SFS 2007:63 Förordning om ändring i förordningen (1998:996) om sysselsättningsbidrag

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (1998:996) om
sysselsättningsbidrag;

utfärdad den 22 februari 2007.

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1998:996) om sysselsätt-

ningsbidrag

1

dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 3, 7, 18, 19, 21, 28, 30 och 39 §§ skall ha följande lydelse.

2 §

När det avgörs om sysselsättningsbidrag kan beviljas skall det särskilt

beaktas om bidraget kan komma att påverka konkurrensförhållandena på
den marknad där verksamheten skall bedrivas.

3 §

Sysselsättningsbidrag får, i den utsträckning det finns medel, lämnas

1. till företag, myndigheter, ideella organisationer eller intresseorganisa-

tioner som är stödberättigade enligt 7 §, och

2. till kommuner eller direkt eller indirekt kommunägda företag för turist-

verksamhet.

Sysselsättningsbidrag får lämnas endast om sysselsättningen ökar till följd

av anställning och bidraget bedöms vara avgörande för att denna ökning av
sysselsättning skall komma till stånd. Den skapade sysselsättningen skall
leda till en nettoökning av antalet anställda både i anläggningen och på före-
taget i fråga i förhållande till det genomsnittliga antalet heltidsanställda
under de senaste tolv månaderna. Bidrag lämnas endast vid anställningar
som gäller tills vidare.

7 §

Stöd får lämnas endast om företaget, myndigheten eller organisationen

bedriver eller ämnar bedriva

1. industriell eller industriliknande verksamhet,
2. industriserviceverksamhet,
3. tjänste- och serviceverksamhet,
4. turistverksamhet enligt närmare bestämmelser i 5 §,
5. annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i

regionen eller annars bedöms ha särskild betydelse för den regionala utveck-
lingen.

Stöd till företag, affärsverk eller uppdragsmyndigheter får lämnas endast

om företaget, verket eller myndigheten bedriver verksamheten på marknads-
mässiga villkor.

1 Senaste lydelse 2006:1465.

SFS 2007:63

Utkom från trycket
den 6 mars 2007

2

SFS 2007:63

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2007

18 §

Vid prövning av ärenden om sysselsättningsbidrag skall det särskilt

beaktas om den sysselsättning för vilken stöd söks leder till nya arbetstillfäl-
len för både kvinnor och män.

19 §

Sysselsättningsbidrag får endast lämnas om

1. verksamheten tillförsäkrar de anställda en tillfredsställande arbetsmiljö,
2. företaget uppfyller kraven på aktiva åtgärder enligt 3–13 §§ jämställd-

hetslagen (1991:433) och enligt 4–7 §§ lagen (1999:130) om åtgärder mot
diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion, eller an-
nan trosuppfattning,

3. löner och andra anställningsförmåner är minst likvärdiga med vad som

följer av tillämpligt kollektivavtal, och

4. sökanden har en auktoriserad och godkänd revisor.

21 §

Sysselsättningsbidrag får lämnas i de båda stödområdena för varje

årsarbetskraft med sammanlagt högst 198 000 kr. för stödområde A och
högst 120 000 kr. för stödområde B. Bidraget får dock aldrig överstiga de
nivåer som är fastställda i kommissionens beslut K (2006) 6719.

Bidraget utbetalas med en tredjedel i efterskott årligen under tre år.

28 §

2

För eventuella återkrav enligt 31 § eller 33–36 §§ skall den säkerhet

ställas som behövs med hänsyn till bidragets storlek och mottagarens ekono-
miska ställning samt till övriga omständigheter. Vid bedömningen av om sä-
kerhet behövs skall mottagarens sammanlagda skulder vägas in i fråga om
bidrag enligt denna förordning, förordningen (2007:61) om regionalt inves-
teringsstöd samt förordningen (2000:283) om regionalt bidrag till företags-
utveckling.

30 §

Verket för näringslivsutveckling eller, i Västra Götalands län, det re-

gionala självstyrelseorganet, får på ansökan av den som beviljats stödet
medge ändring av villkor för sysselsättningsbidrag. Bedöms frågan ha vä-
sentlig betydelse för möjligheten att uppnå syftet med bidraget, eller innebär
ändringen en betydande försämring för staten som fordringsägare, skall frå-
gan avgöras av Verket för näringslivsutveckling eller regeringen.

39 §

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om över-

klagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 27 §
får dock inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den 8 mars 2007.

På regeringens vägnar

MAUD OLOFSSON

Dan Sandberg
(Näringsdepartementet)

2 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.