SFS 2007:667 Förordning om allvarliga miljöskador

070667.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Förordning
om allvarliga miljöskador;

utfärdad den 5 juli 2007.

Regeringen föreskriver

1 följande.

1 § Denna förordning är i fråga om 3�16 och 20�23 §§ meddelad med stöd
av 10 kap. 21 § miljöbalken.

Definitioner

2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma bety-
delse som i 10 kap. miljöbalken, förordningen (1998:1252) om områdes-
skydd enligt miljöbalken m.m. och förordningen (2004:660) om förvaltning
av kvaliteten på vattenmiljön.

Skador på vatten

3 § Vid bedömningen av om en skada är en allvarlig miljöskada enligt
10 kap. 1 § andra stycket 2 miljöbalken skall det särskilt beaktas om skadan
har en betydande negativ effekt på

1. ett vattenområdes ekologiska status, kemiska ytvattenstatus eller ekolo-

giska potential, eller

2. en grundvattenförekomsts kvantitativa status eller kemiska grund-

vattenstatus.

Vid en sådan bedömning skall förordningen (2004:660) om förvaltning av

kvaliteten på vattenmiljön tillämpas. Det skall särskilt beaktas om det enligt
4 kap. 11 § den förordningen har beslutats om undantag från de kvalitets-
krav på det berörda vattenområdet eller grundvattnet som följer av 4 kap.
2�5 §§ samma förordning.

Skador på arter och livsmiljöer

4 § Vid bedömningen av om en skada är en allvarlig miljöskada enligt
10 kap. 1 § andra stycket 3 miljöbalken skall det särskilt beaktas om skadan
har en betydande negativ effekt när det gäller att uppnå eller bibehålla en
gynnsam bevarandestatus för

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om mil-
jöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56,
Celex 32004L0035), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/
EG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 15, Celex 32006L0021).

SFS 2007:667

Utkom från trycket
den 17 juli 2007

background image

2

SFS 2007:667

1. en skyddad djur- eller växtart som har markerats med bokstaven B, N

eller n i bilagan till artskyddsförordningen (1998:179), eller

2. livsmiljön för en sådan art som avses i 1, om skadan avser
a) ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1

eller 2 miljöbalken, eller

b) ett djurs fortplantningsområde eller viloplats som skyddas enligt före-

skrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § miljöbalken.

5 § Bedömningen av en skadas effekt på en arts eller livsmiljös bevaran-
destatus enligt 4 § skall göras med utgångspunkt från

1. en jämförelse mellan
a) den bevarandestatus som arten eller livsmiljön har i skadat tillstånd och

de funktioner som arten eller livsmiljön har i det tillståndet till förmån för
andra naturresurser, och

b) den bevarandestatus och de funktioner som arten eller livsmiljön skulle

ha haft vid skadetillfället om skadan inte hade uppstått, och

2. artens eller livsmiljöns betydelse för allmänhetens friluftsliv.

6 § Bedömningen av en skadas effekt på en arts eller livsmiljös bevaran-
destatus enligt 4 § skall i den utsträckning det är möjligt göras med hjälp av
mätbara uppgifter om

1. antalet individer, deras täthet eller utbredningsområde,
2. de skadade enskilda individernas eller det skadade områdets funktion i

förhållande till bevarandet av arten eller livsmiljön, med utgångspunkt från
artens eller livsmiljöns sällsynthet och dess naturliga utbredning inom ska-
deplatsens närområde, Sveriges territorium och den del av Europeiska unio-
nens medlemsstaters territorier som omfattas av EG-fördraget,

3. artens livskraft och förmåga till förökning eller livsmiljöns förmåga till

återbildning, och

4. förmågan hos arten eller livsmiljön att, kort tid efter det att skadan har

uppstått, återhämta sig utan avhjälpandeåtgärder till ett tillstånd som endast
genom artens eller livsmiljöns egen dynamik leder till en bevarandestatus
som är minst lika god som innan skadan uppstod.

7 § Trots 4�6 §§ skall en negativ effekt på en arts eller livsmiljös bevaran-
destatus inte läggas till grund för att anse att en skada är en allvarlig miljö-
skada

1. om den negativa effekten är mindre än en naturlig variation som kan

anses vara normal för artens eller livsmiljöns bevarandestatus eller funktio-
ner för andra naturresurser,

2. i den mån den negativa effekten har en naturlig orsak,
3. i den mån den negativa effekten är ett resultat av en verksamhet eller åt-

gärd som direkt hänger samman med eller är nödvändig för skötseln och för-
valtningen av det berörda området,

4. i den mån den negativa effekten har orsakats av en verksamhet eller åt-

gärd som fått tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken och verksamhetsutö-
varen har följt de villkor och bestämmelser som tillståndet är förenat med,
eller

5. om arten eller livsmiljön, kort tid efter det att skadan har uppstått, kom-

mer att återhämta sig utan avhjälpandeåtgärder till det tillstånd som arten el-

background image

3

SFS 2007:667

ler livsmiljön skulle ha haft vid skadetillfället om skadan inte hade uppstått
eller till ett tillstånd som endast genom artens eller livsmiljöns egen dynamik
leder till en bevarandestatus som är minst lika god som innan skadan upp-
stod.

Utgångspunkter för att bestämma åtgärder för avhjälpande

8 § Innan man bestämmer vilka åtgärder som behöver vidtas för att av-
hjälpa en allvarlig miljöskada skall man beakta möjligheten till naturlig åter-
hämtning utan avhjälpandeåtgärder.

9 § När det har uppstått en allvarlig miljöskada genom förorening av mark
skall åtgärderna för avhjälpandet bestämmas med utgångspunkt från

1. den risk som den förorenade marken har för människors hälsa med hän-

syn till

a) markens egenskaper och funktion,
b) det förorenande ämnets eller preparatets eller den förorenande organis-

mens eller mikroorganismens typ, koncentration och farlighet, och

c) risken att föroreningen sprids,
2. pågående markanvändning, och
3. den framtida markanvändning som
a) enligt gällande föreskrifter eller beslut var planerad när skadan upp-

stod, eller

b) kan förutses med hänsyn till det berörda områdets karaktär och förvän-

tade utveckling, om det saknas gällande föreskrifter eller beslut för den
framtida markanvändningen.

10 § När det har uppstått en allvarlig miljöskada genom påverkan på ett
vattenområde, grundvatten, en art eller en livsmiljö, skall åtgärderna för av-
hjälpande bestämmas med utgångspunkt från den naturresurs som har ska-
dats, naturresursens funktion för andra naturresurser och naturresursens be-
tydelse för allmänhetens friluftsliv.

�&tgärder för att kompensera för förlorade miljövärden

11 § Om det med anledning av en allvarlig miljöskada behöver vidtas åt-
gärder för att kompensera för de miljövärden som är eller kommer att vara
förlorade i avvaktan på att miljön återställs till det skick som den skulle ha
varit i om skadan inte hade uppstått, skall de kompenserande åtgärderna

1. i fråga om en skada på ett vattenområde eller grundvatten, innebära att

kvaliteten på vattenmiljön på den plats där skadan uppstod eller på en annan
plats blir bättre än vad den skulle ha varit om skadan inte hade uppstått, eller

2. i fråga om en skada på en art eller livsmiljö, innebära att förutsättning-

arna för att bevara en sådan art eller livsmiljö som avses i 4 § 1 eller 2 på den
plats där skadan uppstod eller på en annan plats blir bättre än vad de skulle
ha varit om skadan inte hade uppstått.

12 § Om det med anledning av en allvarlig miljöskada behöver vidtas åt-
gärder för att kompensera för de miljövärden som kommer att vara förlorade
på grund av att miljön inte kan återställas till det skick som den skulle ha va-

background image

4

SFS 2007:667

rit i om skadan inte hade uppstått, skall de kompenserande åtgärderna så
långt det är möjligt

1. i fråga om en skada på ett vattenområde eller grundvatten, innebära att

kvaliteten på en sådan naturresurs och dess funktioner på den plats där ska-
dan uppstod eller på en annan plats är lika god som den kvalitet som natur-
resursen skulle ha haft om skadan inte hade uppstått, eller

2. i fråga om en skada på en art eller livsmiljö, innebära att förutsättning-

arna för att bevara en sådan art eller livsmiljö som avses i 4 § 1 eller 2 på den
plats där skadan uppstod eller på en annan plats är lika goda som de förut-
sättningar som skulle ha varit om skadan inte hade uppstått.

Om det är möjligt, skall en kompensationsåtgärd som vidtas på en annan

plats än den där skadan uppstod vidtas på en plats som i fråga om naturresur-
sens funktion och dess betydelse för allmänhetens friluftsliv har anknytning
till den plats där skadan uppstod.

13 § Kompensationsåtgärder enligt 11 och 12 §§ skall bestämmas

1. med en sådan metod för bedömning av likvärdighet som innebär att

naturresurs jämförs med naturresurs och naturresursfunktion jämförs med
naturresursfunktion, så att

a) åtgärderna ger naturresurser och funktioner av samma typ och med

samma kvalitet och kvantitet som de skadade, eller i den mån sådana åtgär-
der inte är möjliga, ger andra naturresurser eller funktioner, och

b) åtgärderna i kvantitet kompenserar för eventuella brister i kvalitet, och
2. med beaktande av att ju längre tid det tar att avhjälpa skadan, desto

större behöver åtgärdernas omfattning och antal vara.

14 § Om det inte är möjligt att använda en sådan metod som avses i 13 § 1,
får kompensationsåtgärder enligt 11 och 12 §§ bestämmas med användning
av en metod som innebär ekonomisk värdering av naturresurser och funktio-
ner eller med någon annan värderingsmetod.

Om en metod med ekonomisk värdering används och det inte är möjligt

att inom rimlig tid eller till en rimlig kostnad uppskatta värdet av de natur-
resurser och funktioner som skall kompensera för skadan, får åtgärderna be-
stämmas så att kostnaderna för dessa motsvarar det uppskattade värdet av
skadan.

Val mellan alternativa åtgärder

15 § När det finns alternativa åtgärder för att avhjälpa en skada på vatten,
en art eller en livsmiljö skall varje alternativ bedömas med utgångspunkt
från bästa möjliga teknik och med hänsyn till

1. åtgärdens effekter på människors hälsa och säkerhet,
2. kostnaden för att genomföra åtgärden,
3. sannolikheten för att åtgärden blir framgångsrik,
4. i vilken utsträckning åtgärden förebygger framtida skador,
5. i vilken utsträckning åtgärden innebär risk för att ytterligare skador

uppstår,

6. i vilken utsträckning åtgärden gynnar naturresursen och dess funktio-

ner,

background image

5

SFS 2007:667

7. i vilken utsträckning åtgärden tillgodoser berörda sociala, ekonomiska

och kulturella intressen och särskilda lokala intressen,

8. den tid för avhjälpandet som åtgärden innebär,
9. i vilken utsträckning åtgärden leder till att den plats där skadan uppstod

återställs, och

10. hur åtgärden anknyter geografiskt till den plats där skadan uppstod.

16 § När det finns alternativa åtgärder för att avhjälpa en skada på vatten,
en art eller en livsmiljö får man bestämma åtgärderna på så sätt att miljön
inte blir helt återställd på den plats där skadan uppstod, om

1. den eller de naturresurser och naturresursfunktioner som inte återställs

kompenseras genom att göra likvärdiga naturresurser och funktioner till-
gängliga på en annan plats eller på annat sätt åstadkomma en kvalitet på mil-
jön som totalt sett är likvärdig med den kvalitet som skulle ha varit om ska-
dan inte hade uppstått, och

2. bedömningen av vad som krävs för att åstadkomma en sådan likvärdig

kvalitet på miljön görs enligt 13 § 1.

Redogörelse för åtgärder när en skada har uppstått

17 § En redogörelse för åtgärder enligt 10 kap. 13 § miljöbalken skall
innehålla

1. uppgift om skadans typ, omfattning och orsaker,
2. de riskbedömningar och det underlag i övrigt som ligger till grund för

bedömningen av vilka åtgärder som behöver vidtas,

3. uppgift om övriga omständigheter som har betydelse för att skadan

skall kunna avhjälpas,

4. en karta som visar det skadade området, det område som skadan kan

spridas till och de fastigheter eller delar av fastigheter som berörs av avhjäl-
pandeåtgärderna, och

5. namn och adress på ägare och innehavare av särskild rätt till berörda

fastigheter samt kända borgenärer med panträtt i fastigheterna.

Tillsynsmyndighetens föreläggande om åtgärder

18 § Innan tillsynsmyndigheten beslutar ett föreläggande enligt 10 kap.
14 § miljöbalken skall myndigheten i fråga om de åtgärder som behöver vid-
tas för att avhjälpa en skada

1. samråda med den som är ansvarig för avhjälpandet,
2. ge ägare och innehavare av särskild rätt till berörda fastigheter, kända

borgenärer med panträtt i berörda fastigheter samt de statliga och kommu-
nala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan tillfälle att
yttra sig inom viss tid, och

3. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt ge den all-

mänhet som är berörd och sådana ideella föreningar som avses i 16 kap. 13 §
miljöbalken tillfälle att yttra sig inom viss tid.

Om det behövs för utredningen i ärendet skall tillsynsmyndigheten hålla

sammanträde och besiktning på platsen. Tillsynsmyndigheten skall meddela
tid och plats för detta genom kungörelse i ortstidning. De som anges i första

2* SFS 2007:664�679

background image

6

SFS 2007:667

stycket 1 och 2 samt andra som har yttrat sig i ärendet skall på lämpligt sätt
underrättas.

En kungörelse skall innehålla uppgift om var handlingarna i ärendet hålls

tillgängliga. En kungörelse enligt första stycket 3 skall även innehålla upp-
gift om den tid inom vilken yttrande skall ges in.

19 § I ett föreläggande enligt 10 kap. 14 § miljöbalken skall det redovisas
vilka fastigheter eller delar av fastigheter som berörs av avhjälpandeåtgär-
derna.

Ett föreläggande skall snarast möjligt delges den som är ansvarig för av-

hjälpandet, ägare och innehavare av särskild rätt till berörda fastigheter samt
kända borgenärer med panträtt i berörda fastigheter. En kungörelse om be-
slutet skall snarast möjligt införas i ortstidning. En kopia av föreläggandet
skall sändas till de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga
intressen att bevaka i frågan.

�&tgärder när flera skador behöver avhjälpas

20 § När det har uppstått flera skador som inte kan avhjälpas samtidigt, får
tillsynsmyndigheten bestämma i vilken ordning skadorna skall avhjälpas.

Vid bedömningen skall det beaktas skadornas typ och omfattning, möjlig-

heten till naturlig återhämtning, de risker som skadorna har för människors
hälsa och miljön samt omständigheterna i övrigt.

Beslut om inga ytterligare åtgärder

21 § Tillsynsmyndigheten får besluta att inga ytterligare avhjälpandeåtgär-
der behöver vidtas, om

1. de åtgärder som redan har vidtagits säkerställer att det inte längre finns

någon betydande risk för att människors hälsa, vattenområden, grundvatten
eller sådana arter eller livsmiljöer som avses i 4 § 1 eller 2 påverkas negativt,
och

2. kostnaderna för de åtgärder som behövs för att återställa miljön till det

skick som den skulle ha varit i om skadan inte hade uppstått, eller en lik-
nande nivå, inte står i proportion till de miljöfördelar som skulle uppnås.

Undantag för vissa verksamheter

22 § Om en verksamhet eller åtgärd som är nödvändig med hänsyn till
Försvarsmaktens operativa förmåga har bidragit till en allvarlig miljöskada,
gäller kraven på avhjälpande enligt 10 kap. 5 § första stycket miljöbalken i
den utsträckning det kan anses skäligt.

När ansvarets omfattning bestäms skall det beaktas
1. om skadan har orsakats av utsläpp eller andra åtgärder som när de ägde

rum var tillåtna enligt föreskrifter i lag eller annan författning eller enligt en
myndighets beslut,

2. hur länge verksamheten har bedrivits eller hur lång tid som har gått se-

dan verksamheten bedrevs eller åtgärden vidtogs, och

3. omständigheterna i övrigt.

background image

7

SFS 2007:667

23 § Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åt-
gärd inom jordbruket, skogsbruket, rennäringen eller yrkesfisket eller som
utgör väghållning, är ansvarig för avhjälpande enligt 10 kap. 5 och 12�14 §§
miljöbalken endast om

1. det på grund av verksamhetsutövarens fel eller försummelse har upp-

stått en allvarlig miljöskada på en art eller livsmiljö, eller

2. skadan har orsakats av
a)

en verksamhet som är tillståndspliktig enligt 5

§ förordningen

(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd,

b) en verksamhet som är tillståndspliktig enligt 11 kap. miljöbalken och

som avser uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra
anläggningar i vattenområden, bortledande av vatten från vattenområden el-
ler bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta,

c) sådan innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt mo-

difierade organismer som avses i 13 kap. miljöbalken,

d) hantering av en kemisk produkt eller bioteknisk organism enligt

14 kap. miljöbalken,

e) transport av farligt gods eller överlämnande av farligt gods till någon

annan för transport som omfattas av lagen (2006:263) om transport av farligt
gods, eller

f) gränsöverskridande avfallstransport inom, till eller från Europeiska

unionen som kräver ett godkännande eller som är förbjuden enligt rådets för-
ordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kon-
troll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen

2.

Avgifter

24 § Bestämmelser om avgifter för tillsyn finns i förordningen (1998:940)
om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

�verklagande

25 § Bestämmelser om överklagande av en tillsynsmyndighets beslut
finns, såvitt gäller generalläkaren, i 18 kap. 1 § miljöbalken och, vad gäller
övriga myndigheter, i 19 kap. 1 § miljöbalken.

Underrättelse om gränsöverskridande miljöskador

26 § Om det har uppstått en allvarlig miljöskada som kan påverka männis-
kors hälsa eller miljön i ett annat land i Europeiska unionen, skall tillsyns-
myndigheten underrätta berörd myndighet i det andra landet.

Rapportering

27 § Naturvårdsverket skall fullgöra de uppgifter i fråga om rapportering
till Europeiska kommissionen som följer av artikel 18 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att
förebygga och avhjälpa miljöskador.

2 EGT L 30, 6.2.1993, s. 1 (Celex 31993R0259).

background image

8

SFS 2007:667

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007

28 § En tillsynsmyndighet som har beslutat om ett föreläggande enligt
10 kap. 14 § miljöbalken skall lämna de uppgifter till Naturvårdsverket som
verket behöver för rapporteringen enligt 27 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2007.

På regeringens vägnar

ANDREAS CARLGREN

Ulf

Yngvesson

(Miljödepartementet)