SFS 2007:205 Lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd;

utfärdad den 26 april 2007.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 15, 20 och 41 §§ lagen

(1996:1030) om underhållsstöd skall ha följande lydelse.

15 §

2

Om det inte utan dröjsmål kan avgöras om någon har rätt till under-

hållsstöd men det finns sannolika skäl för att sådan rätt föreligger och under-
hållsstöd är av väsentlig betydelse för barnet, skall Försäkringskassan, för ti-
den till dess slutligt beslut kan fattas, besluta att stöd skall betalas ut med ett
skäligt belopp.

Om det senare bestäms att underhållsstöd inte skall lämnas eller att stöd

skall lämnas med ett lägre belopp än som har betalats ut enligt första stycket,
är den som stödet har betalats ut till inte skyldig att betala tillbaka överskju-
tande belopp i andra fall än när

1. han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att inte

fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har föror-
sakat en felaktig utbetalning, eller

2. han eller hon i annat fall skäligen borde ha insett att utbetalningen var

felaktig.

Även i fall som avses i andra stycket kan återbetalningsskyldighet efter-

ges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl.

Om en person har befunnits återbetalningsskyldig enligt andra stycket

skall ränta tas ut på beloppet. Därvid tillämpas bestämmelserna om ränta i
20 § tredje–femte styckena.

20 §

3

Har underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, skall

Försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet från den som det har be-
talats ut till. Om det finns särskilda skäl, får dock Försäkringskassan efterge
återkravet helt eller delvis.

Vid en senare utbetalning av underhållsstöd eller annan ersättning som

skall betalas ut av Försäkringskassan till någon som skall betala tillbaka un-
derhållsstöd enligt första stycket får Försäkringskassan hålla inne ett skäligt
belopp i avräkning på vad som har lämnats för mycket.

Om en person som har befunnits återbetalningsskyldig enligt första

stycket har träffat avtal med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller

1 Prop. 2006/07:49, bet. 2006/07:SfU6, rskr. 2006/07:134.

2 Senaste lydelse 2004:829.

3 Senaste lydelse 2004:829.

SFS 2007:205

Utkom från trycket
den 9 maj 2007

3* SFS 2007:194-224

2

SFS 2007:205

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007

har medgetts anstånd med betalningen av det återkrävda beloppet, skall ränta
tas ut på beloppet. Räntan skall tas ut efter en räntesats som vid varje tid-
punkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Räntan skall
beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller an-
stånd medgavs, dock inte för tid innan återkravet förfallit till betalning.

Om ett belopp som har återkrävts enligt första stycket inte betalas i rätt

tid, skall dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag av dröjsmålsränta gäl-
ler i tillämpliga delar räntelagen (1975:635).

Om det finns särskilda skäl, får Försäkringskassan helt eller delvis efterge

kravet på ränta enligt tredje och fjärde styckena.

41 §

Beslut om återbetalningsskyldighet och ränta enligt 21 och 36 §§ får

verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. De nya bestämmelserna i 15 och 20 §§ tillämpas första gången på så-

dana återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

GÖRAN HÄGGLUND

Kjell Rempler
(Socialdepartementet)