Lag
om ändring i rättegångsbalken;
utfärdad den 1 juni 1995.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 28 kap. 2, 4 och 5 §§ samt
33 kap. 6 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
28 kap.
2 §2 För eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas,
hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller underkastas
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får husrannsakan företas hos
honom, eller hos någon annan om det finns synnerlig anledning att
anta att den sökte uppehåller sig där. Detsamma gäller i fråga om en
tilltalad som söks för delgivning av stämning eller kallelse till för-
handling, om försök till delgivning har misslyckats eller bedöms som
utsiktslösa.
4 §3 Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i
tredje stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förord-
nande om husrannsakan för delgivning skall alltid meddelas av rätten.
Kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning eller
medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör,
om det inte är fara i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förord-
nande.
Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av under-
sökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande
av målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om hus-
rannsakan för delgivning tas upp av rätten självmant eller på yrkande
av polismyndighet eller åklagaren.
Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som skall
häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas
till inställelse vid rätten meddelas av polismyndighet eller polisman
enligt bestämmelser i polislagen (1984:387).
1103
SFS 1995:637
Utkom från trycket
den 13 juni 1995
5 §4 En polisman får företa husrannsakan utan förordnande enligt 4 §,
om det är fara i dröjsmål. Detta gäller dock inte husrannsakan för del-
givning.
1
Prop. 1994/95:188, bet. 1994/95:JuU22, rskr. 1994/95:379.
2
Senaste lydelse 1985:267.
3
Senaste lydelse 1990:443.
4
Senaste lydelse 1990:443.
SFS 1995:637
33 kap.
6 §5 Bestämmelserna i 5, 12 och 15 §§ delgivningslagen (1970:428)
gäller inte delgivning av stämning i brottmål.
Stämning i tvistemål får delges enligt 12 § delgivningslagen endast
om det finns anledning att anta att den sökte har avvikit eller på annat
sätt håller sig undan.
Om stämning i tvistemål där förlikning om saken är tillåten inte har
kunnat delges, skall rätten pröva om försöken till delgivning skall
fortsätta eller om käranden skall erbjudas att själv ombesörja delgiv-
ningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den kostnad som
dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta
försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Om käranden inte
antar erbjudandet skall stämningsansökan avvisas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
På regeringens vägnar
LAILA FREIVALDS
Lena Moore
(Justitiedepartementet)
5
Senaste lydelse 1970:429.
1104