Lag
SFS 1988:213
om ändring i rättshjälpslagen (1972:429);
utkom från trycket
den 10 maj 1988
Utfärdad den 21 april 19 88.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen
(1972:429)2
dels att 5 h, 6,8-13, 14 a, 15, 19-22, 24, 25, 27, 30 -32, 34, 36,41,43,
44,47 , 49 och 49 a §§ skall ha följande lyde lse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 31 a och 49 c §§, av
följande lydelse.
' Prop. 1987/88:73, JuU 21. rskr. 193.
^ Lagen omtryckt 1983; 487.
¬
SFS 1988:213
5 b
Med domstol förstås i denna lag allmän domstol, allmän föryalfi
ningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen, försäkring^- -
rätt och arbetsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla
arrendenämnd och hyresnämnd.
6 § Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, pm
han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger
ett belopp som motsvarar sju gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde året innan rättshjälp begärs.
rj .
Bidrar den rätlssökande till underhållet av make, tidigare make, sambo
eller eget barn, ökas beloppet enligt första stycket för var och en till
vilkens underhåll han på detta sätt bidrar med e tt belopp som motsvatar
hälften av det basbelopp som anges i förs ta stycket. Med eget barn jätri-
ställs härvid annans barn som den rättssökande är underhållsskyldig mot
enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.
� r den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av
förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt'
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt belopp läggs till
eller dras från.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med
delar närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes ekonomiska
förhållanden.
8 §"* Allmän rättshjälp får ej beviljas
1. i a ngelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom
riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,
2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte
finns särskilda skäl för rättshjälp,
3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har
uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp
med hänsyn till v erksamhetens art och begränsade omfattning, hans eko
nomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt,
;
4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtel
sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövnin g av
begäran om rä ttshjälp,
>J
5. för upprättande av självdeklaration,
' ;p,0
6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,
7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boet s
beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns
särskilda skäl för rättshjälp,
j
8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägen^
het, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts^
slutligt,
9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i angelägelf^i,'
het som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha jiäjh
596
' Senaste lydelse 1986:657,
'* Senaste lydelse 1987:806.
, V '
I s
¬
rältsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar
SFS 1988:213
angelägenheten,
10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen
(1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggande
ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om ange
lägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada än person
skada,
.11. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts
hjälp ej skall beviljas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med
borgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i
den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråg a
om allmän rättshjälp.
9
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange
lägenhet som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,
2. bevisn ing vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomsto
len eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som
kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av
skiljemän,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillva
ratagande av den rätt ssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighe
ten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och
för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan under
sökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap eller läkarundersök
ning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. ansökning savgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna samt särskild avgift som skall betalas enligt förord
ningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,
vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen
(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller
enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för
bevisning som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor som fö rrättas av annan anledning än att den ena
sambon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
' Senaste lydelse 1987: 806. � ndringen innebär att tredje styck et upphävs.
597
¬
SFS 1988:213
598
9 a
Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendetji
befriad från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter|'
vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt expeditionskungöfel-i
sens (1964:618) avgiftslista, avdelning 1 samt avdelning II under rubfikfciij
Utsökning m. m. Detsamma gäller i fråga om avgift för mantalsskrivnings-l
bevis.
Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erfor-'
derlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om hand ling'
som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan
avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till ver kställ-
bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt
förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den
som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om verkställighet.
Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, bostads
domstolen eller arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats
allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.
10 §' Reglerna i rätte gångsbalken och konkurslagen (1987:672) om skyl
dighet att ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad eller annan liknande
åtgärd gäller inte i fråga om den som beviljats allmän rättshjälp. I såda na
fall svarar staten för den skada som kan tillfogas motparten genom åtg är
den.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet
enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken, om allmän rä ttshjälp beviljats i
verkställighetsärendet.
Föranleder statens ansvar enligt denna paragraf utgift för s taten, anses
utgiften som kostnad för rättshjälpen.
^
Il § Den r ättssökande skall bidra till de kostnader för allmän rätt shjälp
som avses i 9 och 10 §§ genom att betala rättshjälpsavgift och tilläggsavgift
enligt vad som sägs i 12� 15 §§.
Regeringen e ller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
grundbelopp för rättshjälpsavgiften och meddelar närmare föreskrifter för
beräkning av det belopp vartill rättshjälpsavgiften högst kan uppgå (maxi^
mibeloppet).
12 § �verstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett belo|){3
som motsvarar två gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket\
utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften grundbeloppet. Maximibe
loppet får sättas ned om det finns särskilda skäl.
'
� r inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften grundbeloppet ökat med
två procent av den del av inkomsten som överstiger två men ej tre
gånger basbeloppet,
4
fyra procent av den del av inkomsten som överstiger tre men ej
gånger basbeloppet,
(
.4:
Senaste lydelse 1987:450.
' Senaste lydelse 1987:682.
'^1
/
¬
sex procent av den del av inkomsten som överstiger fyra men ej fem
SFS 1988:213
gånger basbeloppet,
åtta procent av den del av inkomsten som överstiger fem men e j sex
gånger basbeloppet,
tolv procent av den del av inkomsten som överstiger sex gånger basbe
loppet.
Vid tillämpning av andra stycket iakttas att inkomsten avrundas till
närmast lägre tusental kronor och maximibeloppet för rättshjälpsavgiften
till närmast lägre tiotal kronor.
13 § Bidrar den rättssökande till underhållet av make, tidigare make,
sambo eller eget barn, skall inko mstgränserna enligt 12 § första och andra
styckena för var och en till vilkens underhåll han sålunda bidrar höjas med
ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som anges i 6 § första
stycket. Med eget barn jämställs härvid annans barn som den r ättssökande
är underhållsskyldig mot enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.
� r den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av
förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas på det sät t att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages.
14 a § Om den ersättning som skall tillerkännas biträde för arbete enligt
22 § öve rstiger et t belopp som motsvarar en femtedel av det basbelopp
som anges i 6 § första stycket eller rättshjälpsavgiften, om denna är högre
än det beloppet, skall den rättssökande utöver rättshjälpsavgiften betala en
tilläggsavgift om tio procent av den överskjutande delen av ersättningen,
dock högst ett belopp som motsvarar det dubbla maximibeloppet. Det
belopp som skall betalas avrundas till närmast lägre tiotal k ronor.
15 § I samband med a tt allmän rättshjälp beviljas, fastställs det för sö
kanden gällande maximibeloppet och det belopp vartill tilläggsavgiften
rj! högst kan uppgå.
Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 §
tiöfejC väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibelop
pet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan b etalats i
rättshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig felbedömning
gjorts, när maximibeloppet tidigare bestäm des, eller om oriktiga uppgifter
legat till grund för beslutet.
Fråga om jämkning upptages endast om särskild anledning därtill fram
kommit.
När maximibeloppet jämkas, skall även det belopp vartill tilläggsavgif
ten högst kan uppgå jämkas i motsvarande mån.
19 § ® Beviljas allmän rätt shjälp, betalas därefter uppkommande kostna
der enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även
biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rä ttshjälp kommit in
till de n myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma
® Senaste lydelse 1987:806.
^^9
¬
SFS 1988:213
gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet
eller, i fall som avses i 16 §, före beslutet om rättshjälp, om arbetet har
varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts
eller beslutet om rättshjälp har fattats utan väsentligt dröjsmål eller om det
annars finns synnerliga skäl för det.
Vad som har sagts nu om ersättning till bit räde gäller även i fråga om
ersättning till bodelningsförrättare.
I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället
för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän
rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad
för rättshjälpen.
20
Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom
biträde till den rättssökande. I annat fall far biträde förordnas på sökan
dens begäran, om han inte kan ta till vara sin rätt själv och inte heller är
berättigad att få behövligt bistånd av någon annan.
I sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare
enligt 1 kap. 3 a § rättegångsbalken får biträde förordnas endast om sär
skilda skäl föreligger med hänsyn till sö kandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning, som inte avser klander,
f^ biträde inte förordnas.
När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 § föräldrabalken, förordnas
ej biträde enligt denna lag.
600
21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder
annat. Biträde får entledigas om skäl föreligger därtill.
Byte av biträde far ske bara efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd far
lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och dén
rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger. Om ett biträde tidiga
re har entledigats på begäran av den rättssökande, får nytt biträde förord
nas endast om förutsättningar för biträdesbyte förelåg.
Ett biträde far sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt
ställe (substitution), om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostna
derna. I övrigt far substitution äga rum bara efter särskilt tillstånd.
� r den rättsliga angelägenheten anhängig vid domstol, ankommer det på
domstolen att besluta om förordnande och entledigande samt om särskilt
tillstånd till byte och substitution. I annat fall beslutar rättshjälpsnämnden i
dessa frågor.
22 §'^ Biträde, bodelningsförrättare och medlare har rätt till skälig er
sättning för arbete, tidspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid
bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfatt
ning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydeh.
se, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts mod'
samt den tid som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter
Senaste lydelse 1987:7 49.
'"Senaste lydelse 1987:806.
¬
regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall
SFS 1988:213
tillämpas vid bestämma nde av ersättningen.
Vid biträdesbyte enligt 21 § andra stycket gäller i fråga om det nya
biträdets rätt till ersättning för arbete som har utförts före beslutet om
bytet vad som sägs i 19 § första stycket.
Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller
försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid
ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att
bevilja allmän r ättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest före
ligger särskilda skäl, får ersättningen jämkas.
Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av dom
stolen. Ersättning till biträde i annat fall och till bodel ningsförrättare fast
ställes av rättsh jälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av dom
stolen.
Ersättning till biträde skall fa stställas i samband med a tt den rättsliga
angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på något
annat sätt. Ersättning till bo delningsförrättare eller medlare skall faststäl
las när uppdraget har slutfö rts.
Har ett biträde underlåtit att i tid begära ersättning vid den domstol som
haft att besluta om den och har biträdet därigenom förlorat rätten att fa
ersättning fastställd av domstolen, får rättshjälpsnämnden fastställa ersätt
ningen under föru tsättning att biträdet inte kände till att angelägenheten
varit anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten beror på något
annat ursäktligt misstag. Ersättningen skall då alltid stanna på staten.
24 §" I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för
bevisning i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen eller
arbetsdomstolen med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande. Ut
över vad som följer av rättegångsbalken utgår ersättning också för sådan
sakkunnig som avses i 40 kap. 19 § rättegångsbalken med belopp som
sammanlagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som anges i 6 §
första stycket.
25 §'^ I angelägenhet som inte handläggs vid allmän domstol, bostads
domstolen eller arbetsdomstolen beslutar rättshjälpsnämnden om utred
ning. Utan hinder härav far biträde besluta om utredning av mindre omfatt
ning. Samma befogenhet tillkommer bodelningsförrättare.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till
ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i
mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättnin g
en av domstolen. I an nat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämn
den.
27 § Finns biträde eller bodelningsförrättare enligt denna lag, betalas
rättshjälpsavgiften till denne intill det enligt 15 § första st ycket fastställda
maximibeloppet. Finns varken biträde eller bodelningsförrättare, skall
rättshjälpsavgiften betalas till staten. Rättshjälpsavgiften får tas ut så snart
"Senaste lydelse 1986:657.
"Senaste lydelse 1987:806.
¬
SFS 1988:213
maximibeloppet har fastställts. Har maximibeloppet höjts sedan rättshjälp
beviljades, skall den avgift som kan föranledas a\ höjningen betalas till
staten.
Tilläggsavgiften betalas till biträdet när ersättningen till biträdet har
fastställts. Biträdet far ta ut förskott på tilläggsavgiften med skäligt bel opp; i
Om det belopp vartill tilläggsavgiften högst får uppgå höjs i samband me d
att ersättning till biträdet fastställs, skall det belopp som kan föranledas av
höjningen och som hänför sig till den ersättningen eller till en tidigare
fastställd biträdesersättning betalas till staten.
30 § När myndighet fastställt rättshjälpsavgiften och i förekommande
fall tilläggsavgiften skall genom dess försorg avräkning göras med den
rättssökande och med biträde eller bodelningsförrättare.
Från ersättning till biträde eller bodelningsförrättare enligt 22 § skall
avräknas vad den rättssökande enligt 27 § ä r skyldig att utge till denn e.
Understiger ersättningen vad som skall avräknas, svarar biträdet eller
bodelningsförrättaren, om kostnader utöver dennes ersättning uppkommit
för rättshjälpen, mot staten för mellanskillnaden.
. i
Fastställs rättshjälpsavgiften och tilläggsavgiften till lägre belopp än det
som den rättssökande inbetalat, får återbetalning av mellanskillnaden an
stå, om det finns anledning anta att högre belopp kommer att fastställas på -
grund av ytterligare kostnader för rättshjälpen.
31 §'^ I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid
domstol äger i fråga om ko stnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta. :
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen enligt vad som sä gs i 33 §.
Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam '
ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten
ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rätts-'
hjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle
ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnadema, skall åläggandet dock
begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet
skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd,
gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hän syn f
till omständigheterna annars är obilligt.
J
Har bodelningsförrättare förordnats och har ena maken eller sambon,
åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvaraiide^
tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för bodelningsföirät-: ^
tåren och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersätt?
ningsskyldighet far verkställas enligt vad som är föreskrivet om allm än
domstols dom.
Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans;J ^
med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och lrcdjcj
styckena eller som medpart har ålagts att betala enligt 31 a § överstiger^
rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berättigas att få tillbakaicieh
överskjutande delen.
602
"Senaste lydelse 1987:806.
¬
Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan
SFS 1988:213
parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga
om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyl
dighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan
angivande av bestämt belopp.
31 a § Har i mål eller äre nde vid domstol en kostnad som är gemensam
för flera medparter ers atts som rättshjälpskostnad, skall var och en av de
medparter som inte har rättshjälp åläggas att till staten betala den del av
kostnaden som kan anses belöpa på honom . Fördelningen skall göras efter
huvudtalet, om omständigheterna inte föranleder något annat.
Vid tillämpning av första stycket skall avdrag göras för den del av
kostnaden som en motpart eller någon annan har ålagts att betala med stöd
av 31 §.
32 §''' När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgörs,
skall beslut samtidigt meddelas angående ersättningsskyldighet enligt 31
eller 31 a §.
När en borgenär ha r beviljats allmän rä ttshjälp i angelägenhet som rör
försättande i konk urs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas se
nast i samband med att utdelningen i konkursen fastställs.
34 § Allmän rättshjälp skall u pphöra om
1. rättshjälpsavgift eller tilläggsavgift ej erläggs enligt 27 §,
2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha
beviljats om riktig up pgift lämnats,
3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig
uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för låg rätts
hjälpsavgift,
4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin
sak behandlad, eller
5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att den rättssökan
de ej längre är berättigad till allmä n rättshjälp.
Om allmän rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall
som avses i 8 § 8, far det beslutas att rättshjälpen skall upphöra.
Första stycket 2 gäller ej, om oriktigheten endast bestått i att den
rättssökande underlåtit att lämna en uppgift som han varken visste eller
hade skälig anledning att anta var av betydelse för bedömningen a v hans
ansökan. Första stycket 3 och 4 och andra stycket gäller ej, om det är
uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.
^beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt första stycket,
rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. Det får dock
beslutas att kostnaderna helt eller delvis skall betalas av staten, om det
p föreligger särskilda skäl.
beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt andra stycke t,
'"^^.11)1'
kostnaderna för rättshjälpen betalas av staten. Det får dock beslutas
' att kostnaderna helt eller delvis skall bära s av den som haft rättsh jälp, om
det föreligger särskilda skäl.
Senaste lydelse 1987:682.
603
¬
SFS 1988:213
Beslut i f råga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om.den
rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i annat
fall av rättshjälpsnämnden. Sådant beslut får också meddelas i samba nd
med prövning av besvär enligt 49 §.
36 §
Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 §
beviljas tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger ett belopp
som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket.
Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena
motsvarande tillämpning.
� r det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som
ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.
604
41 §'^ Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende
1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag
ning enligt 8, 9 eller 10 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,
2. hos u tskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskriv
ning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjpkhus enligt 35 § lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
3. angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt
6 § samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt 5 § s amma
lag eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första s tyc
ket 1 samma lag,
4. hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen
(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, angående omedelbart
omhändertagande enligt 8 § eller vid öv erklagande av beslut om förläng
ning enligt 16 § samma lag,
5. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen
(1980:376) samt vid utr edning hos polismyndighet när fråga har uppkom
mit om utvisning enligt angivna lagrum,
6. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyndig- ^
het, såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet till statens
invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i ,
förvar längre än tre dagar,
,
7. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning förelig
ger att överlämna ärendet till statens invandrarverk med stöd av 85.eller j
86 § samm a lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87 § samm a lag
eller om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre an
tre dagar,
8. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 7 4 § tindra
stycket utlänningslagen,
ij,
9. angående hemsändande av utlänning med stöd av 104 § förstastycket
utlänningslagen,
;⬢
10. angå ende förverkande av villkorligt medgiven frih et enligt 26 k,a^.
brottsbalken,
5
11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd cnHgt ^
lagen (1963: 193) om samarb ete med Dan mark, Finland, Island och N orge
Senaste lydelse 1986:238.
¬
-'Sr®
angående ve rkställighet av str aff m. m. eller lag en (1 972; 260) om in terna-
SFS 1988:213
tionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,
12. angående utlämning enligt lagen (1970: 375) om utlämning till Dan
mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling,
13. angående kastrering enligt lagen (1944; 133) om kastrering, om giltigt
samtycke till åtgärden ej lämnats,
14. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975; 1360) om tvångs
åtgärder i spaningssyfte i vissa fall,
15. hos allmän förvaltningsdomstol angående intagning på sjukhus enligt
7, 14 eller 15 § smittskyddslagen (1968:231) eller angående utskrivning
från sjukhus enligt samma lag.
43 § Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då
annars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas
rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 4 1 § 1 även av annan som lar
föra talan i m ålet eller ärendet.
Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som hand
lägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen i ärende hos social
nämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i ärende som
avses i 41 § 5-9,13 eller 14 på rättshjälpsnämnden, i ärende hos polismyn
dighet enligt 41 § 12 på länsr ätten samt i annat ärende hos regeringen än
som avses i 41 § 5-9 eller 14 på de partementstjänsteman som regeringen
bestämmer.
Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till
dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra s tycket motsvaran
de tillämpning.
Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut unde rställs
annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets
avgörande.
Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den myndighet
som hand lägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i
41 § 5-9,13 eller 14, ges dock ansökan in till rättshjälpsnämnden.
Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myn-
dighet me d eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade
handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde.
44 § Har den som beviljats rättshjälp enligt 41 § till offentligt biträde
själv föreslagit någon som är lämplig, skall de nne förordnas, om ej hans
anlitande skulle medföra a vsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda
skäl föranleder annat. Har både den unge och vårdnadshavaren beviljats
rättshjälp i mål eller ärende som avses i 41 § 3, förordnas gemensamt
biträde, om det ej finns motstridiga intressen mellan dem.
I fråga om offentl igt biträde äger bestämmelserna i 19 § första stycket,
21 § första stycket sista meningen, andra och tredje styc kena, 22 § första-
^ tredje, femte och sjätte styckena samt 23 § motsvarande tillämpning.
I frå ga om beslut som meddelas med stöd av andra stycket äger 43 §
^atidraoch tredje styckena motsvarande tillämpning.
Ersättning till offentligt biträde utgår av allmänna medel.
605
¬
SFS 1988:213
47 § Rådgivning sker mot en avgift som för varje påbörjad tidsperiod om
femton minuter motsvarar en fjärdedel av grundbeloppet för rättshjälpsav
giften. Avgiften får sättas ned så att den ej överstiger det maximibelopp för
rättshjälpsavgiften som skulle ha fastställts om allmän rättshjälp hade
beviljats. För vad som har satts ned utgår ersättning av allmänna medel till
den som har meddelat rådgivningen.
Den som har meddelat rådgivningen har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för de kostnader för tolk och för översättning som uppdra
get har krävt. Ersättningen fastställs av rättshjälpsnämnd.
Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för rådgiv
ningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande av
rådgivningsavgift skall anses som betalning på rättshjälpsavgift.
49 § I fråga om talan mot domstols beslut enligt denna lag tillämpas vad
som i allmänhet gäller om talan mot beslut av domstolen.
Beslut enligt denna lag av rättshjälpsnämnd eller annan förvaltnings
myndighet som ej omfattas av första stycket överklagas hos besvärsnämn
den. Beslut av utskrivningsnämnd överklagas dock hos psykiatriska nämn
den.
Beslut av advokat eller biträdande jurist på allmän advokatbyrå far inte
överklagas.
Talan får ej föras mot besvärsnämndens eller psykiatriska nämndens
beslut enligt denna lag.
49 a § Talan mot beslut i fråga om rättshjälp får föras, förutom av enskild
part, av domstolsverket. Räknas besvärstid från den dag då part fatt del av
beslutet, får domstolsverket likväl ej väcka besvärstalan senare än två
månader från dagen för beslutet. Domstolsverket far föra talan även till
förmån för enskild part.
Talan mot b eslut i fråga om rättshjälp får föras även av annan myndighet
som regeringen bestämmer. Därvid skall vad i första stycket sägs om
domstolsverkets talerätt tillämpas.
Undanröjs annat beslut om rättshjälp än sådant som avser offentligt
biträde, skall den som haft rättshjälpen själv bära kostnaderna för denna.
Föreligger särskilda skäl, far dock förordnas att kostnaderna eller del
därav skall betalas av staten.
49 c § Ett biträde som överklagat ett beslut om ersättning får i den högre
instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast om
det finns särskilda skäl för det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. � ldre föreskrifter gäller fortfa
rande i de fall där rättshjälp har sökts före ikraftträdandet.
På regeringens vägnar
ANNA-GRETA LEIJON
Lars Eklycke
(Justitiedepartementet)
606
¬