SFS 1942:583

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

1 t t ittningssäsline. 1943 ■ kr 583-585. iöpid» w.mi ky utkom frän trycket den 10 jnu 1942. meiih\\ nr 583. ^ rekvisitionslag; given stockholms slott den 30 juni 19^2. ^iws- gtjståf, med g-uds nåde, sveriges, götes och vendes konung, göra veterligt: att vi, med riksdagen^ funnit gott antaga iljiljjfij följande rekvisitionslag. ibiu-l ^ allmänna bestämmelser.i*. 1. i / e 1 §. sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats att krigsmakten eller någon del därav skall ställas på krigsfot, må från och med den dag, som konungen bestämmer, i enlighet med vad i denna lag stadgas genom rekvisition av kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter och tjänst- barheter, som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga b' hov, vilka icke kunna på annat sätt, exempelvis genom köp eller hyresav ­ tal, tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. vid krigsmaktens återgång till fredsfot upphör rätten till rekvisition från och med den dag, som konungen bestämmer. ställes endast en del av krigsmakten på krigsfot, omfattar rätten till rekvi ­ sition allenast vad som erfordras för denna del. rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt vilka konungen meddelar sådan rätt. vad enligt rekvisition utgjorts skall ersättas av statsmedel i enlighet med bestämmelserna i denna lag. 2 §. ' genom rekvisition må tagas i anspråk : 1. kvarter, stallrum och plats under tak för materiel m. m.; 2. byggnad eller del därav jämte erforderlig inredning att användas till expeditions-, sjukvårds- eller förrådslokal, verkstad eller annat dylikt; 3. markområden och byggnader för tillfälliga eller brådskande befästnings-, äärnvägs-, flygplats-, väg-, bro- och andra arbeten, som erfordras för krigs- ^ändamål; 4. mat i kvarteren, slaktdjur, proviant, foder och annat dylikt; 5. bränsle, lyse och lägerhalm, läkemedel och förbandsartiklar, annan sjuk ­ vårds- och tandvårdsmateriel, för maskiner erforderliga driftsförnödenheter, såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjmedel m. m., så ock andra för krigsmakten erforderliga förbrukningsartiklar; 6. beväpnings- och utrustningspersedlar, ammunition och sprängämnen ävensom verktyg, redskap och materialier för tillfälliga arbeten, som erford ­ ras för krigsändamål; 7. vägvisare, budbärare, arbetsmanskap samt personal för vård av sjuka och sårade människor och djur; ‘ riksdagons skrivolso 1942: 293. * 386 —420024. svensk författninossamlina 1942, nr 583 —585. ( \ ■■ ¬ 1244 ^ 1942. t , e cl 8. rid-, drag- och lastdjur, hundar, brev duvor, anspanns- och motorfor ­ don, släpfordon, motorredskap, velocipeder, kälkar och skidor ävensom där ­ med jämförliga kommunikationsmedel, allt med erforderligt tillbehör, även ­som personal för skötsel och underhåu därav; 9. fartyg (däri inbegripna båtar och andra farkoster) med erforderlig ut ­ rustning och bemanning; 10. luftfartyg av alla slag med erforderlig utrustning och bemanning; 11. bärgnings- och dykerimateriel med erforderlig personal; 12. järnvägar, kanaler, vägar, flygplatser, broar, lastbryggor, kajer, färjor, lyftkranar och andra dylika transportanordningar, allt med utrustning oc förråd, ävensom personal för skötsel och underhåll; 13. telegraf-, telefon- och radioanläggningar, kraft- och belysningsanlägg- ningar, skeppsvarv, kvarnar, mejerier, bagerier, slakterier, tryckerier, lito ­ grafiska anstalter samt andra industriella anläggningar och verkstäder, allt med utrustning och förråd, ävensom personal för drift och underhåll; samt 14. förnödenheter för utrustning och underhåll av anläggningar, som a ses under 12 och 13. . 3 §•redan under fredstid skall vidtagas förberedelse till rekvisition (uttag- ning) av de hästar, hästfordon, motorfordon, släpfordon, motorredskap och fartyg samt, därest konungen finner erforderligt, jämväl de luftfartyg, -vilka utöver dem, som förut stå till krigsmaktens förfogande, erfordras för dennas stäuande på krigsfot (krigsmaktens första behov) . konungen må ålägga ägare eller innehavare av sådan förnödenhet skyldighet att lämna uppgifter om förnödenheten samt att låta densamma undergå besildning och transportera densamma till plats för besiktningen. sådan skyldighet skall, där ej konung ­ en annorlunda, förordnar, fullgöras u-ban ersättning. kommun har att genom för ändamålet utsedd nämnd lämna erforderlig medverkan vid uttagningen av hästar och hästfordon. vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning under tid, då krigsmakten är ställd på krigsfot. 4 §. rek-visition må icke omfatta annat, än vad som finnes att tillgå hos den, ' ^ som skau fullgöra rekvisitionen; och skall därvid, så-vitt möjligt, hänsyn ta­ gas tiu dennes tillgång å vad som skall rekvireras och behov därav för sin-* . näring. vad som oundgängligen erfordras för någons näring må ej utan tving-^ ^ ande militära skäl utfordras. ■; 5 §. ^ ( byggnader och anläggningar, som avses i 2 § under 1, 2, 12 och 13, så ock markområden, som avses i nämnda paragraf under 3, må tagas i anspråk allenast med nyttjanderätt. därest ej annat vid rek-visition bestämts eller fåt-^^i" anses överenskommet, skola fartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt men ■ ‘‘i övriga förnödenheter övertagas med äganderätt. 6 §. ; rek-visition av förnödenhet, som under fredstid uttagits för krigsmaktens behov, sker genom skriftlig, av rek-virenten undertecknad handling (rekvi- sitionsskrivelse) eller genom kungörelse eller på annat, efter omständighe- ■ tema lämpat sätt. ; annan rek-visition skall, där så ske kan, göras genom rekvisitionsskrivelse. ' har rekvisitionen skett annorledes, skall den utan dröjsmål skriftligen be- i kräftas. rek-visition skall ställas till den, som har att fullgöra densamma. / å förnödenhet eller tjänstbarhet, som utgjorts efter rekvisition, skall läm- : nas kvitto. i st 5 2 k p i i ¬ 942. nr 583. — 1245 ft lietligit. tllllillg; fi'feg tii sedan rekvisition skett, må miktar myndighet icke träffa uppgörelse xmder hand om ersättning för det rekvirerade. 7 §. ^ ägare eller innehavare av förnödenhet, som rekvirerats med nyttjanderätt, är skyldig att i den mån så påfordras tåla eller vidtaga ändring eller förflytt ­ ning av inredning eller utrustning, som hör till förnödenheten, samt att i övrigt tåla de åtgärder beträffande förnödenheten, som vederbörande myn ­ dighet finner erforderliga. # om värderingsnämnder. 8 §.ijw'^ . för handläggning av ärenden rörande ersättning enligt denna lag samt ärenden, som äga samband därmed, skola i den ordning nedan stadgas tiu- ^sättas dels en värderingsnämnd för hela riket (riksvärderingsnämnden) dels » ^öck lokala värderingsnämnder, nämligen hästvärderings-, bilvärderings- och allmänna lokala värderingsnämnder inom länen samt fartygsvärderiugsnämn- der inom marindistrikten. antalet lokala värderingsnämnder bestämmes i den ordning konungen föreskriver. 9 §. riksvärderingsnämnden är högsta värderingsnämnd, mot vars beslut kla ­ gan ej må föras. riksvärderingsnämnden skall bestå av fem ledamöter, där ej enligt vad nedan stadgas annorlunda föreskrives. konungen utser tre av ledamöterna och förordnar en av dem att vara ordförande. av övriga ledamöter utses den ene av kommerskollegium och den andre av lantbruksstyrelsen, där ej ko ­ nungen bestämmer, att dessa ledamöter eller någon av dem skola uts^ av andra centrala myndigheter med sakkunskap inom industriens eller folkhus ­ hållningens område. för envar av ledamöterna utses en suppleant. av de utav konungen utsedda ledamöterna och suppleanterna skola minst en leda ­ mot och en suppleant hava utövat domarämbete. om så finnes erforderligt med hänsyn till ärendenas mängd eller omfatt- _^ning äger konungen föreskriva, att riksvärderingsnämnden skall arbeta å två faller flera avdelningar. varje avdelning skall bestå av fem ledamöter, ut ­ sedda på sätt i andra stycket föreskrives. konungen förordnar vice ordfö ­ rande att leda arbetet å avdelning, där ordföranden ej tjänstgör. för envar av . ledamöterna utses en suppleant. av de utav konungen utsedda ledamöterna och suppleanterna å varje avdelning skola minst en ledamot och en suppleant utövat domarämbete. ärendena fördelas mellan de ohka avdelningarna mtielli/® enlighet med bestämmelser, som konungen meddelar efter förslag av nämn- den. lédamöter och suppleanter i riksvärderingsnämnden utses för viss tid, högst fyra år. 10 §. lokal värderingsnämnd skall bestå av tre ledamöter. av ledamöterna i hästvärderingsnämnd, bilvärderingsnämnd och allmän lokal värderingsnämnd utses två, därav den ene tillika ordförande, av länsst5t:elsen samt den tredje ledamoten av militär myndighet, som konungen bestämmer. av ledamöterna i fartygsvärderingsnämnd utses två, därav den ene tillika ordförande, efter förslag av kommerskollegium av länsstyrelsen i det län, där chefen för marin ­ distriktet har sitt säte, samt den tredje ledamoten av militär myndighet, som konungen bestämmer. wöir tnébjia'. f(i fe ifefiiri'' cjkiifea li är ej fa isr sttp ] ntfeps;;' ibipsiia uga k ää , tor fö q ijolantriif ifli k if' /iligen ¬ 1246 — 1942. < r£l ^ , för ledamöterna i hästvarderings-, bilvärderings- oob fartygsvärderings- nämnder skola utses suppleanter till lika antal. för varje ledamot i allmän lokal yärderingsnämnd skola utses två suppleanter. länsstyrelsen äger vid beliov inkalla tillfällig suppleant till tjänstgöring i lokal värderingsnämnd. ledamöter ocb suppleanter i lokal värderingsnämnd utses för viss tid, högst fyra år. om de grunder, efter vilka ersättning skall utgå, m. m. 11 §. för förnödenhet, som övertages med äganderätt, skall lämnas ersättning med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion eller återförsäljrdng, normal handelsvinst eller andra på pris ­ sättningen regelmässigt inverkande förhållanden, övertages med äganderätt egendom, som på grund av tidigare ianspråktagande innehaves med nyttjan ­ derätt, skall vid ersättningens bestämmande skälig hänsyn tagas till den er sättning, som utgått för egendomens nyttjande. 12 §. 1 ) • ic då förnödenhet tages i anspråk med nyttjanderätt, skall lämnas ersätt­ ning efter den i 11 § angivna grund för den för upplåtaren förlorade av ­ kastning eller nytta. har förnödenhet i fall som nu sagts lidit skada eller avsevärd försämrinjg, lämnas skälig ersättning-därför. har åtgärd som i 7 § sägs vidtagits, må, efter vad skäligt finnes, ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren till följd därav fått vid ­ kännas samt för skada eller avsevärd försämring, som förnödenheten kan hava åsamkats genom åtgärden. har nyttjanderätt till förnödenhet upplåtits genom frivillig överenskom­ melse och lider förnödenheten skada eller avsevärd försämring, vartill hänsyn ej tagits vid överenskommelsen, äge upplåtaren påkalla, att ersättningsfrågan prövas av värderingsnämnd. 13 §. 1 mom. ersättning för transport av rekvirerad förnödenhet till avläm- ningsplats, för transport tul_hemorten av förnödenhet, som efter nyttjande av ­ hämtas, så ock för av rekvisition föranledd inställelse å avlämningsplats utgå enligt av konungen meddelade bestämmelser. 2 mom. ersättning för tjänstbarhet i annat fall än i 1 mom. avses utgår med belopp, som prövas skäligt. därvid böra i huvudsak följas villkor, som i betydande utsträckning gälla för frivillig arbetsanställning av ifrågavarande slag. 3 mom. enskild sakägare, som inställt sig inför lokal värderingsnämnd foici) 1 att lämna upplysningar i ersättningsärende, må, då särskilda skäl därtill äro,^' " , tillerkännas ersättning för de av inställelsen föranledda kostnaderna. för en ­ skild sakägares inställelse inför riksvärderingsnämnden må ersättning utgå efter vad nämnden finner skäligt. 14 §. i den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris å förnödenhet eller tjänstbarhet, som avses y 11, 12 eller 13 §, skall taxa å nämnda pris upprät ­ tas. i taxa upptages pris med belopp, som bestämmes med tillämpning av de i nämnda paragrafer angivna grunderna och med hänsyn till föreliggande omständigheter vid tidpunkten för taxans upprättande, riksvärderingsnämnden verkställer prissättning i taxa rörande de förnö ­ denheter och tjänstbarheter, för vilka sådant finnes lämpligt. prissättningen rj a k ’; ö jl! i v v \ v . ¬ . ' 942. nr 583. 1247 icleiingj, m viiiniffiiij, ^3 ^ gäller efter nämndens bestänamande för bela riket eller visst län eller viss stad eller ort. riksvärderingsnämnden äger tillika bestämma, att de allmänna lokala vär- deringsnämnderna skola, var för sitt verksambetsområde eller del därav, i taxa prissätta vissa förnödenheter ocb tjänstbarbeter. taxa, som upprättats av allmän lokal värderingsnämnd, skall underställas riksvärderingsnämndens prövning. 15 §. ninnes i taxa upptaget pris för rekvirerad förnödenhet eller tjänstbarbet, ‘ä ä ®feball ersättningen därför utgå i enlighet med taxan; dock må riksvärderings- nämnden, där taxans tillämpning på grund av särskilda omständigheter skulle innefatta synnerlig obilligbet, på framställning bestämma ersättningen till ikå lögr® j’elopp- pj jl o 5 • ^ ersättning skall bestämmas med hänsyn till föreliggande omständigheter ®)ch gällande taxor vid tidpunkten för rekvisitions utgörande. 17 §. ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den myn ­ dighet, som för kronans räkning mottagit det rekvirerade eller har uppsikt över rekvisitionens fullgörande. över beslut ay myndighet, som nu nämnts, må enskild sakägare anföra be ­ svär hos den allmänna lokala värderingsnämnden. besvären skola inom tjugu dagar från det klaganden erhållit del av beslutet hava inkommit till läns ­ styrelsen. vill någon med stöd av 15 § göra anspråk på ersättning utöver vad gällande taxa medgiver, skall han inom tid som nyss sagts göra ansökan därom hos riks värderingsnämnden. ^ 18§. ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes, där ej annorlunda sägs i 19 §, i nedan angiven ordning: ersättning för hästar och hästfordon, som tagas i anspråk med äganderätt, jämte tillbehör och foder bestämmes av hästvärderingsnämnd. ersättning för motorfordon, släpfordon och motorredskap, som tagas i an ­ språk med äganderätt, jämte tillbehör bestämmes av bilvärderingsnämnd. [éprsitfi! ^ ersättning för fartyg jämte utrustning och bemanning bestämmes av far- tygsyärderingsnämnd,. eller, där fartyg rekvireras till ort utanför marin- atsesntli' distrikt och konungen ej för visst fall annorlunda förordnar, av allmän lokal tilltoi, !i3 värderingsnämnd. annan ersättning än nu nämnts fastställes av allmän lokal värderings ­ nämnd. ^ 19 §. ■ ■ ersättning_ för kostnad, skada eller försämring som avses i 12 § andra, tredje euer fjärde stycket fastställes av allmän lokal värderingsnämnd; dock att i fråga om fartyg, för vilket ersättning i övrigt bestämts av fartygsvärde- ringsnämnd, ersättningen skall fastställas av sådan nämnd. ersättning, som i 13 § 1 mom. sägs, fastställes i den ordning som enligt vad ovan sagts gäller beträffande bestämmande av ersättning för det rekvire ­ rade. ersättning enligt 13 § 3 mom. fastställes av den värderingsnämnd, inför vilken inställelse skett, . . 20 §. over lokal värderingsnämnds beslut i ärende angående ersättning må be ­ svär anföras hos riksvärderingsnämnden inom tjugu dagar från det klagan ­ den erhållit del av beslutet. tjifjtåsé; iistlitlr/!’ i(ieoiti3 b öteeilw ; (il sllu’ kjiiipv fjliggaw* de d i t ¬ 0 1248 — 1942. n •i om gäldande av ersättning. 21 §. ersättning enligt denna lag skall gäldas i den ordning, konungen bestäm ­ mer. 22 §. om påföljder enligt denna lag m. m. 23 §. 24 §. böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom ock u dömd ersättning, varom i 23 § 3 mom. förmäles, tillfalla kronan. 25 §. de närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna lag, meddelas av konungen. % f har någon till säkerbet för fordran panträtt i förnödenhet, som avstås tiu kronan, äger ban, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. samma skall ock gäl la i fråga om den, som bar rätt att kvarbålla förnödenbeten till säkerbet fö förfallen fordran.^ ersättningsbelopp för förnödenhet, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. avser ersättningsbeloppet förnö ­ denhet, som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor; och bar denne att med beloppet för fara på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat. i 1 1 mom. vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid full ­ göra rekvisition, äger polismyndighet att bos honom uttaga det rekvirerade. kan dröjsmålet medföra våda och är polismyndighet icke att tillgå, tillkom ­ mer samma rätt militär myndighet. 2 mom. den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som i 1 mom. sägs, så ock den, som genom att avhända sig rekvirerad förnödenhet eller på annat sätt omöjliggör rekvisitions fullgörande, straffes med dagsbö- . • ter eller fängelse. ' ^ 3 mom. eälles någon till straff enligt 2 mom., må domstolen, efter ty ■' skäligt finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde. ’ 2 »v f denna lag träder i kraft den dag konungen bestämmer. genom densamma - upphäv^ rekvisitionslagen den 31 mars 1938 (nr 87), rekvisitionsförordningen den 10 juni 1938 (nr 304), fartygsuttagningslagen den 9 apru 1926 (nr 66), - ^ kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 274) rörande tillämpning av fartygsuttag- ^ ningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934 (nr 84), häst- och fordonsanskaffningsförordningen den 22 juni 1934 (nr 420), förordningen „ ^ den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag från tillämpningen av häst- och fordonsanskaffningslagen samt kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 419) angå ­ ende rikets indelning i hästmönstringsområden; skolande, där i särslold för ­ fattning eller eljest förekommer hänvisning till författning, vilken sålunda upphör att gälla, hänvisningen i stället avse den nya lagen eller författning som utfärdas med stöd därav. ti ¬ nr 583 och 584. — >■ i,»• r'" ivätjs a has'itibifo 1249 det alla; som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. till yttermera visso hava vi detta med egen hand underskrivit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stockholms slott den 30 juni 1942. gustaf. (l. s.) (försvarsdepartementet.) pee edvin sköld . 1 isfpjt te %(!!■ i ch vendcvs t gott antaga nr 584. beredskapsförfogaudelag; given stockholms slott den so juni 19^2. ^ vi grtjstaf, med guds nåde, sveriges, götes 0( onung, göra veterligt: att vi^ med riksdagen^ funni följande beredskapsförfogandelag. . !§•där så prövas nödvändigt för tillgodoseende av beredskapen vid sådan del av krigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tages i , anspråk för ändamål, varom förmäles i 28 § 1 mom. värnpliktslagen, äger konungen förordna: a) att då militär personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av det ifrågavarande förbandet regelmässigt använda lokalerna euer ock militär personal beordras till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå, ägare euer innehavare av livsmedel, transportmedel, rum för personal, hästar eller fordon ävensom materialier och annat, som är oundgängligen erforder ­ ligt för tjänstens fullgörande och icke med tillräcklig skyndsamhet kan på annat sätt anskaffas, skola vara skyldiga att på anfordran av militär m3ni- dighet tillhandahålla vad sålunda erfordras; b) att, även i annat fall än under a) sägs, ägare eller innehavare av hästar,' fordon och fartyg, vilka, enligt vad därom finnes särskilt stadgat, utta^ts för krigsmaktens behov, ävensom av luftfartyg samt av hundar, skola vara ateoitf äskyldiga att i den utsträckning, som i förordnandet an^ves, och på anfordran *av militär myndighet ställa nämnda egendom till krigsmaktens förfogande; samt c) ' att ägare eller innehavare av visst i förordnandet angivet markområde skall ställa detta till krigsmaktens förfogande. rätt att göra anfordran, som avses i första stycket a) och b), tillkommer äde militära myndigheter, som bestämmas av konungen i kommandoväg. _ 2 §. egendom, som_ kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma att väsentligen minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. annan egen ­ dom tages i^ anspråk med nyttjanderätt, såvida icke vederbörande militära myndighet finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages med äganderä^tt. markområden, rum, fartyg och luftfartyg må dock tagas i anspråk allenast med nyttjanderätt. 3 §. • som avses i l § första stycket a), skall, där så lämpligen låter sig göjja, i första hand riktas till den, som å orten driver rörelse eller eljest mot ersä'ttning tulhandagår allmänheten med vad som är i fråga. liöfi!- fflåänil d telé i me] éå ir itefo utygsittif örordniip? itiäsf-tf 119) f fö' >d förföll-* * rik'sdagcns bkrivoleo 1942:293. v\ ¬