SFS 2007:433 Förordning om ändring i förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (1998:1513) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område;

utfärdad den 24 maj 2007.

Regeringen föreskriver att 4 kap. 1 § förordningen (1998:1513) om yrkes-

verksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande lydelse.

4 kap.

1 §

1

Den legitimerade läkare som vill uppnå specialistkompetens skall ge-

nomgå vidareutbildning under minst fem år för att förvärva de kunskaper,
färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den sökta specialist-
kompetensen. Specialistkompetensen skall förvärvas genom tjänstgöring
som läkare under handledning och genom deltagande i kompletterande ut-
bildning (specialiseringstjänstgöring). Meriter från utbildning på forskarnivå
får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen. Socialstyrelsen får med-
dela närmare föreskrifter om tillgodoräknande av sådana meriter.

De medicinska specialiteterna delas in i bas- och grenspecialiteter samt

tilläggsspecialiteterna Akutsjukvård och Smärtlindring. För att få bevis om
specialistkompetens i en grenspecialitet krävs innehav av bevis om spe-
cialistkompetens i en basspecialitet enligt tabellen nedan. För att få bevis om
specialistkompetens i en tilläggsspecialitet krävs innehav av bevis om spe-
cialistkompetens i en basspecialitet. Socialstyrelsen får meddela närmare
föreskrifter om vilka innehav av bevis om specialistkompetens i en basspe-
cialitet som krävs.

De bas- och grenspecialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås

är följande.

Basspecialitet

Grenspecialitet

Kirurgiska specialiteter

Kirurgi

Urologi
Barn- och ungdomskirurgi
Plastikkirurgi
Kärlkirurgi

1

Senaste lydelse 2005:1250.

SFS 2007:433

Utkom från trycket
den 13 juni 2007

2

SFS 2007:433

Thoraxkirurgi
Ortopedi

Handkirurgi

Anestesi och intensivvård
Obstetrik och gynekologi
Öron-, näs- och halssjukdomar

Hörsel- och talrubbningar

Ögonsjukdomar

Invärtesmedicinska specialiteter

Internmedicin

Kardiologi
Medicinsk gastroenterologi och
hepatologi
Endokrinologi och diabetologi
Medicinska njursjukdomar
Lungsjukdomar
Hematologi
Allergologi

Geriatrik

Barnmedicinska specialiteter

Barn- och ungdomsmedicin

Barn- och ungdomsallergologi
Barn- och ungdomsneurologi med
habilitering
Neonatologi
Barnonkologi
Barnkardiologi

Psykiatriska specialiteter

Psykiatri

Rättspsykiatri

Barn- och ungdomspsykiatri

Bild- och funktionsmedicinska specialiteter

Bild- och funktionsmedicin

Neuroradiologi
Nukleärmedicin
Klinisk fysiologi

Laboratoriemedicinska specialiteter

Klinisk immunologi och transfusionsmedicin
Klinisk bakteriologi och virologi
Klinisk kemi
Klinisk farmakologi
Klinisk patologi
Rättsmedicin

Neurospecialiteter

Neurologi
Neurokirurgi
Klinisk neurofysiologi
Rehabiliteringsmedicin

3

SFS 2007:433

Enskilda basspecialiteter

Allmänmedicin
Onkologi

Gynekologisk onkologi

Infektionsmedicin
Klinisk geneti
Arbets- och miljömedicin
Hud- och könssjukdomar
Reumatologi
Socialmedicin

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007.

På regeringens vägnar

GÖRAN HÄGGLUND

Lars

Hedengran

(Socialdepartementet)

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007