1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring;
utfärdad den 22 november 2007.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om all-
män försäkring
2
dels att 18 och 21 kap. skall upphöra att gälla,
dels att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1985:87) om
ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 §, 7 kap. 3 b § samt 20 kap. 2 a, 10 och 11 §§ skall ha föl-
jande lydelse.
1 kap.
1 §
3
Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring.
Till sjukförsäkringen hör frågor om rehabilitering.
Till den allmänna försäkringen är frivillig pensionsförsäkring ansluten.
7 kap.
3 b §
4
Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedöm-
ningen av om rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning föreligger, be-
gära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genom-
går annan utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för bedöm-
ning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet
av och möjligheterna till rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till sjukersättning
eller aktivitetsersättning, skall Försäkringskassan även
1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
1 Prop. 2006/07:117, bet. 2007/08:SfU3, rskr. 2007/08:13.
2 Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av
18 kap. 5 § 2006:1562
18 kap. 6 § 2004:781
rubriken till 18 kap. 2006:1562
21 kap. 1 § 2001:489
21 kap. 2 § 2004:781
21 kap. 3 § 1985:87.
3 Senaste lydelse 2001:489.
4 Senaste lydelse 2004:1239.
SFS 2007:999
Utkom från trycket
den 4 december 2007
2
SFS 2007:999
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare
eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap.
7 b § eller 22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.
Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning som
skall utges tills vidare besluta att en ny utredning av den försäkrades arbets-
förmåga skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat från beslu-
tet. Efter en sådan utredning skall Försäkringskassan, så länge rätt till sjuker-
sättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan skall
göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat från det att föregående ut-
redning slutfördes. Om den försäkrade har fyllt sextio år behöver beslut om
utredning inte fattas.
Försäkringskassan kan även under tid som sjukersättning eller aktivitets-
ersättning utges vidta åtgärder enligt första och andra styckena. Innan beslut
fattas om medicinsk utredning enligt första eller andra stycket skall, när det
kan anses nödvändigt, försäkringsläkarens bedömning inhämtas.
För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning
som avses i första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad
som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer.
20 kap.
2 a §
5
Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersätt-
ning föreligger enligt denna lag, men det finns sannolika skäl för att sådan
rätt föreligger, skall Försäkringskassan besluta att ersättning skall betalas ut
med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse för den försäkrade.
Detsamma gäller om det står klart att rätt till ersättning föreligger men er-
sättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål. För sådan
ersättning får föreskrivas särskilda villkor.
Om det senare bestäms att ersättning inte skall utges eller skall utges med
lägre belopp är den försäkrade inte skyldig att betala tillbaka utbetalad er-
sättning i andra fall än som anges i 4 §.
Finns det sannolika skäl att dra in eller minska en ersättning, kan Försäk-
ringskassan besluta att ersättningen skall hållas inne eller utges med lägre
belopp till dess slutligt beslut fattas.
10 §
6
Beslut av Försäkringskassan i ärenden om försäkring enligt denna
lag skall omprövas av Försäkringskassan, om det begärs av en enskild som
beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a §.
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
Om omprövning begärs av ett beslut och det allmänna ombudet överkla-
gar samma beslut, skall Försäkringskassan inte ompröva beslutet. Begäran
om omprövning skall anses som ett överklagande.
5 Senaste lydelse 2004:781. � ndringen innebär att fjärde stycket upphävs.
6 Senaste lydelse 2004:781.
3
SFS 2007:999
11 §
7
Beslut av Försäkringskassan i ärenden om försäkring enligt denna
lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut får dock inte
överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 10 §. En en-
skilds överklagande av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats skall
anses som en begäran om omprövning enligt nämnda paragraf.
Ett beslut som rör en person som är bosatt i Sverige överklagas till den
länsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun när beslutet
fattades. Beslut i övriga fall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets
det första beslutet i saken fattades.
Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var
folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet fattades. För den
som var bosatt eller stadigvarande vistades här i landet under någon del av
det år då beslut fattades, men som inte var folkbokförd här den 1 november
föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska per-
sonen först var bosatt eller stadigvarande vistades.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. � ldre föreskrifter i 20 kap. 10 och 11 §§ gäller fortfarande för ärenden i
vilka socialförsäkringsnämnd har fattat beslut före ikraftträdandet.
3. Det upphävda 21 kap. gäller med undantag för vad som föreskrivs i 2 §
dock fortfarande för pågående försäkringsfall som har inträffat före upphä-
vandet.
På regeringens vägnar
CRISTINA HUSMARK PEHRSSON
Kjell Rempler
(Socialdepartementet)
7 Senaste lydelse 2004:781.
Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00
Elanders, Vällingby 2007