SFS 1994:458 Lag om ändring i brottsbalken

Du är här: Start / Ordning och säkerhet / Polislag (1984:387) / SFS 1994:458 Lag om ändring i brottsbalken
SFS 1994_458 Lag om ändring i brottsbalken

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

818

SFS 1994:458

Utkom från trycket
den 7 juni 1994

Lag
om ändring i brottsbalken;

utfärdad den 26 maj 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att nuvarande 24 kap. 5 § skall betecknas 24 kap. 6 § och nuvarande

24 kap. 6 § skall betecknas 24 kap. 8 §,

dels att de nya 24 kap. 6 och 8 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till 24 kap. skall ha följande lydelse,

1

Prop. 1993/94: 130, bet. 1993/94: JuU27, rskr. 1993/94:321.

background image

819

dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 23 kap. 4 §, 24 kap. 1 -4 §§ och 29 kap. 3 §

skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 24 kap. 5, 7 och 9 §§,

av följande lydelse.

1 kap.

1 § Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag

eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet.

2 § En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som
brott endast då den begås uppsåtligen.

Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen

på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall
detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott.

23 kap.

4 § Ansvar som i denna balk är föreskrivet för viss gärning skall ådömas

inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna
med råd eller dåd. Detsamma skall gälla beträffande i annan lag eller
författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse är föreskrivet.

Den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har förmått

annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till
det.

Varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som

ligger honom till last. Ansvar som är föreskrivet för gärning av syssloman,
gäldenär eller annan i särskild ställning skall ådömas även den som tillsam-
mans med honom medverkat till gärningen.

Vad som sägs i denna paragraf skall inte gälla, om något annat följer av

vad för särskilda fall är föreskrivet.

24 kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet

1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den

med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och
omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.

Rätt till nödvärn föreligger mot

1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller

egendom,

2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att

egendom återtas på bar gärning,

3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård

eller fartyg, eller

4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

SFS 1994:458

background image

820

SFS 1994:458

2 §2 Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som är
häktad, anhållen eller annars berövad friheten eller sätter han sig med våld
eller hot om våld till motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mot
någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom till ord-
ningen, får det våld brukas som med hänsyn till omständigheterna är
försvarligt för att rymningen skall hindras eller ordningen upprätthållas.
Detsamma skall gälla, om någon annan än som nu har nämnts gör mot-
stånd i ett sådant fall.

Om rätt för polismän och viss annan personal att bruka våld finns i

övrigt föreskrifter i polislagen (1984:387).

3 §3 Vid myteri eller under strid eller vid annat tillfälle, då brott mot
lydnaden medför särskild fara, får militär förman mot underlydande som
inte lyder bruka det våld som är nödvändigt för att lydnaden skall kunna
upprätthållas.

4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta
kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans
beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i öv-

rigt är oförsvarlig.

Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat

viktigt av rättsordningen skyddat intresse.

5 § Om någon enligt 1� 4 §§ detta kapitel eller enligt 10 § polislagen
(1984:387) har rätt att begå en annars straffbelagd handling, har var och en
som hjälper honom samma rätt.

6 § Om någon i fall där 1� 5 §§ detta kapitel eller 10 § polislagen
(1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han
ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svår-
ligen kunde besinna sig.

7 § En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den
riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränk-

ning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är
oförsvarlig.

8 § En gärning som någon begår på order av den under vars lydnad han

står skall inte medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnads-
förhållandets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt
har att lyda ordern.

9 § En gärning som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet
(straffrättsvillfarelse) skall inte medföra ansvar för honom om villfarelsen
på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga
bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart ursäktlig.

2

Senaste lydelse 1984:389.

3

Senaste lydelse 1984:389.

background image

821

SFS 1994:458

29 kap.

3 §4 Såsom förmildrande omständigheter vid bedömningen av straffvär-
det skall, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas

1. om brottet föranletts av någon annans grovt kränkande beteende,

2. om den tilltalade till följd av psykisk störning eller sinnesrörelse eller

av någon annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt
handlande,

3. om den tilltalades handlande stått i samband med hans uppenbart

bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga,

4. om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla eller

5. om gärningen, utan att vara fri från ansvar, är sådan som avses i

24 kap.

Om det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, får dömas till

lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. Före den 1 juli 1999 skall, såvitt avser straffbestämmelse i annan lag

eller författning än brottsbalken, 1 kap. 2 § första stycket i dess nya lydelse
tillämpas endast på straffbestämmelse som trätt i kraft efter utgången av

juni månad 1994 eller som ändrats i något avseende efter denna tidpunkt.

På regeringens vägnar

GUN HELLSVIK

Fredrik Wersäll
(Justitiedepartementet)

4

Senaste lydelse 1991:1138.

Viktiga lagar inom ordning och säkerhet