SFS 2008:722 Förordning om utvinningsavfall

080722.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Förordning
om utvinningsavfall;

utfärdad den 17 juli 2008.

Regeringen föreskriver

1

följande.

1 §

Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 13 § regeringsfor-

men vad avser 6 §, 27 kap. 2 § miljöbalken vad avser 51 § och i övrigt med
stöd av 15 kap. 28 § miljöbalken.

Definitioner

2 §

I denna förordning avses med

mineralfyndigheter:

naturligt förekommande fyndigheter i jordskorpan av

energimineral, malmer, industriella mineral och bergarter avsedda för bygg-
nads- eller anläggningsändamål eller andra organiska eller oorganiska äm-
nen som inte är vatten,

prospektering:

provtagning, borrning, djupgrävning eller annat arbete för

att söka efter en mineralfyndighet som har ett ekonomiskt värde, men inte
arbete som behövs för att förbereda utvinning av mineralfyndighet eller
verksamhet som har direkt samband med pågående utvinning,

utvinning:

en verksamhet som bedrivs ovan eller under jord och som inne-

bär att man genom brytning, borrning av borrhål, bearbetning eller på annat
sätt utvinner en mineralfyndighet, och

bearbetning:

en mekanisk process, en kemisk process, en biologisk pro-

cess, en termisk eller annan fysikalisk process eller en kombination av så-
dana processer som används för att genom ändring av partikelstorlek, klasse-
ring, separering, anrikning av tidigare kasserat avfall eller på annat sätt ut-
vinna mineral från en mineralfyndighet, i den mån processen inte är metal-
lurgisk och inte utgör smältning eller annan uppvärmningsbearbetning än
kalkbränning.

3 §

Med

avfall

och

farligt avfall

avses i denna förordning det samma som i

15 kap. 1 § miljöbalken och i avfallsförordningen (2001:1063).

Med

utvinningsavfall

avses i denna förordning avfall från prospektering,

utvinning eller bearbetning, avfall från lagring av en mineraltillgång och av-
fall från driften av bergtäkt.

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om

hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG
(EGT L 102, 11.4.2006, s. 15, Celex 32006L0021).

SFS 2008:722

Utkom från trycket
den 29 juli 2008

background image

2

SFS 2008:722

Med

inert avfall

avses i denna förordning

avfall som

1. inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska

förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på nå-
got annat sätt,

2. inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kom-

mer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller männis-
kors hälsa, och

3. har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet

hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller
grundvatten.

Med

ren jord

avses i denna förordning sådan jord som har avlägsnats från

markens översta skikt och som inte är klassificerad som förorenad.

Med

avfallshanteringsplan

avses i denna förordning en plan för hur en

verksamhet minimerar, behandlar, återvinner och bortskaffar utvinningsav-
fall och hanterar risker för olyckshändelser.

4 §

I denna förordning avses med

avfallsmagasin:

en naturlig eller konstruerad anläggning som används för

att tillsammans med vatten deponera finkornigt avfall som uppkommit vid
bearbetning, vid rening eller vid återvinning av processvatten,

damm:

en konstruerad struktur för att hålla tillbaka eller stänga in vatten

eller avfall i ett avfallsmagasin,

upplag:

en konstruerad anläggning för deponering av fast avfall på mark-

ytan,

lakvatten:

vatten eller annan vätska som efter att ha varit i kontakt med

avfallet lämnar en avfallsanläggning eller samlas upp i anläggningen och
som kan ha skadliga effekter på miljön om det inte behandlas på lämpligt
sätt, och

allvarlig olycka:

en händelse på en plats där utvinningsavfall hanteras,

som är hänförlig till avfallshanteringen, och som medför en risk för allvar-
liga skador på människors hälsa eller miljön.

5 §

Med

avfallsanläggning

avses i denna förordning en damm, ett upplag

eller ett annat område som är avsett för uppsamling eller deponering av ut-
vinningsavfall i fast eller flytande form, med de dammar och andra kon-
struktioner som är avsedda att stänga inne, hålla tillbaka, avgränsa eller på
annat sätt stödja ett sådant område. Med avfallsanläggning avses inte en hå-
lighet efter utvinning där annat avfall än farligt avfall läggs tillbaka efter ut-
vinning för efterbehandlingsändamål eller för konstruktionsändamål.

Med

riskanläggning

avses i denna förordning en avfallsanläggning som

1. vid en riskbedömning, där man beaktar anläggningens nuvarande och

framtida storlek, lokalisering och miljöpåverkan, ger grund för antagandet
att en allvarlig olycka skulle kunna inträffa om ett upplag kollapsar, en för-
dämning rämnar eller till följd av någon annan brist i anläggningen eller fel-
aktig drift av den,

2. innehåller avfall, över en viss mängd, som klassificeras som farligt en-

ligt avfallsförordningen (2001:1063), eller

3. innehåller ämnen eller beredningar, över en viss mängd, som klassifice-

ras som farliga enligt föreskrifter som Kemikalieinspektionen meddelat med
stöd av 18 § förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotek-

background image

3

SFS 2008:722

niska organismer för att genomföra rådets direktiv 67/548/EEG av den
27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassifice-
ring, förpackning och märkning av farliga ämnen

2

, senast ändrat genom di-

rektiv 2006/121/EG

3

, eller Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/

EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och an-
dra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga pre-
parat

4

, senast ändrat genom förordning (EG) nr 1907/2006

5

.

6 §

Med tillsynsmyndigheten avses i denna förordning den myndighet som

enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken har det opera-
tiva tillsynsansvaret för att bestämmelserna i denna förordning följs.

Tillämpning

7 §

Denna förordning ska tillämpas på verksamheter som ger upphov till

utvinningsavfall och på hantering av utvinningsavfall om inte annat följer av
8�13 §§.

8 §

Förordningen ska inte tillämpas i fråga om

1. verksamheter som inte bedrivs yrkesmässigt,
2. avfall som inte är specifikt för prospektering, utvinning eller bearbet-

ning,

3. avfall från prospektering, utvinning eller bearbetning som bedrivs på

havet eller havsbotten, om verksamheten bedrivs utanför lågvattenlinjen för
normalt eller medelstarkt tidvatten,

4. injektering av vatten som innehåller ämnen som härrör från en utforsk-

ning eller utvinning av kolväten eller från en gruvverksamhet,

5. injektering av vatten som av tekniska skäl görs i en geologisk formation

ur vilken kolväten eller andra ämnen har utvunnits eller i en geologisk for-
mation som av naturliga skäl är permanent olämplig för andra ändamål, om
det vatten som injekteras inte är förorenat med andra ämnen än sådana som
avses i 2, eller

6. återföring av grundvatten som har pumpats upp ur en gruva eller ett

stenbrott eller i samband med uppförande eller underhåll av konstruktionsar-
beten.

9 §

Bestämmelserna i 27, 29�32 och 49 §§ ska inte tillämpas på inert av-

fall och ren jord som inte lagras i en riskanläggning.

10 §

Bestämmelserna i 27, 31 och 49 §§ ska inte tillämpas på icke-farligt

icke-inert avfall som inte lagras i en riskanläggning.

11 §

Bestämmelserna i 19�24, 40�42 och 51 §§ ska inte tillämpas på risk-

anläggningar som omfattas av bestämmelserna i lagen (1999:381) om åtgär-
der för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

2

EGT L 196, 16.8.1967, s. 1 (Celex 31967L0548).

3

EUT L 396, 30.12.2006, s. 850 (Celex 32006L0121).

4

EGT L 200, 30.7.1999, s. 1 (Celex 31999L0045).

5

EUT L 396, 30.12.2006, s. 1 (Celex 32006R1907).

background image

4

SFS 2008:722

12 §

Bestämmelserna i 17, 19�26, 34�36, 40�42 och 51 §§ ska inte tilläm-

pas på avfallsanläggningar som

1. inte har tagit emot något avfall efter den 1 maj 2006,
2. håller på att avslutas den 1 september 2008, och
3. är avslutade den 31 december 2010.

13 §

I fråga om andra anläggningar än riskanläggningar ska vid tillämp-

ningen av denna förordning ett område inte anses som en avfallsanläggning
om avfall lagras där för en kortare period än

1. sex månader, om avfallet är farligt avfall som uppkommit oväntat,
2. ett år, om avfallet inte är farligt avfall och inte är inert avfall, eller
3. tre år, om avfallet
a) är inert avfall eller ren jord,
b) är icke-farligt avfall från prospektering, eller
c) är avfall från utvinning, lagring eller bearbetning av torv.

14 §

Om det vid tillståndsprövning enligt miljöbalken eller äldre föreskrif-

ter har meddelats villkor om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått
som är strängare än vad som följer av denna förordning, ska de strängare
kraven gälla.

Hantering av utvinningsavfall

15 §

Den som ger upphov till eller hanterar utvinningsavfall ska hantera

avfallet enligt den avfallshanteringsplan som gäller för verksamheten och
särskilt beakta möjligheterna att

1. återplacera avfallet i håligheter efter utvinning, om det är lämpligt,
2. efter stängning av en avfallsanläggning återplacera jord eller återan-

vända den, eller

3. återvinna avfallet.

16 §

Den som bortskaffar utvinningsavfall ska se till att bortskaffandet

sker på ett sätt som är säkert för människors hälsa och miljön på kort och
lång sikt.

Lokalisering och utformning av en avfallsanläggning

17 §

Platsen för en avfallsanläggning ska vara lämplig med hänsyn till

1. de geologiska, hydrologiska, seismiska, geotekniska och hydrogeolo-

giska förhållandena på och omkring platsen samt till risken för översväm-
ningar, sättningar, jordskred, snöskred och erosion,

2. förekomsten av grundvatten, ytvatten och kustvatten, och
3. skyddet av kultur- och naturvärden samt förekomsten av skyddade om-

råden.

18 §

Den som driver eller avser att driva en avfallsanläggning ska se till att

anläggningen utformas så att

1. den är lämplig med hänsyn till möjligheterna att under anläggningens

drift och efter att den har stängts uppfylla de krav på avfallshanteringen som

background image

5

SFS 2008:722

följer av miljöbalken samt de föreskrifter som meddelats med stöd av bal-
ken,

2. så långt som möjligt skadliga effekter på människors hälsa och miljön

undviks,

3. den geotekniska stabiliteten på lång sikt tryggas, och
4. den efter stängning kräver ett minsta möjliga mått av övervakning, un-

derhåll och kontroll.

Strategi för att förebygga allvarliga olyckor och intern
beredskapsplan

19 §

Om det i någons verksamhet finns en riskanläggning ska verksam-

hetsutövaren se till att det för anläggningen finns en strategi för att före-
bygga allvarliga olyckor, ett säkerhetsledningssystem som genomför strate-
gin och en intern beredskapsplan som specificerar de åtgärder som ska vid-
tas vid anläggningen i händelse av en olycka.

Strategin, säkerhetsledningssystemet och den interna beredskapsplanen

ska vara anpassade till de risker för allvarliga olyckor under drift och efter
stängning som anläggningen är förenad med.

20 §

Strategin ska finnas dokumenterad och innehålla de övergripande må-

len och handlingsprinciperna för hanteringen av riskerna för allvarliga
olyckor samt en beskrivning av hur säkerhetsledningssystemet är uppbyggt.

Verksamhetsutövaren ska se till att tillsynsmyndigheten får en kopia av

strategin och den interna beredskapsplanen.

21 §

Säkerhetsledningssystemet ska avse styrningen av verksamheten i

fråga om organisation och ansvarsfördelning, metoder, rutiner och andra för-
faranden samt resurser för att utforma strategin och genomföra den.

Säkerhetsledningssystemet ska omfatta de rutiner och instruktioner som

behöver fastställas och tillämpas i fråga om

1. uppgifter och ansvarsområden för den personal på alla nivåer i organi-

sationen som deltar i arbetet med att hantera risker för allvarliga olyckor,
identifiering av utbildningsbehov och genomförande av den utbildning som
behövs samt andra anställdas och eventuella entreprenörers deltagande,

2. att systematiskt kunna identifiera risker för allvarliga olyckor som upp-

kommer vid normala och onormala driftförhållanden och att bedöma sådana
riskers sannolikhet och allvar,

3. det underhåll av anläggningen, de processer, den utrustning, de åtgärder

vid tillfälliga avbrott eller det som i övrigt behövs för en säker drift,

4. att planera och genomföra nybyggnationer eller andra ändringar i an-

läggningen,

5. att med systematisk analys identifiera förutsebara nödsituationer samt

förbereda, prova och se över beredskapsplaner avsedda för sådana situatio-
ner,

6. rapportering vid upptäckt av skyddsåtgärder som inte fungerar, tillbud,

och allvarliga olyckor, att undersöka, följa upp och lära av vunna erfarenhe-
ter, att löpande bedöma hur säkerhetsledningssystemet stämmer överens
med de mål och principer som avses i 20 § samt att undersöka och korrigera
bristande överensstämmelse, och

background image

6

SFS 2008:722

7. att regelbundet och systematiskt göra en revision och översyn av strate-

gin och säkerhetsledningssystemets effektivitet och lämplighet samt att
verksamhetsutövarens högsta ledning deltar i revisionen och översynen, gör
nödvändiga uppdateringar och dokumenterar detta.

22 §

I säkerhetsledningssystemet ska det ingå en person som har det opera-

tiva ansvaret för att strategin genomförs och för att den kontinuerligt överva-
kas (säkerhetschef).

23 §

Verksamhetsutövaren ska samråda med kommunen och de anställda

samt annan personal som kan påverka säkerheten när den interna bered-
skapsplanen upprättas.

24 §

Den interna beredskapsplanen ska alltid innehålla

1. namn eller befattning på de personer som har befogenhet att starta en

intern räddningsinsats, samt på de personer som har till uppgift att sköta
samordningen av omedelbara räddningsinsatser,

2. uppgift om vem eller vilka som ansvarar för kontakten med kommunen

i fråga om upprättandet av plan för räddningsinsatser enligt 3 kap. 6 § för-
ordningen (2003:789) om skydd mot olyckor,

3. en beskrivning av vilka åtgärder som ska vidtas för att hindra och be-

gränsa skador på människors hälsa och miljön för varje situation eller slag
av händelse som kan förutses och som i verksamheten kan spela en avgö-
rande roll för uppkomsten av en allvarlig olycka och andra incidenter, även
omfattande en redogörelse för säkerhetsutrustning och tillgängliga resurser,

4. en beskrivning av varningssystem och de åtgärder som ska vidtas vid

varning samt de åtgärder i övrigt som syftar till att begränsa skador på män-
niskors hälsa,

5. en beskrivning av rutiner för alarmering av kommunens organisation

för räddningstjänst vid en olycka och den information som ska lämnas vid
alarmering,

6. en beskrivning av rutiner för samverkan med kommunens organisation

för räddningstjänst vid en olycka, innefattande rutiner för hur stöd ska läm-
nas vid insatser utanför verksamheten,

7. en beskrivning av hur personalen utbildas och övas och, i förekom-

mande fall, hur samövning med kommunens organisation för räddnings-
tjänst genomförs, och

8. en beskrivning av planerna för hur miljön snabbt ska kunna återställas

efter en allvarlig olycka i syfte att minimera effekterna.

Driften av en avfallsanläggning

25 §

Den som driver en avfallsanläggning ska se till att verksamheten är

förenlig med kommunens avfallsplan enligt 15 kap. 11 § miljöbalken.

26 §

Den som driver en avfallsanläggning ska karakterisera det avfall som

tas emot i anläggningen, transportera avfallet och i övrigt hantera det på ett
sätt som så långt som möjligt säkerställer anläggningens långsiktiga fysiska
och kemiska stabilitet och förebygger allvarliga olyckor.

background image

7

SFS 2008:722

Inom ramen för karakteriseringen enligt första stycket ska avfallet klassi-

ficeras enligt bilagorna 1 och 2 till avfallsförordningen (2001:1063) med
särskild hänsyn till avfallets eventuella farliga egenskaper.

27 §

Om avfall från bearbetning släpps ut eller deponeras i ett avfallsma-

gasin, ska den som driver avfallsanläggningen se till att koncentrationen av
cyanid eller cyanidföreningar som dissocieras med svag syra vid ett visst an-
givet surhetsvärde (pH-värde) är så låg som möjligt. Koncentrationen får
aldrig överskrida 0,001 viktprocent (10 vikt-ppm) vid den punkt där avfallet
släpps ut i avfallsmagasinet.

28 §

Den som driver en avfallsanläggning ska skaffa sig kännedom om

1. de egenskaper som avfallet har i fråga om att lämna ifrån sig lakvatten

och om de föroreningar som lakvattnet innehåller eller kan komma att inne-
hålla, och

2. avfallsanläggningens vattenbalans.
Den som driver en avfallsanläggning ska se till att förorenat vatten och

lakvatten från anläggningen tas om hand och vid behov behandlas så att vatt-
net kan släppas ut från anläggningen utan att utsläppet strider mot gällande
bestämmelser om skydd för människors hälsa eller miljön eller mot villkor
som gäller för verksamheten.

Avslutning av en avfallsanläggning

29 §

Den som driver eller avslutar en avfallsanläggning ska se till att det

område som har påverkats av anläggningen efterbehandlas i samband med
att anläggningen avslutas. Utöver det som följer av 2 kap. 8 § miljöbalken
ska skador på området så långt det är möjligt och rimligt avhjälpas med be-
aktande av skyddet av mark- och vattenkvalitet, djur- och växtliv, naturliga
livsmiljöer, landskapsbilden, framtida markanvändning samt andra hälso-
och miljöaspekter.

30 §

En avfallsanläggning får anses som avslutad först när åtgärderna för

efterbehandling och de åtgärder som i övrigt behövs för att avsluta anlägg-
ningen har inspekterats och godkänts av tillsynsmyndigheten.

31 §

Efter att en avfallsanläggning har avslutats ska verksamhetsutövaren i

den utsträckning som det behövs med hänsyn till säkerheten och skyddet för
människors hälsa och miljön under den tid som tillsynsmyndigheten bestäm-
mer, se till att

1. avrinningsöppningar och bräddavlopp hålls rena och fria,
2. mät- och kontrollutrustning har god funktion,
3. anläggningen i övrigt underhålls, övervakas och kontrolleras, och
4. brister avhjälps.
Bestämmelsen i 28 § ska tillämpas på den avslutade anläggningen som

om den fortfarande vore i drift.

32 §

Tillsynsmyndigheten får besluta att tillsynsmyndigheten ska ta det

ansvar som verksamhetsutövaren har enligt 31 §.

background image

8

SFS 2008:722

�&terfyllning i håligheter efter utvinning

33 §

Den som använder utvinningsavfall till att återfylla en hålighet efter

utvinning ska, oavsett om håligheten har tillkommit genom utvinning ovan
eller under jord, utföra kontroller och ha ett ansvar som motsvarar det ansvar
som den som driver en avfallsanläggning har enligt 16, 18, 28�29 och 31 §§.

Avfallshanteringsplan

34 §

Den som driver en verksamhet som ger upphov till utvinningsavfall

eller driver en avfallsanläggning ska ha en avfallshanteringsplan.

35 §

Avfallshanteringsplanen ska innehålla

1. en beskrivning av den eller de verksamheter som ger upphov till utvin-

ningsavfallet,

2. en redogörelse för de kemiska ämnen som används eller är avsedda att

användas vid den bearbetning som ger upphov till utvinningsavfallet, med
uppgifter om de kemiska ämnenas stabilitet,

3. en uppgift om den uppskattade totala mängden utvinningsavfall som

kommer att produceras eller hanteras under verksamhetens planerade drifts-
tid,

4. en beskrivning av de fysikaliska och kemiska egenskaperna hos det ut-

vinningsavfall som avses att deponeras, med uppgifter om avfallets stabilitet
vid de atmosfäriska och meteorologiska förhållandena på platsen för depo-
nin,

5. en beskrivning av den eller de deponeringsmetoder som är avsedda för

det utvinningsavfall som deponeras,

6. de uppgifter som utöver 2�5 krävs för den karakterisering som avses i

26 §,

7. uppgifter om
a) de identifierade olycksrisker som verksamheten är förenad med, om

planen avser en avfallsanläggning som inte är en riskanläggning, eller

b) att det finns en strategi för förebyggande av allvarliga olyckor, ett sä-

kerhetssystem för genomförande av strategin och en intern beredskapsplan,
om planen avser en riskanläggning, och

8. en redogörelse för hur verksamhetsutövaren i övrigt kommer att följa

bestämmelserna i 15�18, 25�29 och 31 §§.

Om planen avser en avfallsanläggning som inte är en riskanläggning, ska

planen innehålla en redogörelse för varför anläggningen inte bedöms vara en
riskanläggning.

36 §

Verksamhetsutövaren ska se över avfallshanteringsplanen så snart det

finns anledning till det och minst vart femte år. �ndringar i planen ska sna-
rast anmälas till tillsynsmyndigheten.

Uppgifter vid ansökan om tillstånd

37 §

Den som för en avfallsanläggning ansöker om ett sådant tillstånd som

avses i 9 eller 11 kap. miljöbalken ska, utöver vad som anges i 22 kap. 1 §
miljöbalken, i ansökningshandlingarna

background image

9

SFS 2008:722

1. ange vem som driver eller avser att driva anläggningen,
2. beskriva platsen för anläggningen och alla alternativa platser,
3. återge den avfallshanteringsplan som krävs enligt denna förordning,
4. lämna uppgift om den säkerhet som krävs enligt 15 kap. 34 § miljöbal-

ken, och

5. redovisa hur det i övrigt säkerställs att bestämmelserna i denna förord-

ning följs.

Kontroll innan deponering påbörjas

38 §

Den som driver en avfallsanläggning ska se till att deponering inte

påbörjas innan tillsynsmyndigheten har kontrollerat att anläggningen upp-
fyller de krav som ställs på den enligt gällande tillstånd, meddelade före-
skrifter och beslutade förelägganden.

39 §

Om tillsynsmyndigheten bedömer att de krav som avses i 38 § är upp-

fyllda, ska myndigheten underrätta verksamhetsutövaren om att deponering
får påbörjas.

Information till allmänheten

40 §

Om det i en kommun finns personer som löper risk att påverkas av en

allvarlig olycka vid en riskanläggning ska kommunerna se till att de perso-
nerna på en webbplats eller på annat lämpligt sätt får information om säker-
heten vid anläggningen. Informationen ska innehålla

1. verksamhetsutövarens namn och uppgift om var anläggningen finns,
2. en uppgift om vem hos kommunen som svarar för innehållet i informa-

tionen,

3. en upplysning om att
a) anläggningen omfattas av bestämmelserna i 19�24 §§ om strategi för

att förebygga olyckor och intern beredskapsplan, och

b) kommunen har fått all relevant information om de risker för allvarliga

olyckor som anläggningen är förenad med samt om de åtgärder som har vid-
tagits eller ska vidtas för att förebygga, förhindra och minska skadliga effek-
ter på människors hälsa och miljön,

4. en tydlig och enkel redogörelse för
a) aktiviteterna vid anläggningen,
b) de ämnen och beredningar som förekommer i anläggningen med angi-

vande av ämnenas och beredningarnas vanliga namn eller namn på den eller
de ämneskategorier som ämnena och beredningarna tillhör samt ämnenas
och beredningarnas allmänna riskklassificering, och

c) det avfall i anläggningen som kan förorsaka allvarliga olyckor med

upplysningar om avfallets viktigaste farliga egenskaper,

5. en allmän beskrivning av vilka allvarliga olyckor som skulle kunna in-

träffa och sådana olyckors effekter på människors hälsa och miljön,

6. upplysningar om hur allmänheten kommer att varnas och informeras

om det händer en allvarlig olycka,

7. upplysningar om vilka åtgärder allmänheten bör vidta om det händer en

allvarlig olycka,

background image

10

SFS 2008:722

8. en upplysning om att den som driver anläggningen är skyldig att vidta

lämpliga åtgärder inom anläggningsområdet och samverka med den kom-
munala räddningstjänsten för att hantera och begränsa följderna av en
olycka,

9. en upplysning om den plan för räddningsinsatser som finns enligt

3 kap. 6 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor, och

10. en upplysning om var mer information kan fås.

41 §

Kommunen ska vart tredje år göra en översyn av innehållet i informa-

tionen enligt 40 § och vid behov uppdatera informationen.

42 §

Den som driver eller i sin verksamhet har en riskanläggning är skyl-

dig att ge kommunen de upplysningar som behövs för att kommunen ska
kunna uppfylla sin informationsskyldighet.

Förteckning över avslutade avfallsanläggningar

43 §

Naturvårdsverket ska föra en förteckning över avslutade eller över-

givna avfallsanläggningar som medför eller kan medföra allvarliga risker för
människors hälsa eller miljön. Förteckningen ska på lämpligt sätt göras till-
gänglig för allmänheten och regelbundet uppdateras.

44 §

Tillsynsmyndigheten ska identifiera sådana avfallsanläggningar som

avses i 43 § och som faller under dess ansvarsområde och lämna uppgifter
om dessa till Naturvårdsverket.

45 §

Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verk-

ställigheten av 44 §.

Tillsyn och egenkontroll

46 §

Bestämmelser om tillsyn och egenkontroll finns i 26 kap. miljöbal-

ken, i förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken och i förord-
ningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll.

47 §

För varje avfallsanläggning ska tillsynsmyndigheten göra regel-

bundna inspektioner på plats.

48 § Verksamhetsutövaren ska se till att den dokumentation som avses i
6 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll bevaras
tillsammans med gällande tillståndshandlingar.

49 § Om det i fråga om en avfallsanläggning inträffar något som kan på-
verka avfallsanläggningens stabilitet eller som kan innebära olägenheter för
människors hälsa eller miljön, ska verksamhetsutövaren

1. så snart som möjligt och aldrig senare än inom 48 timmar underrätta

tillsynsmyndigheten om detta,

2. vid behov vidta åtgärder enligt den interna beredskapsplanen, och
3. följa tillsynsmyndighetens anvisningar om korrigeringsåtgärder.

background image

11

SFS 2008:722

Avgifter och straff

50 § Bestämmelser om avgifter finns i 27 kap. miljöbalken och i förord-
ningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

51 § Den som driver eller i sin verksamhet har en riskanläggning är skyl-
dig att ersätta de kostnader som varit skäliga för kommunens information till
allmänheten enligt 40 §.

52 § Bestämmelser om straff finns i 29 kap. miljöbalken.

Rapportering

53 § Naturvårdsverket ska fullgöra den rapporteringsskyldighet som följer
av artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den
15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om änd-
ring av direktiv 2004/35/EG

6.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2008.
2. �ldre bestämmelser gäller för avfallsanläggningar som är avslutade se-

nast den 31 augusti 2008.

3. För avfallsanläggningar som den 1 september 2008 är i drift eller om-

fattas av ett tillstånd som avses i 9 eller 11 kap. miljöbalken ska en anpass-
ning till kraven i denna förordning ske från ikraftträdandet till och med den
30 april 2012.

4. Senast den 1 september 2010 ska verksamhetsutövare till anläggningar

som avses i 3 ge in en anpassningsplan till tillsynsmyndigheten för godkän-
nande.

5. Anpassningsplanen ska innehålla
a) avfallshanteringsplanen enligt 34 och 35 §§,
b) en redogörelse för de åtgärder som behöver vidtas för att så snart som

möjligt men senast den 1 maj 2012 följa bestämmelserna i denna förordning,

c) förslag till nya begränsningar och försiktighetsmått som bör gälla för

verksamheten utöver det som framgår av gällande tillstånd, meddelade före-
skrifter och beslutade förelägganden, och

d) en redogörelse för om en säkerhet enligt 15 kap. 34 § miljöbalken be-

höver ställas eller kompletteras så att säkerheten senast 2014 omfattar de
skyldigheter som följer av anpassningsplanen, om anläggningen inte är så-
dan som avses i 9 och 10 §§.

6. Om det i avfallsanläggningen inte har tagits emot något avfall efter den

1 maj 2006 behöver anpassningsplanen enbart innehålla en redovisning av
de åtgärder som behövs för att följa bestämmelserna i 18, 27�29 och 31 §§
samt en redogörelse för hur olycksrisker hanteras om anläggningen är en
riskanläggning, om

a) anläggningen håller på att avslutas den 1 september 2008,
b) anläggningen kommer att vara avslutad senast den 31 december 2010,

6 EUT L 102, 11.4.2006, s. 15 (Celex 32006L0021).

background image

12

SFS 2008:722

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2008

c) en anmälan om att verksamhetsutövaren avser att tillämpa bestämmel-

serna i denna paragraf ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 december
2008, och

d) anpassningsplanen ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 mars

2009.

7. När en anmälan enligt 6 c har getts in till tillsynsmyndigheten, ska till-

synsmyndigheten omgående underrätta Naturvårdsverket om detta.

8. Om tillsynsmyndigheten finner att de åtgärder som ska vidtas enligt an-

passningsplanen inte är tillräckliga för att verksamheten ska kunna uppfylla
de krav som gäller för verksamheten enligt denna förordning med de avvi-
kelser som följer av 5 b och d samt 6, ska tillsynsmyndigheten förelägga
verksamhetsutövaren att komplettera planen så att bristerna avhjälps.

9. Om tillsynsmyndigheten bedömer att sådana nya villkor om begräns-

ningar och försiktighetsmått som avses i 5 c behövs för att verksamheten ska
kunna uppfylla de krav som gäller för verksamheten enligt denna förordning
med de avvikelser som följer av 5 b och d samt 6, ska tillsynsmyndigheten
förelägga verksamhetsutövaren att vidta sådana åtgärder och försiktighets-
mått.

Om tillsynsmyndigheten är någon annan än länsstyrelsen, ska tillsyns-

myndigheten innan den beslutar om ett föreläggande ge länsstyrelsen till-
fälle att yttra sig i ärendet.

Om ett föreläggande skulle innebära en sådan begränsning som avses i

26 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken, ska tillsynsmyndigheten i stället ut-
nyttja de möjligheter till prövning som ges i 26 kap. 2 § andra stycket miljö-
balken. Om det behövs för att uppfylla kraven i denna förordning, får till-
ståndsmyndigheten ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser el-
ler meddela nya sådana i tillståndet även om det har förflutit kortare tid än
tio år från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft.

10. En anpassningsplan ska godkännas av tillsynsmyndigheten, om de åt-

gärder som ska vidtas enligt planen eller enligt förelägganden som avses i 9,
tillsammans med villkor och bestämmelser i tillståndet, bedöms tillräckliga
för att verksamheten ska kunna uppfylla de krav som gäller för verksamheten
enligt denna förordning med de avvikelser som följer av 5 b och d samt 6.

När tillsynsmyndigheten har godkänt planen ska myndigheten underrätta

verksamhetsutövaren om att deponering får ske.

11. I avfallsmagasin som den 1 september 2008 är i drift eller omfattas av

ett tillstånd som avses i 9 eller 11 kap. miljöbalken får koncentrationen av
cyanid eller cyanidföreningar som dissocieras med svag syra trots bestäm-
melsen i 27 §

a) för tiden före den 1 maj 2013 överskrida 0,001 viktprocent (10 vikt-

ppm) men inte överskrida 0,005 viktprocent (50 vikt-ppm), och

b) för tiden före den 1 maj 2018 överskrida 0,001 viktprocent (10 vikt-

ppm) men inte överskrida 0,0025 viktprocent (25 vikt-ppm).

På regeringens vägnar

ANDREAS CARLGREN

Camilla Adolfsson
(Miljödepartementet)