SFS 1956:236

560236.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SVENSK F�RFATTNINGSSAMLING

iir

1956 ⬢ Nr 236�238

Utkom från trycket den 8 juni 1956

Nr 236

Allmän prisregleringslag;

given Stockholms slott den 1 juni 1956.

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riksdagen^, funnit

gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1 §.

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2�9 §§ träda i tillämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riks­

dagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vi­

dare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestäm­

melserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt

andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn­

da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr

att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess pröv­

ning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är

detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet av Konungen

upphävas.

Har av annan orsak uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av

allmänna prisläget inom riket, äger Konungen förordna att Vad i 2�9 §§

stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga

tillämpning. Förordnandet skall inom en månad eller, om riksdagssession

icke pågår, inom en månad från början av nästkommande session under­

ställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställ­

ning ej sker eller riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall

äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2�9 §§ äger tillämpning, skola även däremot

svarande stadganden i 10�22 §§ tillämpas.

Om prisreglering

2 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva visst

pris, som prövas skäligt, att gälla såsom högstpris vid frivillig försäljning

av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av viss tjänst.

Högstpriset må icke överskridas med mindre säljaren eller den som utför

tjänsten erhållit tillstånd därtill. Den som fastställt högstpriset äger be­

stämma på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja sådant tillstånd.

^ Prop, 1956: 147; L^U 34; Rskr 295.

* 145�567025. Svensk författningssamling 1956, Nr 236�238

¬

background image

544

1956 . Nr

'

^

3 §.

t mom. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger före- -

skriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller frivilligt utfor viss

tjänst icke må utan tillstånd överslcrida det pris å förnödenheten eller tjäns­

ten, vilket han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om han då

icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga är, det pris, som den

angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han före nämnda dag

senast tillämpat (sioppris). Sker efter den i föreskriften angivna dagen

överlåtelse av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller utföres tjänst som

i föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den nye innehavaren av

rörelsen gälla det pris, som den föregående innehavaren högst ägt uttaga.

Föreskrift om stoppris meddelas att gälla för viss tid, högst sex månader.

När skäl äro därtill, må tiden förlängas, varje gång med högst sex månader.

Den som meddelat föreskrift om stoppris äger bestämma på vilken myn­

dighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till överskridande av stopp­

priset.

2 mom. Gäller stoppris beträffande viss förnödenhet eller tjänst och fin­

nes priset vara högre än som kan anses skäligt, äger Konungen eller myn­

dighet som Konungen bestämmer föreskriva skälig sänkning av priset. Så-'

dan föreskrift må jämväl meddelas beträffande allenast viss person som till­

handahåller förnödenhet eUer tjänst.

Föreskrift som i första stycket sägs gäller under den tid stoppriset är

gällande. Det fastställda priset må icke överskridas utan tillstånd av myn­

dighet som Konungen bestämmer.

4 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att

viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss tjänst utföras

eller erbjudas med mindre högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten

eller tjänsten. Sådan föreskrift må jämväl meddelas beträffande allenast

viss person som tillhandahåller förnödenhet eller tjänst.

5 §.

Ej må någon vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst begära

eller mottaga vederlag, som i märklig mån överstiger det i allmänhet till-

lämpade priset eller som eljest är att anse såsom oskäligt med hänsyn till

självkostnaden och de grunder i övrigt, som allmänt tillämpas vid prissätt­

ning å liknande slag av förnödenheter eller tjänster.

6 §.

^ '

Får enligt denna lag visst pris för förnödenhet eller tjänst icke överskri­

das, må ej, i vidare mån än som överensstämmer med offentlig myndighets

anordning, såsom villkor för förnödenhetens försäljning eller tjänstens ut­

förande fordras att jämväl annan förnödenhet inköpes eller annan tjänst .

tages i anspråk, ej heller att eljest avtal slutes eller förbindelse avgives rö­

rande annat än det parti av förnödenheten eller den tjänst varom fråga är.

Konungen äger föreskriva, att rätt att yrkesmässigt k�pa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning;

2) den som före viss dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första stycket under 1) avses, skall, där ej

särskilda förhållanden till annat föranleda, rätt att yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten eller utföra tjänsten medgivas jämväl den, som förj)in-

¬

background image

. Nr 236

5é5

der sig att ställa sig till efterrättelse de villkor som i anledning av denna

lag uppställts för medlem av sammanslutningen beträffande rätten att köpa

eller sälja förnödenheten eller utföra tjänsten. Föreskrift, som i första styc­

ket under 2) avses, må meddelas endast när särskilda skäl äro därtill.

I den mån så finnes erforderligt för att hindra onödig fördyring av han­

deln med viss förnödenhet eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka uppkommit i följd av de i 1 § angivna förhållan­

dena och medföra onödig stegring av priset å viss förnödenhet eller tjänst,

äger Konungen meddela föreslo-ift om begränsning på annat sätt än förut

i denna paragraf är sagt av rätten att yrkesmässigt köpa eller sälja förnö­

denheten eller yrkesmässigt utföra tjänsten.

8 §.

Myndighet som Konungen bestämmer äger beträffande yrkesmässig för­

säljning av viss förnödenhet meddela särskilda bestämmelser angående

skyldighet att å försäljningsställe hava anslag med prisuppgifter av viss

beskaffenhet samt angående skyldighet att sälja förnödenheten efter vikt

eller mått eller, där förnödenheten saluföres förpackad, i förpackningar

märkta på visst sätt, så ock annan dylik bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller

förbrukning av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla även i fråga

om yrkesmässigt utförande av viss tjänst.

9 §.

Erfordras för genomförande av prisreglering, utöver vad i 8 § sägs, före­

skrift att förnödenhet må tillhandahållas endast i visst utförande, till viss

myckenhet, i viss förpackning eller dylikt, ankommer på Konungen att

förordna därom.

e

Om straff m. m.

10 §.

Den som vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst uppsåtligen be­

gär eller mottager vederlag efter högre pris än som är medgivet i föreskrift

eller tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, så ock den som för förnödenhet eller

tjänst, vilken han avser att utnyttja i yrkesmässig förvärvsverksamhet eller

som han, yrkesmässigt eller eljest, avser att mot vederlag överlåta till annan,

uppsåtligen betalar eller erbjuder sig att betala sådant högre pris, dömes

till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

⬢ Till enahanda straff dömes den, som uppsåtligen bryter mot 5 eller 6 §

eller mot föreskrift eller villkor som avses i 4, 7 eller 9 §.

11 §.

Har brott varom förmäles i 10 § icke förövats i yrkesmässig förvärvsverk­

samhet eller eljest i vinningssyfte och är brottet att anse som ringa, dömes

till dagsböter.

12 §.

�r brott som i 10 § sägs att anse som grovt, skall dömas till fängelse eller

till straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gär­

ningsmannen avsett att bereda sig otillbörlig vinst av betydande storlek, om

gärningsmannen begagnat vilseledande bokföring eller om gärningen eljest

varit av särskilt farlig art.

"⬢'d' ⬢' . ⬢ v .

¬

background image

546

1956 - Nr

- ^

-

13 §.

Förövas gärning som i 10 § sägs av oaktsamhet och är ej oaktsamheteh,

att anse som ringa, straffes med dagsböter.

�r brottet gro"^, dömes till fängelse i högst ett år eller dagsböter.

14 §.

�&sidosätter någon uppsåtligen eller av oalctsambet bestämmelse, som med­

delats jämlikt 8 §, straffes med dagsböter.

15 §.

Husbonde ansvarar för sådant i 10�14 §§ omförmält brott, som begås av '

hans busfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet be­

gånget av honom själv, där brottet skett med hans vetskap och vilja.

16 §.

Har köpare av förnödenhet eller mottagare av tjänst medverkat till så­

dant i 10�13 §§ omförmält brott, som förövats av säljaren eller den som

tillhandahållit tjänsten, och är han ej enligt vad där stadgas underkastad

ansvar, må han för sin medverkan straffas allenast om han uppsåtligen

förlett denne till brottet. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning

å säljare i fråga om köpares brott mot föreskrift eller villkor som avses i

7 §.

17 §.

Har någon förövat gärning, som enligt 10�13 §§ är belagd med straff,

skall han, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, förpliktas att

till kronan utgiva värdet av avtalat eller uppburet vederlag eller, om syn­

nerliga skäl giva anledning därtill, viss del av vederlaget.

18 §.

Brott varom förmäles i 10�13 §§ må av allmän åklagare åtalas allenast

efter anmälan eller medgivande av myndighet som Konungen bestämmer.

Särskilda bestämmelser

19 §.

Med tjänst avses i denna lag verksamhet, som någon, yrkesmässigt eller

eljest, självständigt utför för annans räkning. Lika med utförande av tjänst

anses utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras;

myndigbets tillstånd, så ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet anses överlåtelse eller upplåtelse'

av förmögenbetsrättigbet av immateriell art, så ock upplåtelse av rätt att

å fastighet avverka skog eller där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som*

icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning.

Vad i denna lag sägs om försäljning och utförande av tjänst skall gälla

även där vederlaget skall utgå i annat än penningar.

20 §.

^

. :

över beslut som myndighet meddelat jämlikt 2, 3, 4 eller 8 § må talan fod­

ras bos Konungen genom besvär, som skola ingivas till vederbörande stats­

departement. Utan hinder av däröver förd klagan skall myndigbetens beslut

lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

21 §.

Vad i denna lag stadgas om brott, som begåtts under tid då 2�9 §§ skow

tillämpas, skall gälla även efter det nämnda bestämmelser upphört att äga

tillämpning.

¬

background image

236 och. 237

547

22 §.

Konungen äger meddela bestämmelser om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, av föresla-ift varom stadgas i 2-^ och 7�9 §§ så ock i öv­

rigt meddela de närmare bestämmelser som erfordras för tillämpning av

denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957.

Där i lag eller författning hänvisas till bestämmelse i prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303) skall hänvisningen i stället avse motsvarande

stadgande i denna lag.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

bekräfta låtit.

Stockholms slott den 1 juni 1956.

GUSTAF ADOLF

;

(L. s.)

(Finansdepartementet)

G. E. STR�NG

¬

Viktiga lagar inom ordning och säkerhet