SFS 2003:778 Lag om skydd mot olyckor;

Du är här: Start / Ordning och säkerhet / Lag (2003:778) om skydd mot olyckor / SFS 2003:778 Lag om skydd mot olyckor;
030778.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om skydd mot olyckor;

utfärdad den 20 november 2003.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela landet bereda männis-

kors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala för-
hållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor.

2 §

Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller

kommunerna skall ansvara för vid olyckor och överhängande fara för
olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller mil-
jön.

Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som görs enligt

4 kap. 1�4 §§ utan att det har inträffat någon olycka eller föreligger över-
hängande fara för en olycka.

Staten eller en kommun skall ansvara för en räddningsinsats endast om

detta är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det ho-
tade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.

I denna lag behandlas endast sådana räddningsinsatser som avses i denna

paragraf.

3 §

Räddningstjänsten skall planeras och organiseras så att räddningsinsat-

serna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.

4 §

Lagen gäller inte hälso- och sjukvård som avses i hälso- och sjukvårds-

lagen (1982:763).

5 §

Länsstyrelserna skall genom rådgivning och information stödja kom-

munerna i deras verksamhet enligt denna lag.

6 §

Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för verksam-

het enligt denna lag skall samordna verksamheten samt samarbeta med var-
andra och med andra som berörs.

1 Prop. 2002/03:119, bet. 2003/04:FöU2, rskr. 2003/04:24.

SFS 2003:778

Utkom från trycket
den 28 november 2003

background image

2

SFS 2003:778

7 §

Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för räddnings-

tjänst skall se till att allmänheten informeras om vilken förmåga att göra
räddningsinsatser som finns. Dessutom skall de lämna upplysning om hur
varning och information till allmänheten sker vid allvarliga olyckor.

2 kap. Enskildas skyldigheter

Skyldighet att varna och tillkalla hjälp

1 §

Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand eller

om en olycka som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons
hälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara och
vid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det
föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olycka.

Skyldigheter för ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader och
andra anläggningar

2 §

�gare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anlägg-

ningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och
för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder
som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador
till följd av brand.

3 §

�gare av byggnader eller andra anläggningar, där det med hänsyn till

risken för brand eller konsekvenserna av brand bör ställas särskilda krav på
en kontroll av brandskyddet, skall i skriftlig form lämna en redogörelse för
brandskyddet. En nyttjanderättshavare skall ge ägaren de uppgifter som be-
hövs för att denne skall kunna fullgöra sin skyldighet.

�r det fråga om sådana anläggningar som avses i 4 § skall i stället den

som utövar verksamheten på anläggningen se till att en redogörelse enligt
första stycket upprättas. �garen av anläggningen skall ge den som utövar
verksamheten de uppgifter som behövs för att denne skall kunna fullgöra sin
skyldighet.

Redogörelsen skall lämnas in till kommunen.

Skyldigheter vid farlig verksamhet

4 §

Vid en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olycka

skall orsaka allvarliga skador på människor eller miljön, är anläggningens
ägare eller den som utövar verksamheten på anläggningen skyldig att i skä-
lig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och
i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana ska-
dor.

Den som utövar verksamheten är skyldig att analysera riskerna för sådana

olyckor som anges i första stycket.

Första och andra stycket gäller även flygplatser som har godkänts enligt

6 kap. 9 § första stycket luftfartslagen (1957:297).

background image

3

SFS 2003:778

5 §

Vid utsläpp av giftiga eller skadliga ämnen från en anläggning som av-

ses i 4 § skall den som utövar verksamheten underrätta länsstyrelsen, polis-
myndigheten och kommunen om utsläppet påkallar särskilda åtgärder till
skydd för allmänheten. Underrättelse skall också lämnas om det föreligger
överhängande fara för ett sådant utsläpp.

3 kap. Kommunens skyldigheter

Förebyggande verksamhet

1 §

För att skydda människors liv och hälsa samt egendom och miljön

skall kommunen se till att åtgärder vidtas för att förebygga bränder och ska-
dor till följd av bränder samt, utan att andras ansvar inskränks, verka för att
åstadkomma skydd mot andra olyckor än bränder.

Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att utnyttja varandras resur-

ser för förebyggande verksamhet.

2 §

En kommun skall genom rådgivning, information och på annat sätt un-

derlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag.

3 §

En kommun skall ha ett handlingsprogram för förebyggande verksam-

het. I programmet skall anges målet för kommunens verksamhet samt de ris-
ker för olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsat-
ser. I programmet skall också anges hur kommunens förebyggande verksam-
het är ordnad och hur den planeras.

Handlingsprogrammet skall antas av kommunfullmäktige för varje ny

mandatperiod. Innan programmet antas skall samråd ha skett med de myn-
digheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Kommunfullmäktige kan
uppdra åt kommunal nämnd att under perioden anta närmare riktlinjer. I ett
kommunalförbund skall handlingsprogrammet antas av den beslutande för-
samlingen.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av den

myndighet som regeringen bestämmer besluta om ändring av ett handlings-
program för förebyggande verksamhet.

4 §

En kommun skall i brandförebyggande syfte ansvara för att rengöring

(sotning) sker av fasta förbränningsanordningar, som inte är inrättade för
eldning uteslutande med gas, och därtill hörande rökkanaler. Detsamma
skall gälla imkanaler i restauranger, storkök och därmed jämförbara utrym-
men.

Kommunen får medge att en fastighetsägare utför eller låter annan utföra

sotning på den egna fastigheten. Ett sådant medgivande får endast ges om
sotningen kan ske på ett från brandskyddssynpunkt betryggande sätt.

Kommunen skall i brandförebyggande syfte även ansvara för att det som

skall rengöras enligt första stycket samt skorstenar, tak och anslutande bygg-
nadsdelar kontrolleras från brandskyddssynpunkt (brandskyddskontroll).
Detsamma skall gälla fasta förbränningsanordningar inrättade för eldning
uteslutande med gas och därtill hörande avgaskanaler.

background image

4

SFS 2003:778

5 §

Den som utför sotning eller brandskyddskontroll enligt 4 § har rätt att

få tillträde till den anläggning som berörs och att få nödvändiga upplys-
ningar och handlingar.

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs.

6 §

En kommun får föreskriva att avgift skall betalas för sotning och

brandskyddskontroll enligt 4 §.

Kommunen får ge den som enligt 4 § tredje stycket utför brandskydds-

kontroll utan att vara tjänsteman hos kommunen befogenhet att på kommu-
nens vägnar meddela nödvändiga förelägganden och förbud enligt 5 kap. 2 §
andra stycket. Ett sådant föreläggande eller förbud får inte förenas med vite.

Räddningstjänst

7 §

En kommun skall ansvara för räddningstjänst inom kommunen, om

inte annat följer av 4 kap. 1�6 §§.

Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att utnyttja varandras resur-

ser för räddningstjänst.

8 §

En kommun skall ha ett handlingsprogram för räddningstjänst. I pro-

grammet skall anges målet för kommunens verksamhet samt de risker för
olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser. I
programmet skall också anges vilken förmåga kommunen har och avser att
skaffa sig för att göra sådana insatser. Som en del av förmågan skall anges
vilka resurser kommunen har och avser att skaffa sig. Förmågan skall redo-
visas såväl med avseende på förhållandena i fred som under höjd beredskap.

Handlingsprogrammet skall antas av kommunfullmäktige för varje ny

mandatperiod. Innan programmet antas skall samråd ha skett med de myn-
digheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Kommunfullmäktige kan
uppdra åt kommunal nämnd att under perioden anta närmare riktlinjer. I ett
kommunalförbund skall handlingsprogrammet antas av den beslutande för-
samlingen.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av den

myndighet som regeringen bestämmer besluta om ändring av ett handlings-
program för räddningstjänst.

Efterföljande åtgärder

9 §

En räddningsinsats är avslutad när den som leder insatsen (räddnings-

ledaren) fattar beslut om detta. Beslutet skall redovisas i skriftlig form. När
en räddningsinsats är avslutad skall räddningsledaren, om det är möjligt, un-
derrätta ägaren eller nyttjanderättshavaren till den egendom som räddnings-
insatsen har avsett om behovet av bevakning, restvärdeskydd, sanering och
återställning.

Behövs bevakning med hänsyn till risken för nya olyckor men kommer

bevakningen inte till stånd, får räddningsledaren utföra bevakningen på äga-
rens eller nyttjanderättshavarens bekostnad.

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs.

background image

5

SFS 2003:778

10 §

När en räddningsinsats är avslutad skall kommunen se till att olyckan

undersöks för att i skälig omfattning klarlägga orsakerna till olyckan,
olycksförloppet och hur insatsen har genomförts.

Den som utför en undersökning enligt första stycket har rätt att få tillträde

till olycksplatsen. Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs.

Organisation

11 §

En kommuns uppgifter enligt denna lag skall fullgöras av en eller

flera nämnder.

12 §

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgif-

ter kommunen har enligt denna lag helt eller delvis skall utföras av den an-
dra kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjäns-
ter åt en annan kommun.

En kommun får även efter överenskommelse med en annan kommun upp-

dra åt en anställd i den andra kommunen att besluta på kommunens vägnar i
ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i sådana ärenden
som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Bestämmelserna i
6 kap. 24�27 §§ och 35 § kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till
nämnd skall tillämpas på den som fattar sådana beslut.

Av kommunallagen följer att kommuner kan ha en gemensam organisa-

tion för uppgifter enligt denna lag.

13 §

Uppdrag att besluta på en kommuns vägnar får inte omfatta föreläg-

ganden eller förbud vid vite eller verkställande av åtgärd på den försumliges
bekostnad.

14 §

Den personal som för kommunens räkning har att utföra förebyg-

gande verksamhet, att planera, leda, genomföra och följa upp räddningsin-
satser samt utöva tillsyn skall genom utbildning och erfarenhet ha den kom-
petens som behövs.

15 §

Den personal som ingår i en kommuns organisation för räddnings-

tjänst skall vara anställd i egen eller annan kommun eller i ett kommunalför-
bund. Kommunen får överlåta åt någon annan att göra räddningsinsatser
som kräver särskild kompetens.

I organisationen för räddningstjänst kan också ett räddningsvärn ingå. Ett

räddningsvärn består av personal som uttagits med tjänsteplikt.

Om det vid en anläggning i kommunen har organiserats en särskild enhet

för insatser vid anläggningen, får kommunen träffa avtal med ägaren eller
nyttjanderättshavaren till anläggningen om att enheten skall ingå i kommu-
nens organisation för räddningstjänst. En sådan enhets räddningsinsatser är
att anse som kommunal räddningstjänst enligt denna lag också när insatserna
görs inom den egna anläggningen.

background image

6

SFS 2003:778

Ledning

16 §

I en kommun skall det finnas en räddningschef. Räddningschefen an-

svarar för att räddningstjänsten är ändamålsenligt ordnad.

Räddningschefen är räddningsledare men får utse någon annan som upp-

fyller de behörighetskrav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att vara räddningsledare.

Berör en räddningsinsats mer än en kommuns område, skall länsstyrelsen

eller länsstyrelserna bestämma vem som skall leda insatsen, om inte rädd-
ningsledarna från de berörda kommunerna själva har bestämt det.

Om ledning av omfattande räddningsinsatser finns bestämmelser i 4 kap.

10 §.

4 kap. Statens skyldigheter

Räddningstjänst

Fjällräddningstjänst

1 §

I fjällområden skall den eller de myndigheter som regeringen bestäm-

mer ansvara för den räddningstjänst som innefattar att

1. efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omständig-

heter att det kan befaras att det föreligger fara för dennes liv eller allvarlig
risk för dennes hälsa,

2. rädda den som råkat ut för en olycka eller drabbats av en sjukdom och

som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp.

Flygräddningstjänst

2 §

Vid flyghaverier inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges eko-

nomiska zon skall den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för
räddningstjänst. Vad som nu sagts gäller inte vattendrag, kanaler, hamnar
och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren.

Myndigheten skall också ansvara för de insatser mot skador som behövs,

när ett luftfartyg är nödställt eller när fara hotar lufttrafiken, samt ansvara för
efterforskning av luftfartyg som saknas.

Sjöräddningstjänst

3 §

Inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon skall

den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för efterforskning och
räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och för sjuk-
transporter från fartyg. Vad som nu sagts gäller inte vattendrag, kanaler,
hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren.

Efterforskning av försvunna personer i andra fall

4 §

I andra fall än som avses i 1�3 §§ skall den eller de myndigheter som

regeringen bestämmer efterforska personer som har försvunnit under sådana
omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller
allvarlig risk för deras hälsa.

background image

7

SFS 2003:778

Miljöräddningstjänst till sjöss

5 §

Inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon skall

den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för räddningstjänst, när
olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller det föreligger en
överhängande fara för detta. Vad som nu sagts gäller inte vattendrag, kana-
ler, hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren.

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen

6 §

Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i så-

dan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmänheten eller
då överhängande fara för ett sådant utsläpp föreligger skall den myndighet
som regeringen bestämmer ansvara för räddningstjänst.

I 10 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet finns bestämmelser om

skyldighet för innehavare av kärnteknisk anläggning att vidta de åtgärder
som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningen.

Efterföljande åtgärder

7 §

En räddningsinsats är avslutad när den som leder insatsen (räddnings-

ledaren) fattar beslut om detta. Beslutet skall redovisas i skriftlig form. När
en räddningsinsats är avslutad skall räddningsledaren, om det är möjligt, un-
derrätta ägaren eller nyttjanderättshavaren till den egendom som berörts av
räddningsinsatsen om behovet av bevakning, restvärdeskydd, sanering och
återställning.

Behövs bevakning med hänsyn till risken för nya olyckor men kommer

bevakningen inte till stånd, får räddningsledaren utföra bevakningen på äga-
rens eller nyttjanderättshavarens bekostnad.

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs.

8 §

Den myndighet som regeringen bestämmer skall ansvara för sane-

ringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning.

För sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen i andra fall än som sägs i

första stycket skall den statliga myndighet ansvara som regeringen föreskri-
ver eller i särskilda fall beslutar.

Med sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen avses sådana åtgärder

som staten skall vidta för att göra det möjligt att åter använda mark, vatten,
anläggningar och annan egendom som förorenats genom utsläpp av radioak-
tiva ämnen. Staten är skyldig att vidta sådana åtgärder endast i den utsträck-
ning detta är motiverat med hänsyn till följderna av utsläppet, det hotade in-
tressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.

Ledning

9 §

Räddningsledaren utses av den myndighet som ansvarar för räddnings-

tjänsten.

10 §

I fråga om omfattande räddningsinsatser får regeringen föreskriva el-

ler i ett särskilt fall besluta att en länsstyrelse eller annan statlig myndighet

background image

8

SFS 2003:778

får ta över ansvaret för räddningstjänsten i en eller flera kommuner. Om en
sådan myndighet har tagit över ansvaret utses räddningsledaren av denna
myndighet.

I fråga om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärntek-

nisk anläggning får regeringen föreskriva eller i särskilda fall besluta att en
länsstyrelse skall ta över ansvaret för saneringen inom flera län eller att nå-
gon annan statlig myndighet skall ta över ansvaret inom ett eller flera län.

5 kap. Tillsyn

1 §

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har med-

delats med stöd av lagen utövas av en kommun inom kommunens område
och av länsstyrelsen inom länet. Statens räddningsverk eller, i fråga om stat-
lig räddningstjänst, den myndighet som regeringen bestämmer, utövar den
centrala tillsynen.

2 §

För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till byggnader,

lokaler och andra anläggningar. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som be-

hövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om någon inte

vidtar en åtgärd som denne är skyldig att vidta enligt tillsynsmyndighetens
föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden på dennes bekostnad.

3 §

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

4 §

Kommunen får föreskriva att en avgift skall betalas för tillsynsbesök

som föranletts av bestämmelserna i 2 kap. 2 §.

6 kap. Särskilda skyldigheter för enskilda, kommuner och
statliga myndigheter

Tjänsteplikt

1 §

När det behövs, är var och en som under kalenderåret fyller lägst arton

och högst sextiofem år skyldig att medverka i räddningstjänst, i den mån
hans eller hennes kunskaper, hälsa och kroppskrafter tillåter det.

Tjänsteplikten fullgörs på anmodan av räddningsledaren.
Bland dem som är tjänstepliktiga enligt första stycket och som är bosatta i

kommunen får en nämnd som avses i 3 kap. 11 § ta ut lämpliga personer för
att ingå i kommunens räddningsvärn. I första hand skall frivilliga tas ut. Den
som tagits ut är skyldig att delta i övning med räddningsvärnet under högst
tjugo timmar årligen.

background image

9

SFS 2003:778

Ingrepp i annans rätt

2 §

Om fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön inte lämp-

ligen kan hindras på något annat sätt, får räddningsledaren vid en räddnings-
insats bereda sig och medverkande personal tillträde till annans fastighet, av-
spärra eller utrymma områden, använda, föra bort eller förstöra egendom
samt göra andra ingrepp i annans rätt, i den mån ingreppet är försvarligt med
hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som vållas genom ingreppet och
omständigheterna i övrigt. Sådana ingrepp får också göras av en nämnd som
avses i 3 kap. 11 § eller, i fråga om statlig räddningstjänst, av den myndighet
som ansvarar för räddningstjänsten. Om länsstyrelsen eller annan statlig
myndighet i enlighet med vad som sägs i 4 kap. 10 § första stycket har tagit
över ansvaret för den kommunala räddningstjänsten, får ingrepp göras av
den myndigheten i stället för av den kommunala nämnden.

Vid sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen får, under de förutsätt-

ningar som anges i första stycket eller om det är nödvändigt för att göra det
möjligt att åter använda den förorenade egendomen, den myndighet som an-
svarar för saneringen göra sådana ingrepp i annans rätt som anges i första
stycket.

Förbud eller föreläggande som avses i 7 kap. 5 § lagen (1980:424) om åt-

gärder mot förorening från fartyg får meddelas med stöd av denna paragraf
bara om Sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas.

3 §

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs vid ingrepp enligt

2 §.

4 §

Den som med stöd av 2 § har beslutat om avspärrning eller utrymning,

skall i skälig omfattning hjälpa till med att ordna uppehälle för dem som till
följd av åtgärden är i behov av det.

5 §

Anordning som varaktigt behövs för räddningstjänsten får placeras på

annans mark eller byggnad, om det inte medför inverkan av någon betydelse
på markens eller byggnadens användningssätt.

Beslut om åtgärd enligt första stycket meddelas av en nämnd som avses i

3 kap. 11 § eller, i fråga om statlig räddningstjänst, av den myndighet som
ansvarar för räddningstjänsten.

Redovisning av beslut om tjänsteplikt och om ingrepp i annans rätt

6 §

Den som med stöd av 1 eller 2 § har beslutat om tjänsteplikt eller in-

grepp i annans rätt skall redovisa beslutet i skriftlig form. Av beslutet skall
framgå när och av vem det har fattats samt skälen för beslutet och vem det
avser.

Skyldighet att medverka i räddningstjänst eller sanering efter utsläpp
av radioaktiva ämnen

7 §

En statlig myndighet eller en kommun är skyldig att med personal och

egendom delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren och vid
sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen på anmodan av den myndighet

background image

10

SFS 2003:778

som ansvarar för saneringen. En sådan skyldighet föreligger dock endast om
myndigheten eller kommunen har lämpliga resurser och ett deltagande inte
allvarligt hindrar dess vanliga verksamhet.

8 §

Statliga myndigheter, kommuner och enskilda skall på begäran av en

myndighet som ansvarar för räddningstjänst eller sanering efter utsläpp av
radioaktiva ämnen lämna upplysningar om personal och egendom som kan
användas i räddningstjänsten eller vid saneringen.

9 §

Kommunerna är skyldiga att delta i planeringen av räddningstjänsten

vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar och att
medverka vid övningar i sådan räddningstjänst.

Kommunerna är även skyldiga att medverka i planering och övningar för

sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar.

Alarmering

10 §

Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för rädd-

ningstjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av räddnings-
organen.

När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats skall polismyndigheten un-

derrättas om insatsen.

Om effekterna av en olycka kan kräva särskilda åtgärder till skydd för be-

folkningen eller miljön i ett annat land än Sverige, skall det räddningsorgan
som gör räddningsinsatsen omedelbart underrätta berörd myndighet i det an-
dra landet.

7 kap. Bestämmelser om ersättning

Ersättning till kommun

1 §

Om en kommun har medverkat i en annan kommuns räddningstjänst,

har kommunen rätt till skälig ersättning av den andra kommunen.

Om en kommun har medverkat i statlig räddningstjänst eller vid sanering

efter utsläpp av radioaktiva ämnen eller vid övningar i sådan räddningstjänst
eller sådan sanering, har kommunen rätt till skälig ersättning av staten.

2 §

När utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen föranleder insat-

ser i kommunal räddningstjänst, har kommunen rätt till ersättning av staten
för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger ett av regeringen
fastställt belopp, om utflödet har skett utanför Sveriges sjöterritorium eller
inom den del av sjöterritoriet där räddningsinsatser skall göras enligt 4 kap.
5 § eller inom Göta älv, Trollhätte kanal eller Södertälje kanal.

Om en kommun haft kostnader för sanering med anledning av sådant ut-

flöde som avses i första stycket, har kommunen rätt till ersättning av staten
för den del av saneringskostnaderna som överstiger ett av regeringen fast-
ställt belopp.

3 §

Om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst har medfört bety-

dande kostnader, har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av

background image

11

SFS 2003:778

kostnaderna som överstiger en självrisk. En förutsättning för rätt till ersätt-
ning är att kostnaderna är direkt hänförliga till räddningsinsatsen. Självris-
ken beräknas enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersättning till enskilda

4 §

Den som på grund av tjänsteplikt eller frivilligt med räddningsledarens

samtycke har medverkat i räddningstjänst enligt denna lag eller i övning i så-
dan tjänst har rätt till skälig ersättning för kostnader för resa och uppehälle
samt för arbete och tidsspillan enligt bestämmelser som meddelas av reger-
ingen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Rätten till ersätt-
ning omfattar också skada på kläder och andra personliga tillhörigheter.

Första stycket gäller inte den som har fått ersättning av någon annan eller

på grund av tjänst eller annars genom avtal har rätt till ersättning för medver-
kan i räddningstjänst.

5 §

I lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266)

om statlig ersättning vid ideell skada m.m. finns bestämmelser om ersättning
vid personskada till den som har medverkat i räddningstjänst enligt denna
lag eller i övning i sådan tjänst.

6 §

Om utrustning för räddningstjänst eller sanering efter utsläpp av radio-

aktiva ämnen har tillhandahållits frivilligt eller tagits i anspråk med stöd av
6 kap. 2 §, har ägaren eller nyttjanderättshavaren rätt till ersättning för skada
på eller försämring av egendomen, förlorad avkastning eller nytta av egen-
domen och kostnad med anledning av att egendomen har tillhandahållits.

Första stycket gäller inte den som har fått ersättning av någon annan eller

som på grund av tjänst eller annars genom avtal har rätt till ersättning för att
tillhandahålla egendom för räddningstjänst eller för sanering efter utsläpp av
radioaktiva ämnen. Det gäller inte heller den som har tillhandahållit egen-
dom för räddningstjänst, om räddningsinsatsen har avsett att hindra eller be-
gränsa skada på dennes egendom eller har föranletts av olycka i dennes
verksamhet.

7 §

Om egendom tas i anspråk genom en åtgärd enligt 6 kap. 5 §, är ägaren

eller nyttjanderättshavaren berättigad till ersättning för förlorad avkastning
eller nytta.

8 §

Frågor om ersättning enligt 4, 6 och 7 §§ prövas i fråga om kommunal

räddningstjänst eller övning i sådan tjänst av en kommunal nämnd som av-
ses i 3 kap. 11 § och som ansvarar för räddningstjänsten eller, i fråga om
statlig räddningstjänst och sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, av
den myndighet som ansvarar för räddningstjänsten eller saneringen.

Ersättningen skall betalas av kommunen eller, i fråga om statlig rädd-

ningstjänst och sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, av staten.

background image

12

SFS 2003:778

8 kap. Räddningstjänst under höjd beredskap

1 §

När den totalförsvarspliktiga personal som är inskriven för civilplikt

vid en kommunal organisation för räddningstjänst inkallats för tjänstgöring
enligt 4 kap. 7 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ingår även denna
personal i kommunens organisation för räddningstjänst.

2 §

I syfte att skydda och rädda befolkningen och civil egendom från verk-

ningar av krig skall kommunens organisation för räddningstjänst under höjd
beredskap, utöver vad som i övrigt framgår av denna lag, ansvara för

1. upptäckande, utmärkning och röjning av farliga områden,
2. indikering, sanering och andra åtgärder för skydd mot kärnvapen och

kemiska stridsmedel,

3. kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att verksamhet enligt

denna paragraf skall kunna fullgöras.

Personal inom kommunens organisation för räddningstjänst skall under

samma tid delta i åtgärder för första hjälp åt och transport av skadade samt
för befolkningsskydd.

Vad som gäller vid kommunal räddningstjänst skall gälla även när perso-

nalen inom kommunens organisation för räddningstjänst utför uppgifter en-
ligt första och andra styckena.

3 §

�r Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga

förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser el-
ler av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela så-
dana föreskrifter som avviker från denna lag om det är av betydelse för total-
försvaret eller om det behövs för räddningstjänsten eller för att sanering efter
utsläpp av radioaktiva ämnen skall kunna genomföras.

4 §

Under höjd beredskap får regeringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer besluta att personal inom en kommuns organisation för
räddningstjänst får tas i anspråk för uppgifter som inte rör den egna kommu-
nen.

Om personal har tagits i anspråk enligt första stycket, har kommunen rätt

till ersättning av staten för skäliga kostnader.

9 kap. Utländskt bistånd

1 §

Regeringen, en kommun eller en statlig myndighet som ansvarar för

räddningstjänst får i den utsträckning som följer av överenskommelser som
Sverige ingått med Danmark, Finland, Island eller Norge begära bistånd från
eller lämna bistånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser.

I andra fall får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer be-

gära eller lämna internationellt bistånd vid räddningsinsatser enligt interna-
tionella överenskommelser som Sverige ingått.

2 §

Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i

landet medverkar i en räddningsinsats i Sverige på begäran av regeringen, en
kommun eller en statlig myndighet enligt 1 § skall staten i stället för den ut-
ländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med räddnings-

background image

13

SFS 2003:778

insatsen för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skade-
ståndsskyldig enligt svensk lag.

Staten skall även ersätta en utländsk fysisk eller juridisk person som sak-

nar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning för per-
sonskada och skada på utrustning eller materiel som används vid bistånds-
givningen, om skadan uppkommit i Sverige i samband med räddningsinsat-
sen.

3 §

Staten får kräva tillbaka ersättning som betalats enligt 2 § första

stycket av den som vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.
För den som är att anse som arbetstagare skall dock ansvaret vara begränsat
på det sätt som sägs i 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

Om rätt till återkrav för ersättning som har betalats för atomskada finns

särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1968:45).

Om utländskt bistånd har begärts av en kommun, får staten av denna

kräva tillbaka vad staten har betalat enligt 2 § eller enligt åtagande i interna-
tionella överenskommelser om sådant bistånd i den mån kostnaden tillsam-
mans med kommunens egna kostnader för räddningsinsatsen inte överstiger
självrisken enligt 7 kap. 3 §.

4 §

Biståndspersonal från Danmark, Finland, Island eller Norge tjänstgör i

samband med en räddningsinsats i Sverige i enlighet med de tjänstgörings-
bestämmelser som gäller i det egna landet. �ven fordon, räddningsmateriel
och annan utrustning från något av de nämnda länderna får utan särskilt till-
stånd användas i samband med räddningsinsatser i enlighet med de bestäm-
melser som gäller i det egna landet.

Bestämmelser om immunitet och privilegier i vissa fall i samband med ut-

ländskt bistånd vid räddningsinsatser i enlighet med internationella överens-
kommelser finns i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall.

10 kap. Bemyndiganden, ansvar och överklagande

Bemyndiganden

1 §

Regeringen får i de avseenden som behandlas i denna lag meddela yt-

terligare föreskrifter som rör skydd för liv och hälsa, miljö samt utbildning.

Regeringen får vidare meddela föreskrifter om förbud mot eldning utom-

hus och liknande förebyggande åtgärder mot brand.

Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet eller en kommun att

meddela föreskrifter enligt första och andra styckena.

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta

att fysiska eller juridiska personer skall medverka vid övningar av betydelse
för befolkningsskyddet eller den räddningstjänst som skall bedrivas under
höjd beredskap.

background image

14

SFS 2003:778

Ansvar

3 §

Till böter skall den dömas som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud mot eldning utomhus

som har meddelats med stöd av 1 § andra stycket,

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin skyldighet att ge upp-

lysningar eller lämna ut handlingar enligt 3 kap. 5 §, 5 kap. 2 § eller 6 kap.
8 §,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande

av betydelse vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som följer av 3 kap. 5 §,
5 kap. 2 § eller 6 kap. 8 §,

4. uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör vad som åligger honom el-

ler henne enligt 2 kap. 1 eller 5 §,

5. uppsåtligen eller av oaktsamhet, utan att ha giltigt skäl, låter bli att full-

göra den tjänsteplikt som han eller hon är skyldig att fullgöra enligt 6 kap.
1 §,

6. uppsåtligen hindrar eller försöker hindra en åtgärd som beslutats enligt

6 kap. 2 § eller annars utan giltig ursäkt åsidosätter en sådan åtgärd.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Till ansvar enligt denna lag skall

inte heller dömas, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt brottsbalken.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud skall inte

dömas till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.

�verklagande

4 §

Ett beslut om fullgörande av tjänsteplikt enligt 6 kap. 1 § eller om in-

grepp i annans rätt enligt 6 kap. 2 § gäller även om det överklagas.

Om det finns särskilda skäl, får en tillsynsmyndighet bestämma att dess

beslut skall gälla även om det överklagas.

5 §

Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt

6 kap. 1 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 6 kap. 2 § får överklagas hos
länsstyrelsen. I övrigt får räddningsledarens beslut enligt denna lag eller fö-
reskrifter som meddelats med stöd av lagen inte överklagas.

Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med

stöd av lagen får, om det har fattats av en kommunal nämnd eller av någon
som handlat på en kommuns vägnar, överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

6 §

En statlig tillsynsmyndighets beslut får överklagas hos allmän förvalt-

ningsdomstol. Detsamma gäller en statlig myndighets beslut enligt 6 kap. 2
och 5 §§ eller 7 kap. Beslut av statlig myndighet enligt 7 kap. 1 § får dock
inte överklagas.

Om en kommun överklagar ett beslut enligt 7 kap. 2 eller 3 §, skall Sta-

tens räddningsverk vara kommunens motpart sedan handlingarna i ärendet
har överlämnats till domstolen.

7 §

Beslut enligt 8 kap. 4 § får inte överklagas.

background image

15

SFS 2003:778

8 §

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut

enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 då räddningstjänstlagen

(1986:1102) skall upphöra att gälla. Dock skall 3 kap. 10 § träda i kraft först
den 1 juli 2004.

2. I fråga om överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet

gäller äldre bestämmelser.

3. Ett förbud eller ett föreläggande enligt äldre bestämmelser skall anses

som ett förbud eller ett föreläggande enligt denna lag.

4. En redogörelse enligt 2 kap. 3 § skall ha upprättats och lämnats in till

kommunen senast den 1 januari 2005. Bestämmelserna om brandsyn i rädd-
ningstjänstlagen skall gälla fram till dess att redogörelsen lämnats in till
kommunen.

5. En kommun skall senast den 1 januari 2005 ha antagit handlingspro-

gram enligt 3 kap. 3 och 8 §§. Till dess handlingsprogrammen har antagits
skall den kommunala räddningstjänstplanen gälla.

6. När det i 15 § atomansvarighetslagen (1968:45) hänvisas till räddnings-

tjänstlagen (1986:1102) skall hänvisningen i stället avse lagen (2003:778)
om skydd mot olyckor.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

LENI BJ�RKLUND
(Försvarsdepartementet)

background image

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Viktiga lagar inom ordning och säkerhet
JP Infonets tjänster inom ordning och säkerhet

JP Infonets tjänster inom ordning och säkerhet

Arbetar du med frågor som rör ordning och säkerhet? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom ordning och säkerhet.