SFS 1998:605 Lag om ändring i rättegångsbalken

Du är här: Start / Processrätt / Rättegångsbalk (1942:740) / SFS 1998:605 Lag om ändring i rättegångsbalken
980605.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Lag
om ändring i rättegångsbalken;

utfärdad den 11 juni 1998.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 29 kap. 2 §, 30 kap. 6 §, 48 kap.

4 § samt 51 kap. 13 och 25 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

29 kap.

2 §

2 �ver fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

�ver frågor som avser ansvar skall röstas i ett sammanhang. Om det kan

påverka utgången i målet, skall dock röstas särskilt angående

1. frågan om den tilltalade begått gärningen och hur denna i sådant fall

skall bedömas,

2. frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har omedelbar

betydelse för bestämmande av påföljd,

3. frågan om påföljd, utom såvitt gäller storleken av dagsbot, föreskrifter,

varning, övervakning, förlängning av prövotid eller verkställighet av
påföljd,

4. återstående frågor som avser ansvar.
Anser någon ledamot att den tilltalade skall överlämnas till särskild vård

av annat slag än som avses i 31 kap. 1 a § brottsbalken, skall före
omröstning enligt andra stycket 3 röstas särskilt angående denna mening.

30 kap.

6 §

3 Har den tilltalade erkänt gärningen och bestäms brottspåföljden till

annat än fängelse eller sluten ungdomvård eller till fängelse i högst sex
månader, får domen utfärdas i förenklad form. Dom, varigenom högre rätt
fastställer lägre rätts dom, får också utfärdas i förenklad form.

Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning av brott, gäller vad som

sägs i första stycket första meningen endast om den tilltalade medger
anspråket eller om rätten finner saken vara uppenbar.

1

Prop. 1997/98:96, bet. 1997/98: JuU21, rskr. 1997/98:275.

2

Senaste lydelse 1988:1369.

3

Senaste lydelse 1981:1093.

Svensk författningssamling

SFS 1998:605
Utkom från trycket
den 24 juni 1998

background image

SFS 1998:605

48 kap.

4 §

4 Bötesstraff får föreläggas genom strafföreläggande beträffande brott,

för vilket böter ingår i straffskalan, dock inte normerade böter. Det finns
särskilda bestämmelser om föreläggande av bötesstraff för brott som har
begåtts av någon som är under arton år. Bestämmelsen i 34 kap. 1 § första
stycket 2 brottsbalken är tillämplig vid föreläggande av bötesstraff.

Villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter får föreläggas

genom strafföreläggande i fall då det är uppenbart att rätten skulle döma till
sådan påföljd. Detta gäller dock inte för brott som har begåtts av någon som
inte har fyllt 18 år eller om det finns anledning att förena den villkorliga
domen med en föreskrift om samhällstjänst.

51 kap.

13 §

5 Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,

1. om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,
2. om endast den tilltalade överklagat och hans ändringsyrkande godtas

av motparten,

3. om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, eller
4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller

ådöma honom påföljd, eller döma honom till annan påföljd än böter eller
villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs vite och, om det

inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från
fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken.
Det som sägs i första stycket 4 om villkorlig dom gäller inte villkorlig dom
som förenas med föreskrift om samhällstjänst.

Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudförhandling, skall

sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.

Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan

huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas utan
huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte

hållas.

25 §

6 Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades överklagande

eller av åklagarens överklagande till hans förmån döma till en brottspåföljd
som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den
som tingsrätten dömt till. Hovrätten får dock besluta om överlämnande till
särskild vård eller, om tingsrätten beslutat om sådan vård, döma till annan
påföljd.

Vid tillämpningen av första stycket skall sluten ungdomsvård enligt

31 kap. 1 a § brottsbalken jämställas med fängelse.

4

Senaste lydelse 1996:1462.

5

Senaste lydelse 1994:1034.

6

Senaste lydelse 1994:1034.

background image

SFS 1998:605

Har tingsrätten förenat villkorlig dom eller skyddstillsyn med en föreskrift

som förutsätter samtycke och samtycker den dömde inte längre till
föreskriften, får hovrätten trots första stycket döma till en svårare eller mer
ingripande påföljd.

Hovrätten får inte heller med anledning av ett överklagande som anges i

första stycket besluta om utvisning, om tingsrätten inte har meddelat sådant
beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den
tilltalade att återvända till Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Thomas Rolén
(Justitiedepartementet)

background image

SFS 1998:605

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1998

Viktiga lagar inom processrätt

Viktiga lagar inom processrätt