SFS 2007:185 Förordning om producentansvar för bilar

1

Svensk författningssamling

Förordning
om producentansvar för bilar;

utfärdad den 19 april 2007.

Regeringen föreskriver

1 följande.

1 §

Denna förordning är meddelad med stöd av 15 kap. 6 § miljöbalken i

fråga om 3, 4, 6 och 7 §§, med stöd av 15 kap. 7 § miljöbalken i fråga om
8–10 och 13 §§ och med stöd av 15 kap. 9 § miljöbalken i fråga om 11 §.

Förordningen syftar till att bilar skall utformas och framställas på ett så-

dant sätt att uppkomsten av avfall förebyggs och, i fråga om det avfall som
ändå uppkommer, att

1. producenter skall tillhandahålla system för mottagning av uttjänta bilar,
2. uttjänta bilar kan återvinnas eller komponenter från sådana bilar kan

återanvändas, och

3. de mål som anges i 6 § denna förordning kan nås.

Definitioner

2 § I denna förordning avses med

bil: personbil, buss eller lastbil vars totalvikt inte överstiger 3 500 kilo-

gram och som inte är försedd med medar eller band,

uttjänt bil: en bil som är avfall,
producent: den som yrkesmässigt i Sverige tillverkar eller yrkesmässigt

till Sverige för in bilar,

auktoriserad bilskrotare: en bilskrotare som är auktoriserad enligt bil-

skrotningsförordningen (2007:186),

mottagningssystem: ett system som en producent upprätthåller eller är an-

sluten till och dit uttjänta bilar kan lämnas för att på producentens vägnar
återanvändas, återvinnas eller bortskaffas,

återanvändning: användning av en komponent från en uttjänt bil i samma

syfte som komponenten är avsedd för,

materialåtervinning: upparbetning av avfallsmaterial för annan använd-

ning än återanvändning eller energiåtervinning,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000
om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34, Celex 32000L0053), senast ändrat
genom rådets beslut 2005/673/EG (EUT L 254, 30.9.2005, s. 69, Celex 32005D0673).
Se även Europaparlamentens och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett
informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträf-
fande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37,
Celex 31998L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG
(EGT L 217, 5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048).

SFS 2007:185

Utkom från trycket
den 2 maj 2007

2

SFS 2007:185

energiåtervinning: användning av avfallsmaterial för att ta vara på den

energi som finns i materialet, och

farliga ämnen: alla ämnen som skall anses farliga enligt rådets direktiv

67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författ-
ningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen

2, se-

nast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/121/EG

3.

Skyldighet att ta hand om uttjänta bilar

3 § En producent skall utan ersättning ta emot en uttjänt bil för skrotning,
om

1. producenten tillverkat bilen i eller yrkesmässigt fört in den till Sverige,

eller

2. det för bilen inte finns någon ansvarig producent enligt 1.
I fråga om sådana uttjänta bilar som avses i första stycket 2 är producen-

ten endast skyldig att varje kalenderår ta emot en lika stor andel av de ut-
tjänta bilarna som motsvarar producentens marknadsandel av antalet nyre-
gistrerade bilar i Sverige under det närmast föregående kalenderåret.

En producent får trots första stycket begära skälig ersättning om bilen sak-

nar motor, växellåda, katalysator eller andra sådana väsentliga och från eko-
nomisk synpunkt likvärdiga delar. Detta gäller dock inte när en kommun
lämnar ett sådant fordonsvrak som avses i lagen (1982:129) om flyttning av
fordon i vissa fall.

4 § Producenten skall fullgöra sin skyldighet enligt 3 § genom att se till att
det finns ett eller flera lämpliga mottagningssystem för uttjänta bilar.

Ett mottagningssystem skall anses lämpligt om det
1. är möjligt för bilägaren att lämna en uttjänt bil till mottagningssystemet

vid ett fast mottagningsställe, en mobil mottagningsstation eller på annat sätt

a) inom ett avstånd om 50 kilometer, eller
b) inom den kommun där bilägaren har sin hemvist,
2. är lättillgängligt och ger god service åt bilägare, kommuner och andra

som kan antas vilja lämna en uttjänt bil till systemet,

3. innebär att en uttjänt bil som lämnas till mottagningssystemet tas om

hand för skrotning av en auktoriserad bilskrotare enligt bilskrotningsförord-
ningen (2007:186),

4. är utformat så att de som hanterar uttjänta bilar i systemet inte på grund

av bilarnas beskaffenhet utsätts för hälso- eller säkerhetsrisk, och

5. innebär att material och komponenter från bilen
a) återanvänds,
b) materialåtervinns, om återanvändning inte är miljömässigt motiverat,

och

c) energiåtervinns, om materialåtervinning inte är miljömässigt motiverat.

5 § Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kravet i 4 §
andra stycket 1, om det är motiverat med hänsyn till befolkningstäthet eller
geografiska förutsättningar. En dispens får dock inte ges som innebär att fler

2 EGT L 196, 16.8.1967, s. 1 (Celex 31967L0548).

3 EUT L 396, 30.12.2006, s. 850 (Celex 32006L0121).

3

SFS 2007:185

än 15 procent av landets bilägare får en sträcka längre än 50 kilometer till
mottagningssystemet.

En dispens skall gälla för viss tid.

6 § I fråga om de bilar som tas emot i det eller de mottagningssystem som
avses i 4 § skall producenten se till att

1. minst 85 procent av bilens vikt återanvänds eller återvinns, varav minst

80 procent av bilens vikt skall utgöras av återanvändning eller materialåter-
vinning, och

2. från och med år 2015 minst 95 procent av bilens vikt återanvänds eller

återvinns, varav minst 85 procent av bilens vikt skall utgöras av återanvänd-
ning eller materialåtervinning.

De andelar som avses i första stycket skall beräknas på bilens tjänstevikt

exklusive förarvikt enligt lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och ut-
göra ett genomsnitt per bil och år.

Det som sägs i första stycket gäller inte bilar som har särskilda karosseri-

arrangemang eller särskild utrustning för att kunna användas för särskilda
transportuppgifter, såsom campingbilar, ambulanser, begravningsbilar eller
andra bilar avsedda för särskilda ändamål i enlighet med punkten 5 i bilaga
II till rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släp-
vagnar till dessa fordon

4, senast ändrat genom Europaparlamentets och rå-

dets direktiv 2006/40/EG

5.

Samråd med kommun

7 § Producenten skall samråda med berörd kommun i frågor som rör mot-
tagningssystemet.

Information om bilars innehåll och omhändertagande

8 § En producent skall i samband med marknadsföring av nya bilar som
producenten tillverkat i eller fört in till Sverige lämna information om

1. bilarnas och komponenternas konstruktion med avseende på möjlighe-

ter till återvinning och materialåtervinning,

2. hur uttjänta bilar är avsedda att tas om hand så att bilarna demonteras,

töms på vätskor och i övrigt hanteras på ett från miljösynpunkt godtagbart
sätt,

3. vad producenten tillsammans med andra berörda aktörer gör i fråga om

att utarbeta bästa möjliga metoder för återanvändning, materialåtervinning
och annan återvinning av uttjänta bilar och deras komponenter, och

4. vilka framsteg som gjorts i fråga om att minska behovet av att bort-

skaffa avfall som uppkommer av uttjänta bilar och deras komponenter till
förmån för ökad materialåtervinning och annan återvinning.

Producenten skall fullgöra sin skyldighet genom att göra informationen

tillgänglig för tänkbara bilköpare. Informationen skall finnas i en broschyr, i

4 EGT L 42, 23.2.1970, s. 1 (Celex 31970L0156).

5 EUT L 161, 14.6.2006, s. 12 (Celex 32006L0040).

4

SFS 2007:185

ett informationsblad, på en webbplats eller på annat sätt skriftligt i det mate-
rial som används i marknadsföringen av nya bilar.

Informationen skall vid tillämpningen av marknadsföringslagen

(1995:450) anses utgöra sådan information av särskild betydelse från konsu-
mentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket den lagen.

9 § En producent skall lämna information om

1. att uttjänta bilar kan lämnas kostnadsfritt till ett mottagningssystem och

var de kan lämnas,

2. betydelsen av att en uttjänt bil omhändertas på ett från miljösynpunkt

godtagbart sätt med hänsyn till förekomsten av farliga ämnen, och

3. det återvinnings- och återanvändningsresultat som återlämnandet bidrar

till.

Informationen skall utformas och lämnas på ett sådant sätt att den når dem

som kan antas vilja lämna en uttjänt bil till ett mottagningssystem.

10 § En producent skall för de bilar som producenten tillverkat i eller fört
in till Sverige tillhandahålla de upplysningar om material, komponenter och
farliga ämnen i bilarna som behövs för att underlätta återanvändning och
återvinning.

Producenten skall se till att auktoriserade bilskrotare får tillgång till anvis-

ningar om dränering och demontering.

11 § När en kommun informerar hushållen om avfallshanteringen inom
kommunen skall kommunen även informera om hanteringen av uttjänta bi-
lar. Den informationen skall innehålla upplysningar om de mottagningssys-
tem som hushållen har tillgång till.

Mål för alla uttjänta bilar

12 § En producent skall, utöver det som sägs i 6 § och i den mån det är
skäligt med hänsyn till producentens förutsättningar att påverka återanvänd-
ningen och återvinningen av uttjänta bilar, vidta de åtgärder som behövs för
att de mål för återanvändning och återvinning som anges i 6 § nås i fråga om
alla uttjänta bilar i Sverige räknat som ett årligt genomsnitt per bil.

Redovisning och tillsyn m.m.

13 § En producent skall årligen till Naturvårdsverket

1. redovisa på vilket sätt producenten har uppfyllt sina skyldigheter enligt

denna förordning, och

2. sammanställa och lämna de uppgifter som producenterna har fått från

auktoriserade bilskrotare enligt 47 § första stycket bilskrotningsförord-
ningen (2007:186) och som Naturvårdsverket behöver för kontroll av att
återvinnings- och återanvändningsmålen i 6 och 12 §§ nås.

14 § Naturvårdsverket skall fullgöra de uppgifter i fråga om rapportering
till Europeiska gemenskapernas kommission som framgår av artikel 9.1 i

5

SFS 2007:185

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september
2000 om uttjänta fordon

6, senast ändrat genom rådets beslut 2005/673/EG7.

15 § Vägverket skall bidra med underlag till rapporteringen enligt 14 §.

16 § I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken och förord-
ningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
finns bestämmelser om tillsyn och avgifter.

Bemyndiganden

17 § Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verk-
ställigheten av 3, 4, 10 och 13 §§.

Överklagande

18 §

Naturvårdsverkets beslut enligt 5 § får inte överklagas.

Straffbestämmelser

19 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör
sina skyldigheter att

1. ta emot en uttjänt bil för skrotning enligt det som följer av 3 § eller 4 §

första stycket, eller

2. lämna upplysningar enligt det som följer av 10 § första stycket eller av

föreskrifter avseende verkställigheten av 10 § första stycket som Natur-
vårdsverket meddelat med stöd av 17 §.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt

26 kap. miljöbalken får inte dömas till straff enligt denna förordning för en
gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen

kan dömas ut enligt 29 kap. miljöbalken.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2007, då förordningen

(1997:788) om producentansvar för bilar skall upphöra att gälla.

2. Kravet i 4 § andra stycket 1 behöver inte vara uppfyllt före den 1 juni

2008.

På regeringens vägnar

ANDREAS CARLGREN

Egon Abresparr
(Miljödepartementet)

6 EGT L 269, 21.10.2000, s. 34 (Celex 32000L0053).

7 EUT L 254, 30.9.2005, s. 69 (Celex 32005D0673).

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007