SFS 2008:480 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring;

utfärdad den 5 juni 2008.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om all-

män försäkring

2

dels

att 3 kap. 5 c § ska upphöra att gälla,

dels

att 3 kap. 4, 4 a, 4 b, 5 d, 7, 7 b, 8, 9, 9 a, 10 a, 10 b och 16 §§, 4 kap.

6, 9 och 14 §§, 7 kap. 1 och 3 §§, 16 kap. 1 §, 20 kap. 3 § samt 22 kap. 8 §
ska ha följande lydelse.

3 kap.

4 §

3

För dagar i en sjukperiod gäller, om inte annat följer av 10–10 b §§,

1. att sjukpenning inte lämnas för den första dagen,
2. att hel sjukpenning för de därpå följande 364 dagarna utgör för dag 80

procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365,

3. att hel sjukpenning för de därpå följande 550 dagarna utgör 75 procent

av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, och

4. att sjukpenning för de därpå följande dagarna inte lämnas.
Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. Till den del den för-

säkrade är arbetslös lämnas dock hel sjukpenning enligt 7 § med högst 486
kronor.

Sjukpenning enligt första stycket 2 får inte lämnas om den försäkrade re-

dan har fått sådan sjukpenning för sammanlagt 364 dagar under en ramtid
som omfattar de 450 närmast föregående dagarna. Har den försäkrade under
denna ramtid fått sjukpenning enligt första stycket 3 eller 7 b §, ersättning
för merutgifter enligt 7 a § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §,
ska dagar med sådan ersättning likställas med dagar med sjukpenning enligt
första stycket 2. Detta gäller även tretton dagar under sådan sjuklöneperiod
som avses i femte stycket. Om det finns synnerliga skäl får sjukpenning en-
ligt första stycket 2 lämnas efter ansökan av den försäkrade, trots att sådan
sjukpenning redan har lämnats för 364 dagar under ramtiden.

Om sjukpenning enligt första stycket 2 inte kan lämnas, får sjukpenning

enligt första stycket 3 lämnas efter skriftlig ansökan av den försäkrade. Detta
gäller även för dagar i en ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning

1

Prop. 2007/08:136, bet. 2007/08:SfU12, rskr. 2007/08:225.

2

Lagen omtryckt 1982:120.

3

Senaste lydelse 2006:1537.

SFS 2008:480

Utkom från trycket
den 16 juni 2008

2

SFS 2008:480

för maximalt antal dagar inte redan har lämnats. Om sjukperioden föranleds
av en godkänd arbetsskada enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring får sjukpenning enligt första stycket 3 lämnas för ytterligare dagar.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider

av sjukdom som avses i 7 § eller har rätt till sjukpenning enligt 7 b § eller re-
habiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §. Uppkommer för den försäkrade rätt
till sjukpenning enligt kapitlet i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukperioden enligt denna lag an-
ses omfatta också sjuklöneperioden.

Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukperiod

avslutats ska bestämmelserna i första stycket samt 10 a § tillämpas som om
den senare sjukperioden utgör en fortsättning på den tidigare sjukperioden.

Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmel-

serna i första stycket 1 eller 10 a § första stycket 1 för sammanlagt tio dagar
under de senaste tolv månaderna utges sjukpenning för dag som avses i
första stycket 1 enligt vad som anges i första stycket 2 eller 3. Till den del
den försäkrade är arbetslös utges dock hel sjukpenning enligt 7 § med högst
486 kronor.

4 a §

4

Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller lön under sjukdom för

samma tid som sjukpenningen avser, ska sjukpenning minskas med det be-
lopp som lönen under sjukdom överstiger 10 procent av vad den försäkrade
skulle ha fått i lön om han varit i arbete. Till den del lönen under sjukdom ut-
ges i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta
sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 2 § ska minskning
dock endast ske med belopp som när det gäller sjukpenning som utges

– enligt 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket 2, överstiger 90 pro-

cent av lönen i arbete, och

– enligt 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3, överstiger 85 pro-

cent av lönen i arbete.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket ska ersättning som ut-

ges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grun-
der som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbets-
givare.

Det belopp varmed minskning ska göras avrundas till närmast lägre hela

krontal. Avräkning ska i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning
som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen
men får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning.

4 b §

5

Försäkringskassan kan efter skriftlig ansökan av den försäkrade be-

sluta att hel sjukpenning för dag ska utges enligt vad som anges i 4 § första
stycket 2 eller 3 eller 10 a § första stycket 2 eller 3 även för dag som avses i
4 § första stycket 1 och 10 a § första stycket 1. Ett sådant beslut får meddelas
om den försäkrade lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal
sjukperioder med rätt till sjukpenning under en tolvmånadersperiod. Till den
del den försäkrade är arbetslös utges dock hel sjukpenning för dag som avses
i 4 § första stycket 1 med högst 486 kronor.

4

Senaste lydelse 1997:562.

5

Senaste lydelse 2006:1537.

3

SFS 2008:480

Ett beslut som avses i första stycket får även meddelas för en sjukperiod

när den sökande som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831)
om transplantation m.m. har rätt till sjukpenning till följd av ingrepp för att
ta tillvara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.

Ett beslut enligt första stycket gäller från och med den kalendermånad då

ansökan gjordes hos Försäkringskassan, om inte annat sägs i beslutet. Beslu-
tet ska gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda
skäl, tills vidare. Beslutet ska upphävas om villkoret enligt första stycket
andra meningen inte längre är uppfyllt.

En försäkrad som har gjort ansökan enligt första stycket är skyldig att ge-

nomgå undersökning av läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande över
undersökningen, om Försäkringskassan finner att det behövs för ärendets be-
dömning. För den försäkrades utgifter för undersökningen och för utlåtande
över undersökningen lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen för-
ordnar.

5 d §

6

När Försäkringskassan ska fastställa den sjukpenninggrundande in-

komsten för en försäkrad som omfattas av 5 § tredje stycket 1–6 eller 5 e §
och som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande
inkomsten i vissa fall räknas om. Detsamma ska gälla för en försäkrad vars
anställning upphör under en pågående ersättningsperiod. Omräkningen ska
göras när minst ett år har förflutit räknat från den tidpunkt då den anställning
upphörde som senast föranlett eller kunnat föranleda beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst. Därefter görs omräkningen årligen räknat ett år från
den senaste omräkningen. Med den tidpunkt då anställningen upphörde jäm-
ställs den tidpunkt då den försäkrade helt upphörde med annat förvärvsar-
bete än arbete som anställd.

Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete, grundad

på annan inkomst än som avses i 2 a § första stycket, ska också räknas om
för en försäkrad som inte har upphört med förvärvsarbetet. Omräkning ska
göras under en pågående ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit
räknat från ersättningsperiodens början. Därefter görs omräkningen årligen
räknat ett år från den senaste omräkningen.

Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det allmänna

prisläget räknad från det senast fastställda talet för konsumentprisindex jäm-
fört med motsvarande tal tolv månader dessförinnan. En omräkning som
innebär en sänkning av den sjukpenninggrundande inkomsten ska inte beak-
tas. Den sjukpenninggrundande inkomsten kan aldrig fastställas till ett be-
lopp som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet.

7 §

7

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbets-

förmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom förelig-
ger ska bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och lik-
nande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsför-
måga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fort-
farande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

6

Senaste lydelse 2006:1537.

7

Senaste lydelse 2002:226.

4

SFS 2008:480

Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbets-

förmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre
fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med
minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjuk-
penning.

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det beaktas om

den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller
annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde.
Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsar-
bete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, ska hans
eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den da-
gen.

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsför-

måga under 90 dagar ska det även beaktas om den försäkrade kan försörja
sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren.

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsför-

måga under 180 dagar ska det dessutom, om det inte finns särskilda skäl mot
det, beaktas om den försäkrade har sådan förmåga så att han eller hon kan
försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden i
övrigt, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäk-
rade.

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsför-

måga under 365 dagar ska det alltid beaktas om den försäkrade har sådan
förmåga som anges i femte stycket.

I de fall den försäkrade är i behov av någon åtgärd som avses i 7 b § eller

22 kap., ska bedömningen enligt tredje–sjätte styckena göras med beaktande
av den försäkrades arbetsförmåga efter en sådan åtgärd.

När det beräknas hur lång tid den försäkrade har haft nedsatt arbetsför-

måga enligt tredje–sjätte styckena ska dagar i sjukperioder läggas samman,
om den försäkrade

1. har förvärvsarbetat under en period om mindre än 90 dagar mellan

sjukperioderna, eller

2. inte har förvärvsarbetat alls mellan sjukperioderna.
Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde–sjätte styck-

ena ska göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken

han eller hon annars skulle ha uppburit föräldrapenning, ska arbetsförmågan
anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att
vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.

Om den försäkrade uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt

denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om in-
förande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, ska
vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans
eller hennes arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av för-
mågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till
grund för den sjukersättning, aktivitetsersättning, pension eller livränta som
utges.

5

SFS 2008:480

7 b §

8

Sjukpenning enligt 7 § utges även när den försäkrade genomgår en

medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att före-
bygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis före-
bygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor gäller att be-
handlingen eller rehabiliteringen har ordinerats av läkare och ingår i en av
Försäkringskassan godkänd plan.

Arbetsförmågan ska anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av

behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Sjukpenning enligt denna paragraf utges enligt vad som anges i 4 § första

stycket 2 eller 3 eller 10 a § första stycket 2 eller 3 även för dag som avses i
4 § första stycket 1 och 10 a § första stycket 1.

8 §

9

Den försäkrade ska till Försäkringskassan ge in en skriftlig försäkran

för sjukpenning. Försäkran ska innehålla uppgifter om sjukdomen, en be-
skrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och den försäkrades egen be-
dömning av arbetsförmågan. Uppgifterna i försäkran ska lämnas på heder
och samvete.

Den försäkrade ska till Försäkringskassan ge in läkarintyg för att styrka

nedsättning av arbetsförmåga på grund av sjukdom senast från och med den
sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen.

Den försäkrade ska om Försäkringskassan begär det till Försäkringskas-

san ge in en skriftlig särskild försäkran avseende nedsättningen av arbetsför-
mågan på grund av sjukdom. Den särskilda försäkran ska innehålla en utför-
ligare beskrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och egen bedömning
av arbetsförmågan än försäkran enligt första stycket. Uppgifterna i den sär-
skilda försäkran ska lämnas på heder och samvete.

Den försäkrade ska om Försäkringskassan begär det till Försäkringskas-

san ge in ett utlåtande av sin arbetsgivare. I utlåtandet ska det anges vilka
möjligheter som finns att ta till vara den försäkrades arbetsförmåga inom ar-
betsgivarens verksamhet efter åtgärd som avses i 22 kap.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar före-

skrifter dels om undantag i vissa fall från skyldighet att lämna läkarintyg och
försäkran, dels om att sådan skyldighet ska gälla från och med en annan dag
än vad som anges i denna paragraf.

9 §

10

En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havande-

skap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete
med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre an-
strängande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).

En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får syssel-

sättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete
under havandeskap, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljö-
lagen (1977:1160), om hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 §
föräldraledighetslagen.

Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag

som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen

8

Senaste lydelse 2004:781.

9

Senaste lydelse 2004:781.

10

Senaste lydelse 2003:372. Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs.

6

SFS 2008:480

före den beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som avses i
andra stycket för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning utges
längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse.

9 a §

11

En kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning ska göra ansö-

kan därom. Försäkringskassan får påfordra att kvinnan till stöd för sin rätt
till havandeskapspenning inger utlåtande av sin arbetsgivare samt läkarut-
låtande.

I beslutet om havandeskapspenning ska anges under vilken tid ersättning

kan utges.

Vad i lag eller annan författning föreskrivs om sjukpenning gäller i fråga

om havandeskapspenning med undantag av bestämmelserna om ersättning
för merutgifter i 7 a § och om karenstid i 11 §. Vidare ska havandeskapspen-
ningen, med avvikelse från vad som anges i 4 § första stycket 1 och 10 a §
första stycket 1, utges med 80 procent även för den första dagen och även
om sjukpenning enligt 4 § första stycket 2 eller 3 respektive 10 a § första
stycket 2 eller 3 redan har utgivits för maximalt antal dagar. Havandeskaps-
penning utges inte i den mån kvinnan för samma tid uppbär sjukpenning el-
ler sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.

10 a §

12

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot

sjukpenninggrundande inkomst av enbart anställning, gäller för dagar i sjuk-
perioden som den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte
hade varit sjuk

1. att sjukpenning inte lämnas för den första dagen,
2. att hel sjukpenning för de därpå följande 364 dagarna utgör 80 procent

av den sjukpenninggrundande inkomsten och beräknas enligt fjärde och
femte styckena,

3. att hel sjukpenning för de därpå följande 550 dagarna utgör 75 procent

av den sjukpenninggrundande inkomsten och beräknas enligt fjärde och
femte styckena, och

4. att sjukpenning för de därpå följande dagarna inte lämnas.
Sjukpenning enligt första stycket 2 får inte lämnas om den försäkrade re-

dan har fått sådan sjukpenning för sammanlagt 364 dagar under en ramtid
som omfattar de 450 närmast föregående dagarna. Har den försäkrade under
denna ramtid fått sjukpenning enligt första stycket 3 eller 7 b §, ersättning
för merutgifter enligt 7 a § eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §,
ska dagar med sådan ersättning likställas med dagar med sjukpenning enligt
första stycket 2. Om det finns synnerliga skäl får sjukpenning enligt första
stycket 2 lämnas efter ansökan av den försäkrade, trots att sådan sjukpen-
ning redan har lämnats för 364 dagar under ramtiden.

Om sjukpenning enligt första stycket 2 inte kan lämnas, får sjukpenning

enligt första stycket 3 lämnas efter skriftlig ansökan av den försäkrade. Detta
gäller även för dagar i en ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning
för maximalt antal dagar inte redan har lämnats. Om sjukperioden föranleds

11

Senaste lydelse 2004:781.

12

Senaste lydelse 2004:781.

7

SFS 2008:480

av en godkänd arbetsskada enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring får sjukpenning enligt första stycket 3 lämnas för ytterligare dagar.

Ska sjukpenning utges för endast en dag ska till grund för beräkningen

läggas det tal som erhålls när angiven procentandel av den sjukpenninggrun-
dande inkomsten delas med årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela
krontal. Det multipliceras därefter med antalet timmar av ordinarie arbetstid
eller däremot svarande normal arbetstid. Produkten utgör hel sjukpenning
för dagen.

Ska sjukpenning utges för mer än en dag med samma procentandel ska,

vid beräkning av sjukpenning för dessa dagar, det tal som erhållits enligt
fjärde stycket andra meningen multipliceras med det sammanlagda antalet
timmar av ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid som
belöper på dagarna. Det tal som därvid erhålls delas med antalet dagar med
sjukpenning. Kvoten utgör beloppet av hel sjukpenning för dag. Ska sjuk-
penning utges efter olika grader av nedsatt arbetsförmåga sammanläggs
dock de timmar som avser samma grad för sig. Sjukpenning beräknas för
varje sådan period för sig.

Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt fjärde och

femte styckena inte uppgår till ett helt timtal ska avrundning ske till när-
maste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt. Sjukpenning avrundas
till närmaste hela krontal.

Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmel-

serna i första stycket 1 eller 4 § första stycket 1 för sammanlagt tio dagar un-
der de senaste tolv månaderna, utges sjukpenning för dag som avses i första
stycket 1 enligt vad som anges i första stycket 2 eller 3 och beräknas enligt
fjärde och femte styckena.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar

föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och däremot sva-
rande normal arbetstid.

10 b §

13

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot

sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsar-
bete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande. Den del
av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställning beräknas enligt
10 a § första–sjätte styckena. Den del som svarar mot inkomst av annat för-
värvsarbete beräknas enligt 4 § första stycket.

16 §

14

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga,

kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen före-
skriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpen-
ning.

I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den

ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den
del den inte överstiger den utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit lön

till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjukpenning,
är bindande för Försäkringskassan om den har form av kollektivavtal och på

13

Senaste lydelse 1992:1702.

14

Senaste lydelse 2004:781.

8

SFS 2008:480

arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse
som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare som är
bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga om arbetsta-
gare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det.
Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och hand-
läggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.

Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för

arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan
arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i
tredje stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit un-

derhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning
regeringen bestämmer från Försäkringskassan erhålla den försäkrades sjuk-
penning, i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

Sjukpenning som betalas ut enligt denna paragraf till en arbetsgivare ska

minskas med lön under sjukdom som arbetsgivaren utger till arbetstagaren
för samma tid som sjukpenningen avser, dock endast när det gäller sjukpen-
ning som utges

– enligt 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket 2, med den del av lö-

nen under sjukdom som överstiger 90 procent av lönen i arbete, och

– enligt 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3, med den del av

lönen under sjukdom som överstiger 85 procent av lönen i arbete.
Härvid har bestämmelserna i 4 a § andra och tredje styckena motsvarande
tillämpning.

4 kap.

6 §

15

Hel föräldrapenning utgör lägst 180 kronor om dagen (lägstanivå).

Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande

förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under
minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten
för födelsen har varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån och
skulle ha varit det om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges dock alltid lägst med ett be-
lopp för hel föräldrapenning om 180 kr (grundnivå). För en förälder som en-
dast är försäkrad enligt 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) gäller
detta under förutsättning att föräldern uppfyller villkoren i första meningen.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för
– 210 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad

enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för

– 90 dagar med belopp enligt lägstanivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för
– 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad en-

ligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för

– 90 dagar med belopp enligt lägstanivån. För varje barn utöver det andra

utges föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, be-
räknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån.

15

Senaste lydelse 2006:1537.

9

SFS 2008:480

När föräldrapenning enligt andra–fjärde styckena ska utges med belopp

motsvarande förälderns sjukpenning, ska beräkningen ske enligt 6 a § och
3 kap. med undantag av 2 § andra stycket första och andra meningarna, 5 §
fjärde–sjunde styckena samt 10 a och 10 b §§. Vidare utges hel föräldrapen-
ning för dag alltid med 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365.

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra–fjärde styckena ska, om föräld-

erns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje
stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på
grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänk-
ningen skedde eller den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder, om
föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Skulle den sjukpen-
ninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde ha överstigit
sju och en halv gånger prisbasbeloppet, om inkomsten alltjämt hade beräk-
nats utan begränsningen i 3 kap. 2 § andra stycket första meningen, tilläm-
pas det beräkningssätt som anges i 6 a §. Är kvinnan gravid på nytt innan
barnet uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, ska för-
äldrapenningen även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. Det-
samma gäller vid adoption av barn som sker inom två år och sex månader ef-
ter det att det föregående barnet fötts eller adopterats. Har efter tid som avses
i 3 kap. 5 § tredje stycket 5 sänkning inte skett av den sjukpenninggrundande
inkomst som avses i 3 kap. 2 § andra stycket på grund av att den årliga in-
komsten i pengar överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet, tilläm-
pas bestämmelserna i detta stycke och 6 a § på motsvarande sätt.

För en förälder som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpen-

ninggrundande inkomst som föräldrapenningen beräknas på enligt sjätte
stycket alltjämt omräknas på sätt som anges i 3 kap. 5 d § med undantag av
den begränsning som anges i paragrafens sista stycke.

9 §

16

Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket

anses uppfyllt om föräldern inte har varit försäkrad för viss sjukpenning,
men skulle ha varit det om Försäkringskassan känt till samtliga förhållan-
den.

När det ska bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning

enligt 6 § andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b §
ska det bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret
är uppfyllt för en försäkrad som fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307)
om kommunalt vårdnadsbidrag får det bortses från den tid som föräldern fått
sådant bidrag.

14 §

17

Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från

förvärvsarbete. Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels tillfällig
föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst en fjärdedel, hälften,
tre fjärdedelar respektive sju åttondelar av den tid föräldern skulle ha arbetat
om han eller hon inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra stycket gäl-
ler i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

16

Senaste lydelse 2004:781.

17

Senaste lydelse 2001:141.

10

SFS 2008:480

Om inte annat följer av tredje eller fjärde stycket eller 14 a § ska till grund

för beräkningen av beloppet för hel tillfällig föräldrapenning för dag läggas
det tal som erhålls när 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten
av anställning delas med årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 3 kap.
10 a § fjärde–sjätte styckena på motsvarande sätt för den tid som förmånen
avser.

Ska tillfällig föräldrapenning utges på grundval av inkomst av annat för-

värvsarbete beräknas hel förmån för dag efter 80 procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Beloppet avrundas till
närmaste hela krontal.

Ska tillfällig föräldrapenning utges på grundval av sjukpenninggrundande

inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av
förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra stycket medan
den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräk-
nas enligt tredje stycket.

7 kap.

1 §

18

En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på

grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska pre-
stationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har enligt be-
stämmelserna i detta kapitel rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.
För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadigvarande
nedsatt och att åtgärder som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. inte bedöms
kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga. För rätt till
aktivitetsersättning krävs att nedsättningen kan antas bestå under minst ett
år.

En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin

skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå har enligt vad som närmare
anges i 7 § rätt till aktivitetsersättning under den tid skolgången varar oav-
sett om arbetsförmågan är nedsatt eller inte.

Sjukersättning kan tidigast utges från och med den månad då den försäk-

rade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han el-
ler hon fyller 65 år.

Sjukersättning utges tills vidare.
Aktivitetsersättning kan tidigast utges från och med juli månad det år då

den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad
då han eller hon fyller 30 år.

Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre

år.

3 §

19

Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ska det be-

aktas om den försäkrade har sådan förmåga att han eller hon kan försörja sig
själv genom förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Bedömningen ska göras ef-
ter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av pre-
stationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet
av hushållsarbete i hemmet.

18

Senaste lydelse 2002:309.

19

Senaste lydelse 1996:1543.

11

SFS 2008:480

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt första stycket ska

göras i förhållande till ett heltidsarbete.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som anges i 3 kap.

7 b § eller 22 kap. 7 §, ska arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses
nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra
förvärvsarbete.

16 kap.

1 §

20

Den som önskar sjukersättning eller aktivitetsersättning ska göra an-

sökan hos Försäkringskassan i enlighet med vad regeringen förordnar.

Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller re-

habiliteringspenning enligt denna lag, får Försäkringskassan tillerkänna ho-
nom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning utan hinder av att
han eller hon inte gjort ansökan därom. Detsamma ska gälla då en försäkrad
uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som ut-
ges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Uppbär en försäkrad aktivitetsersättning, får den tid för vilken förmånen

ska utges förlängas utan att ansökan har gjorts.

För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om

sjukersättning eller aktivitetsersättning ska ersättning lämnas i enlighet med
vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer.

20 kap.

3 §

21

Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är

berättigad till ersättningen

a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han eller

hon har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;

b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares före-

skrifter;

c) underlåter att ge in ett sådant läkarintyg eller en sådan försäkran som

ska ges in till Försäkringskassan enligt 3 kap. 8 § eller vägrar ge in en sär-
skild försäkran enligt tredje stycket eller ett utlåtande av arbetsgivaren enligt
fjärde stycket samma paragraf;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande

uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling,

utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b §
eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ eller delta vid ett sådant avstämningsmöte som
anges i 3 kap. 8 a § får sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning
helt eller delvis tills vidare förvägras honom eller henne, under förutsättning
att han eller hon erinrats om denna påföljd.

Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall un-

derlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar

20

Senaste lydelse 2004:781.

21

Senaste lydelse 2004:781.

12

SFS 2008:480

att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om
omständigheterna motiverar det.

22 kap.

8 §

22

Hel rehabiliteringspenning utgör för dag det belopp som motsvarar

den försäkrades sjukpenning. Vid beräkningen av rehabiliteringspenningen
ska bestämmelserna i 3 kap. 4 § tillämpas. Rehabiliteringspenning utges
dock även för dag som avses i 3 kap. 4 § första stycket 1.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 i fråga om 3 kap. 4 a, 8 och

16 §§ samt 20 kap. 3 § och i övrigt den 1 juli 2008.

2. Den nya lagen tillämpas även på ersättningsfall som pågår vid ikraftträ-

dandet. Sjukpenning enligt 3 kap. 4 § första stycket 3 och 10 a § första
stycket 3 lämnas dock endast för dagar från och med ikraftträdandet. För en
försäkrad, som vid ikraftträdandet inte har eller skulle ha rätt till sjukpen-
ning enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket 2 vid nedsatt
arbetsförmåga, gäller att sjukpenning enligt 3 kap. 4 § första stycket 3 eller
10 a § första stycket 3 alltid kan lämnas för 550 dagar.

3. Försäkringskassan får lämna sjukpenning enligt 3 kap. 4 § första

stycket 3 eller 10 a § första stycket 3 utan ansökan av den försäkrade till och
med den 30 september 2008. Sådan sjukpenning får lämnas utan ansökan
även för tid därefter vid sjukperioder som pågår vid denna tidpunkt.

4. Äldre bestämmelser i 3 kap. 4 a § gäller fortfarande i de fall då den för-

säkrade erhåller ersättning på grund av försäkringsavtal som ingåtts före
ikraftträdandet och inte förnyats därefter.

5. Äldre bestämmelser i 3 kap. 7 § gäller till och med den 31 december

2008 för sjukperioder som har påbörjats före ikraftträdandet.

6. Vid sammanläggning av dagar i sjukperioder, enligt 3 kap. 7 § åttonde

stycket, ska endast dagar efter ikraftträdandet beaktas.

7. Äldre bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ gäller fortfarande, dock längst

till och med december månad 2012, för tidsbegränsad sjukersättning och ak-
tivitetsersättning som avser en period som har påbörjats före ikraftträdandet.
I de fall en ansökan om sjukersättning eller aktivitetsersättning har kommit
in till Försäkringskassan efter ikraftträdandet, gäller också äldre bestämmel-
ser i 7 kap. 1 och 3 §§ vid prövning av rätt till sjukersättning från och med
en tidpunkt före ikraftträdandet och tills vidare eller aktivitetsersättning som
avser en period som påbörjas före ikraftträdandet.

8. För en försäkrad, vars rätt till tidsbegränsad sjukersättning upphör vid

utgången av juni månad 2008 eller avser en period som har påbörjats före
och upphör efter ikraftträdandet, kan tidsbegränsad sjukersättning beviljas
enligt äldre bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ för ytterligare perioder om
sammanlagt högst 18 månader, dock längst till och med december månad
2012. Detta gäller även för en försäkrad, vars rätt till aktivitetsersättning
upphör på grund av att han eller hon fyller 30 år.

9. För en försäkrad, vars rätt till aktivitetsersättning upphör vid utgången

av juni månad 2008 eller avser en period som har påbörjats före och upphör
efter ikraftträdandet, kan aktivitetsersättning beviljas enligt äldre bestäm-

22

Senaste lydelse 1997:562.

13

SFS 2008:480

melser i 7 kap. 1 och 3 §§ för ytterligare perioder om sammanlagt högst 18
månader.

På regeringens vägnar

CRISTINA HUSMARK PEHRSSON

Kjell Rempler
(Socialdepartementet)

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2008