SFS 2011:548 Lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor

Du är här: Start / Ordning och säkerhet / Lag (1990:712) om undersökning av olyckor / SFS 2011:548 Lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor
110548.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor;

utfärdad den 23 maj 2011.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 i fråga om lagen (1990:712) om

undersökning av olyckor

dels att 2, 4, 5, 7 och 9 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 2 a�2 d, 4 b och 12 a §§,

av följande lydelse.

2 §

3

Olyckor ska undersökas enligt denna lag, om de är av sådan allvarlig

art som anges i det följande, nämligen

1. luftfartsolyckor: Olyckor vid användningen av luftfartyg som har med-

fört att

a) någon har avlidit eller blivit allvarligt skadad,
b) luftfartyget eller egendomen som inte transporterats med luftfartyget

har fått betydande skador eller omfattande skador har uppkommit i miljön,
eller

c) luftfartyget är oåtkomligt eller har försvunnit under flygning och inte

har kunnat återfinnas,

2. sjöolyckor: Olyckor vid driften av handelsfartyg, fiskefartyg eller stats-

fartyg som enligt 2 c § utgör en mycket allvarlig sjöolycka eller en olycka
som likställs med en mycket allvarlig sjöolycka,

3. järnvägsolyckor: Olyckor vid järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägsdrift

orsakade antingen av kollisioner mellan spårfordon eller urspårningar eller
av andra händelser med betydelse för säkerheten som har medfört att

a) minst en person har avlidit eller minst fem personer har blivit allvarligt

skadade, eller

b) spårfordon, spåranläggningar, egendom som inte transporterats med

spårfordonet eller miljön har fått så omfattande skador att de sammanlagda
kostnaderna uppskattas till ett belopp motsvarande minst två miljoner euro,

4. vägtrafikolyckor och andra allvarliga olyckor: Andra olyckor än som

avses i 1�3 och 2 a § första stycket, om de har medfört att

a) flera människor har avlidit eller blivit allvarligt skadade, eller

1 Prop. 2010/11:116, bet. 2010/11:TU23, rskr. 2010/11:259.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om
grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om änd-
ring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114, Celex 32009L0018).

3 Senaste lydelse 2008:1367.

SFS 2011:548

Utkom från trycket
den 31 maj 2011

background image

2

SFS 2011:548

b) omfattande skador har uppkommit på egendomen eller i miljön.
Tillbud till olyckor som avses i första stycket 1, 3 och 4 ska undersökas

enligt denna lag, om tillbudet inneburit allvarlig fara för att en olycka skulle
inträffa eller om tillbudet tyder på ett väsentligt fel hos luftfartyget, spårfor-
donet eller spåranläggningen eller på andra väsentliga brister i säker-
hetshänseende.

Olyckor som avses i första stycket 1 och som rör luftfartyg med en total-

vikt av högst 2 250 kg vilka inte ska ha luftvärdighetsbevis, och olyckor som
avses i första stycket 4 samt tillbud till sådana olyckor ska undersökas endast
om en undersökning är av betydelse ur säkerhetssynpunkt.

2 a §

Andra sjöolyckor än de som anges i 2 § första stycket 2 får under-

sökas enligt denna lag om de utgör en allvarlig sjöolycka eller annan sjö-
olycka. Vid en allvarlig sjöolycka ska den myndighet som gör en undersök-
ning enligt denna lag först göra en preliminär bedömning i syfte att utreda
om en undersökning ska inledas eller inte.

Tillbud till sjöss ska undersökas enligt denna lag om tillbudet skulle ha

kunnat leda till en mycket allvarlig sjöolycka eller en olycka som likställs
med en mycket allvarlig sjöolycka. Tillbud till sjöss får undersökas om till-
budet skulle ha kunnat leda till en allvarlig sjöolycka eller annan sjöolycka.

Vid en preliminär bedömning gällande allvarlig sjöolycka och vid en be-

dömning om en undersökning angående annan sjöolycka eller ett tillbud till
sjöss ska inledas eller inte, ska det beaktas hur allvarlig olyckan eller till-
budet är, vilken slags fartyg och last som berörs och i vilken mån undersök-
ningens resultat kan förhindra framtida olyckor eller tillbud.

2 b §

Med sjöolyckor och tillbud till sjöss avses i denna lag olyckor eller

tillbud till följd av en händelse eller en serie av händelser som inträffar i
direkt anslutning till driften av handelsfartyg, fiskefartyg eller statsfartyg.

2 c §

I denna lag används följande beteckningar på sjöolyckor och tillbud

till sjöss.

1. Mycket allvarlig sjöolycka: en olycka som innebär att
� fartyget har försvunnit,
� en eller flera människor har avlidit, eller
� allvarlig skada har uppkommit i miljön.
2. Allvarlig sjöolycka: en olycka som inte utgör en sådan olycka som

anges i 1 och där händelser såsom brand, explosion, kollision, grundstötning,
skada på grund av hårt väder eller is, eller inträffad eller misstänkt skada på
fartygets skrov, innebär att

� fartyget inte är i sådant skick att det uppfyller gällande säkerhetskrav,

och detta innebär fara för att fartyget eller personer ombord skadas, eller det
utgör ett oskäligt hot mot miljön,

� skada har uppkommit i miljön, eller
� fartyget har råkat ut för ett haveri som medfört behov av bogsering eller

assistans från land.

3. Annan sjöolycka: en mindre allvarlig sjöolycka som inte utgör en sådan

olycka som anges i 1 eller 2.

4. Tillbud till sjöss: en händelse eller en serie av händelser som inte utgör

en sådan olycka som anges i 1�3, men där händelserna har utsatt eller, om de

background image

3

SFS 2011:548

inte åtgärdats, skulle ha kunnat utsätta fartyget, personer ombord eller utan-
för fartyget, eller miljön för fara.

Med mycket allvarlig sjöolycka likställs att
� flera människor har blivit allvarligt skadade,
� fartyget eller egendom som inte transporterats med fartyget har fått om-

fattande skador, eller

� fartyget har övergetts i sjön.
Som allvarlig sjöolycka anses också när en eller flera människor har för-

svunnit från fartyget.

2 d §

Bestämmelserna i 2 b och 2 c §§ gäller bara under förutsättning att

händelsen eller händelserna som förorsakat olyckan eller tillbudet inte orsa-
kats av en avsiktlig handling eller underlåtenhet i syfte att orsaka skada på
fartygets säkerhet, personer ombord eller utanför fartyget, eller miljön.

4 §

4

En undersökning enligt denna lag ska göras i fråga om olyckor och

tillbud som har inträffat i Sverige. Detta gäller dock inte om olyckan eller
tillbudet berör ett utländskt statsfartyg.

En undersökning enligt denna lag av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss

som har inträffat utomlands ska göras när olyckan eller tillbudet berör ett
fartyg som för svensk flagg eller är av annat väsentligt intresse för Sverige.

En undersökning enligt denna lag av en olycka eller ett tillbud som berör

ett svenskt luftfartyg ska göras även när olyckan eller tillbudet har inträffat
utomlands, om annat inte följer av en internationell överenskommelse som
har biträtts av Sverige. Om olyckan eller tillbudet rör ett luftfartyg med en
totalvikt av högst 2 250 kg och som inte ska ha luftvärdighetsbevis, ska en
undersökning göras endast om det är av synnerlig vikt från säkerhetssyn-
punkt och en undersökning inte görs i den stat inom vars territorium olyckan
eller tillbudet inträffade.

Om en olycka eller ett tillbud som berör spårfordon i internationell trafik

inträffat på eller nära den svenska gränsen, får den myndighet som enligt 5 §
ansvarar för undersökningen komma överens med motsvarande myndighet i
den andra berörda staten om vilken av dem som ska göra undersökningen el-
ler att de ska göra den tillsammans.

4 b §

Med annat väsentligt intresse i 4 § andra stycket avses

� att en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss medför att svensk miljö får all-

varliga skador,

� att följden av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss orsakar, eller hotar

att orsaka, allvarlig skada för Sverige som stat, innefattande konstgjorda öar,
installationer och konstruktioner som omfattas av svensk jurisdiktion,

� att följden av en sjöolycka medfört att svenska medborgare har avlidit

eller fått allvarliga skador, eller

� att en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss i annat fall bedöms vara ett be-

tydande svenskt intresse.

5 §

Undersökning enligt denna lag ska göras av den myndighet som reger-

ingen bestämmer.

4 Senaste lydelse 2007:493.

background image

4

SFS 2011:548

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2011

Regeringen får föreskriva att myndigheten får överlåta åt någon annan att

göra undersökningen.

Den svenska undersökande myndigheten får överlåta förvaltningsuppgif-

ter gällande undersökningen av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss till ett
utländskt organ som fullgör utredningsskyldighet enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande
principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av
rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/59/EG

5 eller enligt Internationella sjöfartsorganisationens resolution

MSC.255(84), antagen den 16 maj 2008.

7 §

6

Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag ska, i den

mån det är praktiskt genomförbart, underrätta dem som kan vara berörda av
olyckan eller tillbudet och ge dem tillfälle att yttra sig. Dessa har rätt att när-
vara vid undersökning på olycksplatsen och vid utredningsarbetet i övrigt,
om det kan ske utan men för utredningen.

Vid tillämpningen av första stycket ska dock alltid iakttas de bestämmel-

ser om medverkan vid undersökningar som finns i internationella överens-
kommelser som har biträtts av Sverige.

När en undersökning av sjöolyckor och tillbud till sjöss genomförs ska

Europeiska unionens gemensamma metod för utredning av sjöolyckor och
tillbud till sjöss följas.

9 §

7

Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får hålla

förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utred-
ningen. Myndigheten har också rätt att ta med sig och granska handlingar
eller föremål som kan antas vara av sådan betydelse.

Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet som

gör undersökningen begära att polismyndigheten lämnar den hjälp som be-
hövs vid utredningen. För polismyndighetens utredning gäller bestämmel-
serna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.

Den myndighet som gör undersökningen har rätt att få tillträde till platsen

för olyckan eller tillbudet. Om tillträde vägras, får polismyndigheten lämna
den hjälp som behövs.

12 a §

Bestämmelserna i 7�12 §§ ska även gälla vid en sådan preliminär

bedömning som ska göras vid en allvarlig sjöolycka enligt 2 a § första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 17 juni 2011.

På regeringens vägnar

CATHARINA ELMS�TER-SV�RD

Lennart Renbjer
(Näringsdepartementet)

5 EUT L 131, 28.5.2009, s. 114 (Celex 32009L0018).

6 Senaste lydelse 2007:493.

7 Senaste lydelse 2007:493.

Viktiga lagar inom ordning och säkerhet