SFS 1976:122

Lag

SFS 1976:122

om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän 5

Utkom från trycket

• f j j j

in-7/c

den 13 april 1976

utfardad den 25 mars 1976.

Enligt riksdagens beslut' föreskrives att 9, 18 och 26 §§ lagen

(1929:145) om skiljemän skall ha nedan angivna lydelse.

9 § Har någon, som genom skiljeavtalet utsetts till skiljeman, avlidit,

vare avtalet förfallet, där ej parterna annorlunda överenskommit. Har

skiljeman, som utsetts på sätt nu nämnts, avsagt sig uppdraget, eller

varder han av jäv eller annan anledning hindrad att fullgöra det, vare

lag samma i avseende på den tvist, som är i fråga.

Befattar sig skiljeman, som har utsetts i skiljeavtalet, icke med

arbetet på det sätt som kräves för dess vederbörliga fortgång, skall på

parts ansökan överexekutor skilja honom från uppdraget samt, om ej

parterna ha överenskommit annat, förklara skiljeavtalet förfallet.

18 § Parterna äga bestämma viss tid, inom vilken skiljedom skall

meddelas. Är ej skiljedomen meddelad inom denna tid, vare skilje­

avtalet förfallet med avseende å den tvist, som överlämnats till skilje­

männens prövning.

I

Hava parterna ej föreskrivit tid för skiljedomens meddelande, skall

Prop. 1975/76:48, LU 19, rsk r 194.

199

¬

SFS 1976; 122

skiljedomen meddelas inom sex månader räknade från den dag, då
skiljeavtalet slöts, eller, där skiljeavtalet avser framtida tvist eller ej är

skriftligen upprättat med tydligt angivande av tvistefrågan, från den
dag, då dess till ämpning påkallades i den ordning, som i 11 § sägs; dock
skall, därest tvist om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet inom

nämnda tid varder anhängiggjord vid domstol, tiden för skiljedoms
meddelande räknas från den dag, då sådan tvist blivit slutligen avgjord,

Överexekutor må likväl, när särskilt skäl därtill är, på ansökan av part
medgiva förlängning av den i d etta stycke bestämda tiden, dock icke,

utan synnerlig anledning, med mera än sammanlagt sex månader.

Skiljeavtalet vare i avseende å den ifrågakomna tvisten förfallet vid
den fastställda tidens utgång, där ej dessförinnan antingen meddelats

skiljedom eller rörande tidens förlängning gjorts ansökan, som bifalles
av överexekutor. Vad som sägs i d etta stycke gäller icke, om parterna
eller en av dem har hemvist utom riket.

as.

äSi

26 § Rätt domstol vare i mål, som avses i 21 §, den allmänna under­
rätt, varunder svaranden lyder i tvistemål, som rör hans person, och i

mål, varom förmäles i 25 §, domstolen i den ort, där skiljedomen med­

delats. Finnes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, upptages målet
av Stockholms tingsrätt.

Ansökningsärenden enligt 8, 9, 10 och 18 §§ upptagas av över­

exekutor i den ort, där endera parten har sitt hemvist. Har enahanda
ansökan gjorts hos mer än en överexekutor, vare den överexekutor

behörig, hos vilken ansökan först gjordes, och beslut, som av annan

överexekutor meddelas, ogillt. Har ingendera parten hemvist i Sverige,

upptages ärendet av överexekutor i Stockholm. Ansökan må ej bifallas,

med mindre sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig. Avser

ansökan skiljemans skiljande från uppdraget, bör jämväl skiljemannen

höras.

Mot överexekutors beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd eller

skild från uppdraget eller skiljeavtal förklarats ha förfallit eller fråga
om förlängning av tiden för skiljedoms meddelande avgjorts, må

klagan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976 .
Har skiljeavtal slutits före ikraftträdandet, gäller fortfarande 9 och

18 §§ i deras äldre lydelse.

På regeringens vägnar

LENNART GEIJER

Trygve Hellners

(Justitiedepartementet)

200

¬