SFS 2008:486 Marknadsföringslag

Du är här: Start / Processrätt / Lag (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar / SFS 2008:486 Marknadsföringslag
080486.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Marknadsföringslag;

utfärdad den 5 juni 2008.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs

2

följande.

Inledande bestämmelse

1 §

Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets in-

tressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka mark-
nadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i
� luftfartslagen (1957:297),
� konsumentkreditlagen (1992:830),
� lagen (1992:1672) om paketresor,
� tobakslagen (1993:581),
� alkohollagen (1994:1738),
� lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
� radio- och TV-lagen (1996:844),
� lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verk-

samhet,

� lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,

1

Prop. 2007/08:115, bet. 2007/08:CU21, rskr. 2007/08:222.

2

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006

om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21, Celex
32006L0114), rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av
vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar
om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, 17.10.1989, s. 23,
Celex 389L0552), Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj
1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, 4.6.1997, s. 19, Celex
31997L0007), Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj
1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknip-
pade garantier (EGT L 171, 7.7.1999, s. 12, Celex 31999L0044). Europaparlamentets
och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på
informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden
(EGT L 178, 17.7.2000, s. 1, Celex 32000L0031), Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och inte-
gritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002,
s. 37, Celex 32002L0058), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av
den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter
och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG
(EGT L 271, 9.10.2002, s. 16, Celex 32002L0065) och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas
av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av
rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG,
98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2006/2004 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22, Celex 32005L0029).

SFS 2008:486

Utkom från trycket
den 16 juni 2008

3*

SFS 2008:484�519

background image

2

SFS 2008:486

� lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,
� lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet,

� lagen (1999:158) om investerarskydd,
� lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhäl-

lets tjänster,

� lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
� prisinformationslagen (2004:347),
� distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),
� försäkringsavtalslagen (2005:104),
� lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, och
� lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet.

Lagens tillämpningsområde

2 §

Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar

produkter i sin näringsverksamhet.

Lagen tillämpas också på sådana TV-sändningar över satellit som omfat-

tas av radio- och TV-lagen (1996:844).

Lagen tillämpas också när Konsumentombudsmannen fullgör sina skyl-

digheter som behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de
nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstift-
ningen.

3

Definitioner

3 §

I denna lag avses med

affärsbeslut:

ett beslut som fattas av en konsument eller en näringsidkare

om huruvida, hur och under vilka förutsättningar en produkt ska köpas, om
hela eller delar av köpesumman ska betalas, om produkten ska behållas eller
överlåtas, eller om en avtalsenlig rättighet i samband med produkten ska ut-
nyttjas, oavsett om konsumenten eller näringsidkaren beslutar att handla
eller att avstå från att handla,

elektronisk post:

ett adresserat eller på något annat sätt individualiserat

elektroniskt meddelande i form av text, röst, ljud eller bild som sänds via ett
allmänt kommunikationsnät och som kan lagras i nätet eller i mottagarens
terminalutrustning tills mottagaren hämtar det,

god marknadsföringssed:

god affärssed eller andra vedertagna normer

som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknads-
föring av produkter,

konsument:

en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som

faller utanför näringsverksamhet,

marknadsföring:

reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är

ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter inbegripet en
näringsidkares handlande, underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller bete-
ende i övrigt före, under eller efter försäljning eller leverans av produkter till
konsumenter eller näringsidkare,

3

EUT L 364, 9.12.2004, s. 1 (Celex 32004R2006).

background image

3

SFS 2008:486

näringsidkare:

en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål

som har samband med den egna näringsverksamheten,

produkter:

varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttig-

heter.

Otillbörlig marknadsföring

Direktivbilagan

4 §

Bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den

11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare
gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets
direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG,
98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 2006/2004

4

ska gälla som lag i Sverige. Regeringen tillkännager den

aktuella bilagan i Svensk författningssamling.

Vid en prövning enligt någon av bestämmelserna i bilaga I till direktivet

ska denna lag tillämpas.

Bestämmelserna i punkterna 1�31 i bilaga I till direktivet ska tillämpas

även om marknadsföringen riktas till näringsidkare.

Bestämmelsen i punkt 14 i bilaga I till direktivet ska tillämpas på åtgärder

som skett i strid med denna punkt om inte åtgärden omfattas av lotterilagen
(1994:100).

God marknadsföringssed

5 §

Marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed.

6 §

Marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed enligt 5 § är

att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt på-
verkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.

Aggressiv marknadsföring

7 §

En näringsidkare får inte använda sig av aggressiv marknadsföring.

Marknadsföringen är att anse som aggressiv om den innefattar trakasse-

rier, tvång, fysiskt våld, hot eller annat aggressivt påtryckningsmedel.

Aggressiv marknadsföring är att anse som otillbörlig om den i märkbar

mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett väl-
grundat affärsbeslut.

Sådan aggressiv marknadsföring som anges i punkterna 24�31 i bilaga I

till direktiv 2005/29/EG är alltid att anse som otillbörlig.

Vilseledande marknadsföring

8 §

Marknadsföring som är vilseledande enligt någon av bestämmelserna i

9, 10 eller 12�17 §§ är att anse som otillbörlig om den påverkar eller sanno-
likt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.

4

EUT L 149, 11.6.2005, s. 22 (Celex 32005L0029).

background image

4

SFS 2008:486

Sådan vilseledande marknadsföring som anges i punkterna 1�23 i bilaga I

till direktiv 2005/29/EG är alltid att anse som otillbörlig.

Reklamidentifiering

9 §

All marknadsföring ska utformas och presenteras så att det tydligt

framgår att det är fråga om marknadsföring.

Det ska också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen. Detta

gäller dock inte framställningar vars enda syfte är att skapa uppmärksamhet
inför uppföljande framställningar.

Förbud mot vilseledande marknadsföring

10 §

En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda sig av felak-

tiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om
näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet.

Första stycket gäller särskilt framställningar som rör
1. produktens förekomst, art, mängd, kvalitet och andra utmärkande egen-

skaper,

2. produktens ursprung, användning och risker såsom inverkan på hälsa

och miljö,

3. kundservice, reklamationshantering samt metod och datum för tillverk-

ning eller tillhandahållande,

4. produktens pris, grunderna för prisberäkningen, särskilda prisfördelar

och betalningsvillkoren,

5. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer, ställ-

ning på marknaden, åtaganden, varumärken, varunamn, kännetecken och an-
dra rättigheter,

6. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren,
7. leveransvillkor för produkten,
8. behovet av service, reservdelar, byte eller reparation,
9. näringsidkarens åtagande att följa uppförandekoder, och
10. konsumentens rättigheter enligt lag eller annan författning.
En näringsidkare får inte heller utelämna väsentlig information i mark-

nadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Med vilse-
ledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga informatio-
nen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt.

Begränsningar i kommunikationsmediet m.m.

11 §

Vid bedömningen av om en framställning är vilseledande enligt 10 §

tredje stycket, får beaktas det använda kommunikationsmediets begräns-
ningar i tid och utrymme samt de åtgärder som näringsidkaren har vidtagit
för att på något annat sätt lämna informationen.

Köperbjudanden

12 §

Marknadsföringen är vilseledande om näringsidkaren i en framställ-

ning erbjuder konsumenter en bestämd produkt med en prisangivelse utan
att följande väsentliga information framgår:

background image

5

SFS 2008:486

1. produktens utmärkande egenskaper i den omfattning som är lämplig för

mediet och produkten,

2. pris och jämförpris angivet på det sätt som framgår av 7�10 §§ pris-

informationslagen (2004:347),

3. näringsidkarens identitet och geografiska adress,
4. villkor för betalning, leverans, fullgörande och hantering av reklamatio-

ner om dessa avviker från vad som är normalt för branschen eller produkten
i fråga,

5. information om ångerrätt eller rätt att häva ett köp som ska lämnas till

konsumenten enligt lag.

Marknadsföringen är också vilseledande om näringsidkaren i en fram-

ställning erbjuder konsumenter flera bestämda produkter med en uppgift om
ett gemensamt pris, utan att erbjudandet innehåller väsentlig information en-
ligt punkterna 1�5 i första stycket.

Vilseledande förpackningsstorlekar

13 §

En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda förpack-

ningar som genom sin storlek eller yttre utformning i övrigt är vilseledande i
fråga om produktens mängd, storlek eller form.

Vilseledande efterbildningar

14 §

En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda efterbild-

ningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon annan
näringsidkares kända och särpräglade produkter. Detta gäller dock inte efter-
bildningar vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att göra produkten
funktionell.

Konkursutförsäljningar

15 §

En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttrycket ⬝kon-

kurs⬝, ensamt eller i förening med något annat uttryck, bara om produkterna
bjuds ut av konkursboet eller för dess räkning.

Utförsäljningar

16 §

En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda ut-

trycken ⬝slutförsäljning⬝, ⬝utförsäljning⬝ eller något annat uttryck med mot-
svarande innebörd bara om

1. det är fråga om en slutförsäljning av näringsidkarens hela varulager

eller en klart avgränsad del av det,

2. försäljningen sker under en begränsad tid, och
3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för mot-

svarande produkter.

background image

6

SFS 2008:486

Realisationer

17 §

En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda ut-

trycket ⬝realisation⬝ eller något annat uttryck med motsvarande innebörd
bara om

1. försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens ordinarie sor-

timent,

2. försäljningen sker under en begränsad tid, och
3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för mot-

svarande produkter.

Jämförande reklam

18 §

En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt peka ut en an-

nan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen

1. inte är vilseledande,
2. avser produkter som svarar mot samma behov eller är avsedda för

samma ändamål,

3. på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta, kontrollerbara och ut-

märkande egenskaper hos produkterna,

4. inte medför förväxling mellan näringsidkaren och en annan närings-

idkare eller mellan deras produkter, varumärken, firmor eller andra känne-
tecken,

5. inte misskrediterar eller är nedsättande för en annan näringsidkares

verksamhet, förhållanden, produkter, varumärken, firma eller andra känne-
tecken,

6. i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser varor med

samma beteckning,

7. inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares renommé som är

förknippat med näringsidkarens varumärke, firma eller andra kännetecken
eller varans ursprungsbeteckning, och

8. inte framställer en produkt som en imitation eller kopia av en produkt

som har ett skyddat varumärke eller firma.

Obeställd reklam

19 §

En näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk person använda

elektronisk post, telefax eller sådana uppringningsautomater eller andra lik-
nande automatiska system för individuell kommunikation som inte betjänas
av någon enskild, bara om den fysiska personen har samtyckt till det på för-
hand.

Har näringsidkaren fått den fysiska personens uppgifter om elektronisk

adress för elektronisk post i samband med försäljning av en produkt till per-
sonen, gäller inte kravet på samtycke enligt första stycket om,

1. den fysiska personen inte motsatt sig att uppgiften om elektronisk

adress används i marknadsföringssyfte med användande av elektronisk post,

2. marknadsföringen avser näringsidkarens egna, likartade produkter och
3. den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att kostnadsfritt

och enkelt motsätta sig att uppgiften används i marknadsföringssyfte när den
samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.

background image

7

SFS 2008:486

20 §

Vid marknadsföring med elektronisk post ska meddelandet alltid

innehålla en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att
marknadsföringen ska upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till en
juridisk person.

21 §

En näringsidkare får använda andra metoder för individuell kommu-

nikation på distans än sådana som avses i 19 §, om inte den fysiska personen
tydligt motsatt sig att metoden används.

Information om garantier

22 §

En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder sig att genom

en garanti eller liknande utfästelse under en viss tid svara för en produkt
eller del därav eller för en egenskap hos produkten, ska vid försäljningen
lämna köparen tydlig information om utfästelsens innehåll och de uppgifter
som är nödvändiga för att köparen ska kunna göra den gällande. Information
ska även lämnas om att köparens rättigheter enligt lag inte påverkas av utfäs-
telsen.

Utfästelsen och informationen ska lämnas i en handling eller i någon an-

nan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för köparen.

Förbud och ålägganden

Förbud mot viss marknadsföring

23 §

En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att

fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd.

Ett förbud enligt första stycket får meddelas också
1. en anställd hos näringsidkaren,
2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och
3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsföringen.

�&läggande att lämna information

24 §

En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna vä-

sentlig information får åläggas att lämna sådan information.

Ett sådant åläggande får meddelas också
1. en anställd hos näringsidkaren, och
2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.
Ett åläggande enligt första stycket får innehålla en skyldighet att lämna in-

formationen

1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder vid

marknadsföringen,

2. genom märkning på varan eller i någon annan form på säljstället, eller
3. i viss form till konsumenter som begär det.

�&läggande att tillhandahålla tekniska hjälpmedel

25 §

En tjänsteleverantör enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel

och andra informationssamhällets tjänster som i strid med 10 § i den lagen

background image

8

SFS 2008:486

låter bli att tillhandahålla sådana tekniska hjälpmedel som avses där får åläg-
gas att tillhandahålla hjälpmedlen.

Vite

26 §

Ett förbud enligt 23 § och ett åläggande enligt 24 eller 25 § ska för-

enas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Interimistiska beslut

27 §

Rätten får meddela förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller

25 § att gälla tills vidare om

1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och
2. det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller låta bli att

vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud eller åläggande.

I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 § andra fjärde

styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas genast.

Förelägganden

28 §

I fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen med-

dela föreläggande om

1. förbud som avses i 23 § (förbudsföreläggande),
2. åläggande som avses i 24 § (informationsföreläggande), eller
3. åläggande som avses i 25 §.
Föreläggandet ska förenas med vite.
För att bli gällande ska näringsidkaren godkänna föreläggandet omedel-

bart eller inom en viss tid. Om föreläggandet har godkänts gäller det som en
lagakraftvunnen dom.

Ett godkännande som sker efter den utsatta tiden gäller inte.

Marknadsstörningsavgift

Förutsättningar för avgift

29 §

En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-

störningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidka-
rens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

� 7 §,
� 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12�17 §§,
� 18 §,
� 20 §, eller
� någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.
Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter mot någon av bestämmelserna i

� 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobaksla-

gen (1993:581),

� 4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738),
� 7 kap. 3, 4 eller 10 § första eller tredje stycket radio- och TV-lagen

(1996:844),

background image

9

SFS 2008:486

� 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299)

om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara
till andra än konsumenter.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare

som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdel-
sen.

Avgiften tillfaller staten.

30 §

En marknadsstörningsavgift får inte åläggas någon för en överträ-

delse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett åläggande som har med-
delats vid vite enligt denna lag.

Avgiftens storlek

31 §

Marknadsstörningsavgiften ska fastställas till lägst fem tusen kronor

och högst fem miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning.
�&rsomsättningen ska avse omsättningen närmast föregående räken-

skapsår. Om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksam-
hetsår eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas eller är bristfäl-
liga, får årsomsättningen uppskattas.

Riktas talan mot flera näringsidkare ska avgiften fastställas särskilt för var

och en av dem.

32 §

När marknadsstörningsavgiften fastställs ska särskild hänsyn tas till

hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.

I ringa fall ska någon avgift inte dömas ut. Avgiften får efterges om det

finns synnerliga skäl för det.

Betalning av avgiften

33 §

Marknadsstörningsavgift ska betalas till Kammarkollegiet inom tret-

tio dagar efter det att domen har vunnit laga kraft eller den längre tid som
anges i domen.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket ska Kam-

markollegiet lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m.

Preskription

34 §

En marknadsstörningsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan

har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att över-
trädelsen upphörde.

35 §

En marknadsstörningsavgift faller bort om domen inte har kunnat

verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.

4*

SFS 2008:484�519

background image

10

SFS 2008:486

Kvarstad

36 §

För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får rätten

besluta om kvarstad. I sådant fall gäller föreskrifterna i 15 kap. rättegångs-
balken om kvarstad för fordran.

Skadestånd

37 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller

ett åläggande som har meddelats med stöd av 23, 24 eller 25 §, eller mot 7 §,
eller mot 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12�17 §§, eller mot nå-
gon av bestämmelserna i 18�22 §§, eller mot någon av punkterna i bilaga I
till direktiv 2005/29/EG, ska ersätta den skada som därigenom uppkommer
för en konsument eller någon annan näringsidkare.

När ersättningen till näringsidkare bestäms får hänsyn tas även till om-

ständigheter av annan än ekonomisk art.

38 §

Rätten till skadestånd faller bort om talan inte väcks inom fem år från

det att skadan uppkom.

Utplånande

Utplånande m.m. av vilseledande framställningar

39 §

Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 23 §, eller av 8 § och någon

av bestämmelserna i 9, 10, 12�17 §§, eller av 18 §, eller av någon av punk-
terna 1�23 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG, får rätten efter vad som är skä-
ligt besluta att en vilseledande framställning som finns på en vara, förpack-
ning, trycksak, affärshandling eller liknande ska utplånas eller ändras så att
den inte längre är vilseledande. Om detta syfte inte kan uppnås på något an-
nat sätt får rätten besluta att egendomen ska förstöras.

Säkerhetsåtgärder

40 §

Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande enligt 39 §

och det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller att låta bli att
vidta en viss handling minskar betydelsen av ett beslut om utplånande, får
rätten besluta om lämplig åtgärd att gälla tills vidare. I fråga om en sådan åt-
gärd gäller 15 kap. 3 § andra stycket, 5 § andra�fjärde styckena samt 6 och
8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas genast.

Framställs ett yrkande enligt 39 § i ett mål om utdömande av vite som har

förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för bestämmelserna i första
stycket att egendomen får tas i beslag. I sådant fall tillämpas föreskrifterna i
27 kap. rättegångsbalken om beslag i brottmål. Beslutet får verkställas ge-
nast.

41 §

Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 39 § och beslut

om säkerhetsåtgärd enligt 40 § meddelas på yrkande av part av den domstol
där en rättegång om förbud enligt 23 §, marknadsstörningsavgift enligt 29 §
eller skadestånd enligt 37 § pågår.

background image

11

SFS 2008:486

Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av ett vitesför-

bud enligt 23 och 26 §§ får meddelas på yrkande av part av den domstol där
en rättegång om utdömande av vitet pågår.

Upplysningsskyldighet m.m.

42 §

På uppmaning av Konsumentombudsmannen ska

1. var och en yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i ett ärende

om tillämpningen av denna lag,

2. en näringsidkare tillhandahålla de handlingar, varuprover och liknande

som kan ha betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om förbud eller
åläggande enligt 23, 24 eller 25 § kan antas komma i fråga.

43 §

Den som har meddelats ett förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller

25 § är skyldig att på uppmaning av Konsumentombudsmannen tillhanda-
hålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för
tillsynen över att förbudet eller åläggandet följs.

44 §

Om det behövs för tillsynen i ett ärende som avses i 42 § 2 eller 43 §

får Konsumentombudsmannen uppmana näringsidkaren att hålla de lokaler
eller motsvarande utrymmen där näringsverksamheten utövas, dock inte bo-
städer, tillgängliga för inspektion.

45 §

Om en uppmaning enligt 42, 43 eller 44 § inte följs får Konsument-

ombudsmannen förelägga den som berörs att fullgöra sin skyldighet vid vite.

46 §

Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana varu-

prover och liknande som avses i 42 och 43 §§ om det finns särskilda skäl för
det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att ersätta Konsument-
ombudsmannens kostnader för provtagning och undersökning av prov i fall
som avses i 43 §.

Var och av vem talan får väckas

Förbud och ålägganden

47 §

Talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § väcks vid

Marknadsdomstolen. Om samma kärande, eller en annan kärande i samråd
med denne, samtidigt väcker en talan om marknadsstörningsavgift enligt
29 § eller skadestånd enligt 37 § med anledning av marknadsföringen, ska
dock en talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan om förbud eller åläggande får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
Ett interimistiskt beslut enligt 27 § meddelas av den domstol där en rätte-

gång enligt första stycket pågår.

background image

12

SFS 2008:486

Marknadsstörningsavgift

48 §

Talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks vid Stockholms

tingsrätt av Konsumentombudsmannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan

om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av
marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan
talan.

Beslut om kvarstad enligt 36 § meddelas av den domstol där en rättegång

om marknadsstörningsavgift pågår. Om talan ännu inte har väckts gäller i
fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.

Utdömande av vite

49 §

Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag

väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken. En så-
dan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av Konsu-

mentombudsmannen.

Skadestånd

50 §

Talan om skadestånd enligt 37 § väcks vid Stockholms tingsrätt. En

sådan talan får även väckas vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap.
rättegångsbalken.

�verklagande

51 §

Konsumentombudsmannens beslut enligt 42�44 §§ samt om vitesfö-

reläggande efter en sådan uppmaning överklagas hos Stockholms tingsrätt.
Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av nämnda paragraf.

52 §

Tingsrätts domar och beslut i mål och ärenden enligt denna lag över-

klagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdömande av
vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock hos hovrätt
enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket

får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i Marknadsdomsto-
len anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Rättskraft

53 §

En dom i vilken frågan om förbud enligt 23 § eller åläggande enligt

24 eller 25 § har prövats, hindrar att en ny talan enligt 23, 24 eller 25 § väcks
med anledning av marknadsföringen. En sådan dom hindrar dock inte att
samma fråga prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det.

background image

13

SFS 2008:486

Rättens sammansättning m.m.

54 § Vid huvudförhandling i mål enligt denna lag ska Stockholms tingsrätt
bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två eko-
nomiska experter. En av de lagfarna domarna ska vara rättens ordförande.

Om det sedan huvudförhandlingen har påbörjats inträffar förfall för en av

ledamöterna är rätten ändå domför.

Om inte annat följer av 55 § ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare
1. vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje

styckena rättegångsbalken,

2. vid avgörande av mål utan huvudförhandling, och
3. vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling.
I fall som avses i tredje stycket får även en ekonomisk expert delta i tings-

rätten.

55 § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av
frågor som hör till rättegången får Stockholms tingsrätt ha den sammansätt-
ning som anges i 54 § första stycket, om det finns särskilda skäl för det med
hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.

56 § I mål som bara rör skadestånd enligt 37 § får Stockholms tingsrätt ha
den sammansättning som följer av 1 kap. 3 a, 3 c och 3 d §§ rättegångsbal-
ken.

57 § Vid handläggning av ärenden som avses i 51 § ska Stockholms tings-
rätt bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekono-
misk expert. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffen-
het får tingsrätten dock ha den sammansättning som anges i 54 § första
stycket.

58 § Regeringen förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekono-
miska experter enligt 54 §. Om det medan en ekonomisk expert deltar i be-
handlingen av ett mål eller ärende inträffar en omständighet som medför att
förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet oberoende därav anses
ha fortsatt giltighet för det pågående målet eller ärendet.

Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medbor-

gare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare en-
ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Rättegångsbestämmelser

Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen

59 § Om något annat inte följer av denna lag ska föreskrifterna i rätte-
gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas
på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om mark-
nadsstörningsavgift enligt 29 §.

I mål om skadestånd enligt 37 § gäller vad som är föreskrivet i rättegångs-

balken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.

I ärenden som avses i 51 § gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden,

om något annat inte följer av denna lag.

background image

14

SFS 2008:486

60 § När Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden efter överkla-
gande enligt 52 § ska det som sägs om hovrätten i 49, 50 och 52 kap. rätte-
gångsbalken och i 39 § första stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden
i stället gälla Marknadsdomstolen. Prövningstillstånd krävs dock inte för att
Marknadsdomstolen ska pröva tingsrättens avgörande.

61 § Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsu-
mentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

När ett mål om marknadsstörningsavgift eller skadestånd väcks ska tings-

rätten underrätta Marknadsdomstolen om rättegången.

Kumulation

62 § Mål om skadestånd enligt 37 § får i tingsrätt endast förenas med an-
nat mål enligt denna lag.

Intervention

63 § I mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § har den som
har talerätt enligt 47 § andra stycket rätt att delta i rättegången som interve-
nient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

Rättegångskostnader

64 § I mål enligt denna lag gäller i fråga om rättegångskostnader 18 kap.
rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska dock
inte tillämpas i mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 §. I så-
dana mål får rätten bestämma att var och en av parterna ska svara för sina
rättegångskostnader.

Utevaro

65 § För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt
denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro, vad som
i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.

�vriga bestämmelser

66 § Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att föl-
jande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ur-

sprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara
frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i
den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än
som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk
endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift
som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna
staten eller på den angivna orten.

Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stockholms tingsrätt av

Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan,

background image

15

SFS 2008:486

av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara som ta-
lan avser.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008, då marknadsföringslagen

(1995:450) ska upphöra att gälla samt lagen (2005:706) om ändring i mark-
nadsföringslagen (1995:450) ska utgå.

2. Bestämmelserna i 4�22 och 29�36 §§ tillämpas också på marknadsfö-

ring som har vidtagits före ikraftträdandet, om inte åtgärden var tillåten en-
ligt äldre föreskrifter.

3. Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsförelägganden

som har meddelats enligt äldre föreskrifter ska fortfarande gälla.

4.

Bestämmelserna om skadestånd i 29

§ marknadsföringslagen

(1995:450) tillämpas fortfarande i fråga om överträdelser som skett före den
nya lagens ikraftträdande.

5. Bestämmelserna i 49 § tillämpas också i fråga om utdömande av vite

som förelagts med stöd av marknadsföringslagen (1995:450).

På regeringens vägnar

FREDRIK REINFELDT

NYAMKO SABUNI
(Integrations- och
jämställdhetsdepartementet)

background image

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2008

Viktiga lagar inom processrätten

Viktiga lagar inom processrätten

Rättegångsbalken
JP Infonets processrättsliga tjänster

JP Infonets processrättsliga tjänster

Arbetar du med processrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom processrätt.