SFS 2007:204 Lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag;

utfärdad den 26 april 2007.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 22 och 28 §§ lagen (1993:737) om

bostadsbidrag skall ha följande lydelse.

22 §

2

Bestäms det slutliga bostadsbidraget till högre belopp än vad som för

samma år har betalats ut i preliminärt bidrag, skall skillnaden betalas ut. Be-
stäms det slutliga bostadsbidraget till lägre belopp än vad som för samma år
har betalats ut i preliminärt bidrag, skall skillnaden betalas tillbaka.

Belopp under 1 200 kronor skall inte betalas ut eller betalas tillbaka.
På belopp som skall betalas ut eller betalas tillbaka enligt första stycket

skall ränta respektive avgift betalas i enlighet med föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

28 §

3

Försäkringskassan skall besluta om återbetalning enligt 22 § och om

återbetalning av bostadsbidrag som i övrigt har lämnats felaktigt eller med
för högt belopp. Om det finns särskilda skäl för det får Försäkringskassan
efterge krav på återbetalning helt eller delvis. Vid bedömning av om sådana
skäl föreligger skall särskilt beaktas sökandens och dennes medsökandes
förmåga att kunna betala tillbaka bidraget. För att rätten till eftergift skall
kunna prövas skall skyldigheten enligt 24 § att anmäla ändrade förhållanden
ha fullgjorts av sökanden och dennes medsökande. Om de inte har anmält
ändrade förhållanden kan eftergift ändå prövas om de skäligen inte borde ha
insett att de var skyldiga att göra en sådan anmälan. Om sökanden eller den-
nes medsökande medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till
grund för bedömningen av rätten till bostadsbidrag, får kravet på återbetal-
ning inte efterges.

Vid en senare utbetalning av bostadsbidrag eller annan ersättning som

skall betalas ut av Försäkringskassan till någon som skall betala tillbaka bi-
drag enligt första stycket får Försäkringskassan hålla inne ett skäligt belopp i
avräkning på vad som har lämnats för mycket.

Om en person som har befunnits återbetalningsskyldig enligt första

stycket har träffat avtal med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller
har medgetts anstånd med betalningen av det återkrävda beloppet, skall ränta
tas ut på beloppet. Räntan skall tas ut efter en räntesats som vid varje tid-

1 Prop. 2006/07:49, bet. 2006/07:SfU6, rskr. 2006/07:134.

2 Senaste lydelse 2004:828.

3 Senaste lydelse 2004:828.

SFS 2007:204

Utkom från trycket
den 9 maj 2007

2

SFS 2007:204

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007

punkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Räntan skall
beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller an-
stånd medgavs, dock inte för tid innan återkravet förfallit till betalning.

Om ett belopp som har återkrävts enligt första stycket inte betalas i rätt

tid, skall dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag av dröjsmålsränta gäl-
ler i tillämpliga delar räntelagen (1975:635).

Om det finns särskilda skäl får Försäkringskassan helt eller delvis efterge

kravet på ränta enligt tredje och fjärde styckena.

Ränta skall inte tas ut på sådan avgift som avses i 22 § tredje stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. De nya bestämmelserna i 28 § tillämpas första gången på sådana åter-

krav som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

GÖRAN HÄGGLUND

Kjell Rempler
(Socialdepartementet)