SFS 1990:443

900443.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1990:443

Utkom från tryck et

den 13 ju ni 1990

Lag

t

om ändring i rättegångsbalken;

utfärdad den 31 maj 1990.

V,

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om rättegångsbalken^
dels att 1 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

delsz.\X i 50 kap. 3 §, 51 kap. 3 §, 52 kap. 2 §, 55 kap. 3 § och 56 kap. 3 '

orden "på föreskrivet sätt eller" skall utgå,

dels att 1 kap. 8 § , 17 kap. 5 och 15 §§ , 23 kap. 14 §, 28 kap. 4 och 5 §§

30 kap. 13 §, 31 kap . 1-6, 10 och 11 §§ , 48 kap. 12 a § , 49 kap. 12 §, 52;

kap. 1 § samt 55 kap. 12 a § skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall inforas tre nya paragrafer, 18 kap. 16 §, 49 kap.

1 a § och 54 kap. 1 a § , a v följande lydelse.

1 kap.

8 §' Utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av vidlyftiga eller

annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av
ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse, så-"
som särskilda ledamöter ingå, var for sig eller tillsammans,

1. en person som foro rdnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a § ,v

om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om
ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltning

domstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i frå ga'
om skatterättsliga förhållanden.

Deltar särskild ledamot vid h uvudförhandlingen, gäller i fråga om anta­

let nämndemän 3 b § första stycket andra och tredje meningarna samt'
tredje stycket.

17 kap.
5 §'' Beror prövningen av en viss talan av en annan talan som handläggs i
samma rättegång, får särskild dom ges över den talan.

Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskild dom ges'

över en av flera omständigheter, som var för sig är av omedelbar betydelse
for utgången, eller över hur en viss i målet upp kommen fråga, som främst .
angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörande av saken.

När särskild dom ges enligt denna paragraf, får rätten bestämma att

målet i övrigt skal l vila till dess domen har vunnit laga kraft.

768

' Prop. 1989/90; 71, JuU32, rskr. 292.

' Senaste lydelse av

1 kap. 7§ 1985:415

50 kap. 3§ 1973:240

51 kap. 3 § 1973:240

52 kap. 2 § 1973:240

55 kap. 3 § 1973:240

56 kap. 3§ 1973:240.

' Senaste lydelse 1989: 656.
⬢* Senaste lydelse 1971:218.

¬

background image

5 § Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon

SFS 1990:443

Uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räkne­
fel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.

> Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha

meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten
komplettera sitt avgörande inom två veckor från det att avgörandet med­

delades.

Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna ha fått

tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om
möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats.

; 18 kap.

16 § I mål där en myndighet for talan på det allmännas vägnar utan att

talan avser tillvaratagande av statens eller någon annans enskilda rätt

tillämpas i fråga om rättegångskostnader bestämmelserna i 31 kap., om
annat inte är föreskrivet.

23 kap.

14

Undersökningsledaren får inhämta 'yttrande från en sakkunnig.

Innan ett yttrande inhämtas från någon annan än en myndighet, skall den

som misstänks för brottet eller hans försvarare ges tillfälle att yttra sig om

valet av sakkunnig, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Om en sakkunnig redan under förundersökningen bör utses av rätten,

får undersökningsledaren framställa begäran om det. Han får också hos
rätten begära föreläggande att skriftligt bevis skall företes eller föremål
tillhandahållas for besiktning eller förordnande att allmän handling som
kan antas ha betydelse som bevis skall tillhandahållas vid förundersök­
ningen.

28 kap.

4 §'' Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i
tredje stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förord­

nande om husrannsakan för delgivning av stämning i bro ttmål skall alltid

meddelas av rätten. Kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor

omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden
företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens
förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av undersöknings­

ledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av måls­

ägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan for

delgivning av stämning i brottmål tas upp av rätten självmant eller på

yrkande av polismyndighet eller åklagaren.

Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som skall häkt as

enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till

^ Senaste lydelse 1980:101.

''Senaste lydelse 1985:267.

769

25-SFS 1990

/t>:r ⬢.

¬

background image

SFS 1990:443

inställelse vid rätten meddelas av polismyndighet eller polisman
bestämmelser i polislagen {1984:387).

i'

⬢ b

5 §' Utan lorordnande, som sägs i 4 §, får polisman företa husrann^

kan, om fara är i drö jsmål. Vad som sagts nu gäller ej husrannsakan f
delgivning av stämning i b rottmål.

30 kap.

13 § Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon

uppenbar oriktighet till följd av rä ttens eller någon annans skrivfel, räkne-^
fel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.

Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha

meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten

komplettera sitt avgörande inom två veckor från det att avgörandet med^'
delades.

Har den dömde lämnat oriktiga uppgifter om sitt namn eller person­

nummer utan att detta avslöjats under rättegången, får rätten på åkla ga-,
rens begäran besluta om rättelse av sitt avgörande.

Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall partema ha fått,

tillfälle alt yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om
möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats.

31 kap.

,

1

Döms den tilltalade för brottet i ett mål där åklagaren för talan,

skall den tilltalade ersätta staten vad som enligt rättens beslut betalats av ^
allmänna medel för hans inställelse vid rätten under förundersökningen,;

för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt i ersättning i

till försvarare. Han skall också ersätta staten för kostnaden att hämta

honom till rätten. Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader,

som i nte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som,.

vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tillta-'

lade, hans ombud eller försvarare som utsetts av honom.

Den tilltalade är inte i annat fall än som sägs i 4 § första stycket skyldig

att betala mera än som mo tsvarar det för honom gällande maximibeloppet

för rättshjälpsavgift vid allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen,

(1972:429). Har han haft offentlig försvarare i målet, skall maximibelop-1.

pet minskas med vad han har betalat i rådgivningsavgift till försvararen.

Vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl härtill ,

föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga

och ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understi­

ger en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte
åläggas.

770

' Senaste lydelse 1985: 267.

** Senaste lydelse 1983:920.

¬

background image

. ;:§^ Frikänns den tilltalade i mål, där åklagaren för talan^ eller avvisas

SFS 1990:443

i eller avskrivs åtal som är väckt av åklagaren, kan rätten besluta att den

tilltBlade skall få ersättning av allmänna medel för sina kostnader för
försvarare, för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429), för bevisning
under förundersökningen eller i rättegången samt för expeditionsavgifter,
om kostnaderna skäligen varit motiverade för att den tilltalade skulle
kunna ta till vara sin rätt.

Den tilltalade kan också få ersättning för inställelse inför rätten. Sådan

ersättning utgår enligt vad som gäller för en tillt alad som har rättshjälp;

Döms den tilltalade för brottet, kan han få ersättning av allmänna medel

för sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats
honom genom fel eller försummelse av åklagaren.

3 § Har målsäganden utan skäl gjort angivelse eller på annat sätt föran­
lett allmänt åtal, får han i den omfattning som är skälig föipliktas att
ersätta staten kostnad, som avses i 1 §, och vad som enligt 2 § tillerkänts

den tilltalade.

- 4 § Om den tilltalade i ett mål, där åklagaren för talan, genom att utebli

v från rätten eller inte följa ett föreläggande, som rätten meddelat, eller

genom påståenden eller invändningar, som han insett eller bort inse sakna
fog, eller på an nat sätt genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostna­
der för staten, är han skyldig att ersätta sådana kostnader oavsett hur
ansvaret för rättegångskostnaderna i övrigt skall fördelas.

Om målsäganden eller en offentlig försvarare genom vårdslöshet eller

försummelse vållat kostnader för staten eller den tilltalade, är han skyldig
att ersätta dessa kostnader.

5 § Skall en skild part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta rätte­
gångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud
eller biträde eller av honom utsedd försvarare hava genom åtgärd, som
avses i 3 §, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 4 § ,

vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts,

'⬢ förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden.

6 §'° Dömas flera för medverkan till samma brott eller för brott, som äga

: samband med varandra, eller skola flera målsägande ersätta rättegångs­

kostnad, svare de för kostnaden en för alla och alla för en. I den mån

' kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av dem, eller

ock någon orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som
avses i 4 §, sk all dock denna kostnad gäldas av honom ensam.

�r någon enligt 5 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för

båda och båda för en.

10 §" Fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rätte­

gångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstä-

' Senaste lydelse 1983:920.

'"Senaste lydelse 1948:453.

" Senaste lydelse 1964:166.

771

¬

background image

SFS 1990:443

des. Högre rätts dom skall anses som fållande, allenast då den tillt
dömes till påföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill lägre r
dömt, eller, om han frikänts av lägre rätt, finnes hava begått brottet eller

av honom fullföljd talan ej föranleder ändring i lägre rätt s dom. Stadgan­
det i 3 § skall avse det fall, att målsäganden utan skäl föranlett att talan
fullföljts av åklagaren.

Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga , som dit fullföljts särskilt,

äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt , motsva-!

rande tillämpning.

�&terförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i

samband med målet efter dess återupptagande.

!

11 §'' Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, ^

gälle i tillämpliga delar vad i 18 kap. är s tadgat.

1

I fråg a om den tilltalades skyldighet att ersätta staten kostnad för offent­

lig försvarare och för annan rättshjälp åt honom själv tillämpas dock 1 § '

andra och tredje styckena detta kapitel.

I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt, ⬢

åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för måls- ,
äganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för

sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 § ;

är stadgat.

48 kap.

12 a §'^ Om åklagaren finner att ett strafföreläggande, som har god- ;

känts, innehåller en uppenbar oriktighet till följd av åklagarens eller någon

annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, skall h an, sedan den j
som har godkänt föreläggandet har getts tillfälle att yttra sig, besluta om

rättelse av föreläggandet.

Rättelse får inte göras, om den som har godkänt föreläggandet motsätter ⬢

sig det.

j

En rättelse får inte innebära att straffet höjs.

49 kap.

f

I

I a § När en tingsrätt meddelar dom i fal l som avses i 17 kap. 5 § andra

stycket, bestämmer rätten med hänsyn till omständig heterna om talan mot ;
domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot tingsrät- ,
tens slutliga avgörande. Talan förs genom vad.

772

12 §'"* Talan mot tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av e n

lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket får inte prövas av
hovrätten i vidare mån än som framgår av 13 §, om inte hovrätten medde­
lat parten prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon

annan än en part eller en interv enient, beslut varigenom tingsrätten ogil lat

" Senaste lydelse 1983:920.

" Senaste lydelse 1982; I 123.

" Senaste lydelse 1989:656.

¬

background image

äv.mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om

SFS 1990:443

ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom en missnöjesan­

mälan eller en ansökan om återvinning eller en vade- eller besvärstalan

ävvisats.

I fråga om medde lade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket

och 13 § gäll a i tillämpliga delar.

52 kap.

1 §" Vill någon överklaga en tingsrä tts beslut, skall han ge in en besvärs­

inlaga till tin gsrätten.

Inlagan skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då

beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats
vid sammanträde för förhandling och det inte heller vid något sådant

sammanträde har tillkännagivits när beslutet kommer att meddelas, skall
dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Klagan över beslut om någons häktande eller kvarhållande i häkte eller om

åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 §, är inte

inskränkt till viss t id.

1 49 kap. finns bestämmelser om att den, som vill överklaga ett beslut, i

vissa fall först skall anmäla missnöje.

54 kap.

1 a § När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, bestämmer hovrätten med hänsyn till omständigheterna om talan

mot domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot
hovrättens slutliga avgörande. Talan förs genom ansökan om revision.

55 kap.

12 a §"⬢ Om högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54

kap. 11 eller 11 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om

ytterligare,prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet
i övrigt på hovrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre r ätts

dom, återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt handläggning.

En prejudikatfråga får avgöras genom dom även i andra fall än som

avses i 17 kap. 5 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. �ldre bestämm elser gäller dock
1. i fråga om fullföljd av talan mot särskild dom enligt 17 kap. 5 § som

har meddelats före ikraftträdandet,

2. i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdan­

det,

3. i fråga om lägre rätts skyldighet att pröva om talan mot avgörande

som meddelats före ikraftträdandet fullföljts på föreskrivet sätt.

" Scnaslc lydelse 1984; 131.

Senaste lydelse 1989: 352.

773

¬

background image

SFS 1990:443

Har i mål som avses i 1 kap. 7 § äldre lydelsen talan före ikraftträdäh

väckts vid vis s tingsrätt som sä gs där, behåller tingsrätten sin b ehörigli

att handlägga målet.

Pä regeringens vägnar

ts

(⬢

LAILA FREI VALDS

Lars Eklycke

' &

(Justitiedepartementet)

' i

¬

Viktiga lagar inom processrätt

Viktiga lagar inom processrätt

JP Infonets processrättsliga tjänster

JP Infonets processrättsliga tjänster

Arbetar du med processrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom processrätt.