SFS 1993:393
Utkom från trycket
den 8 juni 1993
Lag
om ändring i rättegångsbalken;
utfärdad den 27 maj 1993.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 20 kap. 7 § rättegångsbalken skall
ha följande lydelse.
20 kap.
7 §2 �&klagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse)
under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej
åsidosätts:
1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än
böter,
2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns
särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,
3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för
detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet,
eller
4. om psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller i vårdhem för
vuxna enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade kommer till stånd.
�&tal får underlåtas i andra fall än som nämns i första stycket, om det av
särskilda skäl är uppenbart attt det inte krävs någon påföljd för att avhålla
den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn till omstän-
digheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
På regeringens vägnar
GUN HELLSVIK
Lena Moore
(Justitiedepartementet)
1
Prop. 1992/93: 159, bet. 1992/93: SoU 19, rskr. 1992/93:321.
2
Senaste lydelse 1991: 1139.
1013