SFS 1993:553
Utkom från trycket
den 16 juni 1993
Omtryck
Lag
om ändring i skogsvårdslagen (1979:429);
utfärdad den 3 juni 1993.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen
(1979:429)2
dels att 9, 13 och 21 b §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 21 b § skall utgå,
dels att nuvarande 7, 8 och 10 � 12 §§ skall betecknas 6� 10 §§, nuvaran-
de 14 � 19 e§§ skall betecknas 11 � 21 §§, nuvarande 20 � 21 a §§ skall
betecknas 29 � 31 §§ och nuvarande 22 � 30 §§ skall betecknas 33 � 41 §§,
dels att 1, 2 och 5 §§, de nya 9 � 11, 13, 14, 16, 18, 19, 21, 30, 35 � 38 §§
och 40 § skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12, 18, 20, 21, 22 och 27 §§
skall sättas närmast före nya 10, 15, 29, 30, 33 respektive 38 §§,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 22 � 28 och 32 §§,
samt närmast före 22 respektive 32 §§ nya rubriker av följande lydelse.
1219
1
Prop. 1992/93:226, bet. 1992/93:JoU 15. rskr. 1992/93:352.
2
Senaste lvdelse av
9 § 1983:427
21 b§ 1990:1379.
SFS 1993:553
Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då
denna lag träder i kraft.
Allmänna bestämmelser
1 § Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt
ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen. Lag
(1993:553).
2 § Med skogsmark avses i denna lag
1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig
utsträckning används för annat ändamål,
2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller
mot att fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses
som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i
anspråk för virkesproduktion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna
bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter
virke om året per hektar.
Med skogliga impediment avses i denna lag mark som inte är lämplig för
virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder, men som bär skog
eller har förutsättningar att bära skog. Lag (1993:553).
3 § Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ända-
mål än virkesproduktion.
4 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822) eller annan
lag.
Anläggning av skog på skogsmark
5 § Ny skog skall anläggas på skogsmark
1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på
grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,
2. om marken ligger outnyttjad,
3. om skogens tillstånd är uppenbart otillfredsställande.
�&tgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan
dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid. Lag (1993:553).
6 § Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsåtgärder vidtas som
kan behövas för att trygga återväxten av en skog av tillfredsställande täthet
och beskaffenhet i övrigt. Föreskrifter om föryngringsmetod, markbered-
ning, sådd, plantering, vård av plantskog och andra åtgärder i nämnda
syfte meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (1993:553).
1220
SFS 1993:553
7 § Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt, får regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder
eller ställer upp villkor för
1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller
utländskt ursprung vid anläggning av skog,
2. handel med sådant material.
Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra
former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog. Lag
(1993:553).
8 § Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.
Lag (1993:553).
9 § Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från 5 och
6§§. Lag (1993:553)
Avverkning av skog på skogsmark
10 § Avverkning på skogsmark skall vara ändamålsenlig för återväxt av
ny skog eller främja skogens utveckling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får till skydd
för den yngre skogen föreskriva att trädbestånd under en viss ålder inte får
avverkas.
För att möjliggöra försöksverksamhet får Skogsvårdsstyrelsen i särskilda
fall medge undantag från första stycket. Lag (1993:553).
11 §3 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i
fråga om större skogsinnehav, för att främja en jämn åldersfördelning av
skogen föreskriva att högst en viss andel av en brukningsenhets skogs-
marksareal får avverkas under en viss period.
I fråga om övriga skogsinnehav får föreskrifter enligt första stycket
innebära att avverkning inte får ske i sådan utsträckning att mer än hälften
av brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer att bestå av
kalmark och yngre skog. Lag (1993:553).
12 § Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun
som tillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1993:553).
13 § Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand
huruvida viss avverkning är förenlig med föreskrifter meddelade med stöd
av 11 §. Lag (1993:553).
14 §4 Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta
Skogsvårdsstyrelsen om
3
Senaste lydelse av förutvarande 14 § 1990:1379.
4
Senaste lydelse av förutvarande 17§ 1991: 644.
1221
SFS 1993:553
1. avverkning som skall äga rum på hans mark,
2. sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd
enligt naturvårdslagen (1964:822),
3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen i samband med avverkning på hans mark. Lag
(1993:553).
Krav på tillstånd till avverkning m.m.
15 § Regeringen meddelar föreskrifter om att skog som är svår att för-
yngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot
sand- eller jordflykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned skall
avsättas som svårföryngrad skog eller skyddsskog. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar också föreskrifter om
vilka delar av den svårföryngrade skogen som skall anses utgöra fjällnära
skog. Lag (1993:553).
16 § I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan
Skogsvårdsstyrelsens tillstånd.
I ansökan om tillstånd skall sökanden redovisa vad han avser att göra för
att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.
I samband med att tillstånd ges kan Skogsvårdsstyrelsen besluta om
åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.
Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens
utveckling. Lag (1993:553).
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för
visst eller vissa områden föreskriva att tillstånd till avverkning av svårför-
yngrad skog inte får ges
1. i fråga om skog på mark som inte i genomsnitt kan producera minst
en kubikmeter virke om året per hektar, om det inte finns särskilda skäl,
2. för byggande av skogsbilväg om nyttan av vägen för skogsbruket inte
motsvarar kostnaden för den eller om vägen inte kan passas in i en
vägnätsplan. Lag (1993:553).
18 §5 Tillstånd till avverkning i fjällnära skog får inte ges om avverk-
ningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för na-
turvården eller kulturmiljövården.
När tillstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen, såsom i fråga
om hyggets storlek och förläggning samt tillåten avverkningsform. Lag
(1993:553).
19 §6 I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt
18 § första eller andra stycket gäller bestämmelserna i 25 §, 26 § första
stycket första meningen, 27 § första meningen, 27 a §, 31 § andra stycket,
5
Senaste lydelse av förutvarande 19 b § 1990:1379. � ndringen innebär bl. a. att
första, fjärde och femte styckena upphävs.
6
Senaste lydelse av förutvarande 19 c § 1991:644.
1222
SFS 1993:553
32 §, 33 § första stycket, 34 §, 35 § första stycket första meningen och
andra stycket samt 36 § naturvårdslagen (1964:822). Lag (1993:553).
20 § Innan avverkning sker inom ett område där renskötsel får bedrivas
enligt rennäringslagen (1971:437) under hela året (renskötselns året-runt-
marker) skall berörd sameby beredas tillfälle till samråd enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer. Lag (1993:553).
21 §7 I ansökan om tillstånd enligt 16 § till avverkning skall sökanden
redovisa vad han avser att göra för att tillgodose rennäringens intressen.
Inom renskötselns året-runt-marker får tillstånd inte meddelas om av-
verkningen
1. medför sådant väsentligt bortfall av renbete att möjligheterna att
hålla tillåtet renantal påverkas, eller
2. omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renhjord.
När tillstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som
skall tas till rennäringens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek och
förläggning samt tillåten avverkningsform.
Sådana villkor får dock inte avse annat än vad som uppenbart påkallas
med hänsyn till renskötselrätten. Lag (1993:553).
� dellövskog
22 § Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm,
ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. Lag (1993:553).
23 § Med ädellövskog avses i denna lag:
1. Skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla
lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.
2. Trädbestånd på betesmarker, om beståndet utgörs av lövträd till
minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla
lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30
centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall
uppgå till minst ett hektar.
Har Skogsvårdsstyrelsen enligt 27 § tredje stycket beslutat viss trädslags-
sammansättning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som
ädellövskog även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i
första stycket. Lag (1993:553).
24 § Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand om
ett visst skogsbestånd eller trädbestånd på betesmark är att anse som
ädellövskog. Lag (1993:553).
25 § I ett bestånd som avses i 23 § får det inte vidtas åtgärder som leder
till att beståndet upphör att vara ädellövskog. Efter annan avverkning än
röjning eller gallring skall ny ädellövskog anläggas på området.
7
Senaste lydelse av förutvarande 19 e § 1990: 1379.
1223
SFS 1993:553
Om det finns särskilda skäl, får Skogsvårdsstyrelsen medge undantag
från första stycket. I samband därmed får Skogsvårdsstyrelsen besluta att
ny ädellövskog skall anläggas på ett annat ställe inom en brukningsenhet.
För anläggning av ny ädellövskog gäller 27 § tredje stycket. Lag
(1993:553).
26 § Vad som föreskrivs i 25 § första stycket hindrar inte att mark
används i enlighet med en detaljplan eller i enlighet med beslut som gäller
för företag vars tillåtlighet har prövats enligt någon annan lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av någon annan lag. Lag
(1993:553).
27 § Annan avverkning än röjning eller gallring i ett bestånd som avses i
23 § får inte påbörjas innan Skogsvårdsstyrelsen lämnat tillstånd till detta.
I ansökan om tillstånd skall sökanden redovisa vad han avser att göra för
att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.
I samband med att tillstånd meddelas får Skogsvårdsstyrelsen besluta
om det sätt på vilket avverkningen och den därav föranledda anläggningen
av ny ädellövskog skall genomföras. Lag (1993:553).
28 § Bidrag kan lämnas av allmänna medel till kostnader för åtgärder
som behövs för att trygga återväxten av ädellövskog. Lag (1993:553).
Insektshärjning
29 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog och om upparbet-
ning av skadad skog, utforsling eller lagring av virke och andra åtgärder
som behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.
Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För
förebyggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke är
också annan som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig. Lag
(1993:553)
Hänsyn till naturvården, kulturmiljövården och rennäringen
30 §8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyg-
gens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av träd
och trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning.
För att tillgodose dessa intressen får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot avverkning
och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment.
Bemyndigandet i första stycket medför inte befogenhet att meddela
föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt
försvåras. Lag (1993:553).
8
Senaste lydelse av förutvarande 21 § 1991: 644.
1224
SFS 1993:553
31 § Vid skötsel av skog skall i fråga om hyggens storlek och utläggning,
beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars
sträckning den anpassning ske som uppenbart påkallas med hänsyn till
rennäringen. Vid planläggning och genomförande av åtgärderna skall
eftersträvas att berörd sameby har årlig tillgång till sammanhängande
betesområden och till vegetation som behövs inom områden för samling,
flyttning och rastning av renarna. Lag (1993:553).
Miljökonsekvensbeskrivning
32 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonsekvens-
beskrivningar som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan nya meto-
der för skogens skötsel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. Före-
skrifterna får innebära att en sådan beskrivning skall uprättas av den som
avser att använda en ny metod eller ett nytt skogsodlingsmaterial. Lag
(1993:553).
Tillsyn
33 § Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av
denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrel-
sen utövar den närmare tillsynen inom länet. Lag (1993:553).
34 § Tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag. Lag (1993:553).
35 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av
lagen skall efterlevas.
Ett föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig att
myndighetens råd inte har följts. I brådskande fall eller när det behövs för
att bevara natur- eller kulturmiljövärden eller när det annars finns särskil-
da skäl, får dock ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.
Förelägganden och förbud kan förenas med vite.
Om någon inte rättar sig efter ett föreläggande, får tillsynsmyndigheten
besluta att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad. Lag
(1993:553).
36 § Om en avverkning föranleder förhållandevis dyra återväxtåtgärder
i större omfattning, får Skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen
besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.
Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 16 § eller enligt
27 § första stycket.
Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får Skogsvårdsstyrel-
sen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan Skogs-
vårdsstyrelsens tillstånd. Lag (1993:553).
37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärenden enligt denna lag. Lag
(1993:553).
1225
SFS 1993:553
38 §9 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § första
stycket, 10 § andra stycket, 11 §, 20 § eller 29 § första stycket,
2. bryter mot 10 § första stycket,
3. bryter mot 16 § första stycket eller mot villkor som gäller avverkning
och som har meddelats med stöd av 16 § tredje stycket, 18 § andra stycket
eller 21 § tredje stycket,
4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 36 §,
5. inte fullgör anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av
14 §,
6. inte rättar sig efter ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som
har meddelats för att 31 § eller en föreskrift enligt 30 § skall följas,
7. genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 25 § första stycket
första meningen, 27 § första stycket eller mot ett beslut om avverkning
som har meddelats med stöd av 27 § tredje stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Den som inte har rättat sig efter ett vitesföreläggande eller som har
överträtt ett vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för en
gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag (1993:553).
39 § Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller
värdet därav skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.
Lag (1993:553).
40 §10 Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Skogsstyrel-
sen.
Skogsstyrelsens beslut i ett särskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.
Statens naturvårdsverk får överklaga Skogsvårdsstyrelsens beslut i fall
som avses i 25 § andra stycket. Lag (1993:553).
41 § En myndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart.
Lag (1993:553).
1. Denna lag" träder i kraft den 1 januari 1980.
2. Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948:237) och förordningen
(1894:17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.
3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.
4. Den som innehar skogsmark under ständig besittningsrätt och äger
tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbehovet eller som innehar
9
Senaste lydelse av förutvarande 27 § 1990:1379. � ndringen innebär bl. a. att tredje
stycket upphävs.
10
Senaste lydelse av förutvarande 29 § 1990:96.
11
1979:429.
1226
SFS 1993:553
1227
skogsmark med fideikommissrätt, skall vid tillämpningen av nya lagen
anses som skogsmarkens ägare.
Denna lag12 träder i kraft den 1 juli 1990.
1 fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdan-
det gäller äldre föreskrifter.
Denna lag13 träder i kraft den 1 juli 1991.
I ärende som avses i 19 b § första stycket eller 19 e § första stycket skall
sökanden, även om ansökningen gjorts före ikraftträdandet av denna lag,
om tillståndsmyndigheten begär det komplettera ansökningen med en
redovisning av vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och
kulturmiljövårdens respektive rennäringens intressen.
1. Denna lag14 träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Genom lagen upphävs ädellövskogslagen (1984: 119).
3. Den som före ikraftträdandet har gjort anmälan enligt 17 § eller
ansökt om tillstånd enligt 19 § i paragrafernas då gällande lydelser eller
ansökt om tillstånd enligt 7 § ädellövskogslagen (1984:119) skall på begä-
ran av Skogsvårdsstyrelsen komplettera anmälan eller ansökan med upp-
gift om vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen i samband med avverkning på hans mark.
4. � ldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av be-
slut enligt ädellövskogslagen som har meddelats före den 1 januari 1994.
5. Beslut enligt 4, 5 och 7 §§ ädellövskogslagen skall anses meddelade
med stöd av motsvarande nya bestämmelser i skogsvårdslagen.
På regeringens vägnar
KARL ERIK OLSSON
Hans Petterson
(Jordbruksdepartementet)
12
1990:96.
13
1990:1379.
14
1993:553.