SFS 2008:819 Förordning om statliga garantier till banker m.fl.

1

Svensk författningssamling

Förordning
om statliga garantier till banker m.fl.;

utfärdad den 29 oktober 2008.

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelse

1 §

I denna förordning finns det bestämmelser om stöd till institut enligt

lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, som lämnas i form av
statliga garantier för skuldförbindelser.

Beslut om stöd enligt denna förordning fattas av Riksgäldskontoret.

Definitioner

2 §

I denna förordning avses med

1.

institut

: dels bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker, dels kre-

ditmarknadsbolag som har en betydande andel av den utlåning på den
svenska marknaden som sker mot säkerhet i form av panträtt i fast egendom,
tomträtt eller bostadsrätt eller med en betydande andel av den utlåning på
den svenska marknaden som riktar sig mot kommuner,

2.

garanti

: ett oåterkalleligt garantiåtagande för ett instituts betalningsför-

pliktelser avseende en skuldförbindelse,

3.

skuldförbindelser

: dels obligationer och andra skuldförbindelser som

kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, dels penningmarknadsin-
strument,

4.

förfallande skuldförbindelser

: summan per den 30 oktober 2008 av in-

stitutets skuldförbindelser med en ursprunglig förfallodag under tiden från
och med den 1 september 2008 till och med den 30 april 2009, och med en
ursprunglig löptid som överstiger 90 dagar, och

5.

kreditswappar

: swappar som är konstruerade i syfte att överföra kredit-

risken när det gäller ett institut från en part till en annan.

Förutsättningarna för att lämna garantier

3 §

Garantier får endast lämnas för skuldförbindelser som är utgivna av in-

stitut som har

1. säte i Sverige,
2. en kapitalbas som motsvarar minst 112,5 procent av det kapitalkrav för

kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som föreskrivs i
2 kap. 1 § 1 lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

SFS 2008:819

Utkom från trycket
den 30 oktober 2008

2

SFS 2008:819

jämförd med 5 § lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar,

3. ett primärt kapital som motsvarar minst 75 procent av det i 2 nämnda

kapitalkravet, och

4. en kapitalbas som minst uppgår till det kapitalkrav som Finansinspek-

tionen i förekommande fall har beslutat om enligt 2 kap. 2 § lagen om kapi-
taltäckning och stora exponeringar.

4 §

Garantier får lämnas för skuldförbindelser som

1. är nominellt bestämda,
2. ger avkastning endast i form av fast eller rörlig ränta beräknad på det

nominella beloppet, eller skillnaden mellan emissionskurs och ett nominellt
bestämt lösenpris på förfallodagen,

3. har en löptid som överstiger 90 dagar men inte tre år,
4. har registrerats eller kommer att registreras i ett avstämningsregister för

institutet enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
eller, om skuldförbindelsen ges ut i utlandet, enligt sedvanliga regler på den
marknad där skuldförbindelsen ges ut,

5. är förenade med villkor som ger skuldförbindelserna en enkel och lätt

genomlysbar struktur, och

6. i övrigt är utformade enligt villkor som är sedvanliga på marknaden.
För säkerställda obligationer gäller i stället för det som anges i första

stycket 3 att de garanterade skuldförbindelserna ska ha en löptid som över-
stiger 90 dagar men inte fem år.

5 §

Garantier får inte lämnas för

1. poster som får ingå i ett instituts kapitalbas enligt lagen (2006:1371)

om kapitaltäckning och stora exponeringar,

2. andra efterställda skuldförbindelser än sådana som kan ingå i 1,
3. skuldförbindelser för vilka avkastningen beror på prisutvecklingen på

andra finansiella instrument, index eller på annat sätt är kopplad till utveck-
lingen på en eller flera marknader för finansiella instrument, råvaror, valutor
eller andra nyttigheter,

4. skuldförbindelser som innehåller villkor som ger institutet möjlighet till

förtida återbetalning inom tre månader från utgivandet,

5. konvertibler,
6. vinstandelslån, eller
7. kapitalandelslån.

6 §

En garanti får endast avse emissioner av skuldförbindelser som sker i

samband med eller efter det att avtal har ingåtts med institutet enligt 9 §.

Garantiåtagandets omfattning

7 §

Statens åtaganden för garantier som lämnas enligt denna förordning får

vid varje tidpunkt sammanlagt uppgå till högst 1 500 miljarder kronor, varav
högst 500 miljarder kronor får avse säkerställda obligationer med en löptid
mellan tre och fem år.

3

SFS 2008:819

8 §

Åtagandena för de garantier som lämnas till ett enskilt institut får vid

varje tidpunkt inte överstiga det högsta av

1. summan av förfallande skuldförbindelser utgivna av institutet, och
2. 20 procent av institutets inlåning på konto från allmänheten den

1 september 2008.

Villkor för stöd

9 §

Villkoren för en garanti ska regleras genom avtal mellan institutet och

staten genom Riksgäldskontoret. Villkoren ska utformas med hänsyn till sta-
tens risk samt för att tillvarata statens rätt och säkerställa behovet av kontroll
och uppföljning.

Riksgäldskontoret ska i avtalet ta in villkor som under avtalstiden
1. begränsar användningen av den statliga garantin i institutets marknads-

föring av krediter,

2. säkerställer att följande gäller för de fem ledande befattningshavare i

institutet som har den högsta sammanlagda ersättningen

a) fast lön eller andra fasta ersättningar till en viss befattningshavare får

för den aktuella befattningen inte överstiga den ersättningsnivå som beslu-
tats före den 20 oktober 2008,

b) rörlig ersättning, däribland överlåtelse av värdepapper och upplåtelse

av rätt att i framtiden förvärva värdepapper från institutet, får inte beslutas
under avtalstiden och omständigheter hänförliga till denna tid får inte beak-
tas när rörlig ersättning ska beräknas till följd av tidigare ingångna avtal, och
inga rörliga ersättningar som beslutats före avtalstiden får verkställas eller
utbetalas under denna tid, samt

c) för avtal om avgångsvederlag ska inte gälla förmånligare villkor än en-

ligt gällande riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i
företag med statligt ägande,

3. syftar till att arvoden till styrelseledamöter och annan ersättning för sty-

relseuppdrag begränsas till högst den nivå som beslutats före den 20 oktober
2008, och

4. säkerställer att verksamheten inte genomgår en sådan väsentlig utvidg-

ning, som inte hade ägt rum om institutet inte hade omfattats av statligt stöd.

Om det finns synnerliga skäl, får Riksgäldskontoret i ett enskilt fall ingå

avtal trots att de villkor som anges i andra stycket 2 och 3 inte är uppfyllda.

10 §

Riksgäldskontoret ska säkerställa att det i ett avtal med ett institut tas

in villkor som innebär att institutet ska betala en avgift för statens garantiåta-
gande. Avgiften ska beräknas per år enligt de grunder som anges i 11 och
12 §§ och bestämmas till en viss andel av det garanterade beloppet. För
skuldförbindelser vars löptid omfattar endast en del av ett år ska avgiften
minskas i motsvarande mån.

11 §

För skuldförbindelser med en löptid som inte överstiger ett år ska av-

giften bestämmas till 0,5 procent av det garanterade beloppet.

För skuldförbindelser med en löptid som överstiger ett år ska avgiften be-

stämmas utifrån marknadspriset på kreditswappar under normala marknads-
förhållanden, med ett tillägg av 0,5 procentenheter. För säkerställda obliga-
tioner ska tillägget i stället vara 0,25 procentenheter.

4

SFS 2008:819

Bedömningen av vad som kan anses vara normala marknadsförhållanden

ska utgå från förhållandena under perioden 1 januari 2007 till och med den
31 augusti 2008.

12 §

Om något sådant marknadspris som avses i 11 § andra stycket inte

finns eller om priset inte är tillförlitligt, ska en schablonmetod för bestäm-
mande av avgiften användas där instituten delas upp i kategorier utifrån kre-
ditbetyg eller annan kreditvärdering som getts institutet av ett kreditvärde-
ringsföretag som godkänts av Finansinspektionen enligt lagen (2006:1371)
om kapitaltäckning och stora exponeringar. För säkerställda obligationer ska
fördelningen på kategorier utgå från kreditbetyg eller annan kreditvärdering
av ett godkänt kreditvärderingsföretag som avser obligationerna.

Avgiften för varje kategori av institut enligt första stycket ska bestämmas

utifrån det genomsnittliga marknadspriset för kreditswappar för andra insti-
tut i samma kreditbetygskategori under den period som anges i 11 § tredje
stycket, med ett tillägg av 0,5 procentenheter. För säkerställda obligationer
ska tillägget i stället vara 0,25 procentenheter.

För institut eller skuldförbindelser där något sådant marknadspris som av-

ses i 11 § andra stycket inte finns och där institutet eller skuldförbindelserna
saknar kreditbetyg eller kreditvärdering av ett godkänt kreditvärderingsföre-
tag ska avgiften motsvara avgiften för den kategori institut som har högst av-
gift enligt schablonmetoden.

13 §

Riksgäldskontoret ska vidare säkerställa att det i ett avtal med ett in-

stitut tas in villkor som innebär att institutet ska betala dröjsmålsränta om det
inte betalar avgift enligt 10–12 §§ i rätt tid. Dröjsmålsräntan ska beräknas
per år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid
varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett
tillägg av åtta procentenheter.

14 §

Ett garantiåtagande ska utformas så att det kan utgöra en medräk-

ningsbar garanti enligt 1 § första stycket 5 förordningen (2006:1533) om ka-
pitaltäckning och stora exponeringar. I 11–13 §§ i den förordningen finns
bestämmelser om hur medräkningsbara garantier påverkar riskvikten för ga-
ranterade exponeringar.

Uppföljning av lämnat stöd

15 §

Riksgäldskontoret ska löpande följa utvecklingen i de institut som har

fått stöd och bevaka att villkoren för stödet uppfylls.

Skyldighet att lämna upplysningar

16 §

I 8 kap. 1 § lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut finns

bestämmelser om att den som ansöker om garanti är skyldig att lämna de
upplysningar som behövs. Om Riksgäldskontoret begär det, ska uppgifterna
ha granskats av en revisor som utsetts av institutet i enlighet med 4 a kap. 1 §
sparbankslagen (1987:619) respektive 7 a kap. 1 § lagen (1995:1570) om
medlemsbanker eller, när det gäller bankaktiebolag och kreditmarknadsbo-
lag, 9 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551).

5

SFS 2008:819

Ytterligare föreskrifter

17 §

Riksgäldskontoret får meddela de föreskrifter som behövs för verk-

ställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 30 oktober 2008. Garantier enligt för-

ordningen får inte lämnas efter den 30 april 2009.

På regeringens vägnar

MATS ODELL

Mats Walberg
(Finansdepartementet)

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2008