SFS 2007:298 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring;

utfärdad den 24 maj 2007.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 3 kap. 5 §, 17 kap. 1 § samt

22 kap. 3, 5 och 6 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring

2

skall ha föl-

jande lydelse.

3 kap.

5 §

3

Försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet till sjuk-

penningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en
försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans
inkomstförhållanden gjorts hos Försäkringskassan. Av beslutet skall framgå
i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställ-
ning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när Försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomst-

förhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse
för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller sär-

skild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen
(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har bevil-
jats den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges har
ändrats med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid
särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete,

d) när tjänstepension har beviljats den försäkrade,
e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitets-

ersättning enligt 16 kap. 16 § har upphört, samt

f) när livränta har beviljats den försäkrade enligt lagen (1976:380) om ar-

betsskadeförsäkring eller redan utgående livränta har ändrats.

Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då an-

ledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst
som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning ti-
digast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i an-
slutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

1

Prop. 2006/07:59, bet. 2006/07:SfU9, rskr. 2006/07:158.

2

Lagen omtryckt 1982:120.

3

Senaste lydelse 2006:365.

SFS 2007:298

Utkom från trycket
den 5 juni 2007

2

SFS 2007:298

Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, d eller f är

tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt
till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer,

2. erhåller periodiskt ekonomiskt stöd, utgivet enligt särskilda avtal mel-

lan arbetsmarknadens parter, enligt de grunder som fastställs av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer,

3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller

står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av re-
geringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex

månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den för-

säkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldra-
ledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller
vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i
avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade
fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 2 eller deltar i ett arbets-

marknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd skall Försäkringskassan,
vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpen-
ninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den in-
komst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om
därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra
till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal
arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvs-
arbete under den aktuella tiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i

7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en
annan författning skall Försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då liv-
ränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande in-
komst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete
som den försäkrade kan antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock un-

der studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första–tredje
styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den
sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6

när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej

omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant
förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket skall göras

senast när den försäkrade gör anspråk på ersättning som betalas ut per dag.

3

SFS 2007:298

17 kap.

1 §

4

Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning be-

talats ut av Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare
en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidi-
gare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas.
Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha ut-
getts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samti-
digt.

Om en person som är berättigad till periodisk ersättning enligt denna lag

har fått ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453),
får retroaktivt beviljad sådan periodisk ersättning betalas ut till socialnämn-
den. Betalning till socialnämnden får göras, till den del den ersättningsberät-
tigade inte har återbetalat biståndet och det återstående beloppet överstiger
1 000 kr, med det belopp som motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har
betalat ut till den ersättningsberättigade och dennes familj för eller under den
tid som den retroaktiva ersättningen avser.

I fråga om minskning av sjukersättning då livränta utges enligt äldre lag-

stiftning om yrkesskador gäller 2 §.

22 kap.

3 §

5

Den försäkrades arbetsgivare skall efter samråd med den försäkrade

lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den försäk-
rades behov av rehabilitering snarast skall kunna klarläggas och även i öv-
rigt medverka därtill. Arbetsgivaren skall också svara för att de åtgärder vid-
tas som behövs för en effektiv rehabilitering. Bestämmelser om arbetsgiva-
rens skyldigheter avseende arbetsanpassning och rehabilitering finns även i
arbetsmiljölagen (1977:1160).

5 §

6

Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som

behövs för rehabiliteringsverksamhet enligt denna lag.

Försäkringskassan skall i samråd med den försäkrade se till att hans eller

hennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder vidtas
som behövs för en effektiv rehabilitering.

Försäkringskassan skall, om den försäkrade medger det, i arbetet med re-

habiliteringen samverka med hans eller hennes arbetsgivare och arbetstagar-
organisation, hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt arbetsmarknads-
myndigheterna och andra myndigheter som kan vara berörda. Försäkrings-
kassan skall därvid verka för att dessa, var och en inom sitt verksamhetsom-
råde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den
försäkrade.

Försäkringskassan skall se till att rehabiliteringsinsatser påbörjas så snart

det av medicinska och andra skäl är möjligt.

4

Senaste lydelse 2004:781.

5

Senaste lydelse 2004:781. Ändringen innebär bl.a. att andra–sjätte styckena upp-

hävs.

6

Senaste lydelse 2004:1238. Ändringen innebär att femte stycket upphävs.

4

SFS 2007:298

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007

6 §

7

Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken ersätt-

ning kan utges enligt detta kapitel, skall Försäkringskassan upprätta en reha-
biliteringsplan. Planen skall såvitt möjligt upprättas i samråd med den för-
säkrade.

Rehabiliteringsplanen skall ange de rehabiliteringsåtgärder som skall

komma i fråga och vem som har ansvaret för dem, en tidsplan för rehabilite-
ringen samt uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabilite-
ringen. Planen skall även innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för
ersättning under rehabiliteringstiden.

Försäkringskassan skall fortlöpande se till att rehabiliteringsplanen följs

och att det vid behov görs nödvändiga ändringar i den.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § tredje och fjärde styckena gäller fortfa-

rande för den tid som en försäkrad uppbär ett interpraktikstipendium.

3. De nya bestämmelserna i 17 kap. 1 § tillämpas på beslut om retroaktiv

ersättning som fattas efter ikraftträdandet.

4. En arbetsgivare är inte skyldig att påbörja en rehabiliteringsutredning

enligt 22 kap. 3 § i de fall någon skyldighet att tillställa Försäkringskassan
rehabiliteringsutredningen inte uppkommer före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

CRISTINA HUSMARK PEHRSSON

Kjell Rempler
(Socialdepartementet)

7

Senaste lydelse 2004:1239.