SFS 2009:110 Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

090110.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i varumärkeslagen (1960:644);

utfärdad den 26 februari 2009.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs2 i fråga om varumärkeslagen

(1960:644)

dels att 37 b, 38 och 41�41 b §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas sju nya paragrafer, 37 c�37 h och 68 §§,

samt närmast före 68 § en ny rubrik av följande lydelse.

37 b §3 På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1�3 §§
eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får
domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesin-
trång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till in-

trång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att
fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten
till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess
att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant för-
bud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål
skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om

försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer sä-

kerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar kä-
randen förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller
henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsök-
ningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats en-

ligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i

fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestäm-
melser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och

ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket

1 Prop. 2008/09:67, bet. 2008/09:NU11, rskr. 2008/09:176.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om sä-

kerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 195, 2.6.2004, s. 16, Ce-

lex 32004L0048).

3 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:287.

SFS 2009:110
Utkom från trycket
den 10 mars 2009

background image

2

SFS 2009:110

svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får
talan föras om nytt vitesförbud.

37 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett varu-
märkesintrång får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem
som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och
distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informa-
tionsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som
innehar varukännetecknet enligt 1�3 §§ eller den som på grund av licens har
rätt att utnyttja detta. Det får bara meddelas om informationen kan antas un-
derlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kom-

munikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

5. har identifierats av någon som anges i 2�4 såsom delaktig i tillverk-

ningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst
som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan

särskilt avse

1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och an-

dra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits

eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänster-
na.

Bestämmelserna i första�tredje styckena tillämpas också i fråga om försök

eller förberedelse till intrång.

37 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åt-
gärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 37 c § omfattar inte uppgifter

vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne
närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig
handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som begränsar hur

mottagna personuppgifter får behandlas.

37 e § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den
domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig
domstol det som föreskrivs i 67 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken
om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken
om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i
annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sö-

kandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som

background image

3

SFS 2009:110

gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får över-
klagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än

den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden
tillämpas. För prövning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap.
rättegångsbalken. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för
sina rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläg-

gandet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för
brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en
sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.

37 f § Den som på grund av bestämmelserna i 37 c § andra stycket 2�5 har
förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna information har rätt
till skälig ersättning för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av
den som har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till

följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i
6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända en
skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter
en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades
ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket.

37 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får person-
uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 37 § behandlas om
detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras
gällande eller försvaras.

37 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den
som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för
att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller

förberedelse till intrång.

38 §4 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska
betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning
för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens stor-
lek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på varukännetecknets anseende,
4. ideell skada, och
5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala

ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den mån det är
skäligt.

4 Senaste lydelse 1994:232.

background image

4

SFS 2009:110

41 §5 På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen, ef-
ter vad som är skäligt, besluta att egendom på vilken varukännetecken olov-
ligen förekommer ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller
att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om
hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om det skäligen

kan antas att ett brott enligt 37 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag till-
lämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om

försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har

lidit varumärkesintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas
mot.

�&tgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns

särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande

eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 37 a §
eller enligt brottsbalken.

41 a §6 Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till
ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget be-
sluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller
handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åt-

gärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om

försök eller förberedelse till intrång.

41 b §7 Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där
rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga
om behörig domstol det som föreskrivs i 67 § för där avsedda mål och i
rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i
rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist
som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av den

som innehar ett varukännetecken enligt 1�3 §§ eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja varukännetecknet. Om rättegång inte är inledd, ska
yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle

att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller
till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att före-
mål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.

5 Senaste lydelse 2005:287.

6 Senaste lydelse 1998:1455.

7 Senaste lydelse 1998:1455.

background image

5

SFS 2009:110

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rätte-

gång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit un-
der rättegång.

Särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
som är skyddade inom den europeiska unionen

68 § Bestämmelserna i 37 b�41 h §§ ska tillämpas vid intrång i den rätt till
en beteckning som följer av

1. rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garante-

rade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel8,

2. rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av

geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter
och livsmedel9,

3. rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna

bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker10,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15

januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt
skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande
av rådets förordning (EEG) nr 1576/8911, eller

5. rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den

gemensamma organisationen av marknaden för vin12.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Bestämmelserna i 37 c�37 f och 37 h §§ ska inte tillämpas när in-

trånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före
ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

LENA ADELSOHN LILJEROTH

Christine Lager
(Justitiedepartementet)

8 EUT L 93, 31.3.2006, s. 1 (Celex 32006R0509).

9 EUT L 93, 31.3.2006, s. 12 (Celex 32006R0510).

10 EGT L 60, 12.6.1989, s. 1 (Celex 31989R1576).

11 EUT L 39, 13.2.2008, s. 16 (Celex 32008R0110).

12 EGT L 179, 14.7.1999, s. 1 (Celex 31999R1493).

background image

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2009