsyn anträffas

omedelbart efter det att den på sådant område jagat eller på annat sätt

ofredat ren.

Den som sålunda dödat hund är skyldig att anmäla förhållandet till

polismyndigheten.

94 § Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. avstänger fastställd eller eljest gällande flyttningsväg för renar

eller vidtager åtgärd på eller invid vägen så att dess f ramkomlighet vä­

sentligen försämras,

2. skrämmer eUer p å annat sätt ofredar renar som uppehåller sig på

område där renskötsel då är tillåten,

3. obehörigen driver bort renar från område där renskötsel då är till­

låten eller hindrar renar från att beta på sådant område,

4. bryter mot 73 § tredje stycket,
5. i and ra fall än som avses i 81 eller 82 § vid märkning av egna re­

nar använder renmärke som ej är registrerat för honom.

6. utför ommärkning eller avbrottsmärkning i strid mot 81 §,
7. märker renkalv i strid mot 83 § första eller andra stycket,
8. bryter mot 93 § första eller tredje stycket.

95 § Bryter medlem i sameby uppsåtligen eller av oaktsamhet mot
17—20 § eller mot föreskrift som meddelats med stöd av 22 § eller läm­

nar han uppsåtligen eller av oaktsamhet oriktig uppgift vid renräkning

eller vid upprättande av renlängd dömes till böter, om ej gärningen är

belagd med straff i brottsbalken.

96 § Samebys styrelse är skyldig att i den omfattning som behövs låta

samla ihop renar som hör till byn eller skilja ut ren från dessa, om polis­
myndighet eller kronofogdemyndighet begär det.

Fullgör ej styrelsen sådan skyldighet, kan myndigheten låta verkställa

åtgärden på samebyns bekostnad.

97 § Anser medlem i sameby att beslut som fattats av bystämma, av

styrelsen enligt 42 § eller av syssloman enligt 43 eller 72 § ej tillkommit

i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller annan författning eller
mot samebyns stadgar eller kränker hans enskilda rätt, får han föra talan

mot beslutet hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom två måna­

der från beslutets dag. I fråga om besvär mot styrelsens eller sysslo­

mans beslut räknas dock besvärstiden från den dag då medlemmen fick

del av beslutet.

Beslut varigenom bystämmas beslut ändrats eller upphävts gäller

1076

även för medlem som ej fört talan mot beslutet.

¬

98 § Talan mot beslut enligt denna lag av lantbruksnämnd föres ge-

SFS 1971:437

nom besvär hos lantbruksstyrelsen.

Talan mot lantbruksstyrelsens beslut föres genom besvär hos

Konungen.

99 § Talan mot beslut enligt denna lag av länsstyrelse föres genom

besvär hos kammarrätten.

Mot länsstyrelsens beslut varigenom registrering av renmärke beviljats

får dock talan ej föras.

100 § Angår beslut som länsstyrelse, lantbruksnämnd eller lantbruks­

styrelsen meddelar enligt denna lag så många att avskrift av beslutet ej
lämpligen kan tillställas envar av dem, skall beslutet sändas till same­

byns styrelse som skall hålla beslutet tillgängligt för medlemmarna.
Meddelande härom skall på statsverkets bekostnad intagas i en eller
flera tidningar inom orten. Den som beslutet rör skall anses ha fått del

av beslutet den dag då meddelandet först infördes i sådan tidning.

101 § Beslut som avses i 97 och 98 §§ samt 99 § första stycket länder

till efterrättelse utan hinder av att talan däremot föres, om ej besvärs­
myndigheten förordnar annat.

102 § Länsstyrelses och lantbruksnämnds åligganden enligt denna lag

fullgöres såvitt avser Västernorrlands län av länsstyrelsen och lantbruks­

nämnden i Västerbottens län och såvitt avser Kopparbergs och Gävle­
borgs län av länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Jämtlands län.

Skall byområde omfatta mark inom mer än ett av Norrbottens, Väs­

terbottens eller Jämtlands län, göres indelning enligt 7 § av lantbruks­
nämnden i det län inom vilket huvuddelen skall ligga.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971, då lagen (1928; 309) om

de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige och lagen (1960: 144) om
renmärken skall upphöra att gälla.

2. Vad i lag eller annan författning betecknas som områden som blivit

anvisade till lapparnas uteslutande begagnande skall i stället avse sådan

kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara
disposition och renbetesfjällen.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

4. Lappby, som avses i lagen (1928: 309) om de svenska lapparnas

rätt till renbete i Sverige, ombildas i samband med nya lagens i kraftträ­
dande till sameby. Intill dess samebyn och dess stadgar registrerats skall
i fråga om kallelse till bystämma vad som i motsvarande hänseende gällt
för lappbyn fortfarande tillämpas. I den mån det behövs kan Konungen
för tiden intill dess registrering sålunda skett förordna att äldre bestäm­

melser även i övrigt skall tillämpas på byn i stället för nya lagens be­

stämmelser om sameby och dess förvaltning.

1077

... ,

'• :

•. i A'

¬

SFS 1971: 437

5. Märke som enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1960: 144)

om renmärken tagits in i övergångsförteckning får behållas på därmed

märkt ren intill den 1 juli 1975. På sådant märke äger 80 § den nya

lagen motsvarande tillämpning.

6. Vad i nya lagen föreskrives om avlyst märke och avbrottsmärke

gäller i tillämpliga delar sådant enligt ä ldre lag avlyst märke som behål-
les på därmed märkt ren och avbrottsmärke som tillkommit enligt äldre
lag.

7. Har enligt 57 § lagen (1928: 309) om de svenska l apparnas rätt till

renbete i Sverige tillstånd meddelats att driva renskötsel och omfattar
tillståndet tid även efter nya lagens ikraftträdande, skall det anses som
en enligt 85 § nya lagen meddelad koncession.

8. Talan mot sådant beslut enligt den nya lagen av länsstyrelse som

meddelats före den 1 januari 1972 föres hos Konungen genom besvär.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.

Sofiero den 18 juni 1971.

GUSTAF ADOLF

INGEMUND B ENGTSSON

(L. S.)

(Jordbruksdepartementet)

)

¬