SFS 1954:279

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

tiinftssällihg. te»; , 1954 sfr 279-282. s rw'si ite utkom irån trycket den 3 jnni 1954. ^!!£l - nr 279. allmän förfogandelag; , given stockholms slott den 26 maj j9ö-4. vi gustaf adolf, med guds nåde, sveriges, götes och endes konung, göra veterligt: att vi, med riksdagen^, funnit ott förordna som följer. liäill, inledande bestämmelser. 1 §. kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 —9 §§ träda i tillämpning. då kriget upphört, förordnar konungen senast före avslutandet av den riks- dagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vi- . dare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestäm- . melserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt iandra eller tredje stycket. vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger konungen förordna, att nämn- a bestämmelser skola tillämpas. sådant förordnande skall, vid äventyr att jdet eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. blir förordnandet icke inom vå månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsam- r .;.ij förfallet. upphör krigsfaran, varder senast före nästkommande riksdags- 'ä'” sessions avslutande meddelat förordnande av konungen upphävt. har till följd av krig, vari riket befunnit sig, eller krig mellan främman- e makter eller annan utom riket inträffad utomordentlig händelse upp- ommit knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnö- enhet, som erfordras för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap 01,91 ’“^ er som eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen, äger konung- n med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2 § första och tredje styc- ena samt 3 —9 §§ stadgas helt eller delvis skall under viss tid, högst ett år i, il , rje gång, äga tillämpning. •gjiifif under tid, då bestämmelse i 2 —9 §§ äger tillämpning, skola däremot sva- ande stadganden i 10 —49 §§ tillämpas. 2 §. j^ör att tillgodose behov av förnödenhet, som erfordras för krigsbruk eller ' ör ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen, må föreskrift meddelas i enlighet med vad i 3 —9 §§ stadgas. därjämte må föreskrift enligt 4 § meddelas för beredande av tjänstelokal åt offentlig myndighet eller för annat liknande ändamål samt föreskrift en- 8 § meddelas för annat ändamål av betydelse för det allmänna än att ''' tillgodose behov som i första stycket avses. 1 '. ,, ‘ prop. 1954-. 20; l^u 19; rskr 186. 135-5-^002//. svensk författningssamling 195/h nr 279-282. •4. i \ m \ ¬ 522 — 1954. 7:9. vt.ä . foresknft som i första stycket sägs, grundad på förordnande enligt 1 § tredje stycket, må dock meddelas allenast för att tillgodose behovet av för- nödenhet, beträffande vilken knapphet eller betydande fara för knapphet uppstått till följd av händelse som där angives. :> 3 om förfogande. 3 §. konungen eller myndighet som konungen bestämmer äger föreskriva, att ägare eller innehavare av förnödenhet som avses i 2 § första stycket skall * avstå förnödenheten till kronan. är förnödenhet, som enligt föreskrift skall avstås till kronan, ej i så berett skick som erfordras för dess användande till det avsedda ändamålet, äger konungen eller myndighet som konungen bestämmer ålägga ägaren eller innehavaren av förnödenheten att, innan den avstås eller därefter, ombesörja att den undergår nödig beredning i den mån sådan enligt gängse förfarande irui och ortens sed skulle hava verkställts av ägaren eller innehavaren, om den ej tagits i anspråk av icronan. v föreskrift enligt denna paragraf må avse jämväl förnödenhet, som efter föreskriftens meddelande frambringas eller tillverkas eller ock införes till gj;;! riket eller inom riket införes till visst område. ii,-, 4 §. ", konungen eller myndighet som konungen bestämmer äger föreskriva, ,!ji att ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, järnväg, industriell anläggning, starkströmsanläggning, lageranläggning eller annan anläggning eller av fartyg, motordrivet fordon eller annat transportmedel eller av flyt- dockor eller lyftkranar eller av gräv- eller lastmaskiner eller andra större arbetsmaskiner, som äro flyttbara, skall ej mindre till kronan upplåta egen- domen eller del därav jämte tillhörande inredning eller utrustning än även ; tåla eller vidtaga erforderlig ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen. har föreskrift meddelats jämlikt föregående stycke om upplåtelse av fastig- : het eller byggnad, är ägaren eller innehavaren berättigad att få sig anvisat . nödigt bostadsutrymme på fastigheten eller i byggnaden, såframt han ej an ­ norstädes förfogar över bostad eller annat icke följer av särsldlt stadgande. 5 §. konungen eller myndighet som konungen bestämmer äger ålägga ägare , , eller innehavare av fastighet eller gruva, från vilken i 2 § första stycket omförmäld förnödenhet kan utvinnas, ombesörja, att sådan förnödenhet frambringas och, om så erfordras och lämpligen kan ske, beredes för lu-o- nans räkning. ' -, 6 §. .konungen eller myndighet som konungen bestämmer äger ålägga ägare eller innehavare av fabrik, starkströmsanläggning eller annan anläggning ombesörja, att förnödenhet som avses i 2 § första stycket frambringas, till- ^ p verkas, beredes eller iståndsättes för kronans räkning. 7 §. konungen eller myndighet som konungen bestämmer äger ålägga ägare ^ eller innehavare av lageranläggning ombesörja, att förnödenhet som avses "'ij i 2 § första stycket lagras för icronans räkning. ' "iij8 §. ^ konungen eller myndighet som konungen bestämmer äger ålägga ägare eller innehavare av järnväg, fartyg, motordrivet fordon eller annat trans- 'filil portmedel ombesörja, att forsling verkställes för kronans räkning. h' ¬ iw'sli, k . nr 279. — 9 §. 523 nljsm; ^ iife ■ jkte,' 1:13^!^!;' illjtilrj feidil eéfii ; ' fllfl ^ ctcjyi: ‘ ilnitet ucffife iläf ^ssfiéi itiäi:’ , sinlö )iidi si^uf; ■ [i,lä^" 0 '■■ 0^ 5cr% jifi^ 0!f kan föreskrift varom förmäles i 3 § första eller tredje stycket antagas bliva påkallad rörande viss förnödenhet, äger konungen eller myndighet som konungen bestämmer, i avbidan på att sådan föreskrift meddelas, för ­ förbjuda ägare eller innehavare av förnödenheten att förfoga över densam ­ ma {förfogandeförbud). har ej inom trettio dagar från det förfogandeförbud blev gällande ägaren eller innehavaren förpliktats avstå förnödenheten till kronan, och ingiver han till den som meddelat förbudet ansökan om dess hävande, skall förbu ­ det upphöra att gälla, där ej sådant förpliktande sker inom trettio dagar från utgången av nyssnämnda tid eller från den senare dag ansökningen må hava ingivits. 10 §. har föreskrift meddelats enligt 3, 5 eller 6 §, må ägare eller innehavare av förnödenhet som avses med föreskriften icke förfoga över förnödenheten. i fall som i första stycket sägs ävensom då förfogandeförbud meddelats, må dock ägaren eller innehavaren behålla eller använda så mycket av för ­ nödenheten, som ej uppenbarligen överstiger oundgängligt behov för honom och den som av honom njuter kost eller stat. där synnerliga skäl därtill äro, äger dock konungen eller myndighet som konungen bestämmer förbju ­ da ägare eller innehavare att i någon mån förfoga över förnödenhet, som lörvärvats i uppenbart syfte att åter avyttra densamma. i de fall, där andra stycket första punkten vinner tillämpning, äger ko ­ nungen eller myndighet som konungen därtill förordnar bestämma, huru mycket av förnödenheten som ägare eller innehavare må behålla eller an ­ vända. beslut, varigenom sådan bestämmelse meddelas, skall icke vara av- ■görande för frågan om lagligheten av åtgärd, som ägaren eller innehavaren dessförinnan vidtagit. 11 §. i ärende enligt 3 —8 §§ äger konungen eller myndighet som konungen bestämmer förordna, att förnödenhet eller annan egendom skall avstås eller eljest ställas till förfogande eller tjänst utföras icke åt kronan utan åt annan, som därvid bestämmes. har sådant förordnande meddelats, skall vad i denna lag stadgas om kronan i tillämpliga delar gälla beträffande den, som sålunda sättes i kronans ställe. 12 §. vid meddelande och tillämpning av föreskrift enligt 3 —9 §§ skall tillses, att den vars rätt därav beröres icke lider större förfång än av omständighe ­ terna föranledes. §. föreskrift varom i 3 —9 §§ förmäles må avse alla eller blott vissa ägare eller innehavare av egendom av angivet slag. föreskriften skall gälla mot ägare eller innehavare, när han fått del därav; dock skall föreskrift rörande förnödenhet, vilken frambringas, tillverkas eller införes efter föreskriftens delgivning, gälla från det förnödenheten frambringats, tillverkats eller in ­förts. 14 §. ägare eller innehavare av förnödenhet, som enligt 3 § skall avslås till kronan eller jämlikt 5 eller 6 § frambringats, tillverkats, beretts eller istånd- satts för kronans räkning eller beträffande vilken förfogandeförbud gäller, är pliktig upplägga, förvara och vårda förnödenheten. kan ägaren eller inne- liavaren ej tillfredsställande fullgöra vårdnadsplikten, skall han därom oför ­ dröj ligen göra anmälan hos länsstyrelsen eller den myndighet, som medde ­ lat föreskriften. j \ ■i \ •- i . ¬ 524 \ 1— 1954. n 15 §. ri!l siförnödenhet, som enligt 3 § skall avstås eller enligt 4 § upplåtas till kro ­nan eller som enligt 5 eller 6 § frambringats, tillverkats, beretts eller istånd- - satts för kronans räkning, skall av ägaren eller innehavaren avlämnas inom tid och på ort, som bestämmes av konungen eller myndighet som konung ­ en förordnar. kan ägaren eller innehavaren ej fullgöra vad sålunda ålagts honom, skall han därom ofördröj ligen göra anmälan hos länsstyrelsen eller den myndighet, som meddelat bestämmelser om avlämnandet. 16 §. förnödenhet, som enligt 3 § skall avstås till kronan eller som enligt 5 ^ eller 6 § frambringats eller tillverkats för kronans räkning, övergår i kro- / nans ägo, när den avlämnats eller eljest tagits i besittning för kronans räk- !t ning. 17 §. har beslut i ärende som avses i 3 —11 och 15 §§ meddelats av annan än 1 konungen, må besvär anföras hos konungen inom tre veckor från det kla- ,, ganden erhöll del av beslutet; dock skall beslutet lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär, om ej annorlunda förordnas. om ersättning m. m. kis; 18 §. .il för förnödenhet, som jämlikt 3, 5 eller 6 § ställes till kronans förfogande av annan än återförsäljare, utgår ersättning med belopp, som prövas skäligt g g' med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion eller återanskaffning av sådan förnödenhet. avstås förnödenheten av återförsäljare, lämnas er- , sättning med belopp som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostna- j ' der vid återanskaffning och återförsäljning av sådan förnödenhet. upplåtes egendom jämlikt 4 § till begagnande av kronan, lämnas skälig ersättning för den för upplåtaren förlorade avkastningen eller nyttan. har egendomen lidit skada eller avsevärd försämring, utgår skälig ersättning jämväl härför. i . har ändring eller förflyttning vidtagits beträffande inredning eller ut- \ rustning av egendom, som upplåtits enligt 4 §, må, efter vad skälig finnes, ersättning lämnas för den kostnad upplåtaren till följd därav fått vidkännas , samt för skada eller avsevärd försämring, som genom åtgärden kan hava åsamkats förnödenheten. _ för tjänst, som enligt 6, 7 eller 8 § utföres för kronans räkning, utgives mr:;( ersättning efter vad finnes skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid utförande av sådan tjänst. ' har ägare eller innehavare enligt 14 § upplagt, förvarat eller vårdat för ­ nödenhet, må han därför åtnjuta ersättning; och skall i fråga om sådan ersättning gälla vad i fjärde stycket är stadgat. skall förnödenhet avlämnas ! på annan ort än den där förnödenheten finnes, må ägaren eller innehavaren för förnödenhetens forsling till orten för avlämnandet åtnjuta ersättning : efter samma grund. 19 §. ^ i den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris, efter vilket ersätt- ning enligt 18 § bör utgå, skall taxa på nämnda pris upprättas. i taxa upp- ' tages pris med belopp, som bestärnmes med tillämpning av de i 18 § an- givna grunderna och med hänsyn till föreliggande omständigheter vid tiden för taxans upprättande. taxa skall gälla för riket eller för \tisst område av riket. i ¬ ■ -ii. ' . nr 279. 525 ilasig ielii' m silnjj \k[ fe 13 ; taxa upprättas av riksvärderingsnämnden. gäller enligt lag om prisregle ­ ring visst pris, skall så anses som om priset varit upptaget i taxa; dock skall ’ priset icke gälla som taxepris för annat område av riket eller i vidare mån an priset är gällande enligt lag som nyss sagts.gäller taxepris för förnödenhet eller annat, som avses i 18 §, skall ersätt­ ningen därför utgå efter nämnda pris. skulle tillämpningen av taxepriset på grund av särskilda omständigheter innefatta obillighet, skall ersättningen dock av riksvärderingsnämnden bestämmas till högre belopp. vid förfogan ­ den enligt 5 —8 §§ skall tillämpning av taxepris alltid anses inriefatta obil ­ lighet, därest den som drabbas av förfogandet icke genom taxepriset erhåller ersättning för sina nödvändiga kostnader.över riksvärderingsnämndens beslut enligt denna paragraf må klagan ei föras. 20 §. ersättning skall bestämmas med hänsyn till föreliggande omständighe- feiibfe ter och gällande taxor vid följande tidpunkter, nämligen iteii om förnödenheten avståtts på grund av föreskrift enligt 3 § första stycket, då föreskriften meddelades,om förnödenheten på grund av föreskrift enligt 3 § andra stycket under ­ gått beredning, då beredningen fullbordades, om förnödenheten avståtts på grund av föreskrift enligt 3 § tredje styc ­ ket, då frambringandet, tillverkningen eller införandet skedde, r om förnödenheten frambringats på grund av åläggande enligt 5 §, då ' frambringandet skedde eller, om den jämlikt åläggandet därjämte undergått beredning, då beredningen fullbordades, '' , om förnödenheten frambringats, tillverkats, beretts eller iståndsatts på iiljiitla grund av åläggande enligt 6 §, då frambringandet, tillverkningen, beredning- äae gjj gpgj. iståndsättandet skedde, samt om ändring eller förflyttning vidtagits enligt 4 § eller forsling verkställts enligt 8 eller 15 § eller annan tjänst utförts enligt 7 eller 14 §, då tjänsten jtlfek utfördes. iséöic 21 §, skall förnödenhet jämlikt 3, 5 eller 6 § ställas till kronans förfogande, och eråi|!* möter ej genom ägarens eller innehavarens förvållande hinder att förnö- ^ denheten tages i besittning för kronans rälming, står kronan faran för att förnödenheten av våda förstöres, försämras eller minskas. 22 §.häves förfogandeförbud eller upphör det eljest att gälla utan att förnö- denheten avstås till kronan, och har förnödenheten lidit skada till följd av ^förfogandeförbudet, skall kronan lämna skälig ersättning för skadan. ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den myn- il>0 dighet, som konungen bestämmer.' ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes av de lokala värde- ™gsnämnder, som omförmälas i rekvisitionslagen, i följande ordning: 1) ersättning för hästar och hästfordon, som avstås enligt 3 §, jämte till­ behör och foder bestämmes av hästvärderingsnämnd; 2) ersättning för motordrivna fordon, släpfordon och efterfordon, som enligt 3 §, jämte tillbehör bestämmes av bilvärderingsnämnd; samt ., 3) ersättning för fartyg, som avstås enligt 3 § eller upplåtes enligt 4 §, jämte utrustning bestämmes av fartygsvärderingsnämnd eller, där fartyg skall avlämnas på ort utanför marindistrikt och konungen ej för visst fau annorlunda förordnar, av allmän lokal värderingsnämnd. i- ¬ 526 — 1954. nr f ■' . . -d * den värderingsnämnd, som enligt vad ovan sagts har att bestämma er sättning för viss egendom, bestämmer jämväl den särskilda ersättning en- ’ ligt 18 § andra, tredje ocb femte styckena, som bänför sig till samma egendom. annan ersättning än nu sagts bestämmes av allmän lokal värderings ­ nämnd. utan hinder av vad sålunda stadgats må på båda parternas skriftliga be ­ gäran fråga om ersättning, som icke skall utgå efter taxa, upptagas ome ­ delbart av riksvärderingsnämnden. i lokal värderingsnämnds beslut må kronan och enskild sakägare samt i beslut av myndighet, som i första stycket sägs, enskild sakägare söka änd- - ring bos riksvärderingsnämnden inom tre veckor från det klaganden fick del . jist av beslutet. med enskild sakägare avses i detta stycke jämväl den som en-.^ ligt 11 § satts i kronans ställe. over riksvärderingsnämndens beslut enligt denna paragraf må klagan ej li" f iir fö 0 föras. 24 §. in , mnär ersättningsbelopp bestämts genom beslut, varöver den ersättnings- skyldige äger klaga, skall, sedan tiden för överklagande gått till ända och om annat icke följer av bestämmelserna i 25 §, det fastställda beloppet eller, om beslutet överklagats av den ersättningsskyldige, den del av beloppet som icke omfattas av överklagandet genast utbetalas till den ersättningsberätti- gade. har ersättningsbelopp bestämts genom beslut, varöver den ersättnings ­ skyldige ej äger klaga, skall, om annat icke följer av bestämmelserna i 25 §, ersättningen i den mån den icke tidigare gäldats genast utbetalas till den ic ersättningsberättigade. i, fullgör ej den, som enligt 11 § satts i kronans ställe, honom åliggande ri skyldighet att gälda ersättning, som bestämts enligt 23 §, är kronan pliktig tu att på ansökan av den till ersättning berättigade genast gälda ersättningen. ; ea 25 §. c;1 q . >4 har någon till säkerhet för fordran panträtt i förnödenhet, som avstås till itronan, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. detsamma skall gälla i fråga om den som har rätt att kvarbålla förnödenheten till säkerhet for förfallen fordran. ersättningsbelopp för förnödenhet, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. avser ersättningsbeloppet förnö- denbet, som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, [3, där part det begär, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat. om uppgiftsskyldigbet. 26 §. det åligger envar att, i den mån konungen eller myndighet som konung ­ en bestämmer det föreskriver, lämna uppgift huruvida och i vilken myc-, kenhet han innebar eller i vilken omfattning han frambringat, tillverkat, berett eller iståndsatt förnödenhet som avses i 2 § första stycket. 27 §. för kontroll av riktigheten och fullständigbeten av uppgifter, som införd- , rats jämlikt 26 §, är uppgiftsskyldig pliktig att på anfordran av läns- ^ ¬ / - 527— . nr 279. — [5^^ else eller polismyndighet eller av annan myndighet som konungen be- 1 'stämmer tillhandahålla myndigheten eller dess ombud handelsböcker och “ , ändra affärshandlingar, al • 28 §. länsstyrelse, polismyndighet och annan myndighet som konungen be- stämmer samt ombud för sådan myndighet äga för det i 27 § angivna syf- , tet undersöka kontor, fabrik, butik, serverings- och lagerlokal, ladugård och annan lägenhet, varöver den uppgiftsskyldige förfogar. ' 29 §. vad som med stöd av bestämmelserna i 26 —28 §§ inhämtats må ej yp- j|7^® pas i vidare mån än som erfordras för att vinna det med bestämmelserna avsedda ändamålet. :k 30 §. har någon underlåtit att fullgöra uppgiftsskyldighet, som åligger honom enligt 26 §, eller att efterkomma anfordran enligt 27 § eller har någon vägrat att lämna myndighet eller dess omhud tillträde för verkställande av kontroll i fall varom i 28 § sägs, må länsstyrelse eller annan myndighet som ko­ nungen bestämmer förelägga den försumlige lämpligt vite. länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf. iaeclsöii do:v" . 'iiba - iis ^ ^ lii*' i'ssjsii i, 83 ,, om straff m. m. 31 §. var som uppsåtligen i strid mot föreskrift, som meddelats med stöd av denna lag, förfogar över, undansticker, skadar eller förstör förnödenhet eller annat som föreskriften avser, domes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. till enahanda straff dömes den som uppsåtligen åsidosätter vad på honom ankommer för att fullgöra föreskrift eller bestämmelse, som meddelats med stöd av 3 —8 §§, eller som uppsåtligen underlåter att full ­ göra honom enligt 14 eller 15 § åliggande skyldighet. 32 §. den som uppsåtligen underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet varom förmäles i 26 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. 33 §. lämnar någon uppsåtligen vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt ' 26 § osann uppgift, dömes, där åtgärden innebär fara i bevishänseende, till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. 34 §. har brott varom förmäles i 31 —33 §§ icke förövats i yrkesmässig för ­ värvsverksamhet eller eljest i vinningssyfte och är brottet med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som ringa, dömes till dagsböter. 35 §. är brott som i 31 —33 §§ sägs med hänsyn till omständigheterna vid brot- ■j iui tet att anse som grovt, skall dömas till fängelse eller till straffarbete i högst iniiji' två år. !(# vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gär ­ ningen avsett betydande myckenhet av förnödenhet eller om gärningsman- nen begagnat vilseledande bokföring eller gärningen eljest varit av särskilt^1, farlig art. \ ¬ 528 1954. 36 §. förövas gärning som i 31 —33 §§ sägs av oaktsamhet och är ej oaktsam- heten med hänsyn till omständigheterna att anse som ringa, straffes med dagsböter. är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år eller dagsböter. '0 37 §. var som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att efterkomma an- ; jj fordran enligt 27 §, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. 38 §. bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot vad i 29 § är stadgat, dömes, där han ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmän straff- lag, till dagsböter eller fängelse. ; i 39 §. husbonde ansvarar för brott varom förmäles i 31 —33 samt 35 —37 §§, som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore ■ brottet begånget av honom själv, där brottet skett med hans vetskap och vilja. ; 2!!m- 40 §. ii har någon törövat gärning, som enligt 31 —36 §§ är belagd med straff,' skall, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, egendom, som i samband med gärningen mottagits eller genom gärningen undanhållits, för- j klaras förverkad till alla delar eller, om synnerliga skäl därtill giva an- ' ledning, till allenast viss del. utgjordes egendomen av annat än penningar och finnes den ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. äger eller p , ' innehar gärningsmannen ytterligare förråd av den förnödenhet gärningen avsett, må jämväl efter ty skäligt prövas sådana förråd förklaras förverka- : de. föreligger särskild anledning därtill, må även förråd av andra förnör _ denheter, beträffande vilka föreskrift meddelats enligt 3 —9 §§ och som - iägas eller innehavas av gärningsmannen, förklaras förverkade. förklaras förnödenhet förverkad, skall jämväl emballage eller kärl, vari : den förvaras, förklaras förverkat. 41 §. förverkat gods skall försäljas mot skälig betalning och under iakttagande ^ av de föreskrifter, som må gälla för överlåtelse av förnödenhet av det slag varom fråga är, c.ijg har beslag lagts på egendom, som kan antagas bliva förverkad, och är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller annan nedgång i vär-, den det, må den genast försäljas under iakttagande av bestämmelserna i första f stycket, och skall så alltid ske om ägaren begär det. uppskattas egendomens värde till etthundra kronor eller mera och har ej försäljning påkallats ^ av ägaren, skall dock tillstånd till försäljningen sökas hos den domstol som har att upptaga frågan om egendomens förverkande. domstolen må utan ägarens hörande meddela beslut om egendomens avyttring. ; jp'' köpeskilling, som influtit vid avyttring enligt föregående stycke, skall ‘ intill dess frågan om förverkande blivit slutligen avgjord mot ränta insät ­ tas i bank. 42 §. ‘ '='■ brott varom förmäles i 38 § må ej åtalas av allmän åklagare utan att målsägande angivit det till åtal. skall brottet straffas efter allmän strafflag, j' gäller vad där stadgas i fråga om rätt till åtal. 43 §. värdet av förverkad egendom tillfaller kronan. it f ¬ ' ’ 1 . nr 279. - 529 hi v naälii inchib särskilda bestämmelser. 44 §. vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid avlämna för ­ nödenhet, som jämlikt 3 § skall avstås eller jämlikt 4 § skall upplåtas till kronan eller som jämlikt 5 eller 6 § frambringats, tillverkats, beretts eller iståndsatts för kronans räkning, äger polismyndighet uttaga förnödenheten. 45 §. har föreskrift om avstående av förnödenhet jämlikt 3 § ännu ej blivit gäl ­ lande mot ägaren eller innehavaren vid tid, då tillämpning av paragrafens bestämmelser i det hänseende varom fråga är upphör, är föreskriften utan verkan. föreskrift enligt någon av 4 —9 §§ gäller ej längre än till tidpunkt, då tillämpningen av paragrafen i det hänseende varom fråga är upphör, där ej annat följer av vad i 46 eller 47 § stadgas. i fråga om ersättning, vartill någon enligt denna lag ar berättigad vid nämnda tid eller för upplåtelse som därefter gäller, skola lagens bestämmelser fortfarande äga tillämpning. 46 §. ■ då fastighet, vars jord befunnits uppenbarligen vanhävdad, på grund av ’j'," föreskrift enligt 4 § upplåtits för drivande av jordbruk, skall upplåtelsen gälla under bestämd tid, dock högst tio år. när fastigheten tillträdes eller avträdes, skall på kronans bekostnad hål ­ las syn; och gäller om syneförrättningen och klander därav vad som stad- gas med avseende på jordbruksarrende i allmänhet. finnes fastigheten vid gytpädet vara i bättre skick än vid tillträdet, äger kronan för det belopp, var- tai. genom förbättringen uppkomna värdestegringen vid avträdessynen uppskattas, rätt till betalning ur fastigheten enligt vad nedan sägs, dock ' endast såvitt fråga är om nödig förbättring. har avdrag för förbättring gjorts- vid bestämmande av den ersättning, som tillkommer jordägaren i anledning, ijfiklr. ay fastighetens ianspråktagande, skall anteckning därom göras i synehand- lingen; och äger kronan icke rätt till betalning ur fastigheten för vad så­ lunda gäldats. vid tillämpningen av vad i detta stycke stadgas skall byggnad eller annan anläggning, som för kronans räkning utförts under upplåtelse- tiden, räknas såsom tillbehör till fastigheten, om kronan till jordägaren av ­ står sin rätt till byggnaden eller anläggningen. ^^1:1 vid avträdessynen skall förfallodag bestämmas för belopp, för vilket kro- enligt andra stycket äger njuta betalning. beloppet skall utgå med samma förmånsrätt som avgäld av fast egendom varom i 17 kap. 6 § han- delsbalken stadgas, där det ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen. finnes lämpligt, må beloppet fördelas på flera förfallodagar. kland- synen av jordägaren, bestämmes förfallotiden för kronan tillkommande .4^15 domstolen. vinner synen laga kraft mot jordägaren, äger kronan '"t på grund av synehandlingen för förfallet belopp erhålla utmätning av fas- tigheten. f-nii konungen äger, där det finnes skäligt, medgiva nedsättning av belopp, som ii'' , enligt andra stycket tillkommer kronan. om fastighetens ianspråktagande samt angående avträdessynen skola an- teclmingar göras i intecknings- eller fastighetsboken enligt de närmare före- t 0 skrifter konungen meddelar. 47 §. har fastighet enligt denna lag tagits i anspråk av annan orsak än i 46 § sägs, skall upplåtelsen, där det finnes påkallat av särskilda skäl, gälla under ^ 136 —5m02/f. svensk författningssamling i95//, nr 279-2s2. ¬ ■530 - 1954. nr 27 , 'li bestämd tid, dock högst fem år. vad nu sagts om fastighet skall ock till ” pas på gruva eller på byggnad eller anläggning, som ej är tillbehör till få egendom. 48 §. konungen äger meddela bestämmelser om delgivning, genom kungörels eller annorledes, om verkställighet av föreskrift varom stadgas i 3 —9 § samt om användande för det avsedda behovet av vad enligt denna lag tagi i anspråli. så ock i övrigt meddela de närmare bestämmelser, som må er­ fordras för tillämpning av denna lag. ? 49 §. genom denna lag inskränkes ej den rätt att tvångsvis taga i anspråk för' in nödenheter eller tjänstbarheter, som enligt gällande författningar tillkom ­ mer militär myndighet eller ock civil myndighet för civilförsvarets beho •eller polismyndighet för ordningsmaktens behov. if inl0 is ia % a 1denna lag träder i kraft den 1 juli 1954, där i lag eller författning hänvisas till allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), skall hänvisningen i stället avse motsvarande stadgande i denna lag. gitis5#' det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. till yttermera ^ visso hava vi detta med egen hand underskrivit och med vårt kungl. sigill beliräfta låtit. stockholms slott den 26 maj 1954. gustaf adolf. (l. s.) (handelsdepartementet.) john ericsson. a r* i' :3 ij 1 i ¬