SFS 1993:348 Lag om ändring i rättegångsbalken

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sfs 1993:348 utkom från trycket den 2 juni 1993 lag om ändring i rättegångsbalken; utfärdad den 19 maj 1993. enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 4 kap. 13 § och 46 kap. 11 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse. 4 kap. 13 §2 domare är jävig att handlägga mål: 1. om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada; 2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående; 3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2; 4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör; 5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4; 6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig; 7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed; 8. vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen; 9. om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller 10. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. 46 kap. 11 §3 huvudförhandlingen skall, utan annat avbrott än som kan föranledas av bestämmelserna i 1 kap. 9 §, om möjligt fortgå i ett sammanhang till dess målet är färdigt för avgörande. en påbörjad huvudförhandling får uppskjutas endast om förhandlingen ägt rum enligt 3 § första stycket, om det efter handläggningens början har kommit fram något nytt viktigt skäl 1 2 920 prop. 1992/93:25, bet. 1992/93: juu29, rskr. 1992/93:326. senaste lydelse 1988:1260. 3 senaste lydelse 1987:747. eller bevis eller om rätten annars finner att det är nödvändigt. en uppskjuten huvudförhandling skall återupptas så snart som möjligt. är den tilltalade häktad, skall förhandlingen återupptas inom en vecka från dagen för föregående förhandlings avslutande eller, då han häktats därefter, från dagen för hans häktande, om inte på grund av särskilda omständigheter ett längre uppskov är nödvändigt. har en huvudförhandling uppskjutits en eller flera gånger, får fortsatt huvudförhandling hållas, om den sammanlagda uppskovstiden uppgår till högst femton dagar. i annat fall skall ny huvudförhandling hållas, om det inte med hänsyn till målets beskaffenhet föreligger synnerliga skäl att hålla fortsatt huvudförhandling och syftet med en sammanhållen huvudförhandling inte eftersätts i väsentlig mån. utan hinder av bestämmelserna i andra stycket får fortsatt huvudförhandling hållas i den mån uppskov har föranletts av en rättspsykiatrisk undersökning, om det inte är olämpligt med hänsyn till uppskovets längd och omständigheterna i målet. till en uppskjuten huvudförhandling skall parterna kallas omedelbart eller genom särskild kallelse. i fråga om föreläggande gäller vad som sägs i 45 kap. 15 §. denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt i fråga om mål i vilka rätten har fattat beslut om rättspsykiatrisk undersökning före ikraftträdandet. på regeringens vägnar gun hellsvik lena moore (justitiedepartementet) sfs 1993:348 921