SFS 2009:1231 Lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i skattebetalningslagen (1997:483);

utfärdad den 26 november 2009.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen

(1997:483)

dels att 19 kap. 6 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 19 kap. 6 a §, och ett nytt

kapitel, 17 a kap., av följande lydelse.

17 a kap. Anstånd vid uttagsbeskattning

Förutsättningar för anstånd

1 §

I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om anstånd med inbetal-

ning av skatt i samband med uttagsbeskattning.

Med skatt avses i detta kapitel slutlig skatt till den del den avser skatt en-

ligt inkomstskattelagen (1999:1229) och egenavgifter som avses i 3 kap. so-
cialavgiftslagen (2000:980).

2 §

Skatteverket får efter ansökan bevilja en obegränsat skattskyldig an-

stånd med inbetalning av skatt om

1. uttagsbeskattning har skett bara på grund av bestämmelserna i 22 kap.

5 § 4 eller 5 inkomstskattelagen (1999:1229),

2. det skatteavtal som avses i 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskattelagen har

ingåtts med en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

3. tillgången eller tillgångarna ingår i en näringsverksamhet inom EES,

och

4. den näringsverksamhet som enligt 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskattela-

gen ska beskattas i en annan stat inte har upphört.

Anståndsbeloppet

3 §

Anstånd får beviljas högst med ett belopp som svarar mot skillnaden

mellan den skatt som fastställts det taxeringsår då inkomsten på grund av ut-
taget taxeras och den skatt som skulle ha fastställts om denna inkomst inte
tagits med vid beräkningen av den skattskyldiges inkomst i inkomstslaget
näringsverksamhet.

1 Prop. 2009/10:39, bet. 2009/10:SkU17, rskr. 2009/10:79.

SFS 2009:1231

Utkom från trycket
den 4 december 2009

2

SFS 2009:1231

Anståndsbeloppet får inte överstiga skatten på de tillgångar som vid tid-

punkten för ansökan om anstånd finns kvar i näringsverksamheten och om-
fattas av ansökan.

Skatten på en tillgång utgörs av så stor del av det högsta tillåtna anstånds-

beloppet enligt första stycket som den anståndsgrundande inkomsten för till-
gången utgör av de ursprungliga anståndsgrundande inkomsterna för de till-
gångar som har legat till grund för uttagsbeskattningen.

4 §

De lagertillgångar som fortfarande finns kvar i näringsverksamheten

ska anses vara de som anskaffats eller tillverkats senast.

5 §

Den anståndsgrundande inkomsten för en tillgång utgörs av mark-

nadsvärdet minskat med det skattemässiga värdet vid tidpunkten för uttaget
om inte annat anges i 7 §.

6 §

Det skattemässiga värdet för inventarier utgörs av en skälig del av det

skattemässiga värdet av samtliga inventarier i näringsverksamheten.

7 §

Om en tillgång efter tidpunkten för uttaget delvis har övergått till nå-

gon annan, utgör den anståndsgrundande inkomsten för den kvarvarande till-
gången så stor del av den ursprungliga anståndsgrundande inkomsten som
belöper på den kvarvarande tillgången.

För inventarier gäller i stället för det som föreskrivs i första stycket att den

anståndsgrundande inkomsten för den kvarvarande tillgången utgör så stor
del av den ursprungliga anståndsgrundande inkomsten, minskad med en
femtedel varje år nytt anstånd beviljas, som belöper på den kvarvarande till-
gången.

Andra stycket gäller även för immateriella tillgångar med den skillnaden

att den ursprungliga anståndsgrundande inkomsten minskas med en tiondel
varje år nytt anstånd beviljas.

Förfarandet

8 §

Anståndstiden är ett år räknat från och med förfallodagen för skatten.

Om ett nytt anstånd beviljas, lämnas anståndet för ett år räknat från och med
dagen efter den då föregående anståndstid löper ut.

9 §

Om förhållandena har ändrats väsentligt sedan anstånd beviljades eller

om det finns andra särskilda skäl, får Skatteverket ompröva beslutet om an-
stånd.

19 kap.

6 §

2

När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd enligt 17 kap. och

som ska betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och
med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag till och med den dag betal-
ning senast ska ske med anledning av beslutet om anstånd.

2 Senaste lydelse 2006:1429.

3

SFS 2009:1231

Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § ska dock räntan beräknas från och

med dagen efter den då anståndet beviljades.

Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar

basräntan.

6 a §

När det är fråga om skatt som ska betalas på grund av att ett beslut

om anstånd enligt 17 a kap. vid en omprövning har upphört, eller beviljats
med ett lägre belopp än tidigare, beräknas kostnadsränta från och med dagen
efter den dag då den omständighet som föranlett omprövningen inträffade
till och med den dag då skatten senast ska betalas med anledning av ompröv-
ningsbeslutet.

Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar

125 % av basräntan, dock lägst efter en räntesats om 1,25 %.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas på beskattningsår

som påbörjas efter den 31 december 2009.

På regeringens vägnar

ANDERS BORG

Lena Gustafson
(Finansdepartementet)

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2009