SFS 2009:668 Förordning om ändring i förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Förordning
om ändring i förordningen (2008:463) om vissa
avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten;
utfärdad den 4 juni 2009.
Regeringen föreskriver att 1 och 4–18 §§ förordningen (2008:463) om
vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten ska ha följande lydelse.
Förordningen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag
då denna förordning träder i kraft.
1 §
Denna förordning är meddelad
1. med stöd av 30 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i fråga om
4–11, 13–15 och 19 §§,
2. med stöd av 43 § strålskyddslagen (1988:220) i fråga om 4–6, 11, 12
och 15–19 §§,
3. med stöd av 20 § andra stycket 16 lagen (2006:263) om transport av
farligt gods i fråga om 4–6, 10 och 19 §§, och
4. i övrigt med stöd av 8
kap. 13 § regeringsformen. Förordning
(2009:668).
Definitioner
2 §
Termer och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen (1988:220).
3 §
I denna förordning avses med
normaldrift: drift inom de fastställda villkor och begränsningar som fram-
går av en anläggnings säkerhetstekniska driftsförutsättningar,
avveckling: åtgärder som, efter att den verksamhet som en anläggning är
avsedd för har upphört och inte kommer att återupptas, vidtas av tillstånds-
havaren för att på ett säkert sätt montera ned och riva anläggningen samt
hantera det kärnämne och det kärnavfall som finns på anläggningsplatsen,
kärnteknisk anläggning kategori 1: en kärnkraftsreaktor, en anläggning för
mellanlagring eller slutförvaring av kärnämne eller använt kärnbränsle, en an-
läggning för inkapsling för slutförvaring av använt kärnbränsle eller en an-
läggning för slutförvaring av kärnavfall som inte är en sådan markdeponering
som avses i 4 § andra stycket 13,
kärnteknisk anläggning kategori 2: en forsknings- eller materialprov-
ningsreaktor,
SFS 2009:668
Utkom från trycket
den 16 juni 2009
Omtryck
2
SFS 2009:668
kärnteknisk anläggning kategori 3: en anläggning för framställning av
kärnbränsle,
kärnteknisk anläggning kategori 4: en anläggning för hantering, bearbet-
ning och annan lagring än mellanlagring av kärnämne som inte utgör anlägg-
ning för inkapsling för slutförvaring av använt kärnbränsle och anläggning
för hantering, bearbetning och lagring av låg- och medelaktivt kärnavfall.
Ansökningsavgift
4 §
En ansökningsavgift ska betalas av den som ansöker om
1. tillstånd eller godkännande enligt 24 § förordningen (1984:14) om
kärnteknisk verksamhet,
2. tillstånd enligt 13 § strålskyddsförordningen (1988:293), eller
3. Strålsäkerhetsmyndighetens prövning av ett ärende enligt 8 § eller 18 §
andra stycket förordningen (2006:311) om transport av farligt gods. För-
ordning (2009:668).
5 §
Avgift enligt 4 § ska betalas till Strålsäkerhetsmyndigheten när an-
sökan ges in
1. med 13 000 000 kronor, om ansökan avser uppförande av en anlägg-
ning för slutförvaring av använt kärnbränsle,
2. med 2 000 000 kronor, om ansökan avser uppförande av en annan kärn-
teknisk anläggning kategori 1 än som avses i 1,
3. med 1 000 000 kronor, om ansökan avser uppförande av en kärnteknisk
anläggning kategori 2,
4. med 500 000 kronor, om ansökan avser uppförande av en kärnteknisk
anläggning kategori 3,
5. med 100 000 kronor, om ansökan avser uppförande av en kärnteknisk
anläggning kategori 4,
6. med 1 000 000 kronor, om ansökan avser drift av en kärnteknisk anlägg-
ning kategori 1,
7. med 500 000 kronor, om ansökan avser drift av en kärnteknisk anlägg-
ning kategori 2,
8. med 250 000 kronor, om ansökan avser drift av en kärnteknisk anlägg-
ning kategori 3,
9. med 50 000 kronor, om ansökan avser drift av en kärnteknisk anlägg-
ning kategori 4,
10. med 100 000 kronor, om ansökan avser innehav av en kärnteknisk an-
läggning,
11. med 25 000 kronor, om ansökan avser godkännande enligt 5 § andra
stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
12. med 50 000 kronor, om ansökan avser särskilt tillstånd enligt 5 a § an-
dra stycket lagen om kärnteknisk verksamhet,
13. med 100 000 kronor, om ansökan avser en anläggning för mark-
deponering av lågaktivt kärnavfall som inte härrör från kommersiell uran-
brytning och till en sådan anläggning hörande anläggningar för behandling
eller lagring, förutsatt att aktiviteten hos den totala mängden avfall i mark-
deponeringsanläggningen inte överstiger 10
terabecquerel varav högst
10 gigabecquerel utgörs av alfaaktiva ämnen,
3
SFS 2009:668
14. med 20 000 kronor, om ansökan avser gränsöverskridande transport
av använt kärnbränsle, kärnavfall eller annat radioaktivt avfall,
15. med 50 000 kronor, om ansökan avser transport av radioaktiva ämnen
enligt särskild överenskommelse om säkerhetsåtgärder,
16. med 20 000 kronor, om ansökan avser förvärv, innehav, överlåtelse,
bearbetning, transport eller annan hantering av eller annan befattning med
kärnämne eller kärnavfall och denna hantering eller befattning inte omfattas
av en ansökan enligt 1–15,
17. med 6 000 kronor, om ansökan avser transport av radioaktivt ämne
som inte omfattas av en ansökan enligt 1–16, och
18. med 25 000 kronor, om ansökan avser bekräftelse av certifikat för
kollikonstruktion. Förordning (2009:668).
6 §
Om Strålsäkerhetsmyndighetens prövning av en ansökan medför kost-
nader som väsentligt överstiger de belopp som anges i 5 §, får myndigheten
besluta att sökanden ska betala tilläggsavgift med 800 kronor per timme för
arbete som myndigheten har utfört. Tilläggsavgiften betalas till Strål-
säkerhetsmyndigheten efter särskild debitering. Förordning (2009:668).
Granskningsavgift
7 §
1
För granskning av tillståndsvillkor som måste uppfyllas innan en
kärnteknisk anläggning kategori 1 tas i rutinmässig drift för första gången
efter det att tillstånd har beviljats, ska tillståndshavaren betala en gransk-
ningsavgift med 3 500 000 kronor.
Avgiften betalas till Strålsäkerhetsmyndigheten efter särskild debitering
sedan tillståndshavaren har givit in handlingar till myndigheten för gransk-
ning. Förordning (2009:668).
8 §
Om Strålsäkerhetsmyndighetens granskning av tillståndsvillkor med-
för kostnader som väsentligt överstiger det belopp som anges i 7 §, får myn-
digheten besluta att sökanden ska betala tilläggsavgift med 800 kronor per
timme för arbete som myndigheten har utfört. Tilläggsavgiften får för varje
granskningsärende uppgå till sammanlagt högst 1 500 000 kronor. Tilläggs-
avgiften betalas till Strålsäkerhetsmyndigheten efter särskild debitering.
Förordning (2009:668).
9 §
För sådan återkommande säkerhetsgranskning av kärnkraftsreaktorer
som Strålsäkerhetsmyndigheten föreskriver om, ska tillståndshavaren betala
en granskningsavgift med 1 500 000 kronor. Avgiften betalas till Strålsäker-
hetsmyndigheten efter särskild debitering. Förordning (2009:668).
Konsultkostnader
10 §
Den som ansöker om eller har tillstånd till kärnteknisk verksamhet
ska ersätta Strålsäkerhetsmyndighetens kostnader för att anlita konsult i
samband med sådan prövning eller granskning som avses i 4–9 §§ med avse-
ende på den del av konsultkostnaderna som understiger 1 000 000 kronor, i
1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
4
SFS 2009:668
den mån konsultarbetet kan hänföras till en viss eller till vissa verksamheter.
Ersättningen betalas till Strålsäkerhetsmyndigheten efter särskild debitering.
Förordning (2009:668).
Tillsynsavgift
11 §
Den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet ska betala en avgift
för Strålsäkerhetsmyndighetens tillsyn över att lagen (1984:3) om kärntek-
nisk verksamhet, strålskyddslagen (1988:220), förordningen (1984:14) om
kärnteknisk verksamhet och strålskyddsförordningen (1988:293) samt vill-
kor och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar och för-
ordningar följs. Avgiften ska, efter debitering av Strålsäkerhetsmyndigheten,
betalas förskottsvis för varje kalenderkvartal
1. med 2 900 000 kronor för en kärnkraftsreaktor under normaldrift,
2. med 250 000 kronor för en anläggning för framställning av bränsle för
kärnkraftsreaktorer,
3. med 200 000 kronor för en forsknings- och materialprovningsreaktor
under normaldrift,
4. med 400 000 kronor för en anläggning där mer än 1 000 ton kärn-
bränsle mellanlagras,
5. med 50 000 kronor för en anläggning där använt kärnbränsle mellan-
lagras och den lagrade mängden inte överstiger 1 000 ton,
6. med 400 000 kronor för en anläggning för slutförvaring av kärnavfall
som inte utgör sådan markdeponering som avses i 5 § 13,
7. med 50 000 kronor för en anläggning för mellanlagring av kärnavfall,
8. med 50 000 kronor för en anläggning för behandling av kärnämne som
inte utgör en anläggning för framställning av bränsle,
9. med 50 000 kronor för en anläggning för behandling av kärnavfall,
10. med 1 800 000 kronor för en kärnkraftsreaktor under avveckling,
11. med 50 000 kronor för en forsknings- och materialprovningsreaktor
under avveckling, och
12. med 50 000 kronor för en sådan markdeponering som avses i 5 § 13.
En avgift enligt första stycket 1–4, 10 och 11 omfattar även tillsyn över
anläggningar för mellanlagring eller behandling av använt kärnbränsle, kärn-
ämne eller kärnavfall som finns inom det anläggningsområde som omfattas
av tillståndet och som tillståndshavaren driver uteslutande i syfte att fullgöra
sina skyldigheter enligt 10 § första stycket 2 och 3 lagen om kärnteknisk
verksamhet.
Om en tillståndshavare har flera anläggningar för mellanlagring eller be-
handling av använt kärnbränsle, kärnämne eller kärnavfall inom ett och
samma anläggningsområde, ska avgift betalas endast för den anläggning
som har den högsta avgiften.
Avgiftsskyldigheten inträder kalenderkvartalet efter det då tillståndet
började gälla och upphör från och med det kalenderkvartal som följer efter
det att tillståndshavaren har fullgjort sina skyldigheter enligt 10 § lagen om
kärnteknisk verksamhet eller Strålsäkerhetsmyndigheten har konstaterat att
fortlöpande tillsyn med hänsyn till säkerheten och strålskyddet inte längre
behövs. Förordning (2009:668).
5
SFS 2009:668
Beredskapsavgift
12 §
Den som har tillstånd att uppföra, inneha eller driva en kärnteknisk
anläggning som tillhör någon av hotkategorierna I–III enligt den klassificer-
ing som Strålsäkerhetsmyndigheten har föreskrivit, ska betala en bered-
skapsavgift. Avgiften ska, efter debitering av Strålsäkerhetsmyndigheten,
betalas förskottsvis för varje kalenderkvartal
1. med 920 000 kronor för en anläggning i hotkategori I,
2. med 200 000 kronor för en anläggning i hotkategori II, och
3. med 50 000 kronor för en anläggning i hotkategori III.
Avgiftsskyldigheten upphör det kalenderkvartal som följer närmast efter
det att Strålsäkerhetsmyndigheten har konstaterat att anläggningen inte läng-
re tillhör någon av hotkategorierna. Förordning (2009:668).
Avgift för nukleär icke-spridningskontroll
13 §
Den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet ska betala en avgift
för den tillsyn som utövas av Strålsäkerhetsmyndigheten enligt Sveriges
överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Avgiften
ska, efter debitering av Strålsäkerhetsmyndigheten, betalas för varje kalender-
kvartal
1. med 510 000 kronor för en anläggning för framställning av bränsle för
kärnkraftsreaktorer,
2. med 200 000 kronor för en forsknings- och materialprovningsreaktor,
3. med 290 000 kronor för en kärnkraftsreaktor,
4. med 290 000 kronor för en anläggning för mellanlagring av använt kärn-
bränsle med en bränslemängd som överstiger 1 000 ton,
5. med 12 000 kronor för en anläggning för mellanlagring av använt kärn-
bränsle med en bränslemängd som inte överstiger 1 000 ton, och
6. med 10 000 kronor för en anläggning för annan behandling av kärn-
ämne än framställning av bränsle.
Avgiftsskyldigheten upphör det kalenderkvartal som följer närmast efter
det att Strålsäkerhetsmyndigheten har konstaterat att allt kärnämne avlägs-
nats från anläggningen. Förordning (2009:668).
14 § Den som, i annat fall än som avses i 9 §, innehar kärnämne ska betala
avgift för kärnämneskontroll med 800 kronor per timme för kontroll som
Strålsäkerhetsmyndigheten har utfört. Avgiften betalas till Strålsäkerhets-
myndigheten efter särskild debitering. Förordning (2009:668).
Forskningsavgift
15 §
Den som har tillstånd att uppföra, inneha eller driva en kärnkrafts-
reaktor ska till Strålsäkerhetsmyndigheten betala en avgift för sådan säker-
hets- och strålskyddsforskning som ska initieras av myndigheten. Avgiften
ska, efter debitering av Strålsäkerhetsmyndigheten, betalas för varje kalen-
derkvartal
1. med 1 910 000 kronor för varje reaktor från och med det kvartal som
följer efter det att tillstånd har givits för reaktorn fram till det kvartal som
6
SFS 2009:668
följer efter det att reaktorn har tagits ur drift och detta har anmälts till Strål-
säkerhetsmyndigheten, och
2. med 700 000 kronor för en reaktor som är under avveckling för tid då
avgift inte betalas enligt 1.
Skyldigheten att betala avgift gäller inte från och med det kalenderkvartal
som följer efter det att tillståndshavaren har fullgjort sina skyldigheter enligt
10 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Förordning (2009:668).
Avgifter för verksamhet som är tillståndspliktig enligt
strålskyddslagen (1988:220)
16 §
Den som ansöker om eller har tillstånd till en verksamhet enligt 20,
21 eller 22 § andra stycket strålskyddslagen (1988:220) ska till Strålsäker-
hetsmyndigheten betala en avgift för myndighetens kostnader för tillstånds-
prövning, tillsyn och andra åtgärder med anknytning till tillståndet. Avgiften
ska, efter debitering av Strålsäkerhetsmyndigheten, betalas för varje kalenderår
1. med 4 100 kronor per tillstånd för tillståndspliktiga lasrar,
2. med 2 150 kronor per generator för medicinsk röntgendiagnostik,
3. med 1 700 kronor per generator för odontologisk röntgendiagnostik,
4. med 1 800 kronor per generator för veterinärmedicinsk röntgendiag-
nostik,
5. med 650 kronor för verksamhet med öppna strålkällor med en aktivitet
som är högst 100 megabecquerel,
6. med 2 150 kronor per laboratorium för verksamhet med öppna strål-
källor med en aktivitet som överstiger 100 megabecquerel men inte 10 giga-
becquerel,
7. med 11 650 kronor per laboratorium för verksamhet med öppna strål-
källor med en aktivitet som överstiger 10 gigabecquerel,
8. med 3 950 kronor per utrustning för mindre acceleratorer och bestrål-
ningsapparater med slutna strålkällor med en aktivitet som överstiger
100 gigabecquerel,
9. med 14 600 kronor per tillstånd för acceleratoranläggningar,
10. med 1 700 kronor per utrustning för radiografering,
11. med 650 kronor per utrustning för analys, kontroll och övervakning
samt slutna strålkällor med en aktivitet som är högst 100 gigabecquerel,
12. med 16 400 kronor per anläggning för strålsterilisering,
13. med 4 200 kronor per tillstånd för handel med strålkällor,
14. med 10 600 kronor per tillstånd för handel, installation och underhåll
av strålkällor,
15. med 650 kronor per tillstånd för verksamhet med kvalitetskontroll av
radiologisk utrustning,
16. med 5 300 kronor per utrustning för acceleratorer och koboltapparater
för extern strålterapi,
17. med 1 800 kronor per utrustning för röntgenterapiutrustning för extern
strålterapi,
18. med 5 300 kronor per utrustning för efterladdningsutrustning för
brachyterapi,
19. med 8 000 kronor per tillstånd för annan sluten strålkälla för brachy-
terapi med en aktivitet som överstiger 100 gigabecquerel,
7
SFS 2009:668
20. med 32 700 kronor per tillstånd för nuklearmedicin med en aktivitet
som är högst 100 gigabecquerel, och
21. med 52 600 kronor per tillstånd för nuklearmedicin med en aktivitet
som överstiger 100 gigabecquerel.
Den som, i annat fall än som avses i första stycket, ansöker om eller har
tillstånd till en verksamhet enligt 20 eller 21 § eller 22 § andra stycket strål-
skyddslagen ska betala avgift med 800 kronor per timme för arbete med
tillståndsprövning, tillsyn och övriga åtgärder med anknytning till tillståndet
som Strålsäkerhetsmyndigheten har utfört. Avgiften betalas till Strålsäker-
hetsmyndigheten efter särskild debitering. Förordning (2009:668).
17 §
Avgift enligt 16 § ska betalas från och med det kalenderår som följer ef-
ter det att beslut om tillstånd har givits. Om ett tillstånd förnyas, ska avgift be-
talas även för det år då beslutet om att förnya tillståndet meddelades. Om det
finns särskilda skäl får Strålsäkerhetsmyndigheten besluta att avgiften i stället
för som årsavgift ska betalas i samband med att ansökan om tillstånd görs.
Förhållanden anmälda skriftligt till Strålsäkerhetsmyndigheten före den
1 januari ska ligga till grund för beräkningen av avgiften. Förordning
(2009:668).
18 §
Om prövningen av en ansökan om tillstånd kräver särskild utredning
eller annat arbete som leder till väsentligt högre kostnader än de belopp som
anges i 16 §, får Strålsäkerhetsmyndigheten besluta att sökanden ska betala
tilläggsavgift med 800 kronor per timme för arbete som myndigheten har ut-
fört. Tilläggsavgiften betalas till Strålsäkerhetsmyndigheten efter särskild
debitering. Förordning (2009:668).
Gemensamma bestämmelser
19 §
Om det finns särskilda skäl, får Strålsäkerhetsmyndigheten i det en-
skilda fallet sätta ned eller efterskänka en avgift.
20 §
Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs
för tillämpningen av denna förordning.
21 §
I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om över-
klagande hos allmän förvaltningsdomstol.
1. Denna förordning
2 träder i kraft den 1 juli 2008, då förordningen
(1976:247) om vissa avgifter till Statens strålskyddsinstitut och förordningen
(1991:739) om vissa avgifter till Statens kärnkraftinspektion ska upphöra att
gälla.
2. Avgifter som före den 1 juli 2008 har debiterats av Statens kärnkraft-
inspektion eller Statens strålskyddsinstitut ska i den mån betalning inte har
skett före detta datum betalas till Strålsäkerhetsmyndigheten.
3. I fråga om avgift som avser tiden före den 1 juli 2008 ska Strål-
säkerhetsmyndigheten tillämpa äldre bestämmelser.
2 2008:463.
8
SFS 2009:668
Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2009
1. Denna förordning
3 träder i kraft den 1 juli 2009.
2. Avgift enligt 12 § för tredje kalenderkvartalet 2009 får i den del av-
giften har höjts genom denna förordning betalas i efterskott efter särskild
debitering.
På regeringens vägnar
ANDREAS CARLGREN
Egon Abresparr
(Miljödepartementet)
3 2009:668.