Lag
SFS 1988:213
om ändring i rättshjälpslagen (1972:429);
utkom från trycket
den 10 maj 1988
Utfärdad den 21 april 19 88.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen
(1972:429)2
dels att 5 h, 6,8-13, 14 a, 15, 19-22, 24, 25, 27, 30 -32, 34, 36,41,43,
44,47 , 49 och 49 a §§ skall ha följande lyde lse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 31 a och 49 c §§, av
följande lydelse.
' Prop. 1987/88:73, JuU 21. rskr. 193.
^ Lagen omtryckt 1983; 487.
¬
SFS 1988:213
5 b
Med domstol förstås i denna lag allmän domstol, allmän föryalfi
ningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen, försäkring^- -
rätt och arbetsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla
arrendenämnd och hyresnämnd.
6 § Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, pm
han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger
ett belopp som motsvarar sju gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde året innan rättshjälp begärs.
rj .
Bidrar den rätlssökande till underhållet av make, tidigare make, sambo
eller eget barn, ökas beloppet enligt första stycket för var och en till
vilkens underhåll han på detta sätt bidrar med e tt belopp som motsvatar
hälften av det basbelopp som anges i förs ta stycket. Med eget barn jätri-
ställs härvid annans barn som den rättssökande är underhållsskyldig mot
enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.
� r den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av
förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt'
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt belopp läggs till
eller dras från.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med
delar närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes ekonomiska
förhållanden.
8 §"* Allmän rättshjälp får ej beviljas
1. i a ngelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom
riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,
2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte
finns särskilda skäl för rättshjälp,
3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har
uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp
med hänsyn till v erksamhetens art och begränsade omfattning, hans eko
nomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt,
;
4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtel
sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövnin g av
begäran om rä ttshjälp,
>J
5. för upprättande av självdeklaration,
' ;p,0
6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,
7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boet s
beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns
särskilda skäl för rättshjälp,
j
8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägen^
het, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts^
slutligt,
9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i angelägelf^i,'
het som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha jiäjh
596
' Senaste lydelse 1986:657,
'* Senaste lydelse 1987:806.
, V '
I s
¬
rältsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar
SFS 1988:213
angelägenheten,
10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen
(1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggande
ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om ange
lägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada än person
skada,
.11. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts
hjälp ej skall beviljas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med
borgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i
den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråg a
om allmän rättshjälp.
9
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange
lägenhet som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,
2. bevisn ing vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomsto
len eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som
kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av
skiljemän,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillva
ratagande av den rätt ssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighe
ten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och
för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan under
sökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap eller läkarundersök
ning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. ansökning savgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna samt särskild avgift som skall betalas enligt förord
ningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,
vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen
(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller
enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för
bevisning som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor som fö rrättas av annan anledning än att den ena
sambon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
' Senaste lydelse 1987: 806. � ndringen innebär att tredje styck et upphävs.
597
¬
SFS 1988:213
598
9 a
Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendetji
befriad från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter|'
vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt expeditionskungöfel-i
sens (1964:618) avgiftslista, avdelning 1 samt avdelning II under rubfikfciij
Utsökning m. m. Detsamma gäller i fråga om avgift för mantalsskrivnings-l
bevis.
Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erfor-'
derlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om hand ling'
som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan
avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till ver kställ-
bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt
förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den
som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om verkställighet.
Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, bostads
domstolen eller arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats
allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.
10 §' Reglerna i rätte gångsbalken och konkurslagen (1987:672) om skyl
dighet att ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad eller annan liknande
åtgärd gäller inte i fråga om den som beviljats allmän rättshjälp. I såda na
fall svarar staten för den skada som kan tillfogas motparten genom åtg är
den.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet
enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken, om allmän rä ttshjälp beviljats i
verkställighetsärendet.
Föranleder statens ansvar enligt denna paragraf utgift för s taten, anses
utgiften som kostnad för rättshjälpen.
^
Il § Den r ättssökande skall bidra till de kostnader för allmän rätt shjälp
som avses i 9 och 10 §§ genom att betala rättshjälpsavgift och tilläggsavgift
enligt vad som sägs i 12� 15 §§.
Regeringen e ller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
grundbelopp för rättshjälpsavgiften och meddelar närmare föreskrifter för
beräkning av det belopp vartill rättshjälpsavgiften högst kan uppgå (maxi^
mibeloppet).
12 § �verstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett belo|){3
som motsvarar två gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket\
utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften grundbeloppet. Maximibe
loppet får sättas ned om det finns särskilda skäl.
'
� r inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften grundbeloppet ökat med
två procent av den del av inkomsten som överstiger två men ej tre
gånger basbeloppet,
4
fyra procent av den del av inkomsten som överstiger tre men ej
gånger basbeloppet,
(
.4:
Senaste lydelse 1987:450.
' Senaste lydelse 1987:682.
'^1
/
¬
sex procent av den del av inkomsten som överstiger fyra men ej fem
SFS 1988:213
gånger basbeloppet,
åtta procent av den del av inkomsten som överstiger fem men e j sex
gånger basbeloppet,
tolv procent av den del av inkomsten som överstiger sex gånger basbe
loppet.
Vid tillämpning av andra stycket iakttas att inkomsten avrundas till
närmast lägre tusental kronor och maximibeloppet för rättshjälpsavgiften
till närmast lägre tiotal kronor.
13 § Bidrar den rättssökande till underhållet av make, tidigare make,
sambo eller eget barn, skall inko mstgränserna enligt 12 § första och andra
styckena för var och en till vilkens underhåll han sålunda bidrar höjas med
ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som anges i 6 § första
stycket. Med eget barn jämställs härvid annans barn som den r ättssökande
är underhållsskyldig mot enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.
� r den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av
förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas på det sät t att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages.
14 a § Om den ersättning som skall tillerkännas biträde för arbete enligt
22 § öve rstiger et t belopp som motsvarar en femtedel av det basbelopp
som anges i 6 § första stycket eller rättshjälpsavgiften, om denna är högre
än det beloppet, skall den rättssökande utöver rättshjälpsavgiften betala en
tilläggsavgift om tio procent av den överskjutande delen av ersättningen,
dock högst ett belopp som motsvarar det dubbla maximibeloppet. Det
belopp som skall betalas avrundas till närmast lägre tiotal k ronor.
15 § I samband med a tt allmän rättshjälp beviljas, fastställs det för sö
kanden gällande maximibeloppet och det belopp vartill tilläggsavgiften
rj! högst kan uppgå.
Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 §
tiöfejC väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibelop
pet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan b etalats i
rättshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig felbedömning
gjorts, när maximibeloppet tidigare bestäm des, eller om oriktiga uppgifter
legat till grund för beslutet.
Fråga om jämkning upptages endast om särskild anledning därtill fram
kommit.
När maximibeloppet jämkas, skall även det belopp vartill tilläggsavgif
ten högst kan uppgå jämkas i motsvarande mån.
19 § ® Beviljas allmän rätt shjälp, betalas därefter uppkommande kostna
der enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även
biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rä ttshjälp kommit in
till de n myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma
® Senaste lydelse 1987:806.
^^9
¬
SFS 1988:213
gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet
eller, i fall som avses i 16 §, före beslutet om rättshjälp, om arbetet har
varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts
eller beslutet om rättshjälp har fattats utan väsentligt dröjsmål eller om det
annars finns synnerliga skäl för det.
Vad som har sagts nu om ersättning till bit räde gäller även i fråga om
ersättning till bodelningsförrättare.
I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället
för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän
rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad
för rättshjälpen.
20
Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom
biträde till den rättssökande. I annat fall far biträde förordnas på sökan
dens begäran, om han inte kan ta till vara sin rätt själv och inte heller är
berättigad att få behövligt bistånd av någon annan.
I sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare
enligt 1 kap. 3 a § rättegångsbalken får biträde förordnas endast om sär
skilda skäl föreligger med hänsyn till sö kandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning, som inte avser klander,
f^ biträde inte förordnas.
När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 § föräldrabalken, förordnas
ej biträde enligt denna lag.
600
21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder
annat. Biträde får entledigas om skäl föreligger därtill.
Byte av biträde far ske bara efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd far
lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och dén
rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger. Om ett biträde tidiga
re har entledigats på begäran av den rättssökande, får nytt biträde förord
nas endast om förutsättningar för biträdesbyte förelåg.
Ett biträde far sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt
ställe (substitution), om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostna
derna. I övrigt far substitution äga rum bara efter särskilt tillstånd.
� r den rättsliga angelägenheten anhängig vid domstol, ankommer det på
domstolen att besluta om förordnande och entledigande samt om särskilt
tillstånd till byte och substitution. I annat fall beslutar rättshjälpsnämnden i
dessa frågor.
22 §'^ Biträde, bodelningsförrättare och medlare har rätt till skälig er
sättning för arbete, tidspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid
bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfatt
ning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydeh.
se, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts mod'
samt den tid som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter
Senaste lydelse 1987:7 49.
'"Senaste lydelse 1987:806.
¬