SFS 1913:68

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

_ 1918. »r 67 och 68. - denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1918 ■««» tillämpning i fråffa om beslat, som före den dag meddelats. bekräfta låtit. stockholms slott den 23 maj 1j13. g-ustaf. (justitiedepartementet.) sannstköm n;r 0s. (bnbrik och dntara kun ­göras frin predikstolen.) lag angående ntläniuing a? förbrytare; given stoékliohns slott den d juni 1913. \n gustaf, med gnds nåde, sveriges, götes och vendes konung, göra veterligt: att vi, med riksdagen, funnit gott i nåder förordna som följer: i kap. om villkoren för utlämning. 1 §. pä begäran av främmande stats regering mä person, som uppehåller sig här i riket och är för brott misstänkt, tilltalad eller dömd, kunna till den främmande staten utlämnas efter ty i denna lag sägs. _ ^ utlämning mä ske, även om ej* till stöd för framställningen därom föreligger överenskommelse med den främmande staten; dock varde, så vitt ej* särskilda om ­ ständigheter föranleda undantag, utlämning i ty fall medgiven endast under för ­ utsättning att den främmande staten utfäster sig att i liknande fall villfara från sveriges sida gjord framställning. 2 §. svensk medborgare mä ej utlämnas. 3 §. . .utlämning må ej ske för brott, som förövats inom sverige eller å svenskt fartyg utom riket, begäres någons utlämnande för delaktighet i brott, vilket förövats utomlands, må dock i särskilt fall, utan binder av vad i 1 kap. 2 § strafflagen stadgas, ntlämning medgivas jämväl där delaktigbetsbrottet är att anse såsom be ­ gånget i sverige mler å svenskt fartyg utom riket. ^ §•utlämning må ej ske, så vitt icke den brottsliga gärningen är eller, om den bade begåtts i sverige ocb under motsvarande iorbåltanden, skulle vara att anse såsom brott, varå enligt den svenska allmänna strafflagen eller den svenska sjölagen svå ­ rare straff än fängelse kan följa. till brott, varom nn sagts, skola hänföras jäm­ väl brott,^ som allenast där de äro med försvårande omständigheter förenade för ­skylla svårare straff än fängelse. för gärning, varom i 10 kap. strafflagen förmäles, må ej ntlämning medgivas, • v ii 1 o¬ 1913. n;r 68. — 125 i dar ej gärningen, bedömd enli^ strafflagen i ötogt, sknue vata att anse såsom brott, varför utlämniiig jämlikt bestämmelserna i denna § må ske 5 §. ^ skulle den gärnmg^^för jil^en ntlämning sökes, enligt svensk rätt vara att anse 6 §. där framställning om utlämning avser gärning, som enligt svensk rätt skulle vara att anse såsom brott mot strafflagen för krigsmakten, må utlämning ske, så vitt gärningen är av den beskaffenhet att om den förövats av någon, som icke är underkastad samma lag, utlämning, enligt vad i 4 § är stadgat, därför kunnat äga rum. 7 §.itlämning må ej ske för politiskt brott. dock må, där den gärning, för vilken lmning begäres, tillika innefattar brott av icke politisk beskaffenhet, utlämning igivas, för så vitt gärningen med bänsyn till omständigheterna i det särskilda ii4- rro n r1 ö rro va-ralr-f ■ra’ri qt7 fi'f.f. inlra •nali ‘|-icv+ ivrn+f utlämnin/ utlämnine medgivas, fallet prövas övervägande äga karaktären av ett icke politiskt brott. såsom politiskt brott skall i intet fall anses mord, mordförsök eller dråp å främ­ mande statsöverhuvud eller någon till en främmande suveräns familj hörande person. ? §•utlämning må ej medgivas utan att till stöd för framställningen därom förebragts antingen av domstol meddelat fällande utslag eller ock av domstol eller annan be­ hörig myndighet meddelat beslut, som innebär förordnande om häktning; skolande i handlingen brottets beskaffenhet samt tiden och orten för detsamma vara nog­ grant angivna. grundas framställning om utlämning annorledes än å fällande utslag eller sådant beslut, som föregåtts av förundersökning inför domstol eller undersökningsdomare, och bestrider den, vilkens utlämnande begäres, att han gjort sig skyldig till det uppgivna brottet, må ej utlämningen beviljas, med mindre tillika visas, att sanno­ lika skäl föreligga till misstanke att han är skyldig tiu detsamma. dock må efter / överenskommelse med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet ut ­ lämning till den stat ske jämväl där ej bevisning, som nu sagts, blivit förebragt. utlämning må ej beviljas: 1. om redan innan framställningen därom gjordes, här i riket meddelats dom eiier anhängiggjorts åtal angående den förbrytelse, för vilken utlämning begäres; 2. om straff för förbrytelsen skulle eujigt svensk lag vara att anse sasom för ­ fallet. är den, om vilkens utlämnande är frå|a, här i riket slutligen dömd till straff för annat brott än det, som i framställningen om utlämning avses, ma ej utlämning äga rum, förrän han till fullo undergått det ådömda straffet; dock ma kan o rannsaknings undergående kunna provisoriskt utlämnas till den främmande sta , därest denna förbinder sig att omedelbart, efter det han därstädes blivit slii ig dömd, åter överlämna honom till svensk m'^mdighet. ^i r...är den, vilkens utlämnande begäres, här i riket ställd under atal for »pu må, så vitt han i det målet hålles häktad, utlämning i intet fall ske, o samma slutligen avgjorts. ¬ 126 — 1913. n:r 68. 11 §.vid beviljande av utlämning skola i tillämpliga delar följande betingelser upp ­ ställas ■l/ den utlämnade inä icke i den stat, till vilken utlämningen sker, åtalas eller straffas för någon annan före utlämningen begången straffbar handling än den, för ^dlken han utlämnats, eller, oavsett det i 13 § andra stycket nämnda fall, utläm ­ nas vidare till en tredje stat, allt med mindre särskilt medgivande jä^ikt 27 § lämnats euer ock den utlämnade inför domstol eller eljest fritt och offentligen gmt sitt samtycke därtill eller, sedan han slutligen frikänts eller eiter till fuuo avtjänt straff försatts på m fot, antingen, oaktat binder icke_ mött underlåtit att lämna landet inom loppet av en månad eller ock återvänt dit, sedan han en gång läm- 2. under den tid av en månad, varom nii sagts, må, så framt den utlämnade icke gör sig skyldig till nytt brott, icke något som helst hinder läggas för honom att, därest han så önskar, lämna landet; 3. den utlämnade må icke för det ifrågavarande brottet ställas under tilltal inför imstol, vilken endast för tillfället eller för särskilda undantagsförbållandeu. för ­ länats befogenhet att döma i mål av sådan beskaffenhet. då utlämning medgives i fall, varom i 4 § andra stycket eller 6 § sägs, varde .1 ----x— — ■^-■^'--gelscr satta, att den utlämnade icke må kunna straffas för råga är, i vidare mån än den varit av beskaffenhet att fur- dljas utlämning jämlikt 7 § för gärning, vilken övervägande dessutom sådana betin _ den gärning, varom fråga anleda utlämning. beviljas utlämnin_ äger karaktären av ett icke politiskt "brott, skall den betingelse göras, att den ut ­ lämnade icke må för gärningen straffas såsom fur politiskt brott. 12 §. draniställes begäran oni någons utlämnande av flera stater och avse framställ­ ningarna ett och samma brott, bestämme konungen, till vilken stat utlämning skall ske; dock bör, där ej särskilda omständigheter föranleda, att utlämningen anses böra ske till den stat, vars undersåte den ifrågavarande personen är, utlämningen i regel ske till den stat, där brottet ä^-t rum, eller, därest brottet begåtts inom flera sta­ ters områden, till den, där huvudhandlingen förövats. 13 §. hava_ flera stater begärt utlämning av samma person för olilca brott, skall före ­ träde givas den stat, som först begärt hans utlämnande eller, på sätt i 24 § avses, hans häktande, där icke hänsyn till de olika staternas läge eller annam särskild om ­ ständighet prövas föranleda avvikelse härifrån. i iall, som i denna § avses, må vid ntlämningens beviljande kunna som villkor iöreskrivas, att den person, om vars utlämnande fråga ' är, skall efter utständet strait 1 den ena staten vidare utlämnas till den andra. ii kap. om förfarandet i ntlämningsärende. 14 §. framställning om utlämning skall göras pä diplomatisk vän- framställningen skall innehålla upplysning om den med densamma avsedda ner- wo" i™" framställningen vnva fogad sådan handing, signalement bör om möjligt jämväl företes. i i i ¬ ^ ' — 1013. n:r 68. — 127 15 §. framgar av de inkomna handlingarna, att framställningen icke är av beskaffenhet att lagligen kunna efterkommas, eller prövar konungen eljest anledning förelio-c^a att icke villfara utlämningen, varde densamma omedelbarligen avslagen ^ 16 §. prövas skäl tiu avslag, på sätt i 15 § sägs, ei föreligga, förordne konungen, att den, vilkens utlämnande begäres, skall i ärendet häktas, där så ej redan jäinlikt bestämmelse i 24 eller 25 § skett, samt inställas till förhör inför konuno'ens hefall- ningshavande. ° 17 §. vid förhöret inför konungens befallningshavande äge den häktade, dur han sä äskar, åtnjuta hjälp. säger han sig ej själv kunna anskaffa biträde, förordne ko ­ nungens befallningshavande lämplig person att lionom biträda. medgiver den häktade vid förhöret, att ban är den person, vilkens utlämnande begärts, och förklarar han sig ej hava något att invända mot bifall till framställ­ ningen om hans utlämnande, varde protmioll över vad sålunda förekommit jämte övriga handlingar i ärendet insända till kungl. maj:t. lämnar den häktade ej sådant medgivande och sådan förklaring som nn sagts, skall, ärendet häuskjutas till domstol; och varde förty protokollet över förhöret samt övriga handlingar i ärendet överlämnade till rädstiivurätten i den stad, där konungens befallnin,gshavande har sitt säte. underrättelse om vad vid förhöret så­ lunda förelupit skall genast insändas till utrikesdepartementet. is §. _ i ärende, som jämlikt 17 § till rådstiivurätt inkommit, skall rädstiivurätten rann ­ saka, huruvida förliållande, som enligt 2— 9 §§ utgör hinder mot utlämning, före­ ligger; och skall i fråga om handläggningen av sådant ärende, såvitt ej nedan an ­ norlunda sägs, vad om rannsakning med "liäktad person gäller äga motsvarande till- lämpning. vid ärendets handläggning skall särskild åklagare, som av konungens befall ­ ningshavande förordnas,'närvara för att i ärendet tillvarataga den främmande sta­ tens intresse.den häktade skall åtnjuta hjälp vid sin talans utförande. säger han sig ej själv kunna anskaff ’a biträde, förordne konungens befallningshavande lämplig person att honom biträda.kräver i särskilt fall hänsyn till den främmande staten, att ärendet inom u’ckta dörrar behandlas, förordne rådstuvurätten därom. högsta domstolen tillkomme att prova huruvida mot utlämning möter liiiider varom i -9 §§ sägs. t det åligger fört3 ’' rådstuvurätten att, sedan liandhfggningeu där avslutats, skynd ­ samt insända protokoll och övriga handlingar i ärendet till nedre justitierevisionen. 20 §. , .frågor om ersättning ät vittne, eller annan, som luillats att meddela upplysning i ärendet, eller åt tolk, avgöras av högsta domstolen i samband med huvudsaken. f ¬ 9 128 — 1913. n:r 68. — 21 §.huru ersättning ät åklagare samt biträden, varom i 17 ock 18 §§ sägs, må be ­ stämmas, därom förordne konungen. 22 §.befinnes under utlämningsärendets fortgång, att den bäktade ej är den person, vars utlämnande begärts, äge den myndighet, där ärendet är annängigt, att för ­ i annat fall än nu sagts skall den häktade förbliva i häktet i avbidan pa högsta domstolens utslag. 23 §. sedan högsta domstolens utslag meddelats eller, där ärendet ei vant där anhängigt, handlingarna i ärendet frän konungens befallningshavande inkommit, give konun ­ gen i statsrådet sitt beslut angående den gjorda framställningen. ej må därvid denna bifallas, om genom högsta domstolens beslut hinder förklarats möta mot ut- lämningen. ...i beslut, varigenom förordnas om utlämning, varde, utom de betingelser, som läm- likt 11 § skola för utlämning gälla, samt de ytterligare villkor, konungen kan finna nödigt uppställa, tillika utsatt viss tid från beslutets delfående, inom vilken tid den häktade skall av den främmande staten avhämtas, ävensom att, om sä ej sker, han varder på fri fot försatt. tid, varom nu sagts, må ej sättas längre än en månad, där ej särskilda omständigheter sådant påkalla, och må i intet fall överstiga tre mänacler. 24 §. pä begäran av främmande stats regering må, innan formlig framställning om ut ­ lämnande av viss person skett, denne i avbidan därpå kunna här i riket häktas. sådan begäran skall göras på diplomatisk väg och skall innehålla upplysning om den förbrytelse, som lägges personen till last, tiden och orten för densamma samt meddelande att utslag eller heslut, varom i 8 § förmäles, föreligger. signalement bör om möjligt även företes. efter avtal med främmande stat och ander förutsättning av ömsesidighet äge konungen förordna, att dylik begäran, som av myndighet i den främmande staten framställes omedelbart hos polismyndighet här i riket, jämväl må av den upptagas. begäran om häktning prövas, där den inkommit på diplomatisk väg, av ministern för utrikes ärendena samt i annat fall av den myndighet, till vilken samma be ­ gäran är ställd. äger begäran nödig fiillständighet, om synes hinder mot utläm- ning ej möta, varde åtgärd för häktningens verkställande genast vidtagen. sedan häktning skett, skall underrättelse därom omedelbarligen insändas till utrikes ­departementet. inom viss tid, som, där ej sådan är i traktat med den främmande staten angiven ^ ministern för utrikes ärendena bestämmes, skall i vanlig ordning framstäfining goras om den häktades utlämning. sker det ej, varde han ä fri fot försatt. tid varom nu sagts, må ej sättas längre än till sex veckor, eller, där fråga är om ut- wning till utomeiiropeisk stat euer eljest för undergående av rannsakning eller straff a ort utom europa, till tre manader från det den främmande staten erhållit underrättelse om häktningen. 25 §. ben, som i främmande stat är efterlyst för brott, som enliet denna larr -k-m faranleda utlämning, må här i_ riket häktas utan att särskud fraltällning därom före ­ ligger. anmalan om häktningen skall ofördröjhgen göras till utrikesdepartementet i » >• i ¬ 1913. n:r 68. — i 129 finner ministern för utrikes ärendena kinder mot utlämning av den käkta.!*. föreligga, förordne då om kans lösgivande. finnes kinder ej föreligga skall den främmande staten underrättas om käktningen ock skall därvid med tiflämnninc^ av de i 24 § givna bestämmelser utsättas viss tid, inom vilken framställnin»? om “den käktades utlämning skall göras. 26 §. när någon enligt bestämmelserna i denna lag käktas, skola alla föremål, som kan då kar i sin besittning ock vilka kunna antagas vara av betydelse såsom be­ vismedel beträffande den förbrytelse, som lägges konom till last, eller vilkas utbe ­ kommande målsäganden kan antagas påfordra, tagas i beslag samt, där utlämning beviljas, överlämnas till myndigket i den främmande staten; ägande konungen att med avseende å berörda föremal göra det förbekåll till betryggande av tredje mans rätt, som må anses påkallat. in kap. om vissa i samband med ntlämningsväsendet stående framställningar frånfrämmande stater. 27 §. yill främmande stat inhämta tillstånd att någon, som till densamma utlämnats, må, utan kinder av villkor, varom i 11 § under 1 förmäles, ställas till ansvar för något annat före utlämningen förövat brott än det varför utlämning skett eller vidare till tredje stat iitlämnas, skall framställning härom göras på diplomatisk väg; ock skall framställningen innehålla eller åtföljas av uppgift å förbrytelsens beskaffenhet samt tiden och orten för densamma. tillstånd, som nu sagts, må ej givas, sä vitt enligt denna lag kinder mot utläm ­ ning för den uppgivna förbrytelsen sknlle mött; dock att prövningen härav ej ma under någon förutsättning omfatta frågan om den utlämnades brottslighet. där det ej finnes uppenbart, att kinder mot tillstånds meddelande lagligen möter, varde frågan kärom underkastad prö^ming av högsta domstolen. sedan utslag i sålunda hänskjuten fråga givits, skall konungen i statsrådet företaga framställningen till avgörande; dock må i intet fall densamma bifallas, där genom högsta domstolens utslag kinder mot tillstånds meddelande förklarats möta. 28 §.tillstånd att genom riket föra person, som av en främmande stat till annan ut ­ lämnas, må av konungen meddelas under förutsättning att frå^a icke är om svensk medborgare. framställning härom skall göras på diplomatisk väg, ock skall jsnd densamma vara fogad handling, utvisande innehållet av beslutet angående utläm ­ ningen, eller ock handling, som i 8 § första stycket omförmäles. iv kap. övriga bestämmelser.29 g.utan kinder av vad ovan är i denna lag stadgat må, så vitt angår utlämning till danmark ” .................. “ -t l- ntlämnin ucattiu uioi, utlämning för ------, - . - ,visst brott redan beviljats, i den uti 27 § stadgade ordning lämnas meclgivande a t ¬ 130 — 1913. n:r 68 och 69. — bestraffa den utlämnade jämväl för annat brott av beskaffenhet att utlämning där ­ för icke kunnat jämlikt 4 § äga rum, därest hinder mot utlämning för det brott icke pä grund av övriga bestämmelser i lagen skulle hava mött. 30 §. , . vad i denna lag är stadgat skall icke äga tillämpning å framställningar om återförande av sjömän, som rymt nr tjänsten. ?i i denna lag träder i kraft den 1 juli 1913. är enligt bestämmelse i traktat, som 1 då är i kraft, skyldighet till utlämning stadgad i fall, då hinder enli^ denna lag ■' möter, eller står eljest bestämmelse i sådan traktat i strid mot vad i denna lag är ■ stadgat, skall den bestämmelse lända till efterrättelse. det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. till yttermera visso liava vi detta med egen hand underskrivit och med vårt knngl. sigill be ­ kräfta låtit. stockholms slott den 4 juni 1913. (justitiedepartementet.) gustaf. (l. s.) g ust . sandström . n:r 69. lag 0111 äudring i 1 kap. strafflagen; given istockjiolms slott den 4 juni 1913. (rubrih och ilntum kiin- ghraa xrjiu prcillkstolen.) vi gustaf, med guds nåde, sveriges, götes och vendes konung, göra veterligt: att vi, med kiksdagen, funnit gott i nåder förordna, att i 1 jmp. strafflagen skall införas en uy § av följande lydelse: ^ §•i vilka fall utlämning av förbrytare till främmande stat må ske, därom är sär­skilt stadgat. har någon såsom för brott misstänkt, tilltalad euer dömd blivit av främmande stat utlämnad ^ till sverme och hava vid utlämuingens beviliande särskilda villkor med avseende a hans atalande och straffande blivit av den främmande staten upp ­ ställda, skola de hår i riket lända till efterrättelse. denna lag träder i kraft den 1 juli 1913. det alla, som yederbör, liaya sig liörsamligon att cftorrältta. till yttermera / (justitiedepartementet.) gustaf.(l. s.) g ust . sandström . ¬