SFS 2007:392 Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

070392.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i semesterlagen (1977:480);

utfärdad den 31 maj 2007.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 5 och 17 §§ semesterlagen

(1977:480) skall ha följande lydelse.

5 §

Under det semesterår då arbetstagare anställes har han rätt till fem se-

mesterdagar, om anställningen börjar efter den 31 augusti.

Anställes arbetstagare för arbete, som avses pågå högst tre månader och

omfatta högst sextio timmar, och varar arbetet ej längre tid, saknar arbetsta-
garen rätt till semesterledighet. I fråga om arbetstagare som i annat fall an-
ställes för begränsad tid får avtalas, att arbetstagaren ej skall ha rätt till se-
mesterledighet. Vad nu sagts gäller ej, om anställningsavtalet avser eller an-
ställningen varar längre tid än tre månader. Saknar arbetstagaren i fall som
avses i detta stycke rätt till semesterledighet, äger han rätt till semesterersätt-
ning för anställningstiden hos arbetsgivaren.

Har arbetstagare rätt till semesterersättning enligt andra stycket, skall ve-

derlag för arbete, som har avsetts pågå högst tre månader och omfatta högst
sextio timmar, förutsättas inbegripa semesterersättning, om ej annat framgår
av omständigheterna.

Om förlängd semesterledighet finns bestämmelser i lagen (1963:115) om

förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

17 §

2

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänande-

året icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för vil-

ken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om all-
män försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i anledning
av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den
mån frånvaron för varje barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt inte över-
stiger 120 dagar eller för ensamstående förälder 180 dagar, dels under tid för
vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 10 b i den mån
frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 120 dagar eller för ensamstå-
ende förälder 180 dagar, 11 och 11 a §§ samma lag,

1

Prop. 2006/07:111, bet. 2006/07:AU14, rskr. 2006/07:185.

2

Senaste lydelse 2006:1529.

SFS 2007:392

Utkom från trycket
den 13 juni 2007

background image

2

SFS 2007:392

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är

berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som inte ger rätt till semesterlön enligt någon

annan lag, om arbetstagaren får ersättning till deltagare i teckenspråksutbild-
ning för vissa föräldrar (TUFF) eller om utbildningen till väsentlig del avser
fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån
frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repeti-

tionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron
under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskunder-

visning för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närstå-

endevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit från-

varande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en
följd under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av från-
varoperioden inte rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under pe-

rioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

På regeringens vägnar

SVEN OTTO LITTORIN

Catharina Nordlander
(Arbetsmarknadsdepartementet)