SFS 1987:1211

871211.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1987; 1211

Utkom från trycket

den 29 december i 987

3650

Lag

om ändring i rättegångsbalken;

utfärdad den 17 december 1987.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 19 kap. 12 §, 24 kap., 25 kap. 1 §,

51 kap. 8 och 13 §§, 52 kap. 10 §, 54 kap. 5 § samt 55 kap. 15 § rättegångs­

balken skall ha följande lydelse.

19 kap.

12 § Vad som sägs i detta kapitel skall tillämpas även i fråga om domsto­

lamas befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel.

Om särskilda skäl föreligger, får en fråga om häktning tas upp även av

rätten i en anna n ort än som följer av reglerna i detta kapitel.

24 kap.

' Prop. 1986/87: 112, JuU 1987/ 88:7, rskr. 30.
^ Senaste lydelse 1975:670. �ndringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

MSI

atxri

.sail

iEtir

⬢1?

⬢»ta

⬢^ii

1

Den som på sannolika skäl ä r misstänkt för ett brott, för vilket är

föreskrivet fängelse ett år eller däröver, fär häktas, om det med hänsyn t ill

brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan om­

ständighet finns risk för att han

1. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff,
2. genom a tt undanröja bevis eller på något anna t sätt försvårar sakens

utredning eller

3. fortsätter sin brottsliga verksamhet.

7«!

^11

Ha

^1511,

¬

background image

�r för brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, skall

SFS 1987; 1211

häktning ske, om det inte är uppenbart, att skäl till häktning saknas.

Kan det antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter, får

häktning inte ske.

2 § Den som på sannolika skäl är misstänkt för brott får häktas oberoen­
de av brottets beskaffenhet,

1, om han är okänd och vägrar att uppge namn och hemvist eller om hans

uppgift om detta kan antas vara osann, eller

2. om han saknar hemvist inom riket och det finns risk för att han genom

att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff.

3 §' �ven den som endast är skäligen misstänkt för brott får, med den

begränsning som följer av 19 §, häk tas, om

1. förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda enligt vad som sägs

i 1 § första och tredje styckena eller 2 § och

2. det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avv aktan på ytterligare

utredning om brottet.

4 § Om det på grund av den misstänktes ålder, hälsotillstånd eller någon
annan liknande omständighet kan befaras att häktning skulle komma att

medföra allvarligt men för den misstänkte, får häktning ske endast om det

är uppenb art att betryggande övervakning inte kan ordnas. Detsamma
gäller kvinna som har fött så kort tid förut att häktning kan befaras medföra
allvarligt men för barnet. Vill den misstänkte inte underkasta sig övervak­

ning, skall häktning ske.

Om ytterligare inskränkningar i fråga om häktning av den som är under

arton år finns särskilda bestämmelser.

Att reseförbud eller anmälningsskyldighet far träda i stället för häktning

föreskrivs i 25 kap.

5 §" Beslut att häkta någon meddelas av rätten. I häktningsbeslutet skall

anges det brott som m isstanken avser och grunden för häktningen.

Om hävning av häktningsbeslut finns bestämmelser i 20 §.

6

Om det finns skäl att häkta någon, får han anhållas i av vaktan på

rättens prövning av häktningsfrågan.

Finns inte fulla skäl till häktning men är den misstänkte skäligen miss­

tänkt för brottet, får han anhållas, om det är av synnerlig vikt att han tas i

förvar i avvaktan på ytterligare utredning.

Beslut om anhållande meddelas av åklagaren. I anhållningsbeslutet skall

anges det brott som m isstanken avser och grunden för anhållandet.

7

Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i b rådskande

fall gripa honom även utan anhållningsbeslut.

Senaste lydelse 1981:1294.

Senaste lydelse 1981:1294.

Senaste lydelse 1981: 1294.

Senaste lydelse 1981:1294.

3651

¬

background image

SFS 1987:1211

Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på

bar gärning eller flyende fot, tår han gripas av envar. Envar får också gripa

den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till

närmaste polisman.

8 f Har beslut att anhålla någon meddelats i hans frånvaro, skall han, så

snart beslutet har verkställts, förhöras av polisman eller åklagare. Har

åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, skall det skynd­
samt anmälas till honom. �&klagaren skall efter förhöret omedelbart besluta
om den misstänkte skall förbli anhållen.

Har någon gripits enligt 7 §, skall han så snart som möjligt förhöras av

polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihets-
berövandet, skall det skyndsamt anmälas till honom. �&klagaren ska ll efter
förhöret omedelbart besluta om den misstänkte skall anhållas. Anhålls inte

den misstänkte, skall beslutet om gripande omedelbart hävas.

Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl att anhålla

honom, får åklagaren efterlysa honom.

9 §® Då någon anhålls eller då ett anhållningsbeslut enligt 8 § första

stycket verkställs, skall den anhållne få besked om det brott som han är

misstänkt för samt grunden för anhållandet. Den anhållnes närmaste anhö­
riga och andra personer som står den anhållne särskilt nära skall underrät­
tas om anhållandet så snart det kan ske utan men för utredningen. En
sådan underrättelse får dock inte utan synnerliga skäl lämnas mot den
anhållnes önskan.

(

('i

10 § Om det inte längre finns skäl för ett anhållningsbeslut, skall åklaga­

ren omedelbart häva beslutet.

11 § Om inte anhållningsbeslutet hävs, skall åklagaren inom tid som

anges i 12 § muntligen eller skriftligen gö ra framställning hos rätten om

häktning av den anhållne.

I framställningen skall anges det brott som misstanken avser, grunden

för häktningsyrkandet samt tidpunkten för frihetsberövandet.

Den anhållne och hans försvarare skall, om möjligt, genast underrättas

om häktningsframställningen genom åklagarens försorg .

12

Häktningsframställning skall göras samma dag som anhållningsbe­

slutet meddelades eller senast dagen därefter. Om det finns synnerliga

skäl, får framställningen göras senast tredje dagen efter anhållningsbeslu­
tet.

Har anhållningsbeslutet meddelats i den misstänktes frånvaro, skall vid

tillämpning av första stycket som dag för beslutet anses dagen då beslutet
verkställdes.

Görs inte häktningsframställning inom föreskriv en tid, skall åklagaren

omedelbart häva anhållningsbeslutet.

3652

^ Senaste lydelse 1981: 1294.

" Senaste lydelse 1981: 1294.

'

Senaste lydelse 19 81:1294.

ft,t'

¬

background image

13 § Har en häktningsframställning gjorts, skall rätten samma dag eller

SFS 1987:1211

senast dagen därefter hålla förhandling i häktningsfrågan. Om det finns
synnerliga skäl, får förhandlingen dock hållas senare.

Häktningsförhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att

den misstänkte greps eller anhållningsbeslutet verkställdes.

14 §'° Vid häktningsförhandlingen skall den som yrkar häktning och, om

det inte finns synnerligt hinder, den anhållne vara närvarande.

Den som yrkar h äktning skall ange de omständigheter som han grundar

sitt yrkande på. Den anhållne och hans försvarare skall få tillfälle att yttra
sig. Utöver vad handlingarna frå n förundersökningen innehåller samt vad

parterna i övrigt anför får utredning angående brottet inte läggas fram, om
det inte finns särskilda skäl till det.

15 § Häktningsförhandlingen skall, om möjligt, pågå utan avbrott till

dess häktningsfrågan kan av göras.

Uppskov får äga rum endast om det finns synnerliga skäl till det. Upp­

skovet får inte vara längre än fyra dagar, om inte den misstänkte begär det.

Uppskjuts förhandlingen, skall anhållandet bestå, om inte rätten bestäm­

mer något annat.

16 § Sedan häktningsförhandlingen avslutats, skall rätten omedelbart

meddela beslut i häktningsfrågan.

Beslutas häktning av en anhållen som inte är närvarande vid rätten,

tillämpas 17 § tredje och fjärde styckena.

Beslutas ej häktning, skall rätten omedelbart häva anhållningsbeslutet.

17 §" En fråga om att häkta den som inte är anhållen får tas upp på

yrkande av åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsägan-

den eller självmant ta upp frågan.

Då en fråga om häktning enligt första stycket har väckts, skall häktnings­

förhandling inför rätten hållas så snart som möjligt. I fråga om sådan
förhandling gäller i tillämpliga de lar vad som sägs i 1 4-16 §§. Har den

misstänkte kallats till förhan dlingen eller finns det anledning att anta att

han avvikit eller på annat sätt håller sig undan, utgör dock hans utevaro ej
hinder för förhandlingen. Uteblir målsäganden trots att han kallats till
förhandlingen, får frågan ändå avgöras.

Har rätten beslutat om häktning av någon s om inte är närvarande vid

rätten skall, så snart beslutet har verkställts eller hindret för hans närvaro

har upphört, anmälan om detta göras hos rätten.

När en anmälan enligt tred je stycket har gjorts, skall rätten samma dag

eller senast dagen därefter hålla förhandling i häktningsfrågan. Om det

finns synnerliga skäl, får förhandlingen dock hållas senare. Häktningsför­

handlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att häktningsbe­

slutet har verkställ ts eller hindret för den misstänktes närvaro vid r ätten

1 har upphört.

Senaste lydelse 1981:1294.

'Senaste lydelse 1981:1294 .

3653

¬

background image

SFS 1987:1211

18 § Då rätten beslutar om häktning skall, om inte åtal redan har väckts,

rätten sätta ut den tid, inom vilken åtal skall väckas. Tiden får inte
bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.

�r den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge förlängning av tiden,

om detta begärs före tidens utgång. Den mi sstänkte eller hans försvarare
skall om möjligt beredas tillfälle att yt tra sig.

Väcks inte åtal inom två veckor, skall rätten, så länge den misstänkte är

häktad och till dess åtal har väckts, med högst två veckors mellanrum hålla
ny förhandling i häktningsfrågan och därvid särskilt se till att utredningen
bedrivs så skyndsamt som möjligt. �r det med hänsyn till utredningen eller

av annan anledning uppenbart att förhandling inom nu angiven tid skulle

vara utan betydelse, får rätten bestämma längre tids mellanrum.

Tid f ör åtals väckande behöver inte bestämmas då rätten beslutar om

häktning enligt 3 § eller om häktning av någon som inte är närvarande vid
rätten.

19 § Har någon som är närvarande vid rä tten häktats med stöd av 3 §,

skall åklagaren, så snart han anser att det finns sannolika skäl för att den
misstänkte begått brottet, anmäla detta till rätten. Rätten skall samma dag

eller senast dagen efter en sådan anmälan hålla ny förhandling i häktnings­
frågan. Om det finns synnerliga skäl, får förhandlingen dock hållas senare.

Förhandling måste alltid, oberoende av anmälan, hållas inom en vecka från
häktningsbeslutet.

Om d et när förhandlingen hålls inte framkommit sannolika skäl för att

den misstänkte begått brottet eller i övrigt inte längre finns skäl för häkt­
ning, skall beslutet om häktning omedelbart hävas.

20 § Rätten skall omedelbart häva ett häktningsbeslut,

1. om inte inom den tid som avses i 18 § åtal har väckts eller förlängning

av tiden har begärts eller

2. om det inte längre finns skäl för beslutet.
Innan åtal har väckts, får häktningsbeslutet hävas även av åklagaren.

Rätten skall snarast underrättas om åtgärden.

21 §'^ Döms den misstänkte för brottet och är han hä ktad, skall rätten,
enligt de grunder som anges i detta kapitel, pröva om han skall stanna kvar
i häkte till dess domen vinner laga kraft. Om den misstänkte inte är häktad,

får rätten förordna att han skall häktas.

Vid tillämpning av första stycket skall bestämmelserna i detta kapitel om

häktning i de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar sig

straff, gälla även i de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar
sig utvisning. Förordnandet om häktning skall dock inte gälla under den tid

då den dömde avtjänar en frihetsberövande påföljd som han har dömts till i

målet.

⬢fe

22 §'^ Den som är gripen, anhållen eller häktad skall tas i för var. Den
som häktas skall ut an dröjsmål föras till häkte.

3654

Senaste lydelse 1980: 378.

Senaste lydelse 1986:649.

¬

background image

Om det är av synnerlig vikt att den häktade, för utredning av det brott

SFS 1987:1211

som föranlett häktningen eller något annat brott som han är misstänkt för,
förvaras på en annan plats än som anges i första stycket, får rätten på

åklagarens begäran förordna att den häktade tills vidare inte skall föras till

häkte. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han

förts till häk te, skall föras till en plats utom häktet för förhör eller annan
åtgärd.

Om förvaring av den som är häktad och undergår eller har undergått

rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser.

23 § Oavsett samtycke får ingen som är misstänkt för brott hållas i förvar
annat än enligt föreskrift i detta kapitel eller annars i lag.

Om skyldighet för den som misstänks för brott att stanna kvar för förhör

finns bestämmelser i 23 kap.

24 § ''* Om behandlingen av den som är anhållen eller häktad samt om
ersättning av allmänna medel åt den som varit oskyldigt anhållen eller

häktad finns särskilda bestämmelser.

25 kap.

1 §'^ �r någon skäligen misstänkt för ett brott, på vilket fängelse kan

följa, och finns det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes

förhållande eller någon annan omständighet risk för att han avviker eller på

något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, men finns d et i övrigt
inte anledning att anhålla eller häkta honom, får, om det är tillräckligt, i
stället förbud meddelas honom att utan tillstånd lämna honom anvisad
vistelseort (reseförbud) eller föreskrivas att han på vissa tider skall anmäla
sig ho s anvisad polismyndighet (anmälningsskyldighet). Oberoende av
brottets beskaffenhet får också reseförbud eller anmälningsskyldighet be­
slutas, om det finns risk för att den misstänkte genom att bege sig från riket

undandrar sig lagföring eller straff.

Föreligger mot någon skäl till häktning eller anhållande men kan det

antas att syftet därmed kan tillgodoses genom reseförbud eller anmälnings­
skyldighet, får beslut härom meddelas även i andra fall än som avses i
första stycket.

51 kap.

8 §'' För målets beredande skall vadeinlagan med därvid fogade hand­
lingar delges vadesvaranden, som skall föreläggas att avge skriftligt gen-

mäle.

Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock

genast medde la dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket

vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om å tgärd, som avses i 2 6-28

eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hovrätten

Senaste lydelse 1966:302.

Senaste lydelse 1981; 1295.

Senaste lydelse 1984: 131.

3555

¬

background image

SFS 1987:1211

omedelbart bevilja åtgärden att gälla till d ess något annat bestäms. Om

tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart

förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet inte får äga rum, I
frågor om häktning eller reseförbud får hovrätten göra ändring i tingsrät­

tens beslut även om motparten inte hörts.

Om h ovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten,

skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.

13 § Så snart målets beredande avslutats, skall ho vrätten bestämma tid
för huvudförhandlingen. För behandling av rättegångsfrågor eller sådana
delar av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut,

trots att målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

�r den tilltalade häktad, skall huvudförhandling hållas inom två veckor

efter utgången av den tid som anges i 2 §, om d et inte till följd av åtgärder
som avses i 11 § eller andra omständigheter är nödvändigt med längre

uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid som anges i

2 §, skall tiden räknas från den dag han häktades.

52 kap.

10 §" Om det är nödvändigt för utredningen i målet att en part eller

någon annan hörs muntligen, får hovrätten förordna om detta på lämpligt
sätt. Hovrätten förordnar om inställandet av den som är anhållen eller
häktad.

Vad som sägs i 43 kap. 8 § Qärde stycket gäller även vid förhör enligt

första stycket.

Om h ovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten,

skall 24 kap. 17 § tredje och öärde styckena tillämpas.

54 kap,

5 § Då hovrätten ogillat yrkande om häktning eller reseförbud eller hävt

ett beslut om häktning eller reseförbud, får talan mot beslutet föras endast i
samband med t alan mot hovrättens dom eller slutliga beslut.

55 kap.

15 § Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt i tvistemål

50 ka p. 11-20 §§, 22 §, 24 § och 25 § första och andra styckena samt i

brottmål 51 kap. 8 § Qärde stycket, 11-20, 22, 24, 25 och 31 § § tillämpas.

Vad som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt 151 kap. 26-29

§§ r örande brottmål om undanröjande av underrätts dom och om åter­
förvisning gäller för högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.

3656

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. �r någon vid

lagens ikraftträdande berövad friheten genom gripande, anhållande eller

" Senaste lydelse 1987:747.

¬

background image

häktning, får häktn ingsframställning enligt 24 kap. 12 § göras samt häkt-

SFS 1987:1211

ningsförhandling enligt 13 oc h 17 §§ samma kapitel håll as den dag la gen
träder i kraft eller följande dag, om äldre rätt medger att så sker.

På regeringens vägnar

ANNA-GRETA LEIJON

Lars Eklycke

(Justitiedepartementet)

¬

Viktiga lagar inom processrätt

Viktiga lagar inom processrätt

JP Infonets processrättsliga tjänster

JP Infonets processrättsliga tjänster

Arbetar du med processrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom processrätt.