SFS 2007:199 Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare

070199.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare;

utfärdad den 26 april 2007.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 13 § lagen (1989:225) om ersätt-

ning till smittbärare skall ha följande lydelse.

13 §

2

Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av ersättning, om

den som tagit emot ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlå-
tenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt
har förorsakat att ersättning har utgetts felaktigt eller med för högt belopp.
Detsamma gäller om ersättning i annat fall har utgetts felaktigt eller med för
högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det finns sär-
skilda skäl, får Försäkringskassan medge befrielse helt eller delvis från åter-
betalningsskyldighet.

Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon enligt första stycket, får

Försäkringskassan vid senare utbetalning till denne hålla inne ett skäligt be-
lopp i avräkning på vad som har utgetts för mycket.

Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt

beslut av Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten är återbetal-
ningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av en annan författ-
ning. Har avdrag gjorts med anledning av beslut om återbetalningsskyldig-
het av premiepension skall det avdragna beloppet överlämnas till Premie-
pensionsmyndigheten.

Om en person som har befunnits återbetalningsskyldig enligt första

stycket har träffat avtal med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller
har medgetts anstånd med betalningen av det återkrävda beloppet, skall ränta
tas ut på beloppet. Räntan skall tas ut efter en räntesats som vid varje tid-
punkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Räntan skall
beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller an-
stånd medgavs, dock inte för tid innan återkravet förfallit till betalning.

Om ett belopp som har återkrävts enligt första stycket inte betalas i rätt

tid, skall dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag av dröjsmålsränta gäl-
ler i tillämpliga delar räntelagen (1975:635).

Om det finns särskilda skäl, får Försäkringskassan medge befrielse helt

eller delvis från kravet på ränta enligt fjärde och femte styckena.

1 Prop. 2006/07:49, bet. 2006/07:SfU6, rskr. 2006/07:134.

2 Senaste lydelse 2004:819.

SFS 2007:199

Utkom från trycket
den 9 maj 2007

background image

2

SFS 2007:199

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på sådana återkrav som

har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

GÖRAN HÄGGLUND

Lars Hedengran
(Socialdepartementet)